Lena i Kyoto

Ett ämne som intresserar mig mer efter att flyttat hit är just jämställdheten. I Japan är kvinnans självklara plats i hemmet, medan männen jobbar hårt på företaget. Japanska män anses vara duktiga och hårt arbetande, då definitionen är att tillbringa så mycket tid på kontoret som möjligt, att visa lojalitet till företaget. Det betyder i mina svenska öron att lojaliteten inte riktas till familjen vilket jag anser den gör för svenska män även om jag då skulle välja ett annat ord än lojalitet, kanske intresse och engagemang passar bättre.  

I Japan delar mannen och kvinnan på uppgifterna genom att kvinnan tar hand om hem, barn (och mannen), medan mannen jobbar och drar in pengarna. Mina intryck är att kvinnorna inte på något sätt är tvingade till detta, utan gör det med stolthet. Det är djupt rotat i kulturen och kulturen vårdas väl här.  Flera har frågat om jag jobbar i Sverige och lägger nästan huvudet lite på sned och ser ut att tycka synd om mig då jag svarar att jag jobbar vanligtvis.

Kvinnor verkar finnas till för att serva och hjälpa, och de gör det med stolt självklarhet. Breda leenden vad de än ombeds göra. Den yngre generationen verkar ha lite andra värderingar och tänker mer individuellt vilket förmodligen kommer att luckra upp traditionen med tiden, jag gissar på om 200 år.

Givetvis påverkas jag av miljön. Jag är vid flickornas skola dagligen och omges av dessa duktiga japanska kvinnor, som engagerar sig i skolans PTA (hem & skola). Nu är förberedelserna igång inför årets Bazaar, den är inte förrän i Maj men det är många planer som ska smidas. Skolan är Internationell, och de vill därför att matstånden ska innehålla mat från andra länder. Det innebär att det förväntas att utländska mammor ska tillreda och sälja något under den dagen. Det har jag gjort de två tidigare åren, 120 svenska pannkakor har serverats. I år VILL JAG INTE! Men usch och fy, så kan man inte säga här, det är liksom helt otänkbart. Jag har ett dilemma med andra ord. Skolan är liten, endast ca 70 elever. Av dessa är många "mixbarn", dvs pappan utlänning och mamman japanska. De utländska mammorna är jag, en engelska (som är med i styrelsen och därför inte bör medverka i PTA-aktiviteter), 2 från Kina, 3 från Filipinerna och 2 från USA (till högstadiebarn och är därför aldrig på skolan). Fattar ni?! Jag blir ju som en huvudperson i sammanhanget. Just nu är ett PTA-möte på skolan. Jag undrar om de printat ut det mail i antal ex som medverkar på mötet som jag skickade igår till mamman som frågat mig angående detta. Jag skrev:

Dear Yuko!

I just want to email you because of your meeting tomorrow. I don´t know if I can make a Swedish both this year, I think I will not.  It needs a lot of preparation and I don´t know how much time I will have in May, it is the finishing part for my university courses. But maybe I can help with something else.

Egentligen ingen big deal, om det varit i Sverige, men nu är det här där andra regler gäller. Ibland längtar jag hem.