Lena i Kyoto

I onsdags hölls ett informationsmöte för föräldrar till barnen i Majas grupp "pre-K" och "pre-school".  Anledningen är att det är mer äventyr på gång för Maja och hennes kompisar. Nästa äventyr börjar på måndag morgon och pågår till tisdag eftermiddag. Även detta äventyr är en del av transportprojektet.  Ska man prova olika transportsätt kan det resultera i att man kommer ganska långt hemifrån, så därför inkluderar detta äventyr övernattning.  Oj, så spännande! Det blir Majas första övernattning utan någon av oss, hon har sovit över hos mormor och farmor, men då har Ester varit med.

Det jag vill berätta är hur detta planeras och dissekeras till minsta beståndsdel.  Informationsmötet inleddes med en Powerpoint-presentation med bilder över vad som komma skall. För det som komma skall har redan skett för två av lärarna som ska med. De har nämligen gjort resan för att klocka tider och fota alla olika miljöer som våra barn kommer att befinna sig i. Jag vet nu hur rummet ser ut som de ska sova i, vilken duk det är på middagsbordet samt hur kvällsbadet (här i Japan badar ALLA varje kväll) ser ut, pojkar och flickor badar separat..... (de 4 pojkarna är 3-5 år).

Efter presentationen hölls en instruktion om hur ryggsäckarna ska packas. Majas fröken hade packat en ryggsäck med sin dotters grejer för att förtydliga hur vi ska gå till väga. Det skulle packas extrakläder i en zip-påse (påse som kan tillslutas så att det blir vakuum i påsen så påsen blir mindre skrymmande), kläder för dag två i en påse, nattkläder i en påse osv.  Allt ska rymmas i barnens vanliga ryggsäck. I dag, fredag, skulle väskan vara packad precis på samma sätt som den blir packad på måndag. Barnen ska nämligen öva.

Vi har fått 8 A4-sidor angående denna utflykt, fullspäckade med information.  Jag förvånas inte över detta, jag har vant mig vid denna (för mig) övertydlighet. Jag har reagerat massor av gånger när informationsblad beskriver och instruerar mig på ett sett som att jag hade en hjärna av sten. Ett exempel är när Maja fick en "laga mat"-läxa som hon och jag skulle göra tillsammans. Då informerades jag att inte låta Maja använda stora och vassa knivar. Tack vare den informationen har Maja kvar sina 10 fingrar.

Men som alltid, bättre att informera för mycket än för lite.

Några frågor? .....................NEJ!

I lördags hade Ester och Maja en varsin kompis hemma hos oss, de sov kvar. Vi åt lunch nere vid floden och de provade att fånga fisk med en varsin håv, de fick napp 2 ggr men det hade varit lite pilligt att rensa dessa fiskar då de var ca 2 ½ cm långa, så de fick simma vidare och växa till sig.