Cool i pool
Varje vecka går dagisgruppen till simhallen. Här måste alla ha badmössa för att få vistas i poolen, anledningen är hygien. Jag tycker att de ser så söta (och roliga) ut. När jag fick höra att de skulle ha badmössa och simglasögon så trodde jag att Maja skulle tvärvägra. För att underlätta processen jagade jag Kyoto runt för att hitta en rosa badmössa. Om det var färgen som avgjorde vet jag inte men den gjorde det i alla fall inte svårare. Kvällen före första poolbesöket gick en lycklig Maja omkring i full badmundering; baddräkt, badmössa och simglasögon.
Om önskad mat och oönskade barn
...............................
Hittade denna artikel i SvD; Japan startar bebisinlämning. Jag tyckte det verkade helskumt. Berättade om artikeln för min tyska vän som kontrade med att det finns i Tyskland (vilket står i artikeln) och att det verkade som hon tyckte det inte var så konstigt med det (?!)
Vid närmare eftertanke kanske det är bra. Dessa barn har trots allt möjlighet att bortadopteras och därigenom få en bra och "normal" uppväxt. Här i Japan verkar det som att barn på barnhem bor kvar där till dess de fyller 18 år. Det är tydligen extremt ovanligt att de får möjlighet att flytta hem till deras biologiska föräldrar. Adoption verkar väldigt ovanligt här, en del verkar knappt veta att det förekommer överhuvudtaget. I artikeln menar de att det är ett bättre alternativ med dessa bebisinlämningsluckor jämfört med att lämna barnet vind för våg på ett mer osäkert ställe, det kan jag hålla med om.
Ny look i hem & blogg
Jag skulle egentligen ha läst Psykologi alternativt fixat med mitt nyinköpta fotoalbum men fastnade istället med att klistra ihop en ny topp-bild och prova olika färgkombinationer. Kul var det i alla fall.
Gällande fotoalbum har jag letat de senaste 4 månaderna efter fotoalbum, i går hittade jag äntligen det jag sökte. Här verkar det nästan bara finnas fotoalbum med plastfickor alternativt skyddsplast...............
Vårt hem här i Kyoto är tyvärr inte speciellt japanskt, skulle gärna ha skjutdörrar av rispapper mm.
Vi har nu försökt att göra hemmet mer Japanskt. Det första steget var nya mattor av strå, påminner om Tatamimattor tycker vi.
När jag i söndags var i Nara lyckades jag hitta ett fint tygstycke att hänga vid dörren, många/de flesta restauranger och en del hem har dessa skynken / tygstycken hängande för entrén, nu har vi det med!(För er som tycker det verkar opraktiskt så är det tudelat så att man lätt slinker genom de 2 delarna av tyg).
En kul turhelg
Vi startade vår helgpromenad genom att ta oss till Silverpaviljongen, Ginkakuji Tempel. Vi kan promenera dit från vårt hus, känns skönt att bo mitt i detta hav av kulturskatter. Silverpaviljongen är dock ej i silver utan i mörkt gammalt trä då till skillnad från de flesta andra gamla tempelbyggnader aldrig ha brunnit ner utan står i sin ursprungskostym. Det utmärkande är de välkrattade och formade gruset. På fotot ser ni en gruskon som ska vara en bild av det heliga berget Fuji. Man undrar hur de trädgårdsansvariga underhåller den perfekta konen med sitt platta tak. Ryktet säger att den byggs upp på nytt varje morgon.
Efter att ha njutit av den fantastiska trädgården som känns som att vara i en sagobok då det inte finns ett barr eller blad på fel plats, promenerade vi längs filosofernas promenad mot stadsdelen Gion.
Gionområdet är väldigt fint och känt för sina fina restauranger, teahus och Geishor. Gatorna är renspolade och totalt fria från grus och skräp. Husen är relativt låga med fina träfasader. Entréerna är väldigt diskreta och det är svårt att föreställa sig all den traditionella Japanska prakt som döljs innanför dessa dörrar alternativt skynken. Här finns ställen som bara de med de rätta kontakterna har tillträde till, ett tillträde som inte ens kan köpas för pengar. Nu har alla restauranger längst floden i den mest centrala delen av Kyoto byggt upp uteserveringar, det passade oss utmärkt att landa på en av dessa och njuta av en god middag (Koreansk bidde det) och vin.
I går söndag var det ju mors dag, det hade inte glömts bort, tvärt om. Jag fick ett kanonfint halsband med en svart pärla, äkta sådan! Jag är otroligt glad över den!
Efter frukost med familjen tog vi tåget till Nara, ca 40 min.
Vi var inte de enda som besökte Nara denna dag, det var mycket folk överallt, framför allt skolklasser i sina uniformer.
Som jag skrivit tidigare är Nara Japans första huvudstad innan Kyoto blev det år 794. Det innebär förstås att den kokar av kultur och har det historiska monument som räknas som ett av alla världsarv, ex. på andra världsarv är Kinesiska muren, Drottningsholms slottsanläggning, Stonhenge.
Det mest kända Templet heter Todaiji (år 728) och är världens största träbyggnad, inuti sitter en 15 meter hög Buddha av brons. Templet ligger i Nara Park där massor av råddjur går fritt. Som i de flesta andra tempel kan man köpa sig en "välsignelse", om den inte är positiv knyter man fast den på ett speciellt ställe för då tappar den sin kraft (se bild). I Templet fanns också ett hål i en av pelarna, kryper man igenom det kommer man till Nirvana, förhoppningsvis inte bums eftersom det bara var barn som kröp.
Efter att lämnat Lena kvar i Nara, (hon skulle sova kvar och forska mer under måndagen) åkte jag hem till Kyoto. Kyoto Tower som man möts av utanför Kyoto Station var väldigt läcker i nattskenet. Helgen har varit jättetrevlig och nästa gång jag/vi träffar Lena blir i Hiroshima efter sommaren, det ser jag fram emot.
Date
Idag har det regnat, det har till och med tokregnat, enligt rapporterna ska det vara soligt i morgon men det är svårt att tro nu när man blickar ut genom fönstret.
Jag och Izumi åkte till CostCo i Kobe, den stora matvarubutiken med importerade varor. Nu är förrådet fullt med Flingor, kaffe och tvättmedel, pysselhörnan har fått sig en påfyllning också, det finns väldigt mycket fina papper mm eftersom varorna importeras från Scrapbookinglandet USA.
Återkommer med en rapport om helgen på måndag.
Ha en hääärlig söndag alla mammor .......speciellt min!
Bra service
De senaste dagarna har temperaturen legat runt 30 grader, jätteskönt! De Japanvana varnar mig med orden - vänta bara tills den riktiga värmen kommer. Luftfuktigheten brukar tydligen ligga runt 90-95 %, luftfuktigheten plus att Kyoto är omringat av berg (likt en gryta) gör nog högsommarvärmen till en utmaning.
Nu tänkte jag skriva lite om den utmärkta service som alltid bjuds i detta land. Kunden sätts alltid främst. I butikerna finns mycket personal, alla ler och är uppmärksamma på kunderna. När man kommer in i en butik ropar i princip all personal (gärna nasalt) en lång harrang på Japanska som jag förmodar betyder välkommen mm.
Väl vid kassan är servicen maximal, det är sällan köer för de öppnar fler kassor om det behövs. Oftast är det fler som jobbar vid varje kassa. Det finns alltid ett fat där jag ska lägga pengarna, de väntar tills jag markerat att jag är klar med valet av pengar dvs att jag är klar med letandet av mynt för att betala så jämnt som möjligt. Alla betalar med kontanter. Kassörskan pratar oavbrutet, samma ramsa, (tack för att du handlar i denna butik och tack för att du betalar osv). De packar ner varorna omsorgsfullt och tejpar ihop påsen upptill så att inget kan trilla ut, regnar det ute blir även papperskassen försedd med regnskydd. Medan jag tar emot växel och stoppar ner den i plånboken går den andra expediten ut till min sida av disken och väntar tills jag har händerna fria för att ta emot kassen som hon/han räcker mig med båda händerna. Ibland händer det att man har ett par småkassar med sig från inköp i tidigare butiker, då erbjuder de att packa om varorna i en större kasse så att det blir lättare att bära. Handtag på större kassar förser de också med lite vadd så att handen inte får ont.
Man ser ofta restaurang och butikspersonal småspringades med leenden, allt för kunden.
I matvarubutiker är det annorlunda vid kassorna på så sätt att man får ta korgen med de betalda varorna och packa vid speciella packningsbord. De lägger i väl tilltaget antal påsar som behövs samt att de lägger i vissa känsliga varor i småpåsar, vid behov kan de även lägga i en kylpåse som på bilden där jag köpt en lite förpackning getost.
Osaka
Hur som helst så är det trångt i Osaka, speciellt vid rusningstrafik. Somliga tycker att det är toppen att få stå nära, väldigt nära, så därför har det införts vagnar fria från män. De får istället nöja sig med en porrmangatidning i vagnen bakom.Vi åkte till Osaka igår. Trots att vi var tidiga och det var söndag så behövde vi inte vänta på några tåg, de går tätt, en fördel med storstäder.
Vi åkte till Universal Studio, det är det enda Universal Studio utanför USA. Ester hade med sig en klasskompis, Alice.
Vi spenderade 9 timmar bland "filmstjärnor", stuntshower, 4D-filmer, snabbmat och åkattraktioner.
Paraplyer i vått och torrt
Maja har nu lärt sig att en del människor använder paraplyer även som skydd mot solen. I dag cyklade vi förbi en tjej med uppspänt paraply. Eftersom det varken var sol eller regn konstaterade Maja; den flickan gillar nog inte moln.
Röja mig pigg
Nu när jag fått min "guvasköntattfådegjortkick" ska jag njuta av den dagliga (nästan i alla fall) sushilunchen!
Infostopp
Japanska har tre olika alfabet, eller uppsättning av tecken.
Kanji är som kinesiska skrivtecken, ett tecken för ett ord. Jag har hört att det krävs att man kan 12 000 tecken för att kunna läsa en Japansk dagstidning, säkert inte fullt så många för att tillgodose sig Manga.
Hiragana är ett alfabet kopplat till ljud. Varje tecken består av en konsonant kopplad till en vokal. När man t ex skriver Ester blir det Eseta, Fredrik blir Furedorikku eftersom inte urvalet av kombinationer täcker "behovet".
Katakana är precis som Hiragana kopplat till ljud. Det är samma ljudkombinationer som med hiraganan, fast katakana används för låneord från västvärlden och dessa bokstäver är lite kantigare och inte lika graciösa som övriga tecken.
I skriven japanska används ofta alla tre systemen blandat.
Hittade en länk till en sida där man kan skriva in sitt namn och få det i Japanska tecken. Prova!
R eller L
- We went to play in a tempel.
- Oh, is it really OK to play in a tempel?
- No, .... play! hon satte ihop handflatorna och bugade som man gör framför en Budda. (tihi)
Igår var jag och Izumi på Hyakumanben Handmade Goods Market, en marknad som hålls den 15:e i varje månad i ett Shrineområde 10 min promenad från vårt hus. Det fanns massor av härliga grejer - framförallt keramik och smycken - så nu vet jag vad jag ska göra följande dagar med datum den 15:e.Fiskar
Lördagen hade vi (som vanligt :o) ) picknick vid floden. Det speciella denna lördag var att vi var en massa svenskar, det var 6 Micronic-killar (3 som bor här inkl Ola, 3 på kort jobbuppdrag), jag och Asa. Grillen tändes redan 16.30 och vi satt och åt, drack och pratade, väääldigt trevligt och mysigt.
Igår var det mors dag här i Japan. På dagis hade de bakat kakor till mammorna vilka vi mumsade i oss redan i fredags, igår fick jag en fin T-shirt. Nu undrar jag hur jag kommer att firas den 27 maj, då det är dags igen!!!
Igår var vi på ett enormt häftigt ställe, Budo-center. Det var Aikiodouppvisning. Ester har börjat på Aikido men bara varit med i 1½ månad så hon fick titta på när de övriga visade sina färdigheter och genom det avanserade i färg på bältet. Det visade sig dock att det finns 3 nivåer på det turkosa bältet som de i Esters grupp har så en del blev lite besvikna. Byggnaden var format som ett tempel, ett jätterum med mjuk matta på en stor yta i mitten och vi åskådare fick sitta på det tatamitäckta golvet runt om. Även Esters Aikidolärare var med i en uppvisning, det var han och en till som attackerade och framför allt försvarade sig med långa svärd (hu). Aikido är försvarsteknik mer än attack.
Samurajerna sa: "Dra aldrig ditt svärd utan en god anledning".
The blue-eyed salaryman
Om jag läst boken utan att ha haft möjligheten att fråga folk omkring mig om det verkligen kan vara så som han beskriver i boken, skulle jag inte trott på en bråkdel av det som står i den.
Niall var en riktig globetrotter som förvånande nog tog anställning i ett stort traditionellt Japansk företag, anledningen kan ha varit just utmaningen, för det är precis vad det var.
Exempel på saker i boken som visar sig vara vanliga i många företag här i Japan:
Company song; att sjunga företagssången tillsammans dagligen för att förstärka stolthet och tillhörighet.
Slip-in tofflor; trots fina mörka kostymer och vita skjortor låter man fossingarna förses med mjuka slip-in tofflor.
Företagsbostäder; små rum i bostadshus tillhörande företaget. Regler om besök, hemkomst samt kost. När man gifter sig avanserar man och får möjlighet att hyra en mer bekväm lägenhet och reglerna reduceras.
Övertid; Commitment betyder att visa vilja att bidra till företagets framgång, och det gör man genom att vara på plats så länge chefen är det. Om man sedan gör nåt vettigt eller ej under denna tid är någonting helt annat.
Semester; det undviker man ofta eftersom det kan tolkas som dålig prioritering.
Lifer; är man anställd så gäller det livet ut. Det är dåligt för företaget om en anställd säger upp sig, då bör anledningen till uppsägningen vara godtagbar, för den måste godkännas (!!?) Här är LAS överflödigt.
Hierarki; Man gör ingenting utan att ha en uttrycklig order på att göra det från någon ansvarig. Om man gör det löper man ju risk att ställa till det för sin chef. Man säger heller inte emot en person med "högre rang" i någon bemärkelse offentligt. Denna "högre person" förlorar då ansiktet, och själv förlorar man framtidsutsikter. Man fattar av denna anledning inte beslut på sittande möten, utan man har beredande möten och beslutsmöten. Det är bara en liten krets som fattar beslut.
Rapportering; man skriver rapporter , ibland så ofta att det är märkligt hur man hinner få något innehåll till dem. T ex skriver Olas chef rapporter 4 ggr om dagen till VDn i Tokyo om vad alla sysslar med.
Transport TOR till arbetet; företaget är ansvarig för den anställda om något händer på vägen till och från arbetet. Regler om att man bara får cykla om man bor inom ett visst avstånd till arbetet förekommer.
Förflyttning; företaget kan flytta den anställda till kontor/avdelningar kors och tvärs med kort framförhållning, det är bara att buga och packa.
Titeln på boken syftar på en läkarundersökning som alla genomgick inklusive synundersökning. Niall fick besked om att han troligtvis har någon form av allvarlig ögonsjukdom och blev skickad till specialist. Det visade sig att maskinen de använt var bara kalibrerad för brunögda personer, blåögda med anställning på Japanska företag hör inte till vanligheten.
Givetvis gäller inte detta överallt, men på många traditionella och konservativa Japanska företag verkar det fungera som ovan.
Sol
Japans flagga symboliserar en sol, vilket var mer tydligt på den gamla flaggan där solstrålarna var markerade.
Nu har vi högsommarvärme här, ca 32-33 grader. Paraplybranschen är inte ledsna för det eftersom många använder paraplyer som skydd mot solen. Här går många tjejer omkring med liknande handskar som jag bar då jag stod brud (tunna & långa) och paraply alternativ en bredbrättad hatt som skydd mot solen, i Japan är det fint med vit hy. Det är svårt att hitta vanlig solskyddsfaktor, här fylls hyllorna av sunblocker istället. Det är heller inte helt lätt att hitta vanlig foundation, däremot finns det mängder av olika whiteningcreamer.I morse då jag cyklade med Maja till dagis mötte jag en cyklist som cyklade mot trafiken. Det är absolut inget speciellt med det eftersom cyklisterna är totalt laglösa här. Det jag bestämt mig för är dock att de ska inte få mig att köra ut onödigt långt på körbanan, kör de på fel sida är det de som får ta risken. Sagt och gjort, jag höll min linje vilket även min mötande trafikant gjorde, eftersom hon verkade lika tjurskallig som jag slutade det med att vi båda stod framhjul mot framhjul och blängde på varandra, jag vann, hon mumlade något på Japanska och vad jag kunde höra innehöll det inte sumasen.
Manga
Igår var vi på Mangamuseum. Inget vanligt museum, påminde mer om ett bibliotek.
Manga är väldigt stort här i Japan, 40 % av allt tryckt material är Manga. Mangamagasin är ofta i telefonkatalogstorlek med 200 - 850 sidor. Senare ges de ut i mindre format och bättre kvalitét för de som vill spara och samla. I Japan läses Manga från höger till vänster, det traditionella sättet att skriva.
Utanför Japan står Manga för Japanska serier, i Japan är Manga stilens namn.
Alla läser Manga; vuxna män och kvinnor samt barn och ungdomar. Eftersom målgruppen är bred finns det olika innehållsgenrer; Mahô Shôjo - magiska flickor, Macha - stora robotar, Hentai - pornografisk manga (!?), Ecci - fanservice, t ex med delvis naket och liknande, Shônen Ai & Yaoi - förhållanden och kärlek mellan män, Shôjo Ai & Yuri - förhållanden och kärlek mellan kvinnor.
Jag och Ester fastnade i 2 timmar i workshopen där vi ritade Manga med riktigt bläck, jättekul. Ester och Maja blev också porträtterade av en Mangatecknare.
Utanför Museumet satt många med sina näsor i Mangamagasin.
Koreansk mat och Japansk Origami
I fredags var dagisfamiljerna hembjudna till den nya koreanska familjen, sonen heter Seitchan (svavning?). De bor i en nyrenoverad fin lägenhet precis bredvid Palatsområdet. De hade 2 tatamirum och flera skjutdörrar med rispapper. Tatamirum är japanska rum som har de speciella stråmattorna som kallas just tatami. När man går in i ett tatamirum tar man av sig tofflorna, mattorna är ömtåliga (och dyra). Många använder tatamirum till sovrum. Då har de inte vanliga sängar som vi är vana med utan futonmadrasser, madrasserna och övriga sängkläder förvarar man i permanenta garderober som finns i rummen, gärna med fina japanska skjutdörrar. Eftersom boytorna här i Japan inte är alltför generösa så är detta väldigt praktiskt då rummet kan användas som sällskapsrum eller vad man nu vill använda det till under dagen.
Det dukades upp enorma mängder mat, 2 olika korianska kött/risnudel-rätter, friterad kyckling, Sushi, sandwishar mm. De flesta dricker istea till maten, grönt istea, riktigt gott.
Efter maten börjades det vikas pappersfigurer, sk Origami. Vad sägs om nedan skapelse av 4 tranor som sitter ihop vikt av ett pappersark efter 4 klipp med saxen. 
Denna trana har Ester vikt, duktigt va!
Picknick i bergen
När glöden och hungern var som bäst började det regna, inte mycket, bara några stänk. Japaner verkar tro att de är vattenlösliga för de är hysteriskt rädda för att få regn på sig. Efter 2 sek stod alla under de stora träden som fanns i området, alla utom vi (jo, Yu stod förstås under ett träd). Regnet varade bara under några minuter så vi fick njuta av grill och picknick som planerat.
Mätta och belåtna åkte vi vidare ett par minuter till en lekplats med minigolfbana. Minigolf är inte så vanligt förekommande här i Japan. När jag berättade för ett par japanskor dagen efter att vi spelat minigolf visste de inte att det fanns överhuvudtaget. Minigolfbanorna hade en tutch av långgolfbanor då de var försedda med green och i en del hål fanns det en flagga som kunde lyftas bort. Vid varje bana stod det också hur många slag som var max för att slå par.
På vägen hem tog vi ett foto på utsikten.
Presenter
Det var inte bara jag som fick presentar, alla familjer fick presenter. Reser man någonstans så köper man presenter till dem som inte hade möjlighet att resa. Fyller man år ger man presenter. Jag vet inte till vilka man ska ge presenter men det jag själv uppmärksammat är att man ger till alla barn i sina barns klasser samt lärare, så det ligger väl nära till att även ge grannar, arbetskollegor och givetvis släkten presenter. Presenterna kan vara vad som helst, det vanligaste är att ge sötsaker men vi har även fått servetter i fina förpackningar.
När vi åker till Sverige på semester ska vi alltså köpa ett 50-tal presenter med något svenskt (ge gärna förslag) som flickorna kan ta med till skolan efter lovet. Det är ju onekligen en trevlig vana och tradition.
