Lena i Kyoto

6½ timme norrut, vi är i Japan igen. Vi har haft det bra, superbra! En bra blandning av äventyr och lugn, vi började med äventyren.

Rafting i Ubud, forsen var stark och vår ledare i vår lilla båt förvarnade om att det straxt efter start kom ett två meters stup som vi skulle åka utför, ja ja, två meter är ju inte så högt kan man tycka, INNAN!!! Jag och Ola satt längst fram, Maja och Ester bakom oss och längst bak styrde vår ledare. Av stupets kraft hamnade ledaren över Maja och Ester, Maja var missnöjd. Efter att ha övertygat henne om att det inte väntas några flera höga stup och efter att hon förstått att vi inte ska åka tillbaka samma väg mjuknade hon något. Naturen var magnifik, något jag inte kan jämföra med något annat jag sett. Vi fick en hård och djupverkande vattenmassage av ett vattenfall vi passerade, tur att vi hade hjälmar.

   

I Ubud var vi och såg en dansföreställning som hette Spirit of Bali, otroligt färgstarkt och väldigt olik de dansföreställningar jag tidigare har sett. I denna koreografi var fokus på ögon och fingrar, men givetvis användes hela kroppen, urhäftigt och väldigt imponerande.



I Ubud firade vi julen, eller hur man nu kan kalla det. Vi gjorde det man gör på semestrar, badar och äter på restaurang även då det var julafton.

Vägen mellan Ubud och Lovina var fin. Vägen slingrade sig mellan berglandskap och risfält. Vid en utkiksplats fick vi äran att få beblanda oss med jätteödlor (veran kanske?), flygande hundar och en läskig orm.



  



I Loviana badade vi med delfiner. Dagen började med att vi for ut i båt för att vid soluppgången se delfiner i det fria. Vi såg några stycken men de var svårfångade på bild. Efter det åkte vi till ett hotellkomplex där de hade delfiner vi fick simma med. WOW!!! Jag hade förväntat mig att kanske få klappa dem och känna lite på dem, inte att de skulle leka så aktivt med oss. De drog runt oss och ville simma över våra ben och putta runt oss med deras nosar. Vi fick vara i poolen en i taget tillsammans med de två delfinerna. Maja valde att sitta på kanten och bara klappa dem. Ester simmade men hon hade en fotlänk som gjorde dem extra aktiva vilket gjorde Ester rädd, de bet henne till och med. Efter att ha klippt bort fotlänken gick det bättre men givetvis hade Ester hunnit bli ordentligt uppskrämd.

  
   
 

Bali uppfyllde våra förväntningar, men hittills saknade vi de fina stränderna och lugnet. Det fann vi senare när vi åkte till Gili Islands, till Gili Air. Det skriver jag om i nästa inlägg.

Vi såg många nerlagda och förfallna hotell och affärer, många företagare som hade gått i konkurs. Orsaken är bomberna 2002. Turisterna flydde Bali, året efter kom i princip ingen dit. Men turismen har ökat och i år hade de räknat med ett rekordår, men så blev det inte, orsaken nu är finanskrisen. Australien varnar dessutom folk att inte åka till Bali nu efter avrättningarna av bombmännen. Bali lever på turismen, utan turister funkar det inte, det är en sårbar liten ö. Ändå står man där och tokprutar när man handlar, mår toppen när man lyckats få ner priset på en handsydd skjorta till 30 kronor. Men Balineser verkar trots allt vara ett välmående folk, tillbakalutade med ett brett leende på läpparna.

 

I morgon drar vi till Bali!!!!

Vi åker först till Sanur, där vi bokat boende två nätter. Efter det styr vi utifrån infall och slump. Men grovplanen är att åka till Lovina där man kan simma med delfiner, Ubud (kulturstaden) samt några dagar på Gilli-öarna som ligger utanför grannön Lombok.  Packningen är lätt, vi känner oss som supercoola och världsvana globetrotters då vi bara har en stor och en liten ryggsäck med oss, de är långt ifrån fulla, de ska fyllas där.
Jag ser oss gå omkring i saronger och flip-flops, något svedda i skinnet men med leende på läpparna och ett inre lugn.  Barnen kommer vara harmoniska och lyckliga, Ola och jag kärare än någonsin. Det ska bli så härligt!

Vi kommer tillbaka den 8 januari, nästa år!

God Jul och Gott Nytt År! (Klicka och fyll dig med julstämning!)


Pilen visar var Bali ligger, härligt nära ekvatorn!!!

Vi bor granne med Tomten! Han verkar göra sig redo!
Danföredanföredanföredanföredopparedaaaaaan!

Lucia! Något som  alltid firats men jag har inte ifrågasatt det, varför firar vi Lucia? Vi är ju protestanter om vi nu måste kalla oss något. När jag försöker hitta fakta om Sankta Lucia, så verkar delen Sankta bara ingå i sångtexterna i Sverige, även om Santa Lucia har funnits och var Syrakusas skyddshelgon, hon dog som martyr år 304. Men vi säger vanligtvis bara Lucia. Lucia gav inte bara associationer till "ljus" utan också till Lucifer. Man fruktade Lussepär och lussefärden som drog fram under lucianatten. Ett annat ord man associerade Luciadagen till var lus. På lucianatten kunde man få lus och loppor att ge sig iväg.

Stjärngossarna, som riskerar att utrotas, antagligen på bristande intresse att bära strut på huvudet, hör egentligen inte till Lucia. Förebilden för stjärngossarna är de tre vise männen, vilka man firade på annandag jul eller trettondagen för att de genom stjärnan, Betlehemsstjärnan, visade vägen till platsen där Jesus föddes.  Gissar att de rekryterades till Luciatåget för att Lucian och tärnorna ville ha lite pojkar i släptåg.

Som ett årslångt projekt i Kindergarten jobbar de med vilka olika saker man firar runt om i världen. Här har de aldrig skådat denna Queen of light. Jag var inbjuden till klassen denna förmiddag för att prata lite om Luciafirandet samt hjälpa till att baka Lussekatter. Lussekatter har heller ingenting med Lucia att göra. Det var Lucifer, djävulen, som kom i skepnad av en katt och gav barnen stryk. Man skrämde honom med starkt gula saffransbullar. Först på 1800-talet spreds lussekatten över Sverige. Formen på lussekatten, ett hoprullat S med russin i varje ända, går tillbaka till mycket gamla, forntida former.  En stor del av dessa fakta, det där om djävul och stryk, höll jag för mig själv denna förmiddag.

Även om Lucia är från Italien, är sättet vi firar Lucia format till vårt eget. Därför firade vi Lucia i skolan i dag på svenskt vis. Maja fick vara lucia eftersom hon är svensk (och den enda som har ett lucianattlinne). Fröknarna hade gjort en grundlig forskning i ämnet och förberett med glitter, luciakrona och strutar.  Det var superkul! Maja var vacker!


           

Många bilder blev det, omöjligt att välja ut några få då man fortfarande är adrenalinstinn efter upplevelsen hos och med Kindergarten.
Ester följde med hem efter att jag gjort mitt på skolan, hon är lite krokig av halsont och utmattning nu när terminen lider mot sitt slut. Dags för semester!
Jag misstänker att alla där hemma har varje minut inbokad denna dag, minstingens luciatåg  på dagis på morgon för att snabbt därefter hinna till glöggen och pepparkakorna på jobbet för att kort därefter smita iväg för att inte missa det andra barnets luciatåg på eftermiddagen, men som sagt, snart är det julledigt gott folk!

Nu under juletid passar det ju bra att skriva om tro. En del tror på astrologi (läs Kicki i Nacka, som grät då förvärkarna började i fel stjärntecken*). Den Kinesiska astrologin vilken även japanerna använder sig av, menar att våra egenskaper beror på vilket år vi föds. Nu, år 2008, är det musens (råttans) år och de som har fötts under detta år får något större tänder och en viss förkärlek till ost. Men det som är mest betydande är vilken blodgrupp du har. Det är blodet som avgör vem du är.

Jag har fått frågan ett flertal gånger om just detta, problemet är att jag faktiskt inte har en aning, men det svaret "jag vet inte" kan man inte leverera utan att uppfattas som helt oseriös och gravt efterbliven. Jag har hittills svarat att jag har blodgrupp A, det är väl det vanligaste i Sverige (och i Japan).

Nu beror uppkomsten av frågan inte på att jag utsätter mig för risker, utan mer att den som frågar vill veta vem jag egentligen är. Jag har nu försökt att fördjupa mig i mig själv och inser att någon A vill jag nog inte vara, nästa gång ska jag svara typ AB (samt några droppar B-blod av ingrediensen smart).

Vem och hur är du egentligen?;

• Typ A; lugn, sansad, seriös, pålitlig, perfektionist, arrogant, visar inte sina känslor.
• Typ B; nyfiken, smart, lättsam, entusiastisk, ytlig, opålitlig, självisk.
• Typ 0; omtänksam, generös, oberoende, flexible, klumpig, flyktig (vanligast i England och USA samt bland premiärministrar i Japan):
• Typ AB; känslig, hänsynsfull, försiktig, välorganiserad, noggrann, temperamentsfull

* sonen föddes i rätt stjärntecken tack och lov, Kicki är en nöjd mor.

- Maja, tycker du om julkalendern?

- Nej, de har ju kidnappat tomten, kanske den riktiga!

Inte det bästa draget av manusförfattaren.......

Under de senaste dagarna har det firats ordentligt här ska ni veta. Första advent i söndags firades med att påbörja julkortsproduktionen samt intag av glögg och pepparkakor med grönmögelost. Några adventsljusstakar finns inte i sikte, men vi har 4 små röda blockljus på rad från IKEA.

På måndagen firades maken, mognare än någonsin efter uppgradering 44. Vad kan passa bättre till present så här mitt i livet än tröjor av märket "Life is Good"? Maken/pappan är nöjd. 

Vi har tydligen och omedvetet dragit till oss en drös decemberbarn till vår bekantskapskrets → Ola den 1:a, Agnes den 3:e, August den 7:e, Tova den 9:e, Kicki den 10:e, Moa den 13:e, Iris den 16:e, Saga den 21:a och Ester och Maria G den 29 dec.
Dessutom ska det firas ytterligare 3 stycken advent, Lucia, jul och nyårsafton. Underbara december!!!

Ox, or Cow

1997, 1985, 1973, 1961, 1949, 1937, 1925, 1913, 1901
A leader and inspirer of confidence. Conservative and methodical. Tendency to chauvinism and having one's own way.

Efter frukosten åkte vi hem till en familj från skolan. Där dresserades Ester och Maja i fina kimonons. Att få på sig en kimono på rätt sätt kräver erfarenhet och kunskap. Det var imponerande att se mormodern, som tidigare arbetat som kimono dresser, när hon formade Obin (tygstycket som viras runt midjan) till ett riktigt konstverk.

 

Vi ser dagligen kvinnor trippa omkring i kimonos vilket används som högtidsdräkt, men jag har intrycket att den används oftare än så, t ex vid finare restaurangbesök och tempelbesök.  De enklare modellerna, de mer informella, kallas Yukata, det är en sådan man får med sig efter ett besök på Hasseludden. Yukata används som morgonrock och ibland ute under sommaren. Men idag var det de riktiga kimonon, de högtidliga, som Ester och Maja utsmyckades i.

  

Veckans vardagar leder mot sitt slut. Temperaturen kräver täckväst och vantar, i alla fall för mig som cyklar. Löven är riktigt röda, det är röda löv-säsong här nu. Det är näst intill lika stort som körsbärsblomningen.

Det har inte hänt så väldans mycket. Men något som hänt är att jag har varit inlånad som skolgårdsvakt under en timme då skolans personal hade möte. Jag såg framför mig en timme där jag lugnt kunde gå runt och le mot alla fina barn. Nähäää, så blev det inte. Så fort dörren till skolbyggnaden var stängd, växte små horn ut ur barnens pannor. Framför allt var hornen extra utvecklade i gruppen 5-6 år, Maja och hennes kompisar. De gaddade ihop sig i tre grupper med tre i varje (tre funkar ju aldrig som vi alla vet) och sedan gick de omkring med korslagda armar och var allmänt stöddiga mot någon ur de andra grupperna. Efter 45 min hade 4 gråtit, jag hade sagt till 2 att inte slåss samt lyssnat på väldigt komplicerade och tilltrasslade förklaringar. Under den timmen åldrades jag säkert 5 år. Rektorn tackade för hjälpen och jag svarade att "det var bara roligt".

Jag har också inhandlat de första julklapparna. Det känns skönt. Under samma runda fotade jag en massa olika täckvästar som kunde vara passande till Ester. Det är otänkbart att handla något utan hennes godkännande, så jag curlade lite genom att presentera några alternativ som hon och Ola enkelt och effektivt kunde köra iväg och inhandla efter middagen samma kväll.

Som flitig elev har jag givetvis studerat lite grann också. Det som satte sig från företagsekonomin var att ordet bokslut kommer av att förr i tiden, då lagar och regler var begränsade, räknade man samman siffrorna då boken var slut, det var inte årets slut som gällde. Men, jag tror tyvärr inte det är den typen av kunskap som efterfrågas vid tentamen.

Ja, det var lite utdrag ur veckans vardag.

Nej, bara lite förkyld och som sagt, INTEGRERAD!!!!

Alla vet väl vid det här laget att munskyddet används för hänsyn till omgivningen när man är förkyld. Hänsyn i mitt fall är att låta folk slippa se mina förkylningsblåsor, hosta kan jag ju göra i armvecket.

Att Japaner har den längsta livslängden i världen kan delvis bero på hur de undviker smitta. Men jag tror det mest beror på deras grundliga hälsokontroller de springer på årligen. Ola var på sin årliga hälsokontroll i fredags. De kollade hjärtat, röntgade lungor och mage, tog sänkan, blodprov, puls samt vikt och längd. Olas midjemått tog de två gånger för att kolla att det verkligen stämde. Hans vilopuls var väldigt låg, det har de som är vältränade, och Ola är faktiskt en aktiv joggare och cyklist, han medverkar även i en och annan fotbollsträning vilket är jobbigare än att bestiga Mt. Fuji, så att den är låg, är inte konstigt. Men jag tror att den är låg för att det är Olas, han svarar på tilltal långt efter att man glömt att man sagt något och jag har aldrig under de dryga 13 åren jag levt med honom sett honom stressad. Undrar vad min vilopuls är?

För att väga upp till det förra inlägget kan jag meddela att jag nu har förkyldningsblåsor på näsan, så jag går inte utanför dörren. Om jag går utanför dörren tänker jag täcka halva ansiktet med ett munskydd, integrerad som jag är.

Det positiva som hänt är att i går fick Maja en utmärkelse på skolan. Wow, min stolt- och mallighet slår i taket.
Hon fick "The KIS Knowledgeable award" med orden;
This Kindergarten student was working with the word family ( -at ) and creating different words during reading workshop. Independently she made a long list of words. While checking over the list with the teacher, there was an unfamiliar word to the teacher. Maja explained that "lat" is a swedish word and that it means lazy. Great connection Maja-chan!

Maja är bara 5 år men lär sig vad 7-åringar gör därhemma. Eftersom jag även ser hur hennes självkänsla växer och hur hon är trygg i skolans miljö kan jag inte annat än att njuta av att hon får den start hon får gällande skolan. Det kan uppfattas som skryt, ja, det är lite skryt. Men framför allt tycker jag det är intressant att få inblick i något annat system, det svenska är inte alltid bäst. Vissa saker känns dock fortfarande lite konstigt annorlunda och för mig gammalmodigt och det är bl a att lärarna tilltalas med Ms eller Mr. Det gör ju lärarna till tydliga auktoritärer, kanske till gott och ont. Det viktig är att respekten är ömsesidig.
Japanska barn uppfattas som ouppfostrade om de tilltalar en vuxen med förnamnet. Jag kallas alltid Ester eller Majas Mam, säger jag till dem (som jag känner väl) att kalla mig Lena blir de bara förvirrade. Dessa saker känns lite förlegat och lite svartvit film.

Jag har läst en artikel av och om Mia Skäringer. Hon vill äga så lite som möjligt. Hon skriver;

Nej, man får fan bestämma sig vad man lägger sitt liv på. Hur kommer det sig att man vill diska för hand på sommaren, tvätta i havet, fånga sin egen fisk. Att man vill hemifrån på semestern. Hur kommer det sig att man vill ha semester från sina ägodelar. Jo, vi spyr på våra saker. Vi äger för mycket. Vi måste ta semester från allt som vi dragit på oss.

Jag funderar över alla fyllda flyttkartonger som ligger magasinerade någonstans och väntar på att vi ska flytta hem. Vad fasen är det i dem? Minns inte.......

Nu till nästa fråga, hur ska vi få hem allt vi samlat på oss här?

När det är födelsedagskalas/fest hemma i Svedala vet man mer eller mindre vad som väntas. När man går till ett födelsedagskalas här i Japan kan det bli hur som helst. I dag var vi på 12-årskalas, hela familjen var bjuden. Det var i kyrkans lokaler, det visste vi innan. Men att vi skulle sitta i kyrkbänkar och sjunga lovsånger och be till gud, det hade vi inte räknat med. Som tur var blandades gudsfokuseringen upp med några lekar, tårtor och kaffe.
När vi efter kalaset tackade för oss fick vi uppmaningen att bring home all the snacks and also bring Jesus, så vi var 5 till middagen idag.

I Obama produceras 80 % av japans ätpinnar, de fina lackerade ätpinnarna. Den har 130 tempel och en "gamla stan" full med fina gamla träbyggnader. Staden ligger på Japans västkust. Obama betyder liten strand.

Is presented to Ester!

Recently, the grade 4/5 class has been working on learning different reading strategies. One strategy we´ve practiced is called inferring. Ester has show, both in class and in her homework, that she is an active thinker when she is reading texts.

She is very good at using clues from the text to help her activate her background knowledge to get the meaning of new and unfamiliar words. She even uses other strategies (such as mental images) to clarify her understanding.

Great job, Ester!

Esters mamma är sååå stolt och mallig!