Lena i Kyoto

Resan västerut gick bra konstaterade jag när vi satt i taxin till mamma. -Jasså, gjorde den, sa Ola. Han syftade på att vi nu kan konstatera att Maja blir åksjuk. I taxin till Osakas flygplats mådde Maja ordentligt illa, men det gick hyffsat över efter att ätit och fikat på flygplatsens Starbucks, .........................trodde viiiii jaaaa. När alla vi flygresenärer serverats den delikata flygplansmaten och tagit den första tuggan började Maja kräkas, hon kräktes inte lite, hon kräktes ordentligt. Ett ursäkta till alla runtomkring oss kändes på något sätt lite för klent, så det var "bara" att så snabbt och smidigt som möjligt tvätta och trolla och låtsas som att inget hänt. Men bortsett från det gick det bra.

Det var väldigt mysigt att få komma hem till mamma och Georg. Trots tidsskillnaden kände vi oss pigga och satt uppe och pratade till sent.
Dagen därpå hade jag efter en trevlig lunch med Eva W, en tid hos en ögonklinik. Jag skulle kolla vilken teknik som skulle passa mitt synfel bäst för laseroperation. Snopet nog visade det sig att det inte blir aktuellt med operation. Anledningen är den att synen ska ha varit stabil de senaste två åren. Min syn har varit stabil de senaste 20 åren, men just de två senaste har min syn förbättrats rejält. Det borde vara ett positivt besked men jag blev ordentligt besviken.

På lördagen firades Maja hemma hos moster Maria med familj och fick traditionsenligt massor av paket. Morgonen efter tog vi med oss kusinen Ellen och åkte ner till Västervik och Lysingsbadets camping där vi hyrt stugor tillsammans med fem andra "Kina-familjer" (de som adopterade samtidigt som vi). Det är lite av sommarens höjdpunkt att få träffa dessa härliga familjer och dess underbara 5-åringar (numera). På campingen fanns en hel del aktiviteter som bad förstås och ett hopp & studsland, minigolf och uthyrning av trampbilar/cyklar. Huvudattraktionen låg dock 5 mil utanför campingen och hette Astrid Lindgrens Värld.


Tre småsystrar har tillkommit.