Lena i Kyoto

Här i Kyoto kryllar det av småhundar. Jag gissar att det är ett sätt att hålla hemmafruarna sysselsatta. Det är som sagt nästan bara små hundar, vilka de oftast bär omkring på eller lägger i väskan eller varför inte dra runt dem i en chick hundvagn. Lite här och där finns det välfyllda hundshopar, som säljer allt - ALLT - som en liten hund kan tänkas behöva.  T ex överlevnadskitt innehållande vattenflaska, parasoll, leksak, regnstövlar (jag skojar inte) mm. Vi gick in i en hundtillbehörsaffär i dag.

Detta är bara en bråkdel av utbudet. Här reas sommarens kollektion ut.

Kanske voffsingen ska vara Tiger idag ...... eller Nasse?

Så förtjuuuuusande att de har fönster i suffletten så lilla darlingen kan titta ut.

...om ni undrar var brudslöjan är så hänger den bakom, den syns inte i bild.

Till Harajuku-tiken

Jag hade som sagt ett möte med Majas nya lärare idag. Hon har varit hennes lärare i 1 ½ dag och jag hann inte ens sätta mig till rätta i stolen förrän hon berättat att Maja is very talkative, which is great. But I may probably try to get her to not talk all the time so that the others have time to say something. Hon log hela tiden när hon sa det, …… jag med!

 Nu har skolan börjat för Ester och Maja. Maja börjar första klass och Ester börjar middleschool (högstadiet). Nya lärare och nya klassrum. Det känns stort!!!  I morse var jag och Ola på möte med Esters två lärare, en från Kanada och en från USA. De kallar mötet för ”hopes and dreams” och inför det har vi fyllt i papper om vad vi har för just ”hopes and dreams” inför kommande skolår. I eftermiddag ska jag träffa Majas lärare i samma ärende, hon kommer från Australien.

Varje skolårs första dag mjukstartar med en ½-dag efterföljt av ett knytkalas i gymmet. Där presenteras de nya lärarna och nya elever.  Det var himla trevligt att träffas igen, men jag saknar Becky (engelskan) som flyttat till USA. Jag konstaterade också att jag är den enda västerländska mamman om jag räknar bort 2 av lärarna som också har barn i skolan, (de är ju därför mammor på skolan men det blir ju inte riktigt samma sak).  

I går åkte vi tillsammans med Ian, hans dotter Juno (klasskompis till Maja) samt en kompis till Ian som hette Aron och hans dotter till Biwako Lake. Vi har inte haft överdrivet många strandbesök denna sommar så det var riktigt trevligt och skönt. Till och med jag badade länge eftersom vattnet var ljummet. Vi grillade innan vi lämnade insjön, nästan ensamma kvar i mörkret.  Till skillnad mot Sverige under sommartid så blir det mörkt snabbt här runt 19-tiden. 

Igår var det dags för oss att för tredje gången beskåda eldarna i bergen som bildar olika symboler.  Detta är kulmen av Obonfestivalsdagarna under vilka våra förfäders själar har varit på besök. Eldarna ska guida dem tillbaka. Tre av de fem eldarna bildar gamla Kinesiska tecken, två av dem är tecknet för stor, ett är tecknet för ”excellent law” vilket syftar till buddismens lära, symbolerna är en båt samt en shrine-port.

Shrine-porten kunde vi inte se.

Detta år var vi hembjudna till familjen Clifton. Sonen Joshua är en kompis till Maja. Vi cyklade dit längs med floden och passerade en av de mest populära platserna att beskåda en av symbolerna, det var fullt med folk, många var klädda i Yokatas.

Efter att vi njutit av god mat och sällskap, gick vi över vägen till deras grannar som hade en takterass, så vi kunde inte vara på ett bättre ställe för kvällen, vi kunde se 4 av 5 symboler, wow! 

Den i särklass häftigaste Starbucksen ligger helt klart i Kyoto. Byggnaden är helt i glas för att man ska kunna se Templet som ligger bakom. 

Ni ser templet genom glaset, men även höghuset på andra sidan gatan (Kawaramachi) som speglar sig mot glasfasaden.

Nyss ringde det på dörren och Jehovas var här IGEN!!!! Denna gång var de oroliga att jag var orolig nu när det är augusti …..eftersom det var i augusti som atombomberna föll.  Nja, jag är inte speciellt orolig. De läste några korta citat ur bibeln för mig, det gör mig däremot orolig. Men de ser ju i alla fall välmående ut med sin propra klädsel och meterbreda leenden.  Jag undrar också hur många gånger de har ringt på dörren under semestern, eftersom de inledde samtalet (monologen) med; How nice that you are at home now! (Hjälp)

Samtliga Jehovas vittnen som ringt på dörren här i Kyoto har pratat flytande engelska, det gjorde däremot inte TV-pejlaren som ringde på igår. Han började med att visa sitt legitiation och säga;

- こんにちは、私はテレビからだの軸受

- sorry, no japanese, ....english?

- TV, eh, you have TV?

- no.

Han svarade OK, bugade och gick iväg.

Att sitta inomhus när solen skiner är svårt när man är svensk. Det är lätt som en plätt om man är japan, i alla fall i augusti. Maja och jag gick ut för att finslipa hennes cykelfärdigheter, Ester valde att hålla sig inne där ACn är inställd på 26 grader vilket faktiskt känns lite småkyligt.  Vårt mål var Yoshida Shrine, 5 min promenadavstånd från hemmet. Vi mellanlandade på Family Mart för att köpa dricka vilket är ett måste när man är ute. Man svettas mer än vad jag trott var möjligt.  Vi var ute i nästan en timme, en bedrift en dag som denna.

Cikadorerna hörs ordentligt så här års, men man ser dem inte så ofta, men jag och Maja såg en på vår väg. När den flög iväg lät det som att den var gjord av metall. 

Maja pustar ut i skuggan inne på Shrine-området och mumsar på en pinne med Daifuku (degiga risbollar).

Vaknade av att sängen gungade straxt efter 5 i morse. Det var det kraftigaste skalvet jag känt sedan vi flyttade hit. Kollade på nätet och epicentret låg österut och var 6 på skalan, jag kunde också se att intensiteten av skalvet var beräknat som 3 i Kyoto.

Vi är fortfarande jetlegade, i alla fall barnen. Ester har svårt att somna och Maja somnar men vaknar efter ett par timmar igen och kan inte somna om. I natt mellan 00 – 00.30 var vi ute och gick en nattpromenad för att kunna somna lättare. Temperaturen var 29-30 grader och det var riktigt skönt i luften, inte fullt så fuktigt som på dagen. Det blir nog en promenad efter mörkrets inbrott även i kväll. 

När man kommer tillbaka efter att varit borta från Japan och Kyoto i några veckor, uppmärksammar man det fina och charmiga som man blir hemmablind för efter ett tag. Jag gick precis till posten som ligger 2 min promenadväg från oss och fotade det som jag passerar dagligen men inte alltid ser. Det är i och för sig inget fotoväder, det är så fuktigt i luften att linsen immar igen. Rykten säger att en tyfon har sin kurs mot Kyoto, så därför har vi plockat in cyklarna i hallen.... :/

Vecka nr 3 tillbringades i Stockholm och huset i Ensta. Vi gjorde utflyker till bl a Huddinge och firade Maria som fyllde 45 år. Vi åkte också ut i skärgården till Kicki och Leif ute på Notholmen utanför Vaxholm, alltid lika trevligt och somrigt även om vädret hade kunnat vara bättre.  Vi fick också besök av Gunilla och hennes fästman (i ytterligare ett ½-år) Darryl vilket var kanonkul eftersom vi inte setts på hela 5 år!!! Framför allt träffade Ester sina gamla kompisar!

 Maria njuter av grattissångerna framförda av Hanna, Ester, Hannas kompis Sara och Ellen.

Kicki får en kram på Notholmens brygga.

Jossan, Amanda, Linn & Ester. 

Julia & Ester

Darryl och Gunilla som gifter sig på Nya Zeeland den 2 januari nästa år, och vi är bjudna!!!! Hoppas vi kan få till det och komma dit!!!!!

Efter tre veckor i Sverige åkte Ola tillbaka till Japan. Som de tidigare två somrarna flyttade jag och tjejerna hem till mamma och Georg. Jättemysigt och skönt. Ester fick följa med kusin Ellen till Legoland, en höjdare!

Före resan till Sverige har jag tron att jag har all tid i världen att träffa alla jag vill men icke, så blir det inte. Semestertiden är försvinnande snabb och det är bara att konstatera att jag inte hann med dem jag velat.

Notera Esters intresse av att se Kyotos stolthet det "Gyllene Templet" på Legoland :)

En av dagarna åkte vi till min mormor, hon är 93½ och har nu flyttat till ett äldreboende efter att tills nu bott och klarat sig bra själv. Tyvärr gör hon inte det längre, men lyckligtvis trivs hon i sitt nya hem. Det var en märklig känsla att möta mormors lite mer främmande blick.

Pappa/morfar, Maja och Ester i Hågelbyparken.

Eva & Urban
Nedan Maja & Moa samt en utsiktsbild från Eva & Urbans underbara hem.

Ester, Maja & Ellen på Flottsbro

Ester & Ellen paddlade lite kanot.

Idag har temperaturen varit mer human med endast 32 grader, lite småregnigt vilket bara är friskt. Vi tog oss utanför dörren och cyklade ner till stan och köpte en varsin Hägen Daz-glass, men det fick räcka som utflykt för denna dag. 

Då är Sverigesemestern över och vi är åter i Kyoto vars luft är tjock och trögflytande med en temperatur på 40 grader (kollade termometern innan vi åkte och handlade klockan 17.15). Tack gode gud som skapade ACn.

Det är alltid skönt att kliva in i hemmet efter semestern, (lite pga av ACn). Riktigt kul att ladda in bilderna i datorn och summera semestern;

Vi landade en lördag, 3 tim försenade, och åkte direkt hem till mamma & Georg och kramades, pratade och sov för att nästa dag ta flyget upp till Umeå. Från flygplatsen tog vi en taxi till Umeås campingplats och rullade in vår resväska i reception där de övriga familjerna i ”Kina-gänget” var, hur kul som helst att träffa dessa underbart trevliga och sköna människor. Tjejerna började leka från första stund.

Tillbaka i Stockholm boade vi i Stefan och Tinas fina lyxiga hus i Ensta med pool och hela faderullan. Maria (syster), Robbe, Hanna, Ellen och mamma kom på middag och Maja firades med massor av presenter (mycket och dyrt är tradition när Maria ger presenter). Några dagar senare kom Tina och Stefan tillbaka hem från deras Gotlandsvistelse och vi levde storfamilj i dryga dygnet. Under det dygnet fyllde Tina år och det blev fest på kvällen!

Vi tog tåget till Örebro där vi var i några dagar. Vi lånade Anette och Nåkes lägenhet som ligger på promenadavstånd till svärmor Marianne. I Örebro åt vi god (jättegod) mat, åkte ut och badade vid Leken och barnen gick och såg ”Berts bravader” på Örebros parkteater tillsammans med farmor och kusiner. En av dagarna var vi bjudna till Anette, Nåke, Linda och Maricas smultronställe och torp utanför Örebro. Himla trevligt att dessutom träffa några andra kusiner (med respektive) till Ola.

Här ser ni min kära svärmor in action. Vi sköt ner några läskburkar och hon förvandlades till en skjutgalen vilding.

Efter Örebro åkte vi tillbaka till huset i Ensta/Täby, det skriver jag om i nästa inlägg.