Lena i Kyoto

Ola spelade fotboll i söndags, en sketen fotbollsträning. Han har varit handikappad sedan dess, smärtor i varenda muskel! Jag slängde lite kaxigt ur mig att han ska nog undvika Fuji. Då svarade han att fotbollen var jobbigare!!!! Det värsta är att han inte skämtar! Jag är lite sur över det.  Ola fortsatte med att säga att han skulle säga vad som var värst nästa år då han planerar att bestiga Mt. Fuji. Men vad spelar det för roll, jag kommer i alla fall inte vara med på någon fotbollsträning.

Det är mycket att fundera över när man är 5 år och ska försöka sova:

Mamma, vi kan väl försöka fånga ett tandtroll och stoppa det i en glasburk. Vi kan ge den mat, godis gillar de ju!

- Vad händer när man slår ryggen?

- det gör ont.

- men vad händer? Jag menar när man slår sig på knät blöder det och när man slår sig i huvudet får man en bula, vad händer när man slår sig på ryggen?

Tidigt i morse, så tidigt att det fortfarande var natt, hade Ola svårt att övertyga Maja om att det är bra att somna om eftersom det är natt. Maja var helt säker på sin sak om att det faktiskt var morgon och gick och drog isär gardinerna "men, varför är det mörkt när det är morgon?"

Fuji är Japans högsta berg. Dess topp är belägen 3 776 meter över havet, på ön Honshu, 10 mil sydväst om Tokyo. Fuji är en aktiv vulkan vars senaste utbrott var för 300 år sedan.  Bergets topp är snöklädd större delen av året. Jag förmodar att det har med temperaturen att göra att de varma månader juli och augusti är säsongen för oss pilgrimer att nå toppen. Jag har fått indikationer på att temperaturen på toppen nu är mellan 0°- 5°. Under sommarhalvåret går bussar ungefär halvvägs upp på berget (station 5), då finns också flera stationer med förnödenheter längs de lättillgängligaste vägarna mot toppen. Vid andra tider på året är berget betydligt mer svårbestiget, och det kan vara farligt att försöka bege sig upp.

Den slocknade vulkanen symboliserar renhet och ursprunglighet och bestigs varje år av ett stort antal pilgrimer, ca 200 000, snart räknas Lena Jacobsson in i den exklusiva skara. 

Berget har ikonisk status och uppfattas i Japan som en nationalsymbol.

Det finns flera teorier om hur namnet Fuji uppstått:

• Uppkallat efter en eldgud, Kamui Fuchi.
• I 900-talssagan Taketori Monogatari sägs att namnet skulle komma av odödlig, fushi (不死).
• En av flera moderna teser är att namnet skulle vara besläktat med det japanska namnet för blåregn, Fuji (藤), eller regnbåge, niji (虹).
• Ytterligare en populär föreställning är att namnet skulle betyda enastående eller unik, Fuji (不二).

I västvärlden översätts det japanska namnet med Fuji eller Fujisan. Suffixet -san i Fujisan har ingen koppling till det artighetssuffix som läggs på namn i japanskan utan betyder helt enkelt berg.

Nu är jag inne på den veckan då jag ska nå toppen. Börjar så smått undra hur genomtänkt detta är. Börjar också så smått surfa runt för att försöka förstå vad som komma skall.

Behöver jag köpa nya Hiking kängor eller funkar mina ingådda relativt kraftiga och halvhöga jumpadojjor?

"The ascent to the summit does not pose any major difficulties regarding climbing skills. Only at some points, the terrain is rather steep and rocky. Abundant signs along the trail warn the hikers of other minor problems such as sudden wind gusts and falling rocks. However, the main challenge of the climb is the fact that it is very strenuous and the air gets notably thinner as you gain altitude".

Syrgas?
"The human body requires some time to adjust to a sudden increase of altitude, otherwise there is a risk of headache, dizziness and nausea. To avoid altitude sickness, you are advised to tackle the mountain at a slow pace and make frequent breaks. An overnight stay at a hut around the 7th or 8th station is recommended as opposed to a straight climb to the top. Small bottles of oxygen, available at the 5th stations and mountain huts, can be an effective tool in preventing and fighting altitude sickness".

Schema (ja, det är en paketresa):

• Sat, 30th aug; 9.30 bus leaves from Kyoto Station, 17.00 arrive at 5th station of Mt. Fuji. Dinner, then start climbing...........on foot......21.00 arrive at mountain hut at 7th station. Have a rest.
• Sun, 31th aug;  ~23.00 (still sat) - 0.00 start climbing ....on foot.....4.00~5.30 arrive at the top of Mt. Fuji, see the sunrise. 10.00 back to 5th station. Bus; 11.00~13.00 Lunch and hot springs, Bus, 19.00 arrive at Kyoto Station.

8 timmar att ta sig upp, 3 timmar at ta sig ner.

Innan sommarlovet var vi 7 tjejer på listan, nu är vi 4 starka kvar. Vad kan hända för att jag inte ska nå toppen? Maginfluensa, kraftigt åskväder, Ola missar flyget från Sverige....................? Ja, Ola är i Sverige på konferens. Han landade natten till idag, eller i går kväll svensk tid. Hans biljett hem är bokad före konferensens slut pga mitt kommande äventyr.

I dag var vi hos frisören med Ester. Salongen hette Japan International hairsaloon. Perfekt tyckte vi, då kan de säkert prata engelska, det kunde de, sankju och OK. Jag och Maja fick trivseltidningar att bläddra i medan vi väntade, inget speciellt med det kanske men vi fick också en tryckt meny (på japanska) ur vilken vi kunde välja dryck. Jag valde iskaffe och tjejerna coka cola, vi fick också karameller, rena rama lördagen! Ester blev omsorgsfullt klippt, fönad och klippt igen, hon blev fin. När vi betalat och tackat gick vi ut och ner för trappan till gatan, frisören följde med ner, de gör det för att bugande tacka kunden ordentligt. Eftersom det hade börjat regna fick vi ett paraply av honom, inte något gammalt kvarglömt, utan ett nytt och fint så att inte frisyren blev förstörd. Tack för god service!

De senaste dagarna har det varit Obon, då har vi haft andar på besök. Igår, den 16 augusti är kvällen då de ska återvända till de dödas rike. Unikt för Kyoto är de enorma eldarna som tänds i bergen i form av olika tecken, eldarna ska guida själarna rätt. Två av tecknen betyder stor, ett står för skepp (ser även så ut), ett står för livet och ett står för ho som betyder buddistisk lag.


Stor

Vi var hembjudna till en familj (Australiensk/Japansk) från skolan. De bor högst upp i ett högt hus med veranda, perfekt. Mannen i familjen är högsta chef på ett av hotellen i Kyoto, han var nöjd. Denna helg debiterades över dubbla priset för hotellrummen samt, vad han var mest nöjd över, de hade traditionsenligt sålt biljetter för 20 000 Yen (knappt 1200kr) för att få en ståplats på hotellets stora takveranda, easy money.

Trevlig och mysigt att träffa familjen Murray. Jag och Kaori (frun/mamman) snackade lite taktik inför kommande strapats om 2 veckor, Mt Fuji.
  

Nu är vi i Japan igen. Värmen är trögflytande och tjock, folk håller sig i skuggan eller ännu hellre inomhus. Vi är sega av både värme och jetlag.

Trots att vi alla konstaterade att Sverige är toppen på de flesta sätt, var det en skön känsla att komma hem till Kyoto och gå runt i huset och insupa hemmakänslan.  Vi har packat upp kaviartuber, vasa sportknäcke, hårdosten och kokat lingonen vi fick med av mamma. Nu, efter natt nr 2 i Japan vaknade vi före lunch istället för efter, ett gott tecken. Barnen borde vara återställda till skolstarten den 1 sep.

Maja och Ester med kusinerna Hanna och Ellen

Sista delen i Sverige invaderade vi mamma och Georgs hem. Vi bodde även ett par nätter hos syrran och hennes familj. En av helgerna var jag, Kicki V och Eva inbjudna till Kicki S´s sommarställe. Maximal trivsel att bara vara där och prata, prata, äta och dricka gott, basta och bada och prata lite till. Där fyllde jag på mitt förråd ordentligt. Kickis sommarställe är sådär svenskt, lantligt och charmigt som vi alla, i alla fall jag, drömmer om, dessutom ligger det vid vattnet, full pott!



  

Olas mor, syster och barn tog en dagstur till Stockholm för en sista träff innan vi åkte. Siktet var ställt på en dag på Grönan, men vädret styrde om det till en dag på Tekniska museet. Där kryllade det av barnfamiljer och det fanns massor att utforska, kul för alla. Vi såg också en 4D-film om rymden. Dagen innan vi reste fick Ester sitt behov av Grönan stillat (eller det kanske aldrig blir stillat förresten), hon och kusinen Ellen åkte dit med sällskap av syrran, kusinerna summerade 23 turer av diverse åkattraktioner, de var lyckliga.

  

Vi var givetvis en tur till min mormor Maja, 92½.


Väl hemma kan vi konstatera att Maja inte får plats i sina glittriga finskor hon brukar glänsa omkring i härhemma, blommor växer under solens strålar. Nu ska vi hålla oss i skuggan ett tag.

Att åka på "utlandssemester" till sitt eget land borde alla få prova på. Sverige är så fräscht och luftigt, färgerna är klarare, vattnet smakar gott och något som Maja noterade storögt (storört) redan på Arlanda var att ALLA pratar svenska, det är faktiskt ganska skönt.

En annan trevlig sak med sommarsemestern i Sverige är att träffa en massa trevliga vänner och släktingar. Efter träffen i Västervik mellanlandade vi ett par nätter i ett lånat hus i Enebyberg (Tack Eva & Micke) för att Ester var med på ett födelsedagskalas (...eller kallar man det fest?) dit flera av hennes klasskompisar  kom.  Kalaset avslutades med att gå på Täby-premiären av Mamma Mia. Turligt nog fanns en biljett över till mig. Jag var den enda i vårt sällskap över 11, så Ester förmanade mig tyst till motsatt sida av raden vi fyllde ut, förmaningen efterföljdes av kommentaren inte tyst; "jag känner inte henne". Istället för att sårat skrika "det gör du visst" njöt jag av denna kanonfilm, se den!

Sedan åkte vi i den lånade bilen (Tack Leif) till Örebro, Olas hemstad. Som vanligt möttes vi av ett delikat dukat bord som skulle kunna mätta närmare 90 personer, vi var 9. Gott som alltid att äta Mariannes mat, vällagat och utan lightprodukter.  Vi sov i Olas lillasyster Gunillas gillestuga så att kusinerna får umgås maximalt och att vi får träffa vår Lakrits. En av dagarna var vi bjudna till Olas kusin Anette och hennes familj. De har ett guldtorp nära till vatten där vi tidigare firat ett par midsomrar.  Vi hade säkerligen firat ett par till om vi inte flyttat österut.


Farmor Marianne med sina barn och barnbarn.


Grundstötning utanför Herrvik.


Badbrud

Familjen Särnholm:
 

Eftersom jag sedan några veckor tillbaka haft en tid för ögonoperation (som blev inställd), och att jag därför behövde åka tillbaka till Stockholm före de andra i familjen, innebar det ett par kvällar i ensamhet. Det hade jag löst genom att ha bokat upp min granntjej Carina som jag träffade på Täby Centrums innehak Tegelbruket (kallas även missbruket). En kväll med god mat, dryck och goa skratt.  Vår kväll blev lite kortare än vad den var tänkt. Det var nämligen så att prick klockan 21.55 genomgår stället en ansiktslyftning, en rejäl föryngring. Vi förpassade oss till en parkbänk utanför (passade betydligt bättre på något sätt) för att skvallra bara liiite till innan vi cyklade hemåt. Kvällen efter räddades av en date med gamla jobbarkompisar, alltid trevligt.

Sedan kom Ola och flickorna och vi hade 10 dagar tillsammans innan Ola skulle åka tillbaka till Japan. Vi har under de 10 dagarna varit otroligt sociala. Gud så trevligt med trevliga människor. En helg tillbringade vi ute i skärgården på Kicki och Leifs fantastiska ställe. Ett båtvarv med två "lägenheter" varav den ena till vårt förfogande. Väderprognosen var dålig men totalt fel tack och lov. Vi njöt på deras bryggor och de olika båtvarianterna de har, segelbåt, bryggbit med snurra, vattenskoter, miniracerbåt, motorbåt och Majas favorit egenbyggd träbåt med lagom långt snöre.  Vi har efter det besöket suttit i olika trädgårdar i Täby och grillat ihop med en massa trevligheter. Vi tog en avstickare till Yvonne och Antonios tokmysiga kolonistuga.


Sällskapsrummet på Notis


Ester och Louice åker flotte


En segelutflykt som påverkade Ola att söka navigeringskurs, han blev käääääär.


Ester sitter stadigt mellan Louice och Leif, i bakgrunden kör August sitt åk.


Yvonne gräver sig lyckligare!

Solen steker och vi har spenderat de flesta dagarna på badet Skavlöten. Ester har turen att flera av hennes kompisar är hemma så hon har en bra tid med sina vänner. Det känns verkligen bra att konstatera att hon har sina vänner kvar, inga som helst problem. Vi kan också konstatera att Ester är normallång i Sverige och jag blir övertygad om att svaret jag brukar ge när folk i Japan påstår att Ester är väldigt lång stämmer - Nej, det är ni som är korta!

Resan västerut gick bra konstaterade jag när vi satt i taxin till mamma. -Jasså, gjorde den, sa Ola. Han syftade på att vi nu kan konstatera att Maja blir åksjuk. I taxin till Osakas flygplats mådde Maja ordentligt illa, men det gick hyffsat över efter att ätit och fikat på flygplatsens Starbucks, .........................trodde viiiii jaaaa. När alla vi flygresenärer serverats den delikata flygplansmaten och tagit den första tuggan började Maja kräkas, hon kräktes inte lite, hon kräktes ordentligt. Ett ursäkta till alla runtomkring oss kändes på något sätt lite för klent, så det var "bara" att så snabbt och smidigt som möjligt tvätta och trolla och låtsas som att inget hänt. Men bortsett från det gick det bra.

Det var väldigt mysigt att få komma hem till mamma och Georg. Trots tidsskillnaden kände vi oss pigga och satt uppe och pratade till sent.
Dagen därpå hade jag efter en trevlig lunch med Eva W, en tid hos en ögonklinik. Jag skulle kolla vilken teknik som skulle passa mitt synfel bäst för laseroperation. Snopet nog visade det sig att det inte blir aktuellt med operation. Anledningen är den att synen ska ha varit stabil de senaste två åren. Min syn har varit stabil de senaste 20 åren, men just de två senaste har min syn förbättrats rejält. Det borde vara ett positivt besked men jag blev ordentligt besviken.

På lördagen firades Maja hemma hos moster Maria med familj och fick traditionsenligt massor av paket. Morgonen efter tog vi med oss kusinen Ellen och åkte ner till Västervik och Lysingsbadets camping där vi hyrt stugor tillsammans med fem andra "Kina-familjer" (de som adopterade samtidigt som vi). Det är lite av sommarens höjdpunkt att få träffa dessa härliga familjer och dess underbara 5-åringar (numera). På campingen fanns en hel del aktiviteter som bad förstås och ett hopp & studsland, minigolf och uthyrning av trampbilar/cyklar. Huvudattraktionen låg dock 5 mil utanför campingen och hette Astrid Lindgrens Värld.


Tre småsystrar har tillkommit.