Lena i Kyoto

I princip i varje kvarter finns en Ojizo-san, vilket är en buddafigur som vakar över våra barn. Oftast sitter de som i små "skåp" med fina dekorationer och färska blommor i små vaser. 

Nu, när Obon är över (då vi ägnade oss åt våra förfäder), är det dags att ägna oss åt våra barn. Förr, under Ebi-epoken, då landet var betydligt fattigare och barnantalet behövdes hållas nere för att kunna mätta de munnar som fanns, var det för de barn som inte fick leva vidare man bad för. Nu gissar jag att det handlar om kultur och tradition och vi ber om barnens hälsa och välgång.

Familjer samlas med sina grannar kring kvartrets Ojizo-san och en buddistisk präst ber till Ojizo-san. Man leker lekar och äter mat tillsammans.

Vi tog istället tunnelbanan till Yamashina, där Izumi och Brittney bor, och där de har en stor festival i Ojizo-sans tecken. Massor av matstånd och annat som lockar barn, man kan fiska akvariefiskar (!!!), fånga minikrabbor (!!!), fiska upp vattenballonger mm. Vi beställde en tavla för nu snart 2 år sedan av en konstnär vi känner (mamma till en klasskompis till Maja), och motvet är just barnfestival (se nedan).