Lena i Kyoto

Jag är precis tillbaka efter att cyklat fram och tillbaka till affären. När jag nästan var hemma igen, ramlade en tom körsbärstomatask av cykeln från att tidigare varit placerad överst i matkassen som stod i Majas barnsits bakom mig. Inga tomater i sikte. Jag hade alltså under min färd hem lämnat små runda röda spår efter mig......

Om jag var i Sverige nu skulle jag gå raka vägen till Ylva, min frisör (och kompis), och klippa mig korthårig. Sedan skulle jag gå direkt till optikern och kolla synen. Har stora problem med röda ögon då jag använder linser, så brillorna sitter på för det mesta.  Inget känns bra liksom, när jag så ofta både läser i en bok och antecknar i datorn tar jag av och på dem hela tiden. Dessutom fick jag superfina solbrillor i födelsedagspresent, ska jag glassa i dem så måste jag ju ha linserna i, men å andra sidan, ingen ser ju mina röda svidande ögon under de heltäckande solbrillorna.....

Synproblemet verkar sprida sig, snart sitter jag här med ett par brillor i håret och ett par på samt ett par hängande i ett band runt nacken.

Den 3 mars firas Hinamatsuri, Dolls festival, även kallad girls day, här i Japan. Den 3 mars var i går och detta firades i Kindergarden, Majas grupp. De åt traditionell japansk mat (bl a sushi) som några av mammorna lagat samt att de tillverkade varsin "Odairi-sama," (prins) och en  "Ohina-sama," (prinsessa).
De flesta familjer som innehåller döttrar tar fram sina "hina-ningyo" och ber om skönhet och lycka till deras flickebarn. Lyckan handlar om att bli gift tidigt och skönheten ska väl hjälpa till på traven.

Maja var så stolt över dessa vackra skapelser, med all rätt! Tänk vad man kan göra med en servettlåda och ett par pappersmuggar.

Helgen bjöd på riktig vårvärme, runt 15 grader. Måndagen bjuder på klarblå himmel men betydligt kyligare med endast 7 grader. Som jag planerat att göra ofta men gör sällan, packade jag laptoppen och ett par böcker i ryggsäcken då jag cyklade iväg och lämnade Maja. Sedan åkte jag raka vägen till Starbucks, njöt en grande Latte och atmosfär medan jag läste lite arbetsrätt. Lunchen intogs som alltid när jag är själv på stan på Running Sushi.


Lining up för Kindergarden.

Nu ska jag svara på ett mail jag fick i helgen från Isabell som flyttade hem till Sverige för tre veckor sedan efter sina 11 månader här i Kyoto (med sin fam.) Hon verkar längta tillbaka väldigt mycket och jämför Sverige och Japan till Japans fördel. Jag tror att den optimala tiden att bo utomlands (givetvis är det olika för alla) är ca 2 år, dvs om det handlar om att bo utomlands en period och inte för gott. När jag säger två år utgår jag från mig och oss och hur vi upplevt det och upplever det. Första året var som en nyförälskelse där vi såg olikheterna som spännande och intressanta. Andra året har vardagen klivit in lite mer och man blir inte alltför knäckt om man inte hinner få upp kameran när man möter en munk på gatan.  Nu är vi inne på tredje året. Då börjar olikheterna bli lite mer påfrestande, vi har börjat irritera oss på mycket. Inte för att det är fel eller så, men det är dock annorlunda från de svenska normer vi är uppfödda med. Isabell skriver att hon "njuter just av att kunna prata med folk utan några språkliga hinder, le åt samma saker och vara med i ett socialt spel som man förstår. Prata om ditten och datten och inget särskilt, sitta och fika hos grannen medan barnen leker. Sånt som man kanske bara tar förgivet när man går i samma skor dag ut och dag in".

Som sagt vi är inne på år tre, och det känns helt OK. Ett enkelt och ostressat liv för mig där jag kan plugga i lugn och ro och har dessutom mer tid med barnen mot vad jag gissar jag skulle haft där hemma. Så nu kan finanskrisen blåsa förbi och arbetslösheten minska därhemma i Svedala, till dess ska vi vrida ur det sista ur tillvaron här i öster. Nu nalkas först plommonblom och sedan körsbärsblom, det kan man ju knappast irritera sig på.

I tisdags opererades mammas höft, höftkulan är utbytt. Det är ju ett ordentligt ingrepp och rehabiliteringen är ganska lång. Mamma fick åka hem i fredags men ska hålla sig inomhus de första två veckorna.  Hon verkar må bra efter omständigheterna och det kändes riktigt bra att prata med henne igår.  Nu svider avståndet och jag hade helst velat kunnat ha hälsat på henne på sjukhuset och hemma. Dessutom är Georg inte heller helt kurant just nu. Men det jag gjort för att underlätta för dem är att jag anmält dem till matkomfort, varigenom de får ingredienser och recept till middagarna mån - tors under två veckors tid. Det ska bli spännande att höra vad de tycker om kvalitén etc, för jag gillar idén skarpt och kan helt klart tänka mig att nyttja detta när vi flyttar hem igen (och jag har fått jobb osv....).

http://www.matkomfort.se/ (levererar till hushåll inom storstockholmsområdet)

Idag var det en underbart skön dag med en temperatur runt 15 grader. Maja ville gå till Zoo, så så fick det bli. Kyoto Zoo hör till de mindre i storlek. Det finns en hel del spännande djur att titta på och man kommer dem nära, kul för oss men inte för dem.  Brittney följde med.  De har precis som på Skansen och Kolmården, ett område där man får klappa några djur. Maja vill ha ett marsvin nu. Ola är ute och springer, nästa vecka är det halvmaran och tredje  gången gillt.  

  

Denna vecka har både Ester och Maja fått presenter. Maja fick en present, fönsterdekorationer, från sin kompis Alisa för att det var Alisas födelsedag i måndags. Ester fick en fantastiskt fin fotobok som heter "Cherry Blossom of Kyoto". När hon fick den boken stod det på tillhörande kort "Dear Ester, Thank you for reading my grandfathers book ....." Det var så att under bibliotekstimmen på skolan satt Ester och bläddrade i en fotobok med höstbilder från olika tempel i Kyoto. Uppmärksam som hon är reagerade hon på efternamnen på bokens framsida då det var samma som en av hennes klasskamraters. Denna klasskamrats morfar är en mycket känd fotograf både i Japan och utanför, även hennes mamma och pappa är kända fotografer och har gjort flera fina fotoböcker. I går fick Ester alltså en precis nyutkommen bok med bilder tagna med fokus på körsbärsblomning vid olika tempel.  Det är så snällt, trevligt och framför allt japanskt. Jag tycker det verkar som att jantelagen är betydligt striktare här. Att ge presenter som tack för att någon kom till min födelsedag, eller att tacka för att någon läste boken man gjort. Att liksom vända på steken.

Problemet är vad man kan göra i gengäld, tack för att du tackade för att jag tackade för att ......

En liten hälsning från Japan!

Vill du också göra något vettigt vid datorn kan du gå in till; kaviatorn på kalles hemsida.

Ett av Japans problem är att gruppen äldre blir äldre och därmed fler medan det föds alldeles för få barn. Vad jag har förstått är barnafödandet lägst i världen här. Det har nog varit så under en ganska lång tid med tanke på antalet "ensambarn" som finns på KIS. Jag åt lunch igår med Asa, hon är japanska men har egenskaper som är ganska ojapanska som t ex oberoende på alla sätt och en egen företagare i ett mansdominerat område. Vi pratade lite om olika alternativ för utlänningar att jobba här i Japan.  Det är tydligen otroligt svårt att som utlänning få tillstånd att arbeta här, om det inte är ett tidsbegränsat kontrakt med i bilden. Jag vet att det inte är helt lätt i Sverige heller, men här ska det tydligen vara stört omöjligt. Det jag reagerade på när vi pratade var att hon menade att Japan skyddar sig med dessa hårda lagar. Det gäller att japanerna själva har tillgång till de jobb som erbjuds, ingen konkurrens utifrån. Det är som att även en tjej som är väldigt öppen och dessutom bott och arbetat utomlands, ser det lite som en självklarhet att Japan skyddas mot uppblandning. Men har de råd med det när hyllorna med blöjor i affärerna är 50% till små och 50% till stora?

Monday (23);  "Who We Are" Window Display! Each classroom will design a window display to express "Who We Are!" Check them out!

Lunch Buddies! The classes will be organized into family groupings, and will get to eat lunch in another classroom with friends from all the grades! Choose a PYP attitude that your family would like to represent during Friday's festivities!

Tuesday (24) Lunch Buddies! Family groups will continue to eat together and create PYP attitude posters for FRIDAY!

Wednesday (25) "Sharing the Planet" Neighborhood Clean-up! From 2:30- 3:00, each family group will be given a route to walk around KIS. Students will be provided with gloves and bags. Let's help our neighborhood stay clean and beautiful. Wear your KIS clothes. Parent volunteers welcome!

Lunch Buddies! Family groups will continue to eat together and create PYP attitude posters for FRIDAY!

Thursday (26) "How We Express Ourselves" Dare to Be Different Day! Show your adventurous side and dare to be different. Wear something to school that demonstrates individuality and shows what makes you unique!

Lunch Buddies! Family groups will continue to eat together and create PYP attitude posters for FRIDAY!

Friday (27) School Colors Day! Show your KIS School Spirit by wearing BLUE and YELLOW to school! From 1:45- 3:00, there will be family group "Bean Bag Skid" followed by a teacher vs. middle school dodgeball game. Bring your PYP attitude posters to cheer on the other teams and players.

Let's promote positive attitudes and sportsmanship! "Where we are in Place and Time" Spirit Week Photo! Following our sporting festivities let's meet on the playground for a KIS photo to commemorate Spirit Week 2009!

När jag lite lagom yrvaket står och gör ordning tjejernas lunchlådor började köksskåpen att skaka så porslinet skallrade. Det tar några sekunder innan jag fattar, men jag fattar ändå inte. Frågar Ola vad som hände och han säger lite lugnt att det var en jordbävning. Ester kommer ner minuten senare och sa att hon vaknade av att det skakade men att hon väntade tills det slutade innan hon gick ner. Nu skakade det kanske i 3-4 sekunder, så väntan var inte så lång. Vad har hänt? Både Ola och Ester ryckte bara lite på axlarna över detta medan jag anser att det är skitläskigt! Gick in på nätet och läste att epicentret faktiskt var ganska nära oss, skalvet mättes till 4,8, dvs. 0,1 kraftigare än Skånes jordskalv i december, ja ja, det kanske inte är så mycket att orda om då rå.

Ett ämne som intresserar mig mer efter att flyttat hit är just jämställdheten. I Japan är kvinnans självklara plats i hemmet, medan männen jobbar hårt på företaget. Japanska män anses vara duktiga och hårt arbetande, då definitionen är att tillbringa så mycket tid på kontoret som möjligt, att visa lojalitet till företaget. Det betyder i mina svenska öron att lojaliteten inte riktas till familjen vilket jag anser den gör för svenska män även om jag då skulle välja ett annat ord än lojalitet, kanske intresse och engagemang passar bättre.  

I Japan delar mannen och kvinnan på uppgifterna genom att kvinnan tar hand om hem, barn (och mannen), medan mannen jobbar och drar in pengarna. Mina intryck är att kvinnorna inte på något sätt är tvingade till detta, utan gör det med stolthet. Det är djupt rotat i kulturen och kulturen vårdas väl här.  Flera har frågat om jag jobbar i Sverige och lägger nästan huvudet lite på sned och ser ut att tycka synd om mig då jag svarar att jag jobbar vanligtvis.

Kvinnor verkar finnas till för att serva och hjälpa, och de gör det med stolt självklarhet. Breda leenden vad de än ombeds göra. Den yngre generationen verkar ha lite andra värderingar och tänker mer individuellt vilket förmodligen kommer att luckra upp traditionen med tiden, jag gissar på om 200 år.

Givetvis påverkas jag av miljön. Jag är vid flickornas skola dagligen och omges av dessa duktiga japanska kvinnor, som engagerar sig i skolans PTA (hem & skola). Nu är förberedelserna igång inför årets Bazaar, den är inte förrän i Maj men det är många planer som ska smidas. Skolan är Internationell, och de vill därför att matstånden ska innehålla mat från andra länder. Det innebär att det förväntas att utländska mammor ska tillreda och sälja något under den dagen. Det har jag gjort de två tidigare åren, 120 svenska pannkakor har serverats. I år VILL JAG INTE! Men usch och fy, så kan man inte säga här, det är liksom helt otänkbart. Jag har ett dilemma med andra ord. Skolan är liten, endast ca 70 elever. Av dessa är många "mixbarn", dvs pappan utlänning och mamman japanska. De utländska mammorna är jag, en engelska (som är med i styrelsen och därför inte bör medverka i PTA-aktiviteter), 2 från Kina, 3 från Filipinerna och 2 från USA (till högstadiebarn och är därför aldrig på skolan). Fattar ni?! Jag blir ju som en huvudperson i sammanhanget. Just nu är ett PTA-möte på skolan. Jag undrar om de printat ut det mail i antal ex som medverkar på mötet som jag skickade igår till mamman som frågat mig angående detta. Jag skrev:

Dear Yuko!

I just want to email you because of your meeting tomorrow. I don´t know if I can make a Swedish both this year, I think I will not.  It needs a lot of preparation and I don´t know how much time I will have in May, it is the finishing part for my university courses. But maybe I can help with something else.

Egentligen ingen big deal, om det varit i Sverige, men nu är det här där andra regler gäller. Ibland längtar jag hem.

Full pott i postlådan idag! Riskakor med ostsmak från fam. Gisselgård (man tackar!) och en  IKEA-Family broschyr! Det blir en sådan härlig mix av Sverige och Japan när allt står på krumiluriska förutom namnen på produkterna; Bibbi Snurr, Mysa Rönn, Bästis, Nyttja, Barnslig Dans och Brallis.  Från perspektivet Kyoto känns IKEA exotiskt och lyxigt på något sätt.

Jag har klippt håret, skönt. Det är extra skönt att göra det här i Japan för nästan halva tiden består av tvättning och massage av nacke och hårbotten. Det jag däremot  inte vågar göra är att bleka slingor. Som ni redan vet är Japan väldigt homogent, jag är övertygad om att de flesta frisörer, trots flerårig erfarenhet i yrket, aldrig blekt ett råttfärgat hår (tänkte skriva blont, men ändrade mig).

Häromdagen var Ester och jag i Osaka. Vi var på en skola vid namn; Hanazono International Beauty Collage. Bland annat hölls frisörutbildningar där. Under de 5 timmarna vi var där hann jag se hur de blekte, klippte samt gjorde uppsättningar av huvuden med svart rakt hår. Det fanns inga övningshuvuden med västerländskt hår, trots att skolans namn innehöll "International".

Varför vi var där är att Ester ska pryda omslaget på skolans broschyr 2010.

  

Som jag skrivit tidigare gällande Valentines day har Japan dubblat kommersen genom att ha ytterligare en dag, White day, den 14 mars.  White day medför samma förpliktelser som Valentines day fast tvärtom, då är det tjejerna som får chokladen (oftast vit choklad).

Valentines day är en stor dag och chokladförsäljningen går riktigt bra. Det finns tre typer av choklad, en sort som heter giri-choco, den ska man köpa och ge till chefen och kollegor. Jag skriver att man SKA köpa den för giri betyder plikt/skyldighet. Sedan finns det kompischokladen som heter tomo-choko. Den tredje sorten är den dyrare, den ska köpas till pojkvännen, mannen eller någon man önskar vore. Den heter Honma- choko och betyder favorit.  

Nu till årets nyhet, något som bara kan hända i Japan enligt min mening. På nyheterna i japansk TV har man meddelat att det är nya regler som gäller för Valentines day i år. De har meddelat att i år ska även flickvänner och fruar få chokladaskar, så det så. Grejen är den att en nyhet som denna tas emot utan att blinka, jaha, om de säger så så blir det så, rätta sig i ledet, gör som du blir tillsagd, ifrågasätt absolut inte. Men varför ska man göra det egentligen, ifrågasätta? Choklad är ju gott! ......ska bli spännande och se vad regeringen beslutar om White day!

Idag åkte de övriga i familjen till skidbackar öster om Kyoto. Det är helgdag idag (National Foundation Day). Jag följde inte med, för jag ska skriva omtenta nu alldeles snart. Jag mår illa av nervositet och springer och kissar hela tiden. Eftersom tentan pågår i 5 tim och är förmodligen knökad av olika räkneuppgifter, så känns det inte som att det finns tillräckligt med syre för att ytterligare förbereda mig med fler övningsuppgifter. Istället tog jag en promenad ner till citykärnan, åt lunch på running sushi, efterföljt av en kaffe på Starbucks. Men nu sitter jag här och försöker stärka mig, håll tummen tills den vitnar, jag är rädd för att jag behöver det. Om 6 timmar är det över....... Då ska jag banne mig ta mig ett glas vin, eller en gravöl.

Knappt 3 timmar senare:
YES! Nu kan livet gå vidare igen efter vacuumet jag befunnit mig i! Tentan görs omline och resultatet kommer upp direkt efter att man skickar in det. 71 av 80 poäng (mellan 60 - 80 = VG (MVG finns inte tyvärr ;-)). Jag är så dj.... nöjd!

Pratade med Ola precis i telefon. De hade råkat utför ett plötsligt åskoväder. Ester och hennes kompis var inomhus just då, men Maja och Ola satt  fast i liften efter att åskan slagit ner i den. De hade fått vira ner folk, men Ola och Maja kunde åka vidare efter ett tag, jisses, det händer grejer.

Jag låg bredvid Ester innan hon somnade. Ester säger helt apropå att hon önskar att hon hette något annat. Jag frågade vad hon skulle vilja heta och då säger hon att hon skulle vilja heta något vanligt namn. - tänk om jag t ex hette Sara, och så träffar jag en annan tjej och frågar vad hon heter. Då svarar hon att hon heter Sara, då säger jag " Jag med!". Det vore ju kul!

Ja, vad säger man? Nae, det är inte kul, det blir bara krångligt. När jag var 11 år var det fler än jag som hette Lena och som var 11 år, drösvis. Under skoltiden i Norrköping var vi två Lenor i klassen. Vi var Lena Carlsson (jag) och Lena Nilsson, det blev helt enkelt Calle och Nisse. Ingen kallade mig Lena då, jag lystrade bara på Calle. När vi sedan flyttade upp till Stockholm lagom till att jag började högstadiet, var det hela två Lenor till i den klass jag hamnade i. På frågan om jag hade något smeknamn var svaret ett bestämt NEJ! Där blev jag helt enkelt Lena C, tillsammans med Lena N och Lena S.

Jag hade ju inte bara ett populärt förnamn, utan dessutom ett populärt efternamn. När jag några år senare började extrajobba på Stadshuset, fanns det redan en Lena Carlsson där.  Då frågade chefen vad jag hette i mellannamn, vilket ledde till att jag döptes om till Katarina Carlsson.  Mycket märkligt till en början, men man vänjer sig. Lite schitzofrent blev det efter att jag skaffade mig en pojkvän bland arbetskollegorna. När jag efter ett tag (kort tag) bad honom kalla mig Lena, för det är det jag heter......

Funderar över vad Maja kommer att kallas därhemma, kanske Jacob?