Lena i Kyoto

• Ester funderar över att hon faktiskt är i Japan. Hon tycker det är lite häftigt, och det är det ju! Men det tyckte hon inte för ett år sedan....
• Maja har lärt sig rocka med rockring.
• Jag har klippt håret, att göra det i Japan är som att gå på spa. Hårtvättningen tar jättelång tid, stolen är precis formad för mig och min hårbotten blir masserad.
• Ola vet inte hur jag ser ut. Då Ester kommenterade att han inte har sagt något om att jag klippt mig (tur att vi är fler tjejer i familjen) var ursäkten att han trodde det var senare i veckan som jag skulle klippa mig .......men då så?!
• Ester kan vika papperstranor.
• Efter att intensivt plöjt två säsonger Heroes, hör jag Hiro Nakamuras röst överallt, det finns säkert en naturlig förklaring till det.

Mina sju sanningar om mig själv;

Min ständiga bergodalbana.
Jag når topp och dal dagligen. Det kan min familj intyga. Ibland förstår jag inte varför någon av dem är dämpad, det var ju för jössenam flera minuter sedan jag var sur, skärp till dej och var glad, som jag! Jag tror det finns en diagnos för detta.

Åldersnojja.
Jag är på tok för gammal, i alla fall på CV´t. Mina stresshormoner tar kommando över hela min existens när jag tänker på att jag ska hitta ett roligt, bra, stimulerande och givande arbete som ligger hyfsat nära hemmet (i alla fall inte på andra sidan stan) när vi flyttar hem igen.  Den korta tid på Poolias marknadsavdelning där jag producerade tidningsannonser lärde mig att ERFARENHET är A och O för att vara attraktiv för anställning. Nu samlar jag på högskolepoäng och mer erfarenhet  av livet, hoppas det räcker..... (min arbetslivserfarenhet är från tidigare branscher). Annars är åldersnojjan under kontroll, helt OK att vara i min ålder. Säkert helt OK om 10, 20 och 30 år också!

Bekräftelse.
Ack så viktigt! Jag söker ständigt efter mer och fler. Jag försöker sprida bekräftelser till de runt omkring, speciellt mina barn, de är så bra på vad de än tar sig för eller inte tar sig för. I går kväll sa Maja att hon älskar sig själv, annars skulle hennes mage och hals bli ledsna.

Beroende
Beroende av min mamma. Att hon finns! Att hon bekräftar! Erfarenheten att ha iakttagit henne från ett barnperspektiv till ett jämlikt vuxenperspektiv (från att se hennes som en övermänniska som gör allt bäst till att se henne som en väldigt mycket människa med bra värderingar och gör det mesta bra). Att fortfarande vara hennes barn, att fråga om råd även om jag kanske inte följer dem, men det är så skönt och tryggt att integrera henne i mitt vuxenliv.

Ljudfobi
Hyssteriskt känslig för ljud från människor. Tuggande och smaskande, pipande näsor och djupa halsljud. Att stå nära någon som äter en banan är döden, även om personen inte smaskar, det låter skitäckligt inifrån munnen på något sätt. Jag är tveksam om jag någonsin kommer bli kvitt denna ljudfobi, tycker att den blir värre. Jag har tyvärr redan fört över det på barnen, vilket inte alls är passande här i Japan där folk i allmänhet smaskar och slaskar rätt ordentligt.

Dålig på nu
Dålig på att uppskatta nuet. Jag har blivit betydligt bättre på det, kanske till och med har blivit bra på det efter att bytt ut en vardag mot en annan. Saker som jag trodde var viktiga visade sig inte vara så viktiga, en tankeställare, ganska skön och befriande.

Kontroll och koll
Jag har kollen, i alla fall i familjen. Jag vet vart allt ligger, vart det SKA ligga men någon av de andra kanske inte visste det och la det någon annanstans, FEL! En av Olas mest uttjatade fråga; men, vad spelar det för roll? Svar; STOR, STÖRRE, STÖRST!!! Jag kan familjemedlemmarnas fyra sista siffror, ja, även syrrans, brorsans, morfars (dog 1982) och förstås mammas. Jag kan bli supergrinig av att det är stökigt, då måste jag göra en powerstädning, sedan känns det bra igen. Är det inte så att folk med bokstavskombinationer är bra på siffror och behöver ordning och reda omkring sig? Ytterligare en diagnos.

Reglerna för utmaningen ser ut så här:

• Länka till den som utmanat dig
• Berätta sju sanningar om dig själv
• Utmana sju personer; jag utmanar Tina, Pihl på gotland (Ann eller Marcus), Yvonne, Anders Brännfors, Kicki W, Ola, Eva B och Eva W (det blev visst 8)
• Lämna ett meddelande till dem du utmanar.

Ensō (円相) is a Japanese word meaning "circle" and a concept strongly associated with Zen. Ensō is perhaps the most common subject of Japanese calligraphy, symbolizing enlightenment, strength, elegance, the universe, and the void; it is also an "expression of the moment" and thus is often considered a form of expressionist art.

-sama: ärade herr/fru. Används mot människor som man ska känna vördnad inför.

-sensei: doktor/magister/fröken. Används mot alla läkare, professorer och lärare men också mot de som har nått hög social status genom yrkesskicklighet.

-sempai: mentor. I Japan förväntas de som varit på en arbetsplats eller annan institution längre beskydda nykomlingarna och lära upp dem, men då måste man också som nykomling visa dem tillbörlig respekt.

-kun: från en chef till en anställd, en mentor till sin skyddsling eller förtroligt mellan anställda/elever. Har manlig framtoning, används inte mellan kvinnor/flickor.

Jag hör ofta mammor tilltala sina barn med ett chan efter namnet. Barnen kan också använda det till mamman,  okaasa = mamma, men med tillägg blir det: okaasan (mor), okaachan (mamma).

Min mormor Maja fyller 92 år i dag! Ogreppbart att försöka förstå allt som hänt hittills i hennes liv. Hon föddes alltså år 1916. Då hade stumfilmen; Chaplin på rullskridskor premiär.

Vi ringde henne med hjälp av Skype och sjöng, hon skrattade och frågade vad det var för skator som kraxade för henne. Nu hoppas jag att hon blir ordentligt firad och att det är många som får en bit av smörgåstårtan. Hon frågade mig om jag trodde den går att frysa in, för den var så stor. Förmodar att hon släpper den tanken när grannar och släkt väller in i hennes hem under dagen.

Jisses, nu är det ju nedräkning har Ola och jag konstaterat! Sista chansen att göra och se alla olika saker man kan göra och se här, det mesta sker ju liksom en gång om året. Förra året hade vi ju alltid en chans till (låter konstigt att uttrycka sig så om för ett par veckor sedan) , dvs vi kan göra det nästa år (nästa år är nu!). Varje månad kommer det ut en Kyoto visitors guide, i den kan man se vad som finns att se i form av festivaler och ritualer och allt möjligt man inte visste fanns.
Det som stod på schemat igår var att åka till ett tempelområde, Sanjusangen-do, där det var en tävling i bågskytte med långa pilbågar, Kyudo Archery Competition. Tävlingen var mer i form av ceremoni och har sitt ursprung från 1500-talet.



Kruxet var att jag var sjuk (förkyld med svag feber), så jag och Ester som även hon var förkyld fick stanna hemma. När Maja och Ola kom hem var det första Maja sa:
 - det fanns en massa jättesnygga tjejer där.
- Jaha, sa jag, med en tampong i vardera näsborre och röda ögon.....

Att göra-listan 2008:

→  Åka till ett familjeonsen norr om Osaka och övernatta.
→  Åka skidor (utför), helst i Sapporo
→  The romantic train med efterföljande flodfärd i Arashiyama
→  Åka till Tokyo (planer pågår)
→  Osaka Aquarium
→  Utekväll med Becky mycket oftare
→  Bestiga Mt. Fuji (ja, faktiskt!!!!!)

Vad jag har förstått i min omgivning gör de flesta (läs alla) fruar/mammor bentolådor, precis som jag, fast jag gör det bara till barnen , någon måtta får det vara.....eller rättare sagt äter Ola ute och har därför inget behov. Hade han det så hade jag givetvis ordnat det, eller? I dag är det lördag och Ola jobbar. Han kommenterade i morse att vi kanske bott här för länge eftersom jag gjorde frukost åt honom innan han drog iväg, dvs inte ordinarie helgfrukosttid, den största anledningen var nog att jag var kaffesugen, men i alla fall, kom och hämta hem mig fort!

Det är inte bara synd om Ola som jobbar en lördag, det är synd om mig också för jag är sjuk, det innebär att det är även synd om barnen som inte får någon mat. Som tur är i allt elände finns en bentorestaurang i krokarna, det finns förmodligen bentorestauranger i alla krokar här i Japan vilket betyder att barnen kan räddas, de får vällagad och god mat.

Bentō (弁当, べんとう) är japanska för lunchlåda. En traditionell bento består av ris, fisk eller kött och en eller flera små grönsaksrätter som tilltugg. Det finns en hel del regler om hur en bento ska tillagas, den ska bl a bestå av ett antal färger; vitt, gult, rött och grönt. Det vita är förstås ris som ska fylla halva bentolådan.

Bentorestaurangen


Menyn


Här är vårat sortiment av lunchboxar för flickornas luncher. Två av dem har en thermos i lagom storlek för den varma maten. I skolan har de flesta kall mat med sig, men Ester och Maja vill ha varm, då får de det :-)

Som jag skrivit tidigare har vi besök av 5 svenska 19-åringar! Tre av dem sover (inte just i skrivandets stund dock) i mitt och Olas sovrum, två sover på ett hotell i närheten. De ska stanna i Kyoto i tre nätter och har därför fullt schema under dagarna.
När de kom hem och berättade om det fina templet de besökte i går visade det sig att det inte var det Tempel som de planerat att se, Kiyomizu-dera, ett av måstena om man är i Kyoto . Jag kan verkligen förstå att de trodde de var på rätt ställe eftersom det finns en hel del gigantiska storslagna Tempel i krokarna. I dag har de därför planerat in ett nytt försök att dricka till sig lite styrka och långt liv. På deras plan för dagen finns även det Gyllene Templet, Nijo Castle och Gion (Geishaområdet). Om de ska lyckas med detta räknar jag med att de kommer tillbaka runt lunch i morgon :-)  

Igår var vi nio runt bordet, härligt trångt. Vi bjöd dem på Shabo Shabo, de var nöjda att få äta lagad mat efter alla olika varianter av fyllda bröd (bönor, potatis, ja det mesta man kan tänka eller inte tänka sig i ett bröd) och risbollar som man kan köpa på Family Mart. (trekantiga riskakor i sjögräspapper fyllda med kött, grönsaker eller fisk).

Länk till deras blogg; pamons

"Ganjit" eller nyårsdagen som kan jämföras med jul i västerlandet är den viktigaste helgdagen i Japan. För att göra firandet så storslaget som möjligt gör man särskilda förberedelser. Man dekorerar husens framsidor med tallgrenar, plommonkvistar och bambugrenar. Detta kallas för "kado-matsu" och skall ge familjen styrka, kraft och ett långt liv. Familjen Jacobsson kan nu förvänta sig styrka, kraft och ett långt liv!

Idag är det Hatsumode, årets första Shrinebesök. Medan död och synder (nyårsafton) är kopplat till Buddismen och Tempel, är livet och nya goda saker kopplat till Shrines (Shintoismen). 

Snart ger vi oss iväg till Yasaka Shrine, i Kyoto visitors guide står det;
This Shrine can get rather crowded but is worth it as it is one of the only places where okere mairi can be seen. Okere mairi = the lightning of the new years household fire.

...................................

Nu har det passerat några timmar och vi är tillbaka efter årets första Shrinebesök. Vi var visserligen förvarnade om att det kunde bli mycket folk men herregud, det var väldigt trångt, alla var där. Det är imponerande att trängas med japaner, inga sura miner, de har rutin på detta och insett säkert för länge sen att det är trist att bli sur i folksamlingar.

När vi väl passerat den fina porten kom vi fram till de centrala delarna av shrinen där man köpte nyårsböner, om inte bönen är till belåtenhet hänger man upp den och då gills den inte. Vi köpte inga böner eftersom vi inte kan läsa japanska och därför inte veta om den ska gillas eller inte, det kan ju få förödande konsekvenser för kommande år. Däremot kastade vi pengar dit där de andra kastade pengar, de ger oss säkert ett lyckligare 2008 (om vi inte var för snåla).

Nyårsdagslunchen bestod av korv, nan med tandorikyckling och crêpes med frukt och grädde. Någon eld såg vi aldrig, den kanske tänds i kväll.

   

I morgon (tidigt) kommer 5 svenska 19-åringar hem till oss. Tre av dem ska bo här, de övriga två i ett närbeläget hotell. En av dem bor i Visinge (i Täby där vi egentligen bor), det var deras hus vi lånade några veckor i somras, vi känner familjen med andra ord.