Lena i Kyoto

Ox, or Cow

1997, 1985, 1973, 1961, 1949, 1937, 1925, 1913, 1901
A leader and inspirer of confidence. Conservative and methodical. Tendency to chauvinism and having one's own way.

Efter frukosten åkte vi hem till en familj från skolan. Där dresserades Ester och Maja i fina kimonons. Att få på sig en kimono på rätt sätt kräver erfarenhet och kunskap. Det var imponerande att se mormodern, som tidigare arbetat som kimono dresser, när hon formade Obin (tygstycket som viras runt midjan) till ett riktigt konstverk.

 

Vi ser dagligen kvinnor trippa omkring i kimonos vilket används som högtidsdräkt, men jag har intrycket att den används oftare än så, t ex vid finare restaurangbesök och tempelbesök.  De enklare modellerna, de mer informella, kallas Yukata, det är en sådan man får med sig efter ett besök på Hasseludden. Yukata används som morgonrock och ibland ute under sommaren. Men idag var det de riktiga kimonon, de högtidliga, som Ester och Maja utsmyckades i.

  

Veckans vardagar leder mot sitt slut. Temperaturen kräver täckväst och vantar, i alla fall för mig som cyklar. Löven är riktigt röda, det är röda löv-säsong här nu. Det är näst intill lika stort som körsbärsblomningen.

Det har inte hänt så väldans mycket. Men något som hänt är att jag har varit inlånad som skolgårdsvakt under en timme då skolans personal hade möte. Jag såg framför mig en timme där jag lugnt kunde gå runt och le mot alla fina barn. Nähäää, så blev det inte. Så fort dörren till skolbyggnaden var stängd, växte små horn ut ur barnens pannor. Framför allt var hornen extra utvecklade i gruppen 5-6 år, Maja och hennes kompisar. De gaddade ihop sig i tre grupper med tre i varje (tre funkar ju aldrig som vi alla vet) och sedan gick de omkring med korslagda armar och var allmänt stöddiga mot någon ur de andra grupperna. Efter 45 min hade 4 gråtit, jag hade sagt till 2 att inte slåss samt lyssnat på väldigt komplicerade och tilltrasslade förklaringar. Under den timmen åldrades jag säkert 5 år. Rektorn tackade för hjälpen och jag svarade att "det var bara roligt".

Jag har också inhandlat de första julklapparna. Det känns skönt. Under samma runda fotade jag en massa olika täckvästar som kunde vara passande till Ester. Det är otänkbart att handla något utan hennes godkännande, så jag curlade lite genom att presentera några alternativ som hon och Ola enkelt och effektivt kunde köra iväg och inhandla efter middagen samma kväll.

Som flitig elev har jag givetvis studerat lite grann också. Det som satte sig från företagsekonomin var att ordet bokslut kommer av att förr i tiden, då lagar och regler var begränsade, räknade man samman siffrorna då boken var slut, det var inte årets slut som gällde. Men, jag tror tyvärr inte det är den typen av kunskap som efterfrågas vid tentamen.

Ja, det var lite utdrag ur veckans vardag.

Nej, bara lite förkyld och som sagt, INTEGRERAD!!!!

Alla vet väl vid det här laget att munskyddet används för hänsyn till omgivningen när man är förkyld. Hänsyn i mitt fall är att låta folk slippa se mina förkylningsblåsor, hosta kan jag ju göra i armvecket.

Att Japaner har den längsta livslängden i världen kan delvis bero på hur de undviker smitta. Men jag tror det mest beror på deras grundliga hälsokontroller de springer på årligen. Ola var på sin årliga hälsokontroll i fredags. De kollade hjärtat, röntgade lungor och mage, tog sänkan, blodprov, puls samt vikt och längd. Olas midjemått tog de två gånger för att kolla att det verkligen stämde. Hans vilopuls var väldigt låg, det har de som är vältränade, och Ola är faktiskt en aktiv joggare och cyklist, han medverkar även i en och annan fotbollsträning vilket är jobbigare än att bestiga Mt. Fuji, så att den är låg, är inte konstigt. Men jag tror att den är låg för att det är Olas, han svarar på tilltal långt efter att man glömt att man sagt något och jag har aldrig under de dryga 13 åren jag levt med honom sett honom stressad. Undrar vad min vilopuls är?

För att väga upp till det förra inlägget kan jag meddela att jag nu har förkyldningsblåsor på näsan, så jag går inte utanför dörren. Om jag går utanför dörren tänker jag täcka halva ansiktet med ett munskydd, integrerad som jag är.

Det positiva som hänt är att i går fick Maja en utmärkelse på skolan. Wow, min stolt- och mallighet slår i taket.
Hon fick "The KIS Knowledgeable award" med orden;
This Kindergarten student was working with the word family ( -at ) and creating different words during reading workshop. Independently she made a long list of words. While checking over the list with the teacher, there was an unfamiliar word to the teacher. Maja explained that "lat" is a swedish word and that it means lazy. Great connection Maja-chan!

Maja är bara 5 år men lär sig vad 7-åringar gör därhemma. Eftersom jag även ser hur hennes självkänsla växer och hur hon är trygg i skolans miljö kan jag inte annat än att njuta av att hon får den start hon får gällande skolan. Det kan uppfattas som skryt, ja, det är lite skryt. Men framför allt tycker jag det är intressant att få inblick i något annat system, det svenska är inte alltid bäst. Vissa saker känns dock fortfarande lite konstigt annorlunda och för mig gammalmodigt och det är bl a att lärarna tilltalas med Ms eller Mr. Det gör ju lärarna till tydliga auktoritärer, kanske till gott och ont. Det viktig är att respekten är ömsesidig.
Japanska barn uppfattas som ouppfostrade om de tilltalar en vuxen med förnamnet. Jag kallas alltid Ester eller Majas Mam, säger jag till dem (som jag känner väl) att kalla mig Lena blir de bara förvirrade. Dessa saker känns lite förlegat och lite svartvit film.

Jag har läst en artikel av och om Mia Skäringer. Hon vill äga så lite som möjligt. Hon skriver;

Nej, man får fan bestämma sig vad man lägger sitt liv på. Hur kommer det sig att man vill diska för hand på sommaren, tvätta i havet, fånga sin egen fisk. Att man vill hemifrån på semestern. Hur kommer det sig att man vill ha semester från sina ägodelar. Jo, vi spyr på våra saker. Vi äger för mycket. Vi måste ta semester från allt som vi dragit på oss.

Jag funderar över alla fyllda flyttkartonger som ligger magasinerade någonstans och väntar på att vi ska flytta hem. Vad fasen är det i dem? Minns inte.......

Nu till nästa fråga, hur ska vi få hem allt vi samlat på oss här?

När det är födelsedagskalas/fest hemma i Svedala vet man mer eller mindre vad som väntas. När man går till ett födelsedagskalas här i Japan kan det bli hur som helst. I dag var vi på 12-årskalas, hela familjen var bjuden. Det var i kyrkans lokaler, det visste vi innan. Men att vi skulle sitta i kyrkbänkar och sjunga lovsånger och be till gud, det hade vi inte räknat med. Som tur var blandades gudsfokuseringen upp med några lekar, tårtor och kaffe.
När vi efter kalaset tackade för oss fick vi uppmaningen att bring home all the snacks and also bring Jesus, så vi var 5 till middagen idag.

I Obama produceras 80 % av japans ätpinnar, de fina lackerade ätpinnarna. Den har 130 tempel och en "gamla stan" full med fina gamla träbyggnader. Staden ligger på Japans västkust. Obama betyder liten strand.

Is presented to Ester!

Recently, the grade 4/5 class has been working on learning different reading strategies. One strategy we´ve practiced is called inferring. Ester has show, both in class and in her homework, that she is an active thinker when she is reading texts.

She is very good at using clues from the text to help her activate her background knowledge to get the meaning of new and unfamiliar words. She even uses other strategies (such as mental images) to clarify her understanding.

Great job, Ester!

Esters mamma är sååå stolt och mallig!

Nu är de luften, syster med familj, på väg tillbaka till Sverige. Två veckor går fort. Det har varit superkul att ha dem här. Hanna 16 år hade kanske föredragit en annan tidsprioritering mellan Shibuya (det unga coola distriktet i Tokyo) kontra Kyotos tempel. Hon konstaterade att Japan var mer annorlunda än vad hon trodde. Ellen, 10, tyckte bäst om Disney Sea och att hon fick en Ipod, hon och Ester är supertajta så hon har trivts bra verkar det som. Maria har kunnat konstatera att Japan är genomdränkt av ljud, det är ljud överallt, speciellt i affärer. Så sant, det låter lite överallt. Det gäller att veta signalen på sin mobil för det kan lika gärna vara riskokaren eller badkaret som drar av en trudelutt. Sopbilen har sin melodi, övergångsstället låter som en gök, men bara mot det ena vädersträcket, åt de andra spelas andra melodier.  Robbe har haft ett ständigt leende och fotat allt, bl. a mjölkpaketet första dagen (så häftigt med alla krumelurer). De verkar ha uppskattat resan. Vi har uppskattat deras besök. Känns lite tomt nu...... (förutom i tvättkorgen).

Entrén till vårt bad

I fredags då skolan var ledig åkte vi tillsammans med våra besökare till Nagahama. Vi var där i våras med två andra familjer och jag tyckte det var ett helmysigt ställe, framför allt det japanska boendet. Vi bodde på ett litet familjeägt MinShuKu, vilket är en variant av Roykan (japanskt hotell). Skillnaden är att i en Roykan äter man på rummet och att man har eget bad. I en MinShuKu äter man i samma rum som övriga gäster. Rummen och matsalen är sk. Tatamirum, dvs. golven är täckta av tatamimattor. Mattorna är vävda av rishalmstrån och 6 cm tjocka. De ger värmeisolering på vintern och en viss svalka på sommaren.  Mattorna är oftast 90 x 180 cm och läggs ihop så att de täcker hela golvet.  Måttet är standard och används när man beräknar boendeyta genom att man istället för att ange antal kvm anges hur många tatamimattor som ryms.

Vi njöt av att strosa runt i en massa små mysiga affärer, Sakén som fördrink (Sakén var för mig mest för sakens skull än för smaken), Sukiyaki till middag och onsenbad.

Nu har Halloween firats med dunder och brak på skolan. Maja var självaste Tingeling (men utan bollfrisyr) och Ester var en punkare. Hårfärg på sprayflaska bad vi besökarna från Sverige ta med. Visserligen finns det här men jag vågar inte chansa på att den japanska produkten även går att tvätta bort på västerländskt hår.

Barnen gick en insamlingsrunda med många hot om bus eller godis. Efter rundan var det lekar i gymmet. Kul och hysterisk dagen sammanfattas.