Lena i Kyoto

Igår var det dags för oss att för tredje gången beskåda eldarna i bergen som bildar olika symboler.  Detta är kulmen av Obonfestivalsdagarna under vilka våra förfäders själar har varit på besök. Eldarna ska guida dem tillbaka. Tre av de fem eldarna bildar gamla Kinesiska tecken, två av dem är tecknet för stor, ett är tecknet för ”excellent law” vilket syftar till buddismens lära, symbolerna är en båt samt en shrine-port.

Shrine-porten kunde vi inte se.

Detta år var vi hembjudna till familjen Clifton. Sonen Joshua är en kompis till Maja. Vi cyklade dit längs med floden och passerade en av de mest populära platserna att beskåda en av symbolerna, det var fullt med folk, många var klädda i Yokatas.

Efter att vi njutit av god mat och sällskap, gick vi över vägen till deras grannar som hade en takterass, så vi kunde inte vara på ett bättre ställe för kvällen, vi kunde se 4 av 5 symboler, wow! 

Den i särklass häftigaste Starbucksen ligger helt klart i Kyoto. Byggnaden är helt i glas för att man ska kunna se Templet som ligger bakom. 

Ni ser templet genom glaset, men även höghuset på andra sidan gatan (Kawaramachi) som speglar sig mot glasfasaden.

Nyss ringde det på dörren och Jehovas var här IGEN!!!! Denna gång var de oroliga att jag var orolig nu när det är augusti …..eftersom det var i augusti som atombomberna föll.  Nja, jag är inte speciellt orolig. De läste några korta citat ur bibeln för mig, det gör mig däremot orolig. Men de ser ju i alla fall välmående ut med sin propra klädsel och meterbreda leenden.  Jag undrar också hur många gånger de har ringt på dörren under semestern, eftersom de inledde samtalet (monologen) med; How nice that you are at home now! (Hjälp)

Samtliga Jehovas vittnen som ringt på dörren här i Kyoto har pratat flytande engelska, det gjorde däremot inte TV-pejlaren som ringde på igår. Han började med att visa sitt legitiation och säga;

- こんにちは、私はテレビからだの軸受

- sorry, no japanese, ....english?

- TV, eh, you have TV?

- no.

Han svarade OK, bugade och gick iväg.

Att sitta inomhus när solen skiner är svårt när man är svensk. Det är lätt som en plätt om man är japan, i alla fall i augusti. Maja och jag gick ut för att finslipa hennes cykelfärdigheter, Ester valde att hålla sig inne där ACn är inställd på 26 grader vilket faktiskt känns lite småkyligt.  Vårt mål var Yoshida Shrine, 5 min promenadavstånd från hemmet. Vi mellanlandade på Family Mart för att köpa dricka vilket är ett måste när man är ute. Man svettas mer än vad jag trott var möjligt.  Vi var ute i nästan en timme, en bedrift en dag som denna.

Cikadorerna hörs ordentligt så här års, men man ser dem inte så ofta, men jag och Maja såg en på vår väg. När den flög iväg lät det som att den var gjord av metall. 

Maja pustar ut i skuggan inne på Shrine-området och mumsar på en pinne med Daifuku (degiga risbollar).

Vaknade av att sängen gungade straxt efter 5 i morse. Det var det kraftigaste skalvet jag känt sedan vi flyttade hit. Kollade på nätet och epicentret låg österut och var 6 på skalan, jag kunde också se att intensiteten av skalvet var beräknat som 3 i Kyoto.

Vi är fortfarande jetlegade, i alla fall barnen. Ester har svårt att somna och Maja somnar men vaknar efter ett par timmar igen och kan inte somna om. I natt mellan 00 – 00.30 var vi ute och gick en nattpromenad för att kunna somna lättare. Temperaturen var 29-30 grader och det var riktigt skönt i luften, inte fullt så fuktigt som på dagen. Det blir nog en promenad efter mörkrets inbrott även i kväll. 

När man kommer tillbaka efter att varit borta från Japan och Kyoto i några veckor, uppmärksammar man det fina och charmiga som man blir hemmablind för efter ett tag. Jag gick precis till posten som ligger 2 min promenadväg från oss och fotade det som jag passerar dagligen men inte alltid ser. Det är i och för sig inget fotoväder, det är så fuktigt i luften att linsen immar igen. Rykten säger att en tyfon har sin kurs mot Kyoto, så därför har vi plockat in cyklarna i hallen.... :/

Vecka nr 3 tillbringades i Stockholm och huset i Ensta. Vi gjorde utflyker till bl a Huddinge och firade Maria som fyllde 45 år. Vi åkte också ut i skärgården till Kicki och Leif ute på Notholmen utanför Vaxholm, alltid lika trevligt och somrigt även om vädret hade kunnat vara bättre.  Vi fick också besök av Gunilla och hennes fästman (i ytterligare ett ½-år) Darryl vilket var kanonkul eftersom vi inte setts på hela 5 år!!! Framför allt träffade Ester sina gamla kompisar!

 Maria njuter av grattissångerna framförda av Hanna, Ester, Hannas kompis Sara och Ellen.

Kicki får en kram på Notholmens brygga.

Jossan, Amanda, Linn & Ester. 

Julia & Ester

Darryl och Gunilla som gifter sig på Nya Zeeland den 2 januari nästa år, och vi är bjudna!!!! Hoppas vi kan få till det och komma dit!!!!!

Efter tre veckor i Sverige åkte Ola tillbaka till Japan. Som de tidigare två somrarna flyttade jag och tjejerna hem till mamma och Georg. Jättemysigt och skönt. Ester fick följa med kusin Ellen till Legoland, en höjdare!

Före resan till Sverige har jag tron att jag har all tid i världen att träffa alla jag vill men icke, så blir det inte. Semestertiden är försvinnande snabb och det är bara att konstatera att jag inte hann med dem jag velat.

Notera Esters intresse av att se Kyotos stolthet det "Gyllene Templet" på Legoland :)

En av dagarna åkte vi till min mormor, hon är 93½ och har nu flyttat till ett äldreboende efter att tills nu bott och klarat sig bra själv. Tyvärr gör hon inte det längre, men lyckligtvis trivs hon i sitt nya hem. Det var en märklig känsla att möta mormors lite mer främmande blick.

Pappa/morfar, Maja och Ester i Hågelbyparken.

Eva & Urban
Nedan Maja & Moa samt en utsiktsbild från Eva & Urbans underbara hem.

Ester, Maja & Ellen på Flottsbro

Ester & Ellen paddlade lite kanot.

Idag har temperaturen varit mer human med endast 32 grader, lite småregnigt vilket bara är friskt. Vi tog oss utanför dörren och cyklade ner till stan och köpte en varsin Hägen Daz-glass, men det fick räcka som utflykt för denna dag. 

Då är Sverigesemestern över och vi är åter i Kyoto vars luft är tjock och trögflytande med en temperatur på 40 grader (kollade termometern innan vi åkte och handlade klockan 17.15). Tack gode gud som skapade ACn.

Det är alltid skönt att kliva in i hemmet efter semestern, (lite pga av ACn). Riktigt kul att ladda in bilderna i datorn och summera semestern;

Vi landade en lördag, 3 tim försenade, och åkte direkt hem till mamma & Georg och kramades, pratade och sov för att nästa dag ta flyget upp till Umeå. Från flygplatsen tog vi en taxi till Umeås campingplats och rullade in vår resväska i reception där de övriga familjerna i ”Kina-gänget” var, hur kul som helst att träffa dessa underbart trevliga och sköna människor. Tjejerna började leka från första stund.

Tillbaka i Stockholm boade vi i Stefan och Tinas fina lyxiga hus i Ensta med pool och hela faderullan. Maria (syster), Robbe, Hanna, Ellen och mamma kom på middag och Maja firades med massor av presenter (mycket och dyrt är tradition när Maria ger presenter). Några dagar senare kom Tina och Stefan tillbaka hem från deras Gotlandsvistelse och vi levde storfamilj i dryga dygnet. Under det dygnet fyllde Tina år och det blev fest på kvällen!

Vi tog tåget till Örebro där vi var i några dagar. Vi lånade Anette och Nåkes lägenhet som ligger på promenadavstånd till svärmor Marianne. I Örebro åt vi god (jättegod) mat, åkte ut och badade vid Leken och barnen gick och såg ”Berts bravader” på Örebros parkteater tillsammans med farmor och kusiner. En av dagarna var vi bjudna till Anette, Nåke, Linda och Maricas smultronställe och torp utanför Örebro. Himla trevligt att dessutom träffa några andra kusiner (med respektive) till Ola.

Här ser ni min kära svärmor in action. Vi sköt ner några läskburkar och hon förvandlades till en skjutgalen vilding.

Efter Örebro åkte vi tillbaka till huset i Ensta/Täby, det skriver jag om i nästa inlägg.

Nu är väskorna packade och vi ska snart gå och lägga oss eftersom taxin plockar upp oss i ottan i morgon. Cirka 17-18 timmar senare kliver vi in hos mamma och Georg, oj vad vi ser fram emot det.

Redan på söndag, i övermorgon, flyger vi upp till Umeå där årets ”Kina-träff” äger rum. 

Torsdag den 9 juli är vi tillbaka i Stockholm och Täby där vi kommer att bo lyxigt i Tina och Stefans jättehus med nybyggd pool, jo man tackar! Där håller vi till, (förutom en avstickare till Örebro (14-18 juli), fram till dess att Ola flyger tillbaka hit den 25 juli. 

Därefter kommer jag, Ester och Maja att flytta söder om stan till mamma.

Vi får se om det blir några blogginlägg eftersom jag lämnar kvar min laptop i Japan i år (HJÄLP).  Men maila gärna, jag kommer att kolla mailen ofta i alla fall.

I år hade flickornas skola sin årliga Maypole-dans nu i juni efter en viss tidsförskjutning pga svininfluensan som härjade i maj. Äntligen fick vi lite midsommarkänsla, framför allt fick jag en ordentlig dos energi av att se de olika klassernas dansuppvisning. Maypole är precis som majstången en stång man dansar runt, skillnaden är att här har stången färgglada band som varje dansare håller i och ska genom dansen se till att banden flätas fint i toppen av stången. Det är jättekul även om ”små grodorna” inte är att förakta. 

Stången är placerad inne i gymmet. Det är inte att tänka på att ställa den ute på skolgården i denna värme och höga luftfuktighet som nu råder. 30 graders värme är mycket skönare hemma i Sverige jämfört med här där luftfuktigheten är hög (men jag klagar INTE).

Idag har jag ätit lunch i ett tempelområde. Templet heter Daitokuji och är ett Zen-tempel vilket gjorde att restaurangen endast serverade vegetarisk mat. WoW, restaurangen måste vara ett paradis för vegetarianer eftersom den var det även för mig som är av den köttätande typen. Men som sagt, inte idag. Vi var fyra i sällskapet, alla med koppling till KIS (flickornas skola). Himla trevligt var det. En i sällskapet hade nyligen varit på bröllop så därför gled samtalet in på just gift. Frågan kom upp hur länge Ola och jag varit gifta och då antalet år som gift i vårt fall understiger åldern på vår äldsta dotter uppfattas det som lite konstigt. Här bör man gifta sig när man är runt 24 år. Hidami gifte sig när hon var 24 år med mannen som hennes föräldrar hade handplockat åt henne (jag gissar att Hidami har ett par år kvar till 40, så det är nutid). Det är inte helt ovanligt och verkar förekomma i de mer förmögna familjerna enligt min egen statistik i ämnet.

Efter lunchen gick vi till granntemplet, som ni vet kryllar ju Kyoto av tempel, detta tempel hette Imamiya. Där fanns det bl a en sten som låg placerad under tak på två mjuka kuddar. Man skulle klappa stenen tre gånger, sedan lägga handen på den kroppsdelen som man har ont i (om man har en sådan). Jag la handen på skinkan eftersom jag tragiskt nog har träningsvärk efter lite bowling i lördags. Värken gick då över. Sedan skulle man slå stenen tre gånger och lyfta den, lägga ner den och sedan skulle man önska sig något, efter det skulle man lyfta stenen igen och om stenen var lättare då skulle önskan gå i uppfyllelse. Tyvärr så var stenen lika tung så jag är glad att jag inte önskade något som jag inte klarar mig utan.  Efter det äventyret drack vi lite tea tillsammans utanför templet.

Sista dagen som gräsänka och sista tjejmiddagen för den här gången. Ola kommer hem sent i kväll efter ytterligare en arbetsvecka i Tokyo. Ester ska hem till sin kompis Chloe på ”sleepover”. Så Maja och jag tar tjejmiddagen på restaurang i kväll, efterföljt av svt play och Bolibompa där vi kan välja ut godbitarna som Evas funkarprogram, Häxan surtant och Dafo.

Hemma är det sommarlov men inte här (förutom för mig då), här ringer tjejernas klockor ut för sommarlov den 24 juni. Nio dagar senare sitter vi på planet västerut! 

Förövrigt kan jag meddela att regnperioden verkar ganska torr och att i morgon utökas raden av läsksorter med ytterligare en variant; Coca-Cola Light Plus Green Tea! .....låter ju nästan nyttigt.