Genus
- Ja visst, Johann, Kais pappa kan.
- Jaha, men han är ju pappa, då har han inte tid......
Vafa..... herregud, en man/pappa här i japan varken städar eller lagar mat, jag fattar inte riktigt vad de gör på fritiden.
En annan krock är att KIS-barnen, de som vill, har blivit inbjudna till Cooking-class med en känd japansk TV-kock. Vi fick skriva förslag på en förrätt, varmrätt och en efterrätt som ska tillagas. Nu har vi fått veta vad de valt och vi kan stolt meddela att de valde att göra vårt förslag på varmrätt - citronkyckling med oliver. Kruxet i kråksången är att det inte är jag, Esters mamma som ska följa med, det är Esters pappa som har anmält sig till detta (tillsammans med Ester förstås). Dels skrev vi det då vi anmälde intresset, dels har jag 2 ggr justerat det då skolan har mailat mig angående denna event, trots det hade Ester ett kuvert adresserat: To the mother of Ester med innehållande info angående lördagens aktivitet. Helt omöjlig ekvation med en pappa som ska laga mat, speciellt inte tillsammans med barn och skolan, det är mammornas territorium.
Tänk om mammorna får reda på att jag planerar att köpa ett förkläde till Ola som han ska få på lördag, då är det hans födelsedag plus att matlagningskursen är då.
Knallrött
Jag måste erkänna att jag inte till 100% förstod det märkvärdiga med "röda löv-säsong". Vadå, det finns ju hemma i Sverige också, det kallas höstlöv kort och gott. Nu har jag förstått, till 100 %. Vi snackar rött, RÖTT.
I söndags tog vi bussen väster ut till Arashiyama. Tanken var att vi skulle åka "the romantic train" för att sedan åka båt tillbaka, mycket natur och en fin sådan. Tåget var utsålt resten av dagen vilket är förståligt då Kyoto är översållat av turister, speciellt denna helg som var en långhelg. Vi stod inte helt lottlösa utan njöt istället av det som Arashiyama har att erbjuda; tempel med trädgårdar med lönnträd med de små röööda löven, matstånd, vattnet, träbron som är symbolen för området (Togetsukyo Bridge). Man kan hyra roddbåt och ro ut med sin älskade för en romantisk stund tillsammans, men i Japan med alla dess invånare kan koncentrationen istället behöva riktas mot att inte krocka med andra par i roddbåtar (komiskt va?!).
Våra två gäster, Marica och Erik var inte med denna dag, de sov hemma i bo´t. Marica fyllde 19 år, men det får vi fira med restaurangbesök en annan dag då hon har bättre aptit. Det finns en länk till Maricas blogg (till höger).
Promenad med kamera
Vi passerade också Heian Shrine, där var det någon speciell dag för barn, de bar fina kimonos om de var flickor i ålder 3 eller 7, eller om de var pojke och 5 år, lite märkliga uppdelningar kan tyckas.
Efter det gick vi mot Gion, de gamla geishakvarteren.
....över floden
Tonåringar
Vi har som ni vet besök. De är tonåringar. De var inne i en mataffär idag, en billig sådan, en 99-shop där allt kostar ca 5.50 kr. Det man köper då man är 19 år är nudlar att äta till lunch, chips och läsk. Jag tjuvlyssnade på deras konversation under lunchen om skillnaden på nudlarna (3 för 10) hemma mot här, de jämförde skillnaden på chipsen och även skillnaden på läsken. Läsksorterna var fanta och cola, ingen större skillnad hade jag kunnat berätta innan de började sin djupdykning i den japanska kulturen. Lite kultur är det, ungdomskulturen här är starkt påverkad av väst.
Kalas
På lördagen träffade vi ett stort gäng på Kyoto Station, en flicka i Esters klass ska byta skola plus att hon fyller år. De hade därför bjudit hela klassen med familjer till en heldag på ett ställe som heter; ACT, Amusement Complex Terminal, ett enormt stort spel/fest/bowling=allt-hus. När tåget anlände dit vi skulle möttes vi av en kostymklädd man med en skylt; Welcome to Juka´s birthdayparty, det var inte någon av Jukas föräldrar utan en ur personalen, så kan det vara om man äger hela skiten plus ytterligare 6 spelkomplex i Japan. Det började med att alla spelade Bowling, kul. Efter bowlingen var det lunch på restaurang, en smarrig buffé. Sedan var det bingo, där alla vann till slut så det tog sin lilla tid innan alla nummer var avverkade och alla priser utdelade. Barnen fick också en extra present efter bowlingen, ett mjukdjur "Disney". Efter mat och Bingo delade Juka´s pappa ut ett antal biljetter till alla barnen så att de kunde prova olika spelmaskiner, fotomaskiner och allt vad det var. Chloe, Esters kompis, berättade att hon använt en biljett till en automat där man försökte fånga olika saker med en mekanisk arm, eftersom hon var en kompis till storchefens dotter öppnades maskinen så att han (personalen) kunde göra en ändring så att det var garanterat lättare att få tag i de fina grejerna som lockade, Chloe var helnöjd.
Större delen av detta enorma spelkomplex består av Panchinkomaskiner. Pachinko är en kombination av enarmad bandit och flipper. Det är förvånadsvärt stort här i Japan. Det finns tydligen 5 milj. sådana maskiner här. Jag har många gånger passerat spelhallar med dessa maskiner, det är starka blinkande lampor, otroligt hög popmusik och de som spelar då jag kikat in har huvudsakligen varit pensionärer. Lustig kombination av dessa alla blinkande neonfärger, hög popmusik och krokiga tanter.
I går, söndag, kom Olas kusins dotter Marica hit tillsammans med en kompis (Erik). Marica fyller 19 år om en vecka. Givetvis var de lagom slitna när de anlände Kyoto efter att varit på resande fot i närmare ett dygn. Därför tyckte vi att det vore uppfriskande med en tur upp i bergen för att titta på tempel och träd. Röda löv-säsongen börjar denna helg men eftersom det varit varmare än vad det brukar vara är träden lite sena så de har inte ännu de knallröda löven, mer fina höstskiftningar.
I skrivandets stund är Marica & Erik hos vår cykelgubbe och hyr cyklar. Det är ca 800m från vårt hus, jag visade på kartan. De ringde tre gånger innan de hittade rätt efter att ha gått totalt fel, jag klandrar dem inte eftersom jag själv inte är berikad med lokalsinne. Väl framme hos cykelgubben var det vissa missuppfattningar. Jag hade pratat med honom, eller rättare sagt med hjälp av mobiltelefon och en Japans väninna gjort en deal om cyklarna. När vi lagt på luren, tolken och jag, sa jag att de kommer om 1 timme och hämtar. Han, cykelgubben, uppfattade att de skulle komma kl 1, så han var inte ens där då de kom (bara hans fru) så det blev till att ringa till en japansktalande väninna igen så att alla frågetecken kunde rätas ut. Cykelgubben är ca 80 år, har en enda tand kvar i underkäken och ser alltid glad ut, helcharmig.
Olikheter
Vi har en bok med titeln "Japan Cultural Code Words", där kan man läsa om japanernas sjätte sinne, "Aun no Kokyu". Japan är en ö och var fram till mitten av 1800-talet en väldigt isolerad sådan, den var så homogen att de kunde läsa varandras tankar (!!!). De utlänningarna som kom till Japan reagerade över hur programerade japanerna var i sitt tänkande och beteende, det verkade som de tappat förmågan till spontanitet och kunde inte göra något ur eget initiativ. Kulturen lever vidare i japan och den bevaras och vårdas väl. Det är imponerande, speciellt gällande konst, musik och traditioner. Det jag inte är så imponerad över är just att individen i sig inte har så stort värde, det är gruppen som gäller. Vidare i boken kan man läsa om träning till intuitiv visdom, "Shugyo". När ett japanskt företag nyanställer, gärna direkt från universitetet, är det inte arbetsuppgifterna och rutinerna som de först ska lära sig (för att bli produktiva), istället ska de lära sig företagets filosofi och kultur, så att deras personliga beteende och uppförande går stick i stäv med företagets. Ju svårare något är att lära sig desto värdefullare är kunskapen, därför ges ingen hjälp, tips eller råd utan de ska själva känna in och lära sig detta. Målet är perfektion vilket innebär att ingen är fullärd. En effekt av detta har en japansk professor studerat och konstaterat, en japansk arbetare förstår ca 70 % av sitt faktiska arbete. Vore det inte lättare att prata, informera och lära varandra, då kanske de kan förstå allt.
När jag nu läser mina kurser om hur vi ska möta mångfald, öka flexibilitet, fortsätta jämställdhetsarbetet, se och ta vara på alla individuella behov och resurser så blir det en brutal krock med det samhälle jag befinner mig i. Jag förstår att Ola kan bli frustrerad ibland, men dessvärre kan inga råd ges, inte ens om jag får VG i mina kurser.
PTA
I dag var jag på PTA-möte - parents and teachers association, typ hem&skola-möte. Vi har möte en gång i månaden. Jag bör närvara eftersom jag är "classroom-parent" i Majas grupp, Pre-K, men alla är förstås välkomna.
Stor del går åt att syna ekonomin. Vid varje möte delas det ut en tabell med aktuell status på inkomster och utgifter. Inkomsterna är t ex;
→ årlig avgift på ca 180kr/elev ,
→ vinster efter "hot lunches" som erbjuds ca 1 ggr/mån vilket innebär att man får förbeställa lunch en speciell dag som ett antal föräldrar lagar till och serverar till eleverna,
→ överkott efter försäljning av t.ex. DVDs från halloween/Maypoledance då vi fick förbeställa både DVD och fotografier av ett lite högre pris än den faktiska kostnaden,
→ Vinst efter Bazaaren som hålls varje vår, den inbringar massor av Yen.
Utgifterna är vad som bestäms att skolan behöver;
→ just nu blir det nya gardiner som ska fixas, flamsäkra och heltäckande så att det går att mörklägga då projektorerna ska fram.
→ donation av nya böcker till skolans bibliotek varje år
→ årlig middag på restaurang för lärartruppen
→ mm
Under varje möte går vi också igenom listan på de årliga aktiviteterna och sätter status på dem. Jag hamnade i ett team (jag + en till) som ska driva projektet att fixa T-shirts, kepsar mm med skolans logga på. Aktiviteter som väntas före jul är;
→ En vinterkonsert med en balletgrupp i dec, i skolans gym.
→ En pianokonsert, i skolans gym.
→ Kommande Hot lunch
→ Bokköp/föräljning där överskott av böckerna doneras till biblioteket
Till detta diskuterar vi vilka presenter som ska anskaffas till pianister och dansare.
Som ni förstår så tar detta en massa tid, så det är tur att mödrarna är hemmafruar, eller?
Tillbakablick
Inför firandet skickas information till butikerna i området om kommande spektakel. Det resulterade i att alla KIS elever kunde håva in en massa godis när de tågade i parad runt kvarteret utklädda till tänderna. Det är inte bara barnen som klädde ut sig, lärarkåren var utklädda till karaktärerna i Stjärnornas krig. Det är skolans rektor som är Boba Fett. Ester var mumie, Maja var en kombination av fe, prinsessa och en finare variant av häxa (men häxa fick vi inte säga för då blev hon sur). Majas klänning fick vi av Cumlins i somras, Tack för den!
På morgonen samma dag hade Maja och jag följande dialog;
- Går prinsessor på toaletten?
- Jajamensan, de både kissar och bajsar.
- Prinsar också?
- Japp.
- oj då.......
Observera bilden nedan där Maja fiskar upp en vattenballong, det är en vanlig aktivitet här i Japan på bl.a. festivaler, det finns med på vår tavla i det förra inlägget.
I dag har jag klippt håret. För det första är det första gången på 18 år (!!!) som någon annan än Ylva klipper mig, för det andra är jag i Japan och blev klippt av en tjej som inte kunde någon engelska, så jag tycker faktiskt att jag var modig (och desperat). Jag är i alla fall nöjd, jag försökte ta kort på mig själv för att visa här i bloggen men tyvärr gjorde de inte verkligheten rättvis ;-)
Sammanträffande nog så är det Ylvas födelsedag i dag, GRATTIS Ylva!
Konst
Nu har jag varit på ytterligare en konstutställning av Muchi, kostnärinnan vars dotter går i samma dagisgrupp som Maja. Men denna gång fick jag äntligen se den tavlan som vi beställt av henne, vi bad henne före sommaren att göra en målning med ett typiskt japansk motiv. Motivet är en festival med kimonoklädda barn, det kan inte bli så mycket mer japanskt, jag är supernöjd med resultatet!På bilden nedan ser man konstnärinnan till vänster och konstlärarinnan till höger.
Långledigt
Under ledigheten har vi åkt med några ur Majas dagisgrupp till en jättestor lekplats precis vid Biwa Lake, de hade allt man kan tänka sig; linbanor och långa rutchbanor mm. Lunchen åt vi under några träd vid stranden, härligt!
Förövrigt har vi inhandlat lite kläder till Ester och Maja, ärmar och byxben flaggar nu när det är dags att kliva i lite varmare kläder. Lördagen spenderade jag , Ester och Maja på Zoo medan Ola var uppe och cyklade i bergen.
Söndagen tog vi istället bilen (så vi kunde åka hela fam) upp i de östra bergen. Området heter Heie och man åker in på en s.k. parkväg, det kostar lite att köra in där men i gengäld finns massor av godsaker som en fantastisk utsikt, roliga lekparker, Tempel och museum. Museumet var en variant av Botanisk trädgård kombinerad med en massa klassiska konstverk som stod på stativ lite överallt, det var superläckert. Där fick vi också ett smakprov på kommande "röda löv-säsong", eftersom det är lite kallare uppe i bergen hade några träd redan skiftat till den tokröda färgen.
