Lena i Kyoto

Att åka på "utlandssemester" till sitt eget land borde alla få prova på. Sverige är så fräscht och luftigt, färgerna är klarare, vattnet smakar gott och något som Maja noterade storögt (storört) redan på Arlanda var att ALLA pratar svenska, det är faktiskt ganska skönt.

En annan trevlig sak med sommarsemestern i Sverige är att träffa en massa trevliga vänner och släktingar. Efter träffen i Västervik mellanlandade vi ett par nätter i ett lånat hus i Enebyberg (Tack Eva & Micke) för att Ester var med på ett födelsedagskalas (...eller kallar man det fest?) dit flera av hennes klasskompisar  kom.  Kalaset avslutades med att gå på Täby-premiären av Mamma Mia. Turligt nog fanns en biljett över till mig. Jag var den enda i vårt sällskap över 11, så Ester förmanade mig tyst till motsatt sida av raden vi fyllde ut, förmaningen efterföljdes av kommentaren inte tyst; "jag känner inte henne". Istället för att sårat skrika "det gör du visst" njöt jag av denna kanonfilm, se den!

Sedan åkte vi i den lånade bilen (Tack Leif) till Örebro, Olas hemstad. Som vanligt möttes vi av ett delikat dukat bord som skulle kunna mätta närmare 90 personer, vi var 9. Gott som alltid att äta Mariannes mat, vällagat och utan lightprodukter.  Vi sov i Olas lillasyster Gunillas gillestuga så att kusinerna får umgås maximalt och att vi får träffa vår Lakrits. En av dagarna var vi bjudna till Olas kusin Anette och hennes familj. De har ett guldtorp nära till vatten där vi tidigare firat ett par midsomrar.  Vi hade säkerligen firat ett par till om vi inte flyttat österut.


Farmor Marianne med sina barn och barnbarn.


Grundstötning utanför Herrvik.


Badbrud

Familjen Särnholm:
 

Eftersom jag sedan några veckor tillbaka haft en tid för ögonoperation (som blev inställd), och att jag därför behövde åka tillbaka till Stockholm före de andra i familjen, innebar det ett par kvällar i ensamhet. Det hade jag löst genom att ha bokat upp min granntjej Carina som jag träffade på Täby Centrums innehak Tegelbruket (kallas även missbruket). En kväll med god mat, dryck och goa skratt.  Vår kväll blev lite kortare än vad den var tänkt. Det var nämligen så att prick klockan 21.55 genomgår stället en ansiktslyftning, en rejäl föryngring. Vi förpassade oss till en parkbänk utanför (passade betydligt bättre på något sätt) för att skvallra bara liiite till innan vi cyklade hemåt. Kvällen efter räddades av en date med gamla jobbarkompisar, alltid trevligt.

Sedan kom Ola och flickorna och vi hade 10 dagar tillsammans innan Ola skulle åka tillbaka till Japan. Vi har under de 10 dagarna varit otroligt sociala. Gud så trevligt med trevliga människor. En helg tillbringade vi ute i skärgården på Kicki och Leifs fantastiska ställe. Ett båtvarv med två "lägenheter" varav den ena till vårt förfogande. Väderprognosen var dålig men totalt fel tack och lov. Vi njöt på deras bryggor och de olika båtvarianterna de har, segelbåt, bryggbit med snurra, vattenskoter, miniracerbåt, motorbåt och Majas favorit egenbyggd träbåt med lagom långt snöre.  Vi har efter det besöket suttit i olika trädgårdar i Täby och grillat ihop med en massa trevligheter. Vi tog en avstickare till Yvonne och Antonios tokmysiga kolonistuga.


Sällskapsrummet på Notis


Ester och Louice åker flotte


En segelutflykt som påverkade Ola att söka navigeringskurs, han blev käääääär.


Ester sitter stadigt mellan Louice och Leif, i bakgrunden kör August sitt åk.


Yvonne gräver sig lyckligare!

Solen steker och vi har spenderat de flesta dagarna på badet Skavlöten. Ester har turen att flera av hennes kompisar är hemma så hon har en bra tid med sina vänner. Det känns verkligen bra att konstatera att hon har sina vänner kvar, inga som helst problem. Vi kan också konstatera att Ester är normallång i Sverige och jag blir övertygad om att svaret jag brukar ge när folk i Japan påstår att Ester är väldigt lång stämmer - Nej, det är ni som är korta!

Resan västerut gick bra konstaterade jag när vi satt i taxin till mamma. -Jasså, gjorde den, sa Ola. Han syftade på att vi nu kan konstatera att Maja blir åksjuk. I taxin till Osakas flygplats mådde Maja ordentligt illa, men det gick hyffsat över efter att ätit och fikat på flygplatsens Starbucks, .........................trodde viiiii jaaaa. När alla vi flygresenärer serverats den delikata flygplansmaten och tagit den första tuggan började Maja kräkas, hon kräktes inte lite, hon kräktes ordentligt. Ett ursäkta till alla runtomkring oss kändes på något sätt lite för klent, så det var "bara" att så snabbt och smidigt som möjligt tvätta och trolla och låtsas som att inget hänt. Men bortsett från det gick det bra.

Det var väldigt mysigt att få komma hem till mamma och Georg. Trots tidsskillnaden kände vi oss pigga och satt uppe och pratade till sent.
Dagen därpå hade jag efter en trevlig lunch med Eva W, en tid hos en ögonklinik. Jag skulle kolla vilken teknik som skulle passa mitt synfel bäst för laseroperation. Snopet nog visade det sig att det inte blir aktuellt med operation. Anledningen är den att synen ska ha varit stabil de senaste två åren. Min syn har varit stabil de senaste 20 åren, men just de två senaste har min syn förbättrats rejält. Det borde vara ett positivt besked men jag blev ordentligt besviken.

På lördagen firades Maja hemma hos moster Maria med familj och fick traditionsenligt massor av paket. Morgonen efter tog vi med oss kusinen Ellen och åkte ner till Västervik och Lysingsbadets camping där vi hyrt stugor tillsammans med fem andra "Kina-familjer" (de som adopterade samtidigt som vi). Det är lite av sommarens höjdpunkt att få träffa dessa härliga familjer och dess underbara 5-åringar (numera). På campingen fanns en hel del aktiviteter som bad förstås och ett hopp & studsland, minigolf och uthyrning av trampbilar/cyklar. Huvudattraktionen låg dock 5 mil utanför campingen och hette Astrid Lindgrens Värld.


Tre småsystrar har tillkommit.