Lena i Kyoto

6½ timme norrut, vi är i Japan igen. Vi har haft det bra, superbra! En bra blandning av äventyr och lugn, vi började med äventyren.

Rafting i Ubud, forsen var stark och vår ledare i vår lilla båt förvarnade om att det straxt efter start kom ett två meters stup som vi skulle åka utför, ja ja, två meter är ju inte så högt kan man tycka, INNAN!!! Jag och Ola satt längst fram, Maja och Ester bakom oss och längst bak styrde vår ledare. Av stupets kraft hamnade ledaren över Maja och Ester, Maja var missnöjd. Efter att ha övertygat henne om att det inte väntas några flera höga stup och efter att hon förstått att vi inte ska åka tillbaka samma väg mjuknade hon något. Naturen var magnifik, något jag inte kan jämföra med något annat jag sett. Vi fick en hård och djupverkande vattenmassage av ett vattenfall vi passerade, tur att vi hade hjälmar.

   

I Ubud var vi och såg en dansföreställning som hette Spirit of Bali, otroligt färgstarkt och väldigt olik de dansföreställningar jag tidigare har sett. I denna koreografi var fokus på ögon och fingrar, men givetvis användes hela kroppen, urhäftigt och väldigt imponerande.



I Ubud firade vi julen, eller hur man nu kan kalla det. Vi gjorde det man gör på semestrar, badar och äter på restaurang även då det var julafton.

Vägen mellan Ubud och Lovina var fin. Vägen slingrade sig mellan berglandskap och risfält. Vid en utkiksplats fick vi äran att få beblanda oss med jätteödlor (veran kanske?), flygande hundar och en läskig orm.



  



I Loviana badade vi med delfiner. Dagen började med att vi for ut i båt för att vid soluppgången se delfiner i det fria. Vi såg några stycken men de var svårfångade på bild. Efter det åkte vi till ett hotellkomplex där de hade delfiner vi fick simma med. WOW!!! Jag hade förväntat mig att kanske få klappa dem och känna lite på dem, inte att de skulle leka så aktivt med oss. De drog runt oss och ville simma över våra ben och putta runt oss med deras nosar. Vi fick vara i poolen en i taget tillsammans med de två delfinerna. Maja valde att sitta på kanten och bara klappa dem. Ester simmade men hon hade en fotlänk som gjorde dem extra aktiva vilket gjorde Ester rädd, de bet henne till och med. Efter att ha klippt bort fotlänken gick det bättre men givetvis hade Ester hunnit bli ordentligt uppskrämd.

  
   
 

Bali uppfyllde våra förväntningar, men hittills saknade vi de fina stränderna och lugnet. Det fann vi senare när vi åkte till Gili Islands, till Gili Air. Det skriver jag om i nästa inlägg.

Vi såg många nerlagda och förfallna hotell och affärer, många företagare som hade gått i konkurs. Orsaken är bomberna 2002. Turisterna flydde Bali, året efter kom i princip ingen dit. Men turismen har ökat och i år hade de räknat med ett rekordår, men så blev det inte, orsaken nu är finanskrisen. Australien varnar dessutom folk att inte åka till Bali nu efter avrättningarna av bombmännen. Bali lever på turismen, utan turister funkar det inte, det är en sårbar liten ö. Ändå står man där och tokprutar när man handlar, mår toppen när man lyckats få ner priset på en handsydd skjorta till 30 kronor. Men Balineser verkar trots allt vara ett välmående folk, tillbakalutade med ett brett leende på läpparna.