Inneboende i tre nätter
Som jag skrivit tidigare har vi besök av 5 svenska 19-åringar! Tre av dem sover (inte just i skrivandets stund dock) i mitt och Olas sovrum, två sover på ett hotell i närheten. De ska stanna i Kyoto i tre nätter och har därför fullt schema under dagarna.
När de kom hem och berättade om det fina templet de besökte i går visade det sig att det inte var det Tempel som de planerat att se, Kiyomizu-dera, ett av måstena om man är i Kyoto . Jag kan verkligen förstå att de trodde de var på rätt ställe eftersom det finns en hel del gigantiska storslagna Tempel i krokarna. I dag har de därför planerat in ett nytt försök att dricka till sig lite styrka och långt liv. På deras plan för dagen finns även det Gyllene Templet, Nijo Castle och Gion (Geishaområdet). Om de ska lyckas med detta räknar jag med att de kommer tillbaka runt lunch i morgon :-)
Igår var vi nio runt bordet, härligt trångt. Vi bjöd dem på Shabo Shabo, de var nöjda att få äta lagad mat efter alla olika varianter av fyllda bröd (bönor, potatis, ja det mesta man kan tänka eller inte tänka sig i ett bröd) och risbollar som man kan köpa på Family Mart. (trekantiga riskakor i sjögräspapper fyllda med kött, grönsaker eller fisk).
Länk till deras blogg; pamons
Råttans år
Nyårsafton firades hemma hos våra tyska vänner. Deras middagsbord är av det permanenta slaget i ett tatamirum, under bordet är en nedsänkning för ben där det även är uppvärmt vilket var skönt då övriga delar av huset är kallt, (bortsett från elfilten som deras 3-månaders bäbis ligger på. De hade givit varandra en nabe-gryta i julklapp så den invigdes. Grytan placeras mitt på bordet på gaslågor som kokar grönsaker, kött, skaldjur, fisk i en smaksatt buljong/sjögräs-sås. Mycket gott och framför allt himla trevligt. Ola och Kai öppnade en av deras övriga julklappar som var en Sake av finare sort, alla var belåtna.
Nyårsafton handlar mest om att få bort onda och negativa tankar, för att under nyårsdagen få mer plats åt de goda. Ritualen är sådan att man går till ett av alla tempel, ställer sig i en kö med minst 108 personer, kön leder till en jätteklocka som varje person ska "ringa" på en gång, 108 ringningar för att få bort de 108 buddistiska synderna. Man fick en lapp med ett japanskt tecken och ett nummer, mitt nummer var 112, så med andra ord ringde vi bort ytterligare synder. Denna ritual är väldigt strikt, inget tjoande i kön, absolut inga fyrverkerier och inga högljudda Gott Nytt År! Vid 12-slaget stod vi i kön och viskade ett gott nytt år med några diskreta kramar. Champagnen korkades upp en halvtimme senare på neutral mark. Det var inte passanda med fotoblixtrar så därför inga bilder från detta (bara en suddig).
"Ganjit" eller nyårsdagen som kan jämföras med jul i västerlandet är den viktigaste helgdagen i Japan. För att göra firandet så storslaget som möjligt gör man särskilda förberedelser. Man dekorerar husens framsidor med tallgrenar, plommonkvistar och bambugrenar. Detta kallas för "kado-matsu" och skall ge familjen styrka, kraft och ett långt liv. Familjen Jacobsson kan nu förvänta sig styrka, kraft och ett långt liv!
Idag är det Hatsumode, årets första Shrinebesök. Medan död och synder (nyårsafton) är kopplat till Buddismen och Tempel, är livet och nya goda saker kopplat till Shrines (Shintoismen).
Snart ger vi oss iväg till Yasaka Shrine, i Kyoto visitors guide står det;
This Shrine can get rather crowded but is worth it as it is one of the only places where okere mairi can be seen. Okere mairi = the lightning of the new years household fire.
...................................
Nu har det passerat några timmar och vi är tillbaka efter årets första Shrinebesök. Vi var visserligen förvarnade om att det kunde bli mycket folk men herregud, det var väldigt trångt, alla var där. Det är imponerande att trängas med japaner, inga sura miner, de har rutin på detta och insett säkert för länge sen att det är trist att bli sur i folksamlingar.
När vi väl passerat den fina porten kom vi fram till de centrala delarna av shrinen där man köpte nyårsböner, om inte bönen är till belåtenhet hänger man upp den och då gills den inte. Vi köpte inga böner eftersom vi inte kan läsa japanska och därför inte veta om den ska gillas eller inte, det kan ju få förödande konsekvenser för kommande år. Däremot kastade vi pengar dit där de andra kastade pengar, de ger oss säkert ett lyckligare 2008 (om vi inte var för snåla).
Nyårsdagslunchen bestod av korv, nan med tandorikyckling och crêpes med frukt och grädde. Någon eld såg vi aldrig, den kanske tänds i kväll.
I morgon (tidigt) kommer 5 svenska 19-åringar hem till oss. Tre av dem ska bo här, de övriga två i ett närbeläget hotell. En av dem bor i Visinge (i Täby där vi egentligen bor), det var deras hus vi lånade några veckor i somras, vi känner familjen med andra ord.
Tvåsiffrigt
Vi har en 10-åring i familjen. Ester fyllde år i förrgår. Inför dagen hade det planerats, klippts, klistrat och fixats för 24-timmars partyt Ester bjudit in fem tjejer till. Kl. 14 (eller rättarre sagt 13.45, i Japan är man i tid, om inte exakt kommer man lite före) lör den 29 dec till kl. 14 sön den 30 dec. De började med att äta tårta, eller rättare sagt två tårtor, en etta och en nolla. Efter det var det fem-kamp som Ester valde att kalla "crazy games" efter sina intryck från Guam. Middagen var Tacos, brukar funka för de flesta i den åldern. Efter middagen kom den sista gästen, Brittney, direkt från flygplatsen, hon hade varit i San Fransisco där hennes pappa bor (man missar inte ett party!). De somnade runt 12 slaget, det är ju snart nyår så va f.., lika bra att ställa in hypofysen rätt.
Dagen efter var det mer lekar, skattjakt och pizza. Man vet att man lever!
Nu går vi in i råttans år!
Gott Nytt År!
Guam
Den fasta befolkningen består av Guams urinvånare "Chamorros" 37%, Filipiner 26% och de övriga består av militärer, Koreaner, Japaner och Kineser. Guam tillhör USA, så militärerna är alltså amerikaner då det finns en militärbas på ön.
Ja, det får räcka med fakta om Guam.
Vi var riktiga charterturister och tillbringade i princip hela tiden inom hotellområdet. Som ursäkt har jag att det var ett hotellområde som bestod av en mängd olika pooler, vattenrutschbanor, roliga leksaker för alla åldrar i vattnet, olika sportsaktiviteter varje timme (vattenbasket, vattenhandboll, vattenvolleyboll mm), studsmattor, minigolfbanor, badmintonbanor, saltvattenspool med exotiska färgglada fiskar för snorkling samt att hotellet var placerat vid havet. Kulturen har vi i Kyoto. Det närmaste vi kom Guams kultur var Cocosnötsöppning på gammalt vis, dvs med händer och tänder och det nya sättet med storkniven. Vi flätade även huvuddekorationer av palmblad.
Ester provade att vindsurfa efter att ha tagit lektion om användandet av vindens kraft. Maja flöt omkring i poolerna iförd flytväst vilket alla icke simkunniga försågs med.
Några gånger varje dag hade de "crazy activities", på julafton skulle man bl a kasta en boll mot en stor knapp på en anordning som resulterade i att vattenballonger sprack ovanför Rudolfs (med röda mulen) huvud. Helt galet!Givetvis uppmärksammades julen, julsånger skrålades ur högtalarna medan vi flöt omkring i pool eller hav. Det verkar ju dock som att det i princip bara är vi i norra Europa som tycker att julafton är mer värd att fira än juldagen.
Köket i Guam var av förklarliga skäl amerikansk, det var mycket BBQ, majonäs och hamburgare. De sista dagarna hamnade vi på de asiatiska restaurangerna, det fanns en jättebra japansk på hotellet. Jag känner mig väldigt nöjd då barnen väljer just det japanska köket då de fick välja restaurang på självaste julafton. Att påstå att det kändes som jul vore lögn, vi hade gärna varit tillsammans med släkten under julaftonen och firat en traditionsenlig jul, men jag klagar inte, vi hade det kanonbra i solen och värmen och det är svårt att få allt.
Vårt rum låg på 27:e våningen, ganska högt med andra ord. Hissen bromsade in vid vån 25 för att stanna på den 27:e. När vi vaknade på juldagen hade tomten hängt en julsocka på dörren med lite godsaker i. På tal om tomten har Maja frågat en mängd gånger om det finns en skortsten på hotellet och även på en massa andra byggnader av betydelse för Maja, helt uppenbarligen har hon informerats om att det är genom den tomten gör entré.
Julledigt
Ester och Maja hade med sig ett varsitt grönt kuvert med ett "Report Card" i, de får betyg och en beskrivande text om varje ämne. Betygskalan är 1-4.
Ester fick betyg i 8 ämnen, men de är extra djupgående så i t.ex. språk/engelska har de 12 olika färdigheter som bedöms, t.ex. pratar tydligt och säkert, snygg och tydlig handstil, visar entusiasm för olika typer av böcker mm. Så summa summarum har hon fått 32 olika betyg. Jag kan också läsa att hon har en bra kontroll på sin andning under musiklektionen, det är ju bra.
Maja fick betyg i 4 ämnen, men 19 olika bedömningar. Ämnena är språk, matte, UOI (projektarbete) och gymnastik. I språk bedöms hennes förmåga att kommunicera sina behov, känslor och ideér, bokstäver, kan ge och följa instruktioner mm. I matte kan hon fullfölja ett mönster och känna igen siffror. I den beskrivande texten om Maja avslutas flera meningar med; ........when she concentrating. Alternativt börjar beskrivningen med; When focused, ................ Förmodar att det beror på hennes ringa ålder, så det allvarliga samtalet sparar vi till dess samma inledning alt. avslutning på hennes beskrivningar fortfarande stämmer när hon passerat 120 cm.
Vinterkonsert
Efter alla barns framträdande spelade och sjöng en elev från 8:e klass, hon heter Anna Ishihara och är årets Grand Prix vinnare av Avex trax usen, det är en jättestor talangtävling i musik och sång vilket
gjort henne superkänd i hela Japan. När det gäller sådana här händelser står vi lite utanför eftersom vi inte ser Japansk TV eller läser dagstidningarna, men vi är imponerade i alla fall! Efter Anna var det Balett på scenen. Svansjön fick vi njuta av, det var en balletgrupp som reser runt och dansar på olika scener. De var väldigt proffisionella, jag blir varm om hjärtat att skolan erbjuder barnen kultur med kvalité, kultur som dans, musik och sång är viktigt i Japan. Skolans gym har ett alarmerande behov av renovering, scengolvet är säkert inte optimalt att dansa på. Musikanläggningen är inte heller anpassad till lokalen vilket resulterade i att musiken var låg men dunkandet på scengolvet dessto högre. Ester tyckte det var ganska trisst att titta på baletten, Maja var helt förtrollad, hon älskade det, men hon tyckte det var konstigt att pojken hade strumpbyxor.
Konserten började kl 13, straxt efter 17 började vi promenera mot bussen.
Andra advent
Lite till om de röda löven
I torsdags kväll tog vi oss några stationer med bussen till Kiyomizu-dera templet, vi var där kvällstid och kollade på körsbärsblom med ljusättning i våras, nu ville vi se ljussättning riktade på de röda löven. Middagen blev en mix av vad de olika stånden hade att erbjuda, gott som alltid. Precis nedanför Kiyomizus stora träveranda (som hålls upp av hundratals stockar) finns vattenfallet Otowa-no-taki som rinner ner i tre forsar till en damm, vars vatten sägs bringa både tur, hälsa, och långt liv.
Fin hund.....?
Genus
- Ja visst, Johann, Kais pappa kan.
- Jaha, men han är ju pappa, då har han inte tid......
Vafa..... herregud, en man/pappa här i japan varken städar eller lagar mat, jag fattar inte riktigt vad de gör på fritiden.
En annan krock är att KIS-barnen, de som vill, har blivit inbjudna till Cooking-class med en känd japansk TV-kock. Vi fick skriva förslag på en förrätt, varmrätt och en efterrätt som ska tillagas. Nu har vi fått veta vad de valt och vi kan stolt meddela att de valde att göra vårt förslag på varmrätt - citronkyckling med oliver. Kruxet i kråksången är att det inte är jag, Esters mamma som ska följa med, det är Esters pappa som har anmält sig till detta (tillsammans med Ester förstås). Dels skrev vi det då vi anmälde intresset, dels har jag 2 ggr justerat det då skolan har mailat mig angående denna event, trots det hade Ester ett kuvert adresserat: To the mother of Ester med innehållande info angående lördagens aktivitet. Helt omöjlig ekvation med en pappa som ska laga mat, speciellt inte tillsammans med barn och skolan, det är mammornas territorium.
Tänk om mammorna får reda på att jag planerar att köpa ett förkläde till Ola som han ska få på lördag, då är det hans födelsedag plus att matlagningskursen är då.
Knallrött
Jag måste erkänna att jag inte till 100% förstod det märkvärdiga med "röda löv-säsong". Vadå, det finns ju hemma i Sverige också, det kallas höstlöv kort och gott. Nu har jag förstått, till 100 %. Vi snackar rött, RÖTT.
I söndags tog vi bussen väster ut till Arashiyama. Tanken var att vi skulle åka "the romantic train" för att sedan åka båt tillbaka, mycket natur och en fin sådan. Tåget var utsålt resten av dagen vilket är förståligt då Kyoto är översållat av turister, speciellt denna helg som var en långhelg. Vi stod inte helt lottlösa utan njöt istället av det som Arashiyama har att erbjuda; tempel med trädgårdar med lönnträd med de små röööda löven, matstånd, vattnet, träbron som är symbolen för området (Togetsukyo Bridge). Man kan hyra roddbåt och ro ut med sin älskade för en romantisk stund tillsammans, men i Japan med alla dess invånare kan koncentrationen istället behöva riktas mot att inte krocka med andra par i roddbåtar (komiskt va?!).
Våra två gäster, Marica och Erik var inte med denna dag, de sov hemma i bo´t. Marica fyllde 19 år, men det får vi fira med restaurangbesök en annan dag då hon har bättre aptit. Det finns en länk till Maricas blogg (till höger).
Promenad med kamera
Vi passerade också Heian Shrine, där var det någon speciell dag för barn, de bar fina kimonos om de var flickor i ålder 3 eller 7, eller om de var pojke och 5 år, lite märkliga uppdelningar kan tyckas.
Efter det gick vi mot Gion, de gamla geishakvarteren.
....över floden
Tonåringar
Vi har som ni vet besök. De är tonåringar. De var inne i en mataffär idag, en billig sådan, en 99-shop där allt kostar ca 5.50 kr. Det man köper då man är 19 år är nudlar att äta till lunch, chips och läsk. Jag tjuvlyssnade på deras konversation under lunchen om skillnaden på nudlarna (3 för 10) hemma mot här, de jämförde skillnaden på chipsen och även skillnaden på läsken. Läsksorterna var fanta och cola, ingen större skillnad hade jag kunnat berätta innan de började sin djupdykning i den japanska kulturen. Lite kultur är det, ungdomskulturen här är starkt påverkad av väst.
Kalas
På lördagen träffade vi ett stort gäng på Kyoto Station, en flicka i Esters klass ska byta skola plus att hon fyller år. De hade därför bjudit hela klassen med familjer till en heldag på ett ställe som heter; ACT, Amusement Complex Terminal, ett enormt stort spel/fest/bowling=allt-hus. När tåget anlände dit vi skulle möttes vi av en kostymklädd man med en skylt; Welcome to Juka´s birthdayparty, det var inte någon av Jukas föräldrar utan en ur personalen, så kan det vara om man äger hela skiten plus ytterligare 6 spelkomplex i Japan. Det började med att alla spelade Bowling, kul. Efter bowlingen var det lunch på restaurang, en smarrig buffé. Sedan var det bingo, där alla vann till slut så det tog sin lilla tid innan alla nummer var avverkade och alla priser utdelade. Barnen fick också en extra present efter bowlingen, ett mjukdjur "Disney". Efter mat och Bingo delade Juka´s pappa ut ett antal biljetter till alla barnen så att de kunde prova olika spelmaskiner, fotomaskiner och allt vad det var. Chloe, Esters kompis, berättade att hon använt en biljett till en automat där man försökte fånga olika saker med en mekanisk arm, eftersom hon var en kompis till storchefens dotter öppnades maskinen så att han (personalen) kunde göra en ändring så att det var garanterat lättare att få tag i de fina grejerna som lockade, Chloe var helnöjd.
Större delen av detta enorma spelkomplex består av Panchinkomaskiner. Pachinko är en kombination av enarmad bandit och flipper. Det är förvånadsvärt stort här i Japan. Det finns tydligen 5 milj. sådana maskiner här. Jag har många gånger passerat spelhallar med dessa maskiner, det är starka blinkande lampor, otroligt hög popmusik och de som spelar då jag kikat in har huvudsakligen varit pensionärer. Lustig kombination av dessa alla blinkande neonfärger, hög popmusik och krokiga tanter.
I går, söndag, kom Olas kusins dotter Marica hit tillsammans med en kompis (Erik). Marica fyller 19 år om en vecka. Givetvis var de lagom slitna när de anlände Kyoto efter att varit på resande fot i närmare ett dygn. Därför tyckte vi att det vore uppfriskande med en tur upp i bergen för att titta på tempel och träd. Röda löv-säsongen börjar denna helg men eftersom det varit varmare än vad det brukar vara är träden lite sena så de har inte ännu de knallröda löven, mer fina höstskiftningar.
I skrivandets stund är Marica & Erik hos vår cykelgubbe och hyr cyklar. Det är ca 800m från vårt hus, jag visade på kartan. De ringde tre gånger innan de hittade rätt efter att ha gått totalt fel, jag klandrar dem inte eftersom jag själv inte är berikad med lokalsinne. Väl framme hos cykelgubben var det vissa missuppfattningar. Jag hade pratat med honom, eller rättare sagt med hjälp av mobiltelefon och en Japans väninna gjort en deal om cyklarna. När vi lagt på luren, tolken och jag, sa jag att de kommer om 1 timme och hämtar. Han, cykelgubben, uppfattade att de skulle komma kl 1, så han var inte ens där då de kom (bara hans fru) så det blev till att ringa till en japansktalande väninna igen så att alla frågetecken kunde rätas ut. Cykelgubben är ca 80 år, har en enda tand kvar i underkäken och ser alltid glad ut, helcharmig.
Olikheter
Vi har en bok med titeln "Japan Cultural Code Words", där kan man läsa om japanernas sjätte sinne, "Aun no Kokyu". Japan är en ö och var fram till mitten av 1800-talet en väldigt isolerad sådan, den var så homogen att de kunde läsa varandras tankar (!!!). De utlänningarna som kom till Japan reagerade över hur programerade japanerna var i sitt tänkande och beteende, det verkade som de tappat förmågan till spontanitet och kunde inte göra något ur eget initiativ. Kulturen lever vidare i japan och den bevaras och vårdas väl. Det är imponerande, speciellt gällande konst, musik och traditioner. Det jag inte är så imponerad över är just att individen i sig inte har så stort värde, det är gruppen som gäller. Vidare i boken kan man läsa om träning till intuitiv visdom, "Shugyo". När ett japanskt företag nyanställer, gärna direkt från universitetet, är det inte arbetsuppgifterna och rutinerna som de först ska lära sig (för att bli produktiva), istället ska de lära sig företagets filosofi och kultur, så att deras personliga beteende och uppförande går stick i stäv med företagets. Ju svårare något är att lära sig desto värdefullare är kunskapen, därför ges ingen hjälp, tips eller råd utan de ska själva känna in och lära sig detta. Målet är perfektion vilket innebär att ingen är fullärd. En effekt av detta har en japansk professor studerat och konstaterat, en japansk arbetare förstår ca 70 % av sitt faktiska arbete. Vore det inte lättare att prata, informera och lära varandra, då kanske de kan förstå allt.
När jag nu läser mina kurser om hur vi ska möta mångfald, öka flexibilitet, fortsätta jämställdhetsarbetet, se och ta vara på alla individuella behov och resurser så blir det en brutal krock med det samhälle jag befinner mig i. Jag förstår att Ola kan bli frustrerad ibland, men dessvärre kan inga råd ges, inte ens om jag får VG i mina kurser.
PTA
I dag var jag på PTA-möte - parents and teachers association, typ hem&skola-möte. Vi har möte en gång i månaden. Jag bör närvara eftersom jag är "classroom-parent" i Majas grupp, Pre-K, men alla är förstås välkomna.
Stor del går åt att syna ekonomin. Vid varje möte delas det ut en tabell med aktuell status på inkomster och utgifter. Inkomsterna är t ex;
→ årlig avgift på ca 180kr/elev ,
→ vinster efter "hot lunches" som erbjuds ca 1 ggr/mån vilket innebär att man får förbeställa lunch en speciell dag som ett antal föräldrar lagar till och serverar till eleverna,
→ överkott efter försäljning av t.ex. DVDs från halloween/Maypoledance då vi fick förbeställa både DVD och fotografier av ett lite högre pris än den faktiska kostnaden,
→ Vinst efter Bazaaren som hålls varje vår, den inbringar massor av Yen.
Utgifterna är vad som bestäms att skolan behöver;
→ just nu blir det nya gardiner som ska fixas, flamsäkra och heltäckande så att det går att mörklägga då projektorerna ska fram.
→ donation av nya böcker till skolans bibliotek varje år
→ årlig middag på restaurang för lärartruppen
→ mm
Under varje möte går vi också igenom listan på de årliga aktiviteterna och sätter status på dem. Jag hamnade i ett team (jag + en till) som ska driva projektet att fixa T-shirts, kepsar mm med skolans logga på. Aktiviteter som väntas före jul är;
→ En vinterkonsert med en balletgrupp i dec, i skolans gym.
→ En pianokonsert, i skolans gym.
→ Kommande Hot lunch
→ Bokköp/föräljning där överskott av böckerna doneras till biblioteket
Till detta diskuterar vi vilka presenter som ska anskaffas till pianister och dansare.
Som ni förstår så tar detta en massa tid, så det är tur att mödrarna är hemmafruar, eller?
Tillbakablick
Inför firandet skickas information till butikerna i området om kommande spektakel. Det resulterade i att alla KIS elever kunde håva in en massa godis när de tågade i parad runt kvarteret utklädda till tänderna. Det är inte bara barnen som klädde ut sig, lärarkåren var utklädda till karaktärerna i Stjärnornas krig. Det är skolans rektor som är Boba Fett. Ester var mumie, Maja var en kombination av fe, prinsessa och en finare variant av häxa (men häxa fick vi inte säga för då blev hon sur). Majas klänning fick vi av Cumlins i somras, Tack för den!
På morgonen samma dag hade Maja och jag följande dialog;
- Går prinsessor på toaletten?
- Jajamensan, de både kissar och bajsar.
- Prinsar också?
- Japp.
- oj då.......
Observera bilden nedan där Maja fiskar upp en vattenballong, det är en vanlig aktivitet här i Japan på bl.a. festivaler, det finns med på vår tavla i det förra inlägget.
I dag har jag klippt håret. För det första är det första gången på 18 år (!!!) som någon annan än Ylva klipper mig, för det andra är jag i Japan och blev klippt av en tjej som inte kunde någon engelska, så jag tycker faktiskt att jag var modig (och desperat). Jag är i alla fall nöjd, jag försökte ta kort på mig själv för att visa här i bloggen men tyvärr gjorde de inte verkligheten rättvis ;-)
Sammanträffande nog så är det Ylvas födelsedag i dag, GRATTIS Ylva!
Konst
Nu har jag varit på ytterligare en konstutställning av Muchi, kostnärinnan vars dotter går i samma dagisgrupp som Maja. Men denna gång fick jag äntligen se den tavlan som vi beställt av henne, vi bad henne före sommaren att göra en målning med ett typiskt japansk motiv. Motivet är en festival med kimonoklädda barn, det kan inte bli så mycket mer japanskt, jag är supernöjd med resultatet!På bilden nedan ser man konstnärinnan till vänster och konstlärarinnan till höger.
Långledigt
Under ledigheten har vi åkt med några ur Majas dagisgrupp till en jättestor lekplats precis vid Biwa Lake, de hade allt man kan tänka sig; linbanor och långa rutchbanor mm. Lunchen åt vi under några träd vid stranden, härligt!
Förövrigt har vi inhandlat lite kläder till Ester och Maja, ärmar och byxben flaggar nu när det är dags att kliva i lite varmare kläder. Lördagen spenderade jag , Ester och Maja på Zoo medan Ola var uppe och cyklade i bergen.
Söndagen tog vi istället bilen (så vi kunde åka hela fam) upp i de östra bergen. Området heter Heie och man åker in på en s.k. parkväg, det kostar lite att köra in där men i gengäld finns massor av godsaker som en fantastisk utsikt, roliga lekparker, Tempel och museum. Museumet var en variant av Botanisk trädgård kombinerad med en massa klassiska konstverk som stod på stativ lite överallt, det var superläckert. Där fick vi också ett smakprov på kommande "röda löv-säsong", eftersom det är lite kallare uppe i bergen hade några träd redan skiftat till den tokröda färgen.
