Lena i Kyoto

I tisdags var det vinterkonsert på skolan. Som vanligt är allt välorganiserat och storstilat. Formulär har skickats ut till alla familjer om vad man kan hjälpa till med; dekorera gymet där konserten hålls, baka kakor att sälja, erbjuda övernattning för balletdansöser/rer, sälja lotter, donera priser till lotteriet, sälja böcker som PTA köpt in, städa upp efter det hela mm. Alla barnen hade övat på sångerna och sina instrument sedan september. Ester har därför övat på blockflöjt till våran stora förskräckelse, ibland är det svårt att vara en supportrande förälder. I detta fall har jag inte kunnat hålla masken om vilket oväsen det lilla röret kan ge, Ester blev medveten om mina känslor vilket resulterade i att jag inte kunde titta på henne när hon stod på scenen, för när våra blickar möttes brast Ester ut i skratt.
   
Efter alla barns framträdande spelade och sjöng en elev från 8:e klass, hon heter Anna Ishihara och är årets Grand Prix vinnare av Avex trax usen, det är en jättestor talangtävling i musik och sång vilket gjort henne superkänd i hela Japan. När det gäller sådana här händelser står vi lite utanför eftersom vi inte ser Japansk TV eller läser dagstidningarna, men vi är imponerade i alla fall!
Efter Anna var det Balett på scenen. Svansjön fick vi njuta av, det var en balletgrupp som reser runt och dansar på olika scener. De var väldigt proffisionella, jag blir varm om hjärtat att skolan erbjuder barnen kultur med kvalité, kultur som dans, musik och sång är viktigt i Japan. Skolans gym har ett alarmerande behov av renovering, scengolvet är säkert inte optimalt att dansa på. Musikanläggningen är inte heller anpassad till lokalen vilket resulterade i att musiken var låg men dunkandet på scengolvet dessto högre. Ester tyckte det var ganska trisst att titta på baletten, Maja var helt förtrollad, hon älskade det, men hon tyckte det var konstigt att pojken hade strumpbyxor.



Konserten började kl 13, straxt efter 17 började vi promenera mot bussen.