Lena i Kyoto

I går njöt vi av Sukiyaki till middag, gud så gott det är! Eftersom det inte finns någon hejd på vår integrering, drack vi lite Sake till måltiden.

Efter lördagsmiddagen blev det soffläge och svt play, det blev att se på lilla melodifestivalen och Doobidoo, kanske inte fullt så integrerat val.

Skolorna är stängda efter rekommendation från staten, National Meteorological Agency har utlyst tyfonvarning. I natt blåste det så att jag trodde fönstren skulle ge vika, så jag tror faktiskt att tyfonen passerade då, nu är det nästan vindstilla. Klockan 10 kommer meteorologerna informera om faran är över (eller ej) och om skolorna kan öppnas igen, i så fall öppnar de upp efter lunch.

Livet i Tokyo verkar bli mer socialt än vårt liv i Kyoto, eller rättare sagt mer socialt på svenska. Det går inte att komma ifrån faktumet att det blir en annan nivå på diskussioner när det finns språkliga hinder. De jag pratar med här i Kyoto, om jag räknar bort familjen, är (nästan) uteslutande människor som har engelska som andraspråk.

I Tokyo finns swea;

SWEA är ett GLOBALT NÄTVERK med ungefär 8000 svenska kvinnor i 77 avdelningar och 34 länder. De är den största Sverigefrämjande organisationen utanför Sverige och deras syfte är att sprida svensk kultur och tradition. SWEA ger donationer och stipendier på cirka 2 miljoner kronor per år.

SWEA är en icke vinstdrivande ideell organisation som utgör ett nätverk och skyddsnät för svenska kvinnor utomlands och ett starkt stöd för den svenska industrin ute i världen.

Jag har redan tagit steget in i gemenskapen och blivit medlem. Jag får därför bl a månadsbrev där kommande aktiviteter presenteras. Jag inser att jag kommer ha fullt upp med kulturträffar, matlagningsträffar och gud vet allt. De planerar nu årets kommande julbazaar på Svenska ambassaden, där det stod att barn från svenska skolan kommer att gå luciatåg. Inte visste jag att det finns en svensk skola, så 2 sekunder senare googlade jag fram Svenska Skolföreningen i Tokyo som undervisar elever från förskoleklass till årskurs 9 i svenska språket. Platsen är på Tokyo International School och det är två timmar på fredagseftermiddagarna, perfekt för oss! I årskurserna 6-9 samarbetar de med Sofia Distans och använder i stort sett samma arbetsmaterial som eleverna på Sofia skola i Stockholm.  Allt börjar falla på plats. Nu återstår bara att hitta ett bo.

YES!!! Tokyo International School skickade ett glädjande mail igår om att det verkar bli en plats ledig även för Maja i januari. Gud så skönt, isen i magen har tinat upp!

De meddelade också att det behövs ytterligare referensbrev från lärare i deras nuvarande skola, det räcker inte med endast en lärares utlåtande. Dessutom behöver Ester och Maja göra ett varsitt test som ska ta ca en timme att genomföra. Vi får inte inträdesbiljetterna till skolan förrän barnen har visat sig passa in i mallen. Hoppas bara att de passerar nålsögat! Skulle detta vara i Sverige skulle det vara huvudrubriken på kommande torsdagsdebatt med Janne Josefsson skulle jag tro.

Majas lärare skrev i ett mail till mig angående vår flytt: I will certainly miss our Maja though! Who will start all my class discussions! ;-)

Igår under middagen så funderade vi på vad vi skulle hitta på idag. Maja kom på den brillianta idén att vi kunde ha en pajtävling, en ”vemgördengodastepajen”-tävling. I samma utandning utsåg hon sig själv till domare. Hon poängterade också att domaren anser att det är viktigare att pajen smakar gott än att den ser fin ut.

Så idag har vi bakat paj, en blåbärspaj och en jordgubbspaj.

I måndags åkte vi till Hirakata Park igen. Det är Osakas svar på Gröna Lund och vi var där första gången i Juni på Majas födelsedag.

Vi hade lovat Ester att vi skulle dit igen eftersom det inte blev så himla lyckat förra gången då hennes kompis som följde med visade sig vara livrädd för karuseller. Denna gång hade hon garderat sig med fyra kompisar. Maja hade med sig sin klasskompis Joshua, jag och Ola fick sällskapa dem medan Ester o Co härjade runt på egen hand.

Ester, Rika, Miju, Anna & Brittney på tåget mot Hirakata

Den här åkattraktionen har jag inte sett på Grönan. Maja & Joshua i en safaribil försedda med gevär, den som skjuter flest djur vinner! (.....politiskt korrekt?)

Vi har långhelg! Det är ”Silver week”, med "Respekt-för-äldre-dagen" som infaller den tredje måndagen i september och "Höstdagjämning" som är den 23 september. Enligt Buddismen pågår höstdagsjämning i sju dagar och den 23:e är i mitten av dem.  Den 22 sep (tis) är ledigt för att det ska bli 5 dagar i rad, tack för det. Silver, associeras till äldre, silveråldern.

Just nu, sedan tre timmar tillbaka och massor av timmar framåt, sitter Ola på sin cykel med tanken att ta sig runt Biwako Lake, japans största insjö. Det är drygt 20 mil.  På hans nyinköpta T-tröja står det ”Ride a bike” med stora bokstäver och ”skins grows back” i lite mindre….

Just nu snurrar tillvaron runt i ett virrvarr av trådar, de flesta är under kontroll men andra inte. Den största oron nu är skolan i Tokyo. Vi har ansökt till TIS, Tokyo International School, vilken verkar helt rätt för Ester och Maja, samma profil (IB/PYP) som deras nuvarande skola. Ansökan är ett kapitel för sig. De vill till exempel ha 2 olika referensbrev från lärare (2 för M & 2 för E), dessa brev är konfidentiella för oss. En märklig känsla att andra vuxna människor i barnens närhet ska beskriva våra barn utan att låta oss få veta vad de skrivit. Nu känner vi oss trygga med de kontakter vi har så vi är inte oroliga, men ändå, märkligt är det.

Skolan är som sagt det största huvudbryet, och vi har fått veta att i nuläget finns ingen plats för Maja som går i första klass. PANIK! De skrev vidare att det ändrar sig från dag till dag och det är möjligt att det blir någon ledig plats i slutet av december, då det händer att familjer flyttar. Men herregud, hur mycket is i magen finns det plats för egentligen!?

Gällande boende är vi något lugnare. Det finns sajter med lediga objekt som vi grottat ner oss i och som gett oss lite hum om områden som kan vara lämpliga och dessutom trivsamma. Olas kontor ligger västerut och TIS söderut. Boendet ska alltså anpassas till en human restid för Ola samt lämpligt avstånd till skolbuss för tjejerna, så golvet här hemma är täckt av de olika bussrutterna samt kartor över Tokyo och tågnät.

Vi ska också hitta nya hyresgäster till huset därhemma. På tal om det så har vår hyfsat nya diskmaskin dessutom lagt av, så det måste också styras upp genom att försöka beställa en ny på nätet med transport och montering.

Som om inte det är nog så har jag, i min roll som expatsfru/hemmafru/medföljande, jobbat ideellt för flickornas skola. De ska vara med på en utställning och vill att jag hjälper till att göra deras monter tilltalande.

….dessutom ska jag hinna med mina studier. Som tur är är Sociologi extremt intressant, vad sägs om min kurskamrats underbara summering; ”människan är ingen ö”. Vilket jag nu, i denna situation vi är i, skriver under i fet bläck!

Jag trivs, det händer grejer. Jag ser fram emot äventyret att få bo i världens kanske häftigaste stad, men jag får kanske ett nervöst sammanbrott innan årets slut.

...jag glömde skriva att maken har jag knappt sett de senaste tre veckorna, han har jobbat över varje dag till sent inpå natten. Han är betydligt mer sliten än vad jag är. Stackarn.

Nu har vi äntligen fått veta var vi ska befinna oss nästa år, det blir ett fjärde år i öster och då närmare bestämt i TOKYO!!! Det känns riktigt kul och spännande. Tokyo har ju nästan lika många invånare som det finns i hela Sverige, men stor-Tokyo har hela 35 miljoner (på en ungefär lika stor yta som Skåne).

Så nu väntas letande av boende, ansöka om skola till Ester och Maja, försök att hitta hyresgäster till Täby mm mm.

Här är lite bilder från när vi var i Tokyo förra våren:

Okinawa can be found between mainland Japan and Taiwan in the Pacific Ocean and is considered an International resort destination.  Okinawa is found in the same latitude zone as the other famous beach resort destinations such as Hawaii, Florida, and the Bahamas.

Okinawa is in the subtropical climate zone and has comfortable weather for vacationers throughout the year.  In Japan, Okinawa is the only prefecture that is located in the subtropical climate zone.

I går kl 7.10 travade Ester iväg till bussen som gick till mötesplatsen vid Kyoto Station. Skolans klasser 6 – 9, vilket är 15-20 elever, åkte tillsammans till Kushimoto på ett sk. marinbiologi-läger.  De ska framför allt snorkla över Kushimotos kända korallrev, de ska ta olika prover och jämföra med tidigare år då elever från skolan varit där. De ska ha förläsning 2 timmar på kvällen (till Esters förfäran) av marinbiologer. Kushimoto ligger på Japans västkust, 3½ timmars tågresa från Kyoto.

I morse, kl 8, fick jag en hejdåkram av Maja som drog iväg med sin prinsessrullväska tillsammans med Ola för att åka till skolan där en buss väntade som skulle ta klass 1 -5 till Hanase camp, ett läger uppe i bergen.  Inga föreläsningar inplanerade :-)

Båda är tillbaka i morgon eftermiddag. Så det är BF här, väldigt tomt och tyst. I kväll blir det för Ola och mig att sitta på någon uteservering vid floden.

Här i Kyoto kryllar det av småhundar. Jag gissar att det är ett sätt att hålla hemmafruarna sysselsatta. Det är som sagt nästan bara små hundar, vilka de oftast bär omkring på eller lägger i väskan eller varför inte dra runt dem i en chick hundvagn. Lite här och där finns det välfyllda hundshopar, som säljer allt - ALLT - som en liten hund kan tänkas behöva.  T ex överlevnadskitt innehållande vattenflaska, parasoll, leksak, regnstövlar (jag skojar inte) mm. Vi gick in i en hundtillbehörsaffär i dag.

Detta är bara en bråkdel av utbudet. Här reas sommarens kollektion ut.

Kanske voffsingen ska vara Tiger idag ...... eller Nasse?

Så förtjuuuuusande att de har fönster i suffletten så lilla darlingen kan titta ut.

...om ni undrar var brudslöjan är så hänger den bakom, den syns inte i bild.

Till Harajuku-tiken

Jag hade som sagt ett möte med Majas nya lärare idag. Hon har varit hennes lärare i 1 ½ dag och jag hann inte ens sätta mig till rätta i stolen förrän hon berättat att Maja is very talkative, which is great. But I may probably try to get her to not talk all the time so that the others have time to say something. Hon log hela tiden när hon sa det, …… jag med!

 Nu har skolan börjat för Ester och Maja. Maja börjar första klass och Ester börjar middleschool (högstadiet). Nya lärare och nya klassrum. Det känns stort!!!  I morse var jag och Ola på möte med Esters två lärare, en från Kanada och en från USA. De kallar mötet för ”hopes and dreams” och inför det har vi fyllt i papper om vad vi har för just ”hopes and dreams” inför kommande skolår. I eftermiddag ska jag träffa Majas lärare i samma ärende, hon kommer från Australien.

Varje skolårs första dag mjukstartar med en ½-dag efterföljt av ett knytkalas i gymmet. Där presenteras de nya lärarna och nya elever.  Det var himla trevligt att träffas igen, men jag saknar Becky (engelskan) som flyttat till USA. Jag konstaterade också att jag är den enda västerländska mamman om jag räknar bort 2 av lärarna som också har barn i skolan, (de är ju därför mammor på skolan men det blir ju inte riktigt samma sak).  

I går åkte vi tillsammans med Ian, hans dotter Juno (klasskompis till Maja) samt en kompis till Ian som hette Aron och hans dotter till Biwako Lake. Vi har inte haft överdrivet många strandbesök denna sommar så det var riktigt trevligt och skönt. Till och med jag badade länge eftersom vattnet var ljummet. Vi grillade innan vi lämnade insjön, nästan ensamma kvar i mörkret.  Till skillnad mot Sverige under sommartid så blir det mörkt snabbt här runt 19-tiden.