Lena i Kyoto

Sakura (körsbärsblomningen) har varit väldigt intensiv denna vecka (som ni sett av tidigare inlägg), förra veckan var lite kallare än normalt medan denna har varit varmare än vanligt så blommorna har fullkomligt exploderat. Men nu börjar det rosa sakta bytas ut mot ljusgrönt och blombladen börjar yra runt i luften som snöflingor. Majas kommentar  var att det är som att gifta sig (eftersom man kan vada fram i blomblad gissar jag).

I lördags åkte Ester och Ola till Osaka medan jag och Maja träffade Asa och åkte till en Piano och Operakonsert. Det var en extraföreställningen framför allt för förskolebarn vilka annars inte är välkomna på den typen av konserter. Det som andra inte reagerade på men som jag tyckte var helt galet, var att killen på scenen som skulle presentera varje nummer skulle lätta upp det hela genom att spela full. Han ragglade omkring med en tom vinpava som han låtsasdrack ur, och folk skrattade, även barnen. Det är inte speciellt förvånande här i Japan där de har en helt annan syn på alkohol. Att vara en "strong drinker"  är något att skryta över även för de som passerat 18-årsåldern. Att säga vad man tycker och tänker och lite till, typ be chefen fara och flyga är förlåtligt om det görs på fyllan, då gills det inte.

Efter detta träffade vi Ester och Ola vid Kyoto Station och åkte till Hirano Shrine, som är ett av de populära Hanamiställena, massvis av körsbärsträd vars långa grenar låg som ett tak över hela området. Under körsbärsträdsblomningen är det förstås festival, som sagt så kokar Kyoto just nu, det är folk överallt, en enda stor fest.

På väg mot Kamigamo Shrine, cyklade längst floden.

Idag njöt jag av en picknicklunch på gräset under körsbärsträden i Kamigami Shrine tillsammans med Asa. Att sitta under körsbärsträd tillsammans kallas Hanami, tror det betyder "titta på blommor", i alla fall betyder Hana blomma. Efter lunchen gick vi upp i ett skogsområde som ligger straxt bakom Shrineområdet. Asa har gått där tidigare och hittat en fantastisk liten grusväg som kantas på ena sidan av körsbärsträd, och den andra av bambuskog, läckert!

Asa bor i ett litet pyttehus i närheten så vi avslutade med kaffe där innan det var dags för mig att cykla till skolan. Supermysigt hus med en liten innergård och världens minsta toalett (japansk "håligolvettoa").



GLAD PÅSK därhemma!!! Här finns varken färgglada ägg eller fjädrar, det får vi njuta av nästa år istället.

Nu sägs det vara körsbärsblomningens peak.  Solen sken från klarblå himmel och det är sommarvärme, 20-25 grader. Jag packade med mig kameran och cyklade ner mot stan och fortsatte längs en liten kanal som kantas av körsbärsträd.  Resultaten ser ni nedan.

Jiihooo vad skönt det är med sol och värme. I dag och resten av veckan ser det ut att bli mellan 20-25 grader. Idag var det en halvdag i skolan eftersom det var den tredje terminens första dag. Vad passar bättre än picknick vid floden en dag som denna. Jag nämnde min plan på morgon och fick med 4 kompisar från Majas Kindergarten (inkl mammorna) och 6 kompisar till Ester (inkl. 1 mamma).  En superbra dag. Nu sitter Ester och hennes kompis Alice ute på vår minimala uteplats och gör sin läxa.

Klockan är lite över midnatt, huset är tyst. Jag är precis hemkommen efter en utekväll med tre andra mammor från KIS. Gott och väldigt trevligt! Vi valde en Kinesisk restaurang och åt lite smårätter och en hot pot, vilket är en gryta med blandade grönsaker, kyckling, tofu mm.  Inte några direkta likheter med Kinakrogar därhemma. Kyotos innerstad är suveränt trevlig kvällstid, massor av folk överallt, lugn atmosfär och fullt med små mysiga minirestauranger.

Även idag har Ester två av sina kompisar här. Vädret är mulet så de har släckt ner i vardagsrummet och sitter helt paralyserade och ordentligt spända och ser på som de själva kallar den HP4 (Harry Potter 4). Maja får inte vara med och se, dels vill Ester inte ha henne där och dels så är filmen inte lämplig för 5-åringar. Men hon hittar sina knep att få en glimt av den i alla fall.

Det bästa sättet att hålla henne borta är ju att sysselsätta henne. Då kom jag på att jag har en mjuk pepparkaksmix i skafferilådan, jippiee för Tina (Tack), blev även himla sugen då jag såg bilderna i hennes blogg när hennes barn slickar sleven. Turligt nog tyckte inte Maja om smeten, så jag fick all smetspill för mig själv.



Brittney, Alice, Ester och Maja njuter av den varma, mjuka och saftiga pepparkakan!

Igår kväll fick vi besök av Jörgen Lundberg och en annan kollega från Micronic (Peter), de tittade förbi för att sedan gå vidare ner till stan och äta middag mm med Ola. När Maja skulle sova, då hennes funderingar går på fullt sprut, frågade hon vad de gjorde här. Hon konstatera att de i så fall kan prata engelska.

- Vet de vad tomato betyder?

- ja, det vet de.

- cat?

- ja, det vet de också, tyst nu och sov!!!

-.......opposite?

Vårlovet är igång. Men jag vet inte riktigt om det är bra eller inte. Det gäller att hitta på fiffiga grejer, ha svaren på "vad kan vi göra" frågorna.  Idag kom två av Esters kompisar hit, efter lunch drog de iväg och gjorde en varsin mugg i keramik (+poäng i bra aktiviteter). Jag och Maja cyklade och handlade lite mer kläder till E & M och hopprep. Stannade till vid två olika lekparker så att Maja fick sin dos av trivsel. Det är vårväder och superskönt att rikta nosen mot solen.

I lördags kväll gjorde vi som många andra, vi släckte ner. Vi fick inte bara vänja oss vid lite mörker, utan också att sitta stilla. På nedervåningen har vi två lampor som tänds genom sensor......

I torsdags kom ett kuvert adresserat till Ola fullklottrat med japanska krumelurer bortsett från våra namn. Ola tog med brevet till jobbet för att få det översatt. Det visade sig vara en vinstlott, Japan vill öka folkets konsumtion och delar ut 36 000 yen till de familjerna med barn i Majas ålder. Den förra gruppen som fick en kassaförstärkning var pensionärer i en viss ålder. Detta debatteras tydligen ganska hett i japanska medier, vi lyfter på hatten och tackar för pengen.

Det är halvdag i skolan för flickorna. Därför tog jag med skolbok och laptop och satte mig på ett fik nära skolan.  Så smidigt och effektivt. Jag blir mer fokuserad på studierna, ......förutom just nu då jag skriver blogg.
Jag gick precis nyss på toaletten. Den första tanken när jag öppnar toadörren är att tända belysningen, det fanns två knappar att välja på och jag hinner precis börja fundera på vilken som är den rätta knappen (jag har satt igång ett larm för länge sedan då jag i samma situation som nu valde fel knapp, det var visserligen i ett sjukhus men det har satt ett spår av försiktighet i att trycka på knappar i toaletter), bråkdelen av sekunden efter tänds belysning automatiskt, jag pustar ut. Samtidigt hör jag ett litet surrande ljud, det är toalocket som fälls upp automatiskt, perfekt eftersom man motvilligt rör offentliga toaletter (även om de är renskrubbade som denna). Jag sätter mig på den uppvärmda (inte av tidigare besökare) och framför allt rena toaletten och kissar lite grann. Sedan spolar toaletten av sig själv medan kranen i handfatet börjar rinna. Att gå på toaletter i Japan är som att vara omhuldad av hjälpande änglar som sköter om mig och jag får en inblick i hur det kan vara för prinsessan som är omgiven av kammarjungfruar.  Fast jag föredrar nog det högteknologiska mot hjälpande händer vid toalettbesök.

Marie bebådelsedag kallas även för våffeldagen och det tack vare en ordförvrängning. Dagen kallas ju vårfrudagen och i folkmun har detta så småningom förvanskats till just våffeldagen.

Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor
Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt.
NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.

Ur Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755

....himla skit att jag inte har något våffeljärn!

Ester trivs i skolan, hon trivs med sina kompisar där och hur skolan fungerar. Nästa vecka är det vårlov. Reaktionen över kommande lov är inte bara positivt, skulle nog mer kalla det lite negativt.  Det känns som att Ester inte riktigt vet vad hon ska göra på fritiden. Vanliga vardagar fylls av läxor och datortid. Vad gör man på övrig fritid om man är 11 år? Jag gjorde som alla gör nuförtiden, jag googlade; flickor 11 år + intressen;

Nr 1; Teknikläger för flickor, 11-13 år i Pargas. .........Nja, inget för Ester under vårlovet

Nr 2; DigiGirlz ska öka flickors intresse för IT, ...........hennes  intresse för IT är fullt tillräckligt

Nr 3 + 4; handlade om barnseks (ny stavning för att undvika googlare som jag inte vill få med i min besöksstatistik) ......jag blir uppgiven och ledsen

Nr 5; samma som nr 2

Nr 6; handlade om barns utveckling .......stort åldersspann

Nr 7; Kön och autism - fokus flickor

Jaha ja, googlandet funkade inte alls i detta fall. Så jag står fortfarande helt ovetande över vad jag ska föreslå som svar på den ständigt återkommande frågan, mamma, vad kan jag göra? Jag har alltid en lista jag rabblar, men den går sällan hem. I skrivandets stund är allt bra, hon sitter och målar tillsammans med en kompis.  Flickor i åldern 5-6 år är betydligt lättare att sysselsätta! Flickor i 43-årsåldern har alltid häcken full.....

Jaha, så var det måndag igen. Helgen har varit längre eftersom fredagen var en helgdag. Så lång att rutinerna känns ovana. Ola åker bil varje vardag med Ester till skolan, de tar alltid med sig Majas skolväska så att vi slipper ta den på cykeln en halvtimme senare. Idag glömde han ställa ut den på trappan där den alltid placeras, det innebar att jag fick springa till närmaste närbutik och köpa Onigiri (fylld risboll), en brödbit och en banan till Maja till snacks och lunch. Utbudet av den typen av mat är tack och lov ganska stor här i Japan, man kan snabbt hitta något att trycka i sig utan att det behöver vara junkmat.

Efter att jag lämnade Maja gick jag o fikade med Kai, en tysk som bodde här i Kyoto med sin familj vårt första år. Han var här under en vecka genom sitt arbete, och hans fru Sibylla hade snällt skickat med lite presenter till folk de känner här i Kyoto. När vi öppnade vår present tidigare i veckan visade det sig innehålla ett par mörkblå sparkbyxor. Jag blev lite misstänksam och läste det medföljande kortet; Dear Chleo, John and ...... Ja, vad säger man? ja ja, det positiva med förväxlingen var ju att det blev en trevlig fika i dag.

I morse åkte Katja mot Svedala efter sina 6 dagar i Kyoto. Det kan ju verka vara en alldeles för kort tid för en sådan lång resa, men när vi summerar hennes besök har hon hunnit med att se en hel del och framför allt hunnit insupa atmosfären här, och det är väl viktigast egentligen.  Jag frågade henne om Japan/Kyoto var som hon förväntat sig, hon sa att det var bättre, så det så :)

I lördags var vi, (jag, Katja och Ester), på en marknad vid Toji- Tempel, det är en stor och väldigt populär marknad som hålls den 21e varje månad. Det jag letar efter varje gång jag går på marknader är gamla japanska teatermasker. Vi har inhandlat 4 st och vill ha ytterligare 2, så jakten fortsätter. Katja småhandlade lite till sina barn och vi njöt av den 20-gradiga värmen. Katja lyckades verkligen pricka in den bästa veckan gällande vädret, nu har temperaturen sjunkit till 10-12 grader igen.


Katja vid floden påväg till marknaden. Under sina dagar här i Kyoto har hon fått cyklat en hel del.


Ester på marknad, Katja står till höger och väljer vilket dörrskynke hon ska köpa....


På väg tillbaka efter marknaden, bron leder in till den innersta stadskärnan.


På lördagkvällen gick jag och Katja till en mysig restaurang och åt gott.

Igår cyklade vi, jag och Katja, till det Gyllene Templet, ett absolut måste om man så bara åker hit över en dag.  Vi åt lunch på ett typiskt japanskt lunchhak, sushi och Sashimi.  Efter det tog vi oss till Kitano Tenmangu Shrine som har runt 2000 plommonträd i sin trädgård.

Katja hade med sitt skissblock, så hon tog plats nere vid floden på eftermiddagen. Fin miljö och atmosfären är skön, det är också lätt att hitta hem därifrån vilket är en viktig detalj då Katja har samma obefintliga lokalsinne som jag. Jag åkte till skolan och hann träffa Maja innan hon drog iväg med ytterligare 5 kompisar till en av dem där alla skulle sova kvar, Maja var helnöjd! Jag satt och kollade Ester när hon spelade fotboll på skolgården innan hon och jag cyklade hemåt tillsammans.

Middagen intogs tillsammans med lite öl på Zac Baran, ett Jazzcafé som ligger på promenadavstånd från oss. Stället har en i princip obefintlig skylt och ligger en trappa ner i en källare. Ett annat sällskap som var där var turister i Kyoto över några dagar och jag gissar att stället finns med i Lonely Planet eftersom de hade just den boken med sig. Sällskapet kände vi igen från den guidade turen vi gick i onsdags, ibland känns Kyoto litet.

Hon anlände vid lunch igår. Hon följde med på cykelturen till skolan och hämtade barnen, vi stannade till i Palatsområdet och satt på en bänk omringade av blommande plommonträd.

Efter middagen gick jag och Katja på en promenad runt i mitt favoritområde, Kioymizudera. Denna vecka är en promenadrutt kantad med lanternor och det var väldigt läckert och fint; www.hanatouro.jp/

I dag åkte vi till Kyoto station där en guidad tur startade kl. 10.15. Den gick i sakta mak i kvarter jag aldrig tidigare besökt. Kyoto har många dolda talanger och företag som inte skyltar med sin verksamhet, man måste veta vad som döljs bakom skynkena.

Vi såg hur de tillverkade teamuggar, solfjädrar och Tofu. Vi fick djupare insikt i japanernas mixade religioner och traditioner, Geishornas uppgång och nedgång. Framför allt njöt vi av det fina vädret och alla fina minitempel vi passerade.  

När turen var avslutad efter 5 timmar åkte jag iväg till skolan och hämtade flickorna medan Katja flanerade i Kyotos shoppingkvarter.







När vi tidigare på dagen satt på bänken i palatsområdet kommenterade jag att hundarna här i Japan är väldigt välklädda. På kvällen, under promenaden, såg vi denna hund, utrustad som en samuraj.

I går visade jag blogginlägget med strumporna för Ester. Hennes kommentar var att jag är konstig och väldigt pinsam (sedan la hon strumporna i tvätten). Det är jag gärna eftersom det lönar sig.

- Yes, jag vann!

- Va, var det en tävling?

- Japp!

- jaha, då ska jag lägga några andra strumpor där, med döskallar på.

Plommonträden blommar 3-4 veckor före körsbärsträden, de blommar nu, och jag anser att våren är här!!! Enligt japanerna är plommonträdsblommorna vinterblommor och körsbärsblommor vårblommor. Men för mig är 14 grader definitivt vårvärme så jag konstaterar för mig själv att YES, våren är här! Tog med kameran i morse och stannade till i palatsområdet och den delen där plommonträden finns.

Väl hemma möts jag som jag gjort de senaste 18 dagarna av ett par strumpor slängda i hallen. Det är Ester som placerat de där efter dagen "dare to be different", då hon var klädd i rosa vilket är väldigt olikt henne. Jag ska INTE plocka upp dem, så det så! Men, jag inser att ingen annan liksom bryr sig, så de kommer väl ligga där till fan kommer och plockar upp dem......

Nu börjar små vårtecken att komma!  Ett efterlängtat sådant är att återigen kunna spendera lite tid under helgerna vid vår älskade flod, Kamo River som rinner genom Kyoto.  Idag har vi syskonen Megan, Chloe och Nicki här. Hela övervåningen består av två stora kojor, vartenda lakan har kommit till användning.  Kul med kompisar.