Om önskad mat och oönskade barn
Nyss fick jag njuta en underbar middag som Ola fixade, kalla nudlar vilka man doppar i en god sojaliknande sås med smak av vasabi och vårlök, till det hade vi små goda köttbitar vi doppade i en annan sås. Visst ser det himla gott ut! ....så gott att det krävdes ett glas vin.
...............................
Hittade denna artikel i SvD; Japan startar bebisinlämning. Jag tyckte det verkade helskumt. Berättade om artikeln för min tyska vän som kontrade med att det finns i Tyskland (vilket står i artikeln) och att det verkade som hon tyckte det inte var så konstigt med det (?!)
Vid närmare eftertanke kanske det är bra. Dessa barn har trots allt möjlighet att bortadopteras och därigenom få en bra och "normal" uppväxt. Här i Japan verkar det som att barn på barnhem bor kvar där till dess de fyller 18 år. Det är tydligen extremt ovanligt att de får möjlighet att flytta hem till deras biologiska föräldrar. Adoption verkar väldigt ovanligt här, en del verkar knappt veta att det förekommer överhuvudtaget. I artikeln menar de att det är ett bättre alternativ med dessa bebisinlämningsluckor jämfört med att lämna barnet vind för våg på ett mer osäkert ställe, det kan jag hålla med om.
...............................
Hittade denna artikel i SvD; Japan startar bebisinlämning. Jag tyckte det verkade helskumt. Berättade om artikeln för min tyska vän som kontrade med att det finns i Tyskland (vilket står i artikeln) och att det verkade som hon tyckte det inte var så konstigt med det (?!)
Vid närmare eftertanke kanske det är bra. Dessa barn har trots allt möjlighet att bortadopteras och därigenom få en bra och "normal" uppväxt. Här i Japan verkar det som att barn på barnhem bor kvar där till dess de fyller 18 år. Det är tydligen extremt ovanligt att de får möjlighet att flytta hem till deras biologiska föräldrar. Adoption verkar väldigt ovanligt här, en del verkar knappt veta att det förekommer överhuvudtaget. I artikeln menar de att det är ett bättre alternativ med dessa bebisinlämningsluckor jämfört med att lämna barnet vind för våg på ett mer osäkert ställe, det kan jag hålla med om.
Ny look i hem & blogg
Min blogg har ett nytt utseende, mer Japanskt passade bättre tyckte jag :-)
Jag skulle egentligen ha läst Psykologi alternativt fixat med mitt nyinköpta fotoalbum men fastnade istället med att klistra ihop en ny topp-bild och prova olika färgkombinationer. Kul var det i alla fall.
Gällande fotoalbum har jag letat de senaste 4 månaderna efter fotoalbum, i går hittade jag äntligen det jag sökte. Här verkar det nästan bara finnas fotoalbum med plastfickor alternativt skyddsplast.
..............
Vårt hem här i Kyoto är tyvärr inte speciellt japanskt, skulle gärna ha skjutdörrar av rispapper mm.
Vi har nu försökt att göra hemmet mer Japanskt. Det första steget var nya mattor av strå, påminner om Tatamimattor tycker vi.
När jag i söndags var i Nara lyckades jag hitta ett fint tygstycke att hänga vid dörren, många/de flesta restauranger och en del hem har dessa skynken / tygstycken hängande för entrén, nu har vi det med!
(För er som tycker det verkar opraktiskt så är det tudelat så att man lätt slinker genom de 2 delarna av tyg).
Jag skulle egentligen ha läst Psykologi alternativt fixat med mitt nyinköpta fotoalbum men fastnade istället med att klistra ihop en ny topp-bild och prova olika färgkombinationer. Kul var det i alla fall.
Gällande fotoalbum har jag letat de senaste 4 månaderna efter fotoalbum, i går hittade jag äntligen det jag sökte. Här verkar det nästan bara finnas fotoalbum med plastfickor alternativt skyddsplast...............
Vårt hem här i Kyoto är tyvärr inte speciellt japanskt, skulle gärna ha skjutdörrar av rispapper mm.
Vi har nu försökt att göra hemmet mer Japanskt. Det första steget var nya mattor av strå, påminner om Tatamimattor tycker vi.
När jag i söndags var i Nara lyckades jag hitta ett fint tygstycke att hänga vid dörren, många/de flesta restauranger och en del hem har dessa skynken / tygstycken hängande för entrén, nu har vi det med!(För er som tycker det verkar opraktiskt så är det tudelat så att man lätt slinker genom de 2 delarna av tyg).
Fiskar
Nu är ett konstprojekt färdigt på skolan, eleverna har arbetat med bambu och rispapper. Resultatet blev en mängd lysande fiskar som nu hänger utanför Mangamuseet, helt otroligt häftigt!
Lördagen hade vi (som vanligt :o) ) picknick vid floden. Det speciella denna lördag var att vi var en massa svenskar, det var 6 Micronic-killar (3 som bor här inkl Ola, 3 på kort jobbuppdrag), jag och Asa. Grillen tändes redan 16.30 och vi satt och åt, drack och pratade, väääldigt trevligt och mysigt.
Igår var det mors dag här i Japan. På dagis hade de bakat kakor till mammorna vilka vi mumsade i oss redan i fredags, igår fick jag en fin T-shirt. Nu undrar jag hur jag kommer att firas den 27 maj, då det är dags igen!!!
Igår var vi på ett enormt häftigt ställe, Budo-center. Det var Aikiodouppvisning. Ester har börjat på Aikido men bara varit med i 1½ månad så hon fick titta på när de övriga visade sina färdigheter och genom det avanserade i färg på bältet. Det visade sig dock att det finns 3 nivåer på det turkosa bältet som de i Esters grupp har så en del blev lite besvikna. Byggnaden var format som ett tempel, ett jätterum med mjuk matta på en stor yta i mitten och vi åskådare fick sitta på det tatamitäckta golvet runt om. Även Esters Aikidolärare var med i en uppvisning, det var han och en till som attackerade och framför allt försvarade sig med långa svärd (hu). Aikido är försvarsteknik mer än attack.
Samurajerna sa: "Dra aldrig ditt svärd utan en god anledning".
Lördagen hade vi (som vanligt :o) ) picknick vid floden. Det speciella denna lördag var att vi var en massa svenskar, det var 6 Micronic-killar (3 som bor här inkl Ola, 3 på kort jobbuppdrag), jag och Asa. Grillen tändes redan 16.30 och vi satt och åt, drack och pratade, väääldigt trevligt och mysigt.
Igår var det mors dag här i Japan. På dagis hade de bakat kakor till mammorna vilka vi mumsade i oss redan i fredags, igår fick jag en fin T-shirt. Nu undrar jag hur jag kommer att firas den 27 maj, då det är dags igen!!!
Igår var vi på ett enormt häftigt ställe, Budo-center. Det var Aikiodouppvisning. Ester har börjat på Aikido men bara varit med i 1½ månad så hon fick titta på när de övriga visade sina färdigheter och genom det avanserade i färg på bältet. Det visade sig dock att det finns 3 nivåer på det turkosa bältet som de i Esters grupp har så en del blev lite besvikna. Byggnaden var format som ett tempel, ett jätterum med mjuk matta på en stor yta i mitten och vi åskådare fick sitta på det tatamitäckta golvet runt om. Även Esters Aikidolärare var med i en uppvisning, det var han och en till som attackerade och framför allt försvarade sig med långa svärd (hu). Aikido är försvarsteknik mer än attack.
Samurajerna sa: "Dra aldrig ditt svärd utan en god anledning".
Kyoto National Museum
Låter det kul, nja, men intressant eftersom Japans historia är så enorm och mäktig. Tillsammans med Machi (mamma till en flicka på Majas dagis) besökte jag Kyoto National Museum, det fanns samlingar av skulpturer, arkeologi, keramik, måleri, kalligrafi, textil, lackarbeten och metallarbeten. Det fanns väldigt mycket föremål från Kina. Det är inte en slump att 2 av papporna på skolan är proffessorer i Kinas historia/språk och bor här i Kyoto, Japan. Anledningen är att här finns många bevarade historiska dokument och föremål från Kina, eftersom Kina rensade sig själv genom revolutionen så finns det inte så mycket kvar där. Dessa 2 pappor har inte träffats ännu, jag har därför den enes telefonnummer i plånboken som jag ska ge till den andra för de borde ha en hel del att prata om, så jag utför alltså en form av vänskapsförmedling.
Machi är konstnärinnan jag tidigare skrivit om, nu har jag beställt en tavla av henne. Jag har pekat ut vad jag gillar extra mycket i en bok hon gjort bilderna i. Hon ska ha en utställning i november så hon planerar att vara färdig med tavlan till dess och även ställa ut den (fast med en röd prick bredvid hoppas jag:-))
För 3 veckor sedan började det en ny pojke på Majas dagis, han är 4½ år och har flyttat hit från Korea. Han kan ingen engelska men lär sig snabbt som alla barn. Hans mamma hade ett möte med dagisfröknarna vilket man alltid har efter en stund då ett nytt barn börjat. Jag var kvar på skolgården eftersom Ester hade fotboll så jag pratade med mamman efter mötet. Hon var ledsen över att hennes pojke var så "bad". Jisses tänker jag då, inte är det något fel på honom, lite vild kanske men herre gud, en kille på 4 bör väl ha energi och lite bus i sig. Hon berättade att han ofta fick sitta på "the thinking chair" när han gjort något bus. Jag reagerar förstås då denna debatt fördes hemma i Sverige precis nyligen, sköter man sig inte så hamnar man på skämsstolen, vad gillar man sån´t?! Han hade också förpassats till skolans kontor då han hade stört de andra vid sovstunden och maten. Eftersom jag inte kan låta bli att säga vad jag tycker så sa jag till den ledsna mamman att hon istället borde vara glad över att sonen visar sina känslor, att han kan bli utåtagerande är väl inte konstigt då han precis flyttat till ett nytt land och är säkert frustrerad då han inte kan förstå eller göra sig förstådd. Jag sa också att jag inte skulle acceptera att de straffar barnet eftersom ....... orkar inte ens skriva det eftersom ni som läser förmodligen vet det, vi är ju Svenskar :-)
I morse då vi lämnade barnen träffade jag henne och frågade hur hon kände det idag. Hon sa att hon var jättetacksam över det jag sagt, det hade gjort att hon behandlat honom bättre då de pratade om detta hemma, hon tyckte att jag hade en hel del poänger MEN, hon hade funderat och kommit fram till att han troligtvis behöver bestraffningar eftersom han är så pass busig. På det svarade jag inget speciellt eftersom det bara är att inse att vi ser på barn, uppfostran, disciplin, straff, individen och kollektivet på helt olika sätt, det är bara att inse att vi är väldigt olika i olika delar av världen.
Jag är trots detta nöjd med Majas dagis. De är tydliga med vad som ska göras och de gör väldigt mycket. Tydlighet är viktigt för Maja som gillar att ha kontroll. Skulle jag haft en busig pojke hade jag nog inte varit lika nöjd ..... med dagiset alltså.
Machi är konstnärinnan jag tidigare skrivit om, nu har jag beställt en tavla av henne. Jag har pekat ut vad jag gillar extra mycket i en bok hon gjort bilderna i. Hon ska ha en utställning i november så hon planerar att vara färdig med tavlan till dess och även ställa ut den (fast med en röd prick bredvid hoppas jag:-))
För 3 veckor sedan började det en ny pojke på Majas dagis, han är 4½ år och har flyttat hit från Korea. Han kan ingen engelska men lär sig snabbt som alla barn. Hans mamma hade ett möte med dagisfröknarna vilket man alltid har efter en stund då ett nytt barn börjat. Jag var kvar på skolgården eftersom Ester hade fotboll så jag pratade med mamman efter mötet. Hon var ledsen över att hennes pojke var så "bad". Jisses tänker jag då, inte är det något fel på honom, lite vild kanske men herre gud, en kille på 4 bör väl ha energi och lite bus i sig. Hon berättade att han ofta fick sitta på "the thinking chair" när han gjort något bus. Jag reagerar förstås då denna debatt fördes hemma i Sverige precis nyligen, sköter man sig inte så hamnar man på skämsstolen, vad gillar man sån´t?! Han hade också förpassats till skolans kontor då han hade stört de andra vid sovstunden och maten. Eftersom jag inte kan låta bli att säga vad jag tycker så sa jag till den ledsna mamman att hon istället borde vara glad över att sonen visar sina känslor, att han kan bli utåtagerande är väl inte konstigt då han precis flyttat till ett nytt land och är säkert frustrerad då han inte kan förstå eller göra sig förstådd. Jag sa också att jag inte skulle acceptera att de straffar barnet eftersom ....... orkar inte ens skriva det eftersom ni som läser förmodligen vet det, vi är ju Svenskar :-)
I morse då vi lämnade barnen träffade jag henne och frågade hur hon kände det idag. Hon sa att hon var jättetacksam över det jag sagt, det hade gjort att hon behandlat honom bättre då de pratade om detta hemma, hon tyckte att jag hade en hel del poänger MEN, hon hade funderat och kommit fram till att han troligtvis behöver bestraffningar eftersom han är så pass busig. På det svarade jag inget speciellt eftersom det bara är att inse att vi ser på barn, uppfostran, disciplin, straff, individen och kollektivet på helt olika sätt, det är bara att inse att vi är väldigt olika i olika delar av världen.
Jag är trots detta nöjd med Majas dagis. De är tydliga med vad som ska göras och de gör väldigt mycket. Tydlighet är viktigt för Maja som gillar att ha kontroll. Skulle jag haft en busig pojke hade jag nog inte varit lika nöjd ..... med dagiset alltså.
