Risceremoni
Idag var vi vid ett tempel (Fushimi Inari Taisha Shrine) där det hölls en riscermoni. Det är riset väl förtjänt här i Japan då det i princip ingår i alla måltider.
Det var 4 kvinnor i fina Japanska kimonos som dansade medan präster välsignade riset, det var högtidligt värre. Det läckraste var att se risbönderna plantera risplantorna i den vattendränkta lervällingen.
Varje år på vår bröllopsdag kostar vi på oss och tar ett familjekort, så här blev resultatet år 2007:
Heian Shrine
Några minuters promenad från vårt hus ligger ett av Kyotos allra mest välbesökta tempel, Heian Shrine. Kyoto hette tidigare Heian-Kyo. Idag var det gratis inträde så då passade snål-Lena på. Det är fina tempelbyggnader men idag var dragplåstret att njuta av alla 2000 Irisar som blommade runt och i dammen i trädgården. 
Som sagt tidigare är träden så krokiga, fina och välvårdade överallt här i Kyoto. Om en gren växer sig för tung så stagas den upp, sådana anordningar ser man lite överallt här.
Framför mig när jag gick runt i trädgården promenerade, eller rättare sagt trippade 2 kvinnor fram i sina kimonos. De är så fina. Varför de trippar beror på att det inte går att ta några direkta karlakliv med så långa och snäva kjolar.Under en bro vid floden
Under broarna vid floden finns en hel del kojor, små blå hus i plast. Där bor de bostadslösa. Hemma i Sverige är de hemlösa - enligt mig - mer utslagna, drogproblem eller mentalt sjuka, eller en mix (det ena kanske ger det andra), jag vet att jag generaliserar lite. Här ser vi dem istället grilla ihop med sina grannar, de har mobiltelefoner med vilka de beställer hämtmat (det har setts), de har ordning och reda, de ställer sina skor fint utanför "dörren", de är hela och rena och ser inte det minsta utslagna ut. Det verkar som att de "bara" är så att säga bostadslösa.
Om man jämför antalet hemlösa i Sverige mot antalet hemlösa i Japan är det betydligt vanligare i Sverige (5ggr) om man räknar procentuellt (vilket de gjorde i en undersökning 1999). 
Det finns många offentliga toaletter här vilket underlättar för de som bor i de blå kojorna. Det finns också en massa badhus, alltså inte med pool utan små badkar. Vi har ett sådant i området och det är välbesökt på kvällarna av folk som bor i närliggande hus, så jag undrar om de inte har badkar i sina egna hus, standarden varierar nämligen kraftigt.
.......................
Nu ska jag trampa iväg och inhandla 9 små presenter som Maja ska ge sina dagiskompisar då hon bjuder på födelsedagstårtan (hon fyller under lovet), här GER man presenter då man själv fyller år, för här ger man varandra presenter jämt och ständigt.
Pinhole
Här är en bild som Pinholefotografen Edward Levinson tagit (föredragshållaren):
Eftersom mannen på bilden inte satt på bänken under hela exponeringen blev han som en skugga, att han reste sig och gick iväg under själva fotograferingstiden syns ej eftersom han då rörde sig för fort för att det ska synas.
Coolt va!?
Frisk sjukvård
Jag läste en liten jämförelse mellan Svensk och Japansk sjukvård. Sverige har tydligen rykte att tycka sig ha bra sjukvård. Visst, svensk sjukvård är väl bra då den sjuke är supersjuk dvs akut dödssjuk. Det kostar inte så mycket för den sjuke, dvs pengar från skattesäcken används till detta, det är ju bra.
MEN jämförelsevis med Japan som satsar mycket på förebyggande sjukvård verkar Sverige ha en del att lära. Till exempel är det väldigt vanligt (och billigt) med grundliga hälsoundersökningar här, då nöjer de sig inte med; urinprov, blodprov, EKG, väga och mäta utan man röntgar magen för att kolla magcancer, huvudet för att kolla hjärnblödningsanlag, lungorna får sig en koll, mer avancerad EKG samt gynekologisk undersökning mm mm.
Ett bra bevis på att Japans sjukvårdstänk är bra borde vara att de har den högsta medellivslängden i världen.
I dag blev det pannkaka
Idag var det Bazaar på skolan. Som jag skrivit tidigare skulle det serveras svenska pannkakor i ett av stånden, då vi är de enda svenskarna innebar det att jag fick tillbringa nästan 5 timmar framför spisen i går. 110 pannkakor bidde det, och de sålde slut i ett nafs.Det var en kul dag med jonglerare, band som spelade, möjlighet att kasta blöta svampar på KIS lärare (3 svampar 300¥ / 18kr) Ola spenderade en del pengar där, man fick prova att drejja och givetvis äta en massa god mat från olika delar av världen. Pengarna gick till föräldrarföreningen som arrangerar en massa roligheter på skolan för eleverna.
En kul turhelg
Vi startade vår helgpromenad genom att ta oss till Silverpaviljongen, Ginkakuji Tempel. Vi kan promenera dit från vårt hus, känns skönt att bo mitt i detta hav av kulturskatter. Silverpaviljongen är dock ej i silver utan i mörkt gammalt trä då till skillnad från de flesta andra gamla tempelbyggnader aldrig ha brunnit ner utan står i sin ursprungskostym. Det utmärkande är de välkrattade och formade gruset. På fotot ser ni en gruskon som ska vara en bild av det heliga berget Fuji. Man undrar hur de trädgårdsansvariga underhåller den perfekta konen med sitt platta tak. Ryktet säger att den byggs upp på nytt varje morgon.
Efter att ha njutit av den fantastiska trädgården som känns som att vara i en sagobok då det inte finns ett barr eller blad på fel plats, promenerade vi längs filosofernas promenad mot stadsdelen Gion.
Gionområdet är väldigt fint och känt för sina fina restauranger, teahus och Geishor. Gatorna är renspolade och totalt fria från grus och skräp. Husen är relativt låga med fina träfasader. Entréerna är väldigt diskreta och det är svårt att föreställa sig all den traditionella Japanska prakt som döljs innanför dessa dörrar alternativt skynken. Här finns ställen som bara de med de rätta kontakterna har tillträde till, ett tillträde som inte ens kan köpas för pengar. Nu har alla restauranger längst floden i den mest centrala delen av Kyoto byggt upp uteserveringar, det passade oss utmärkt att landa på en av dessa och njuta av en god middag (Koreansk bidde det) och vin.
I går söndag var det ju mors dag, det hade inte glömts bort, tvärt om. Jag fick ett kanonfint halsband med en svart pärla, äkta sådan! Jag är otroligt glad över den!
Efter frukost med familjen tog vi tåget till Nara, ca 40 min.
Vi var inte de enda som besökte Nara denna dag, det var mycket folk överallt, framför allt skolklasser i sina uniformer.
Som jag skrivit tidigare är Nara Japans första huvudstad innan Kyoto blev det år 794. Det innebär förstås att den kokar av kultur och har det historiska monument som räknas som ett av alla världsarv, ex. på andra världsarv är Kinesiska muren, Drottningsholms slottsanläggning, Stonhenge.
Det mest kända Templet heter Todaiji (år 728) och är världens största träbyggnad, inuti sitter en 15 meter hög Buddha av brons. Templet ligger i Nara Park där massor av råddjur går fritt. Som i de flesta andra tempel kan man köpa sig en "välsignelse", om den inte är positiv knyter man fast den på ett speciellt ställe för då tappar den sin kraft (se bild). I Templet fanns också ett hål i en av pelarna, kryper man igenom det kommer man till Nirvana, förhoppningsvis inte bums eftersom det bara var barn som kröp.
Efter att lämnat Lena kvar i Nara, (hon skulle sova kvar och forska mer under måndagen) åkte jag hem till Kyoto. Kyoto Tower som man möts av utanför Kyoto Station var väldigt läcker i nattskenet. Helgen har varit jättetrevlig och nästa gång jag/vi träffar Lena blir i Hiroshima efter sommaren, det ser jag fram emot.
Röja mig pigg
Nu när jag fått min "guvasköntattfådegjortkick" ska jag njuta av den dagliga (nästan i alla fall) sushilunchen!
R eller L
- We went to play in a tempel.
- Oh, is it really OK to play in a tempel?
- No, .... play! hon satte ihop handflatorna och bugade som man gör framför en Budda. (tihi)
Igår var jag och Izumi på Hyakumanben Handmade Goods Market, en marknad som hålls den 15:e i varje månad i ett Shrineområde 10 min promenad från vårt hus. Det fanns massor av härliga grejer - framförallt keramik och smycken - så nu vet jag vad jag ska göra följande dagar med datum den 15:e.The blue-eyed salaryman
Om jag läst boken utan att ha haft möjligheten att fråga folk omkring mig om det verkligen kan vara så som han beskriver i boken, skulle jag inte trott på en bråkdel av det som står i den.
Niall var en riktig globetrotter som förvånande nog tog anställning i ett stort traditionellt Japansk företag, anledningen kan ha varit just utmaningen, för det är precis vad det var.
Exempel på saker i boken som visar sig vara vanliga i många företag här i Japan:
Company song; att sjunga företagssången tillsammans dagligen för att förstärka stolthet och tillhörighet.
Slip-in tofflor; trots fina mörka kostymer och vita skjortor låter man fossingarna förses med mjuka slip-in tofflor.
Företagsbostäder; små rum i bostadshus tillhörande företaget. Regler om besök, hemkomst samt kost. När man gifter sig avanserar man och får möjlighet att hyra en mer bekväm lägenhet och reglerna reduceras.
Övertid; Commitment betyder att visa vilja att bidra till företagets framgång, och det gör man genom att vara på plats så länge chefen är det. Om man sedan gör nåt vettigt eller ej under denna tid är någonting helt annat.
Semester; det undviker man ofta eftersom det kan tolkas som dålig prioritering.
Lifer; är man anställd så gäller det livet ut. Det är dåligt för företaget om en anställd säger upp sig, då bör anledningen till uppsägningen vara godtagbar, för den måste godkännas (!!?) Här är LAS överflödigt.
Hierarki; Man gör ingenting utan att ha en uttrycklig order på att göra det från någon ansvarig. Om man gör det löper man ju risk att ställa till det för sin chef. Man säger heller inte emot en person med "högre rang" i någon bemärkelse offentligt. Denna "högre person" förlorar då ansiktet, och själv förlorar man framtidsutsikter. Man fattar av denna anledning inte beslut på sittande möten, utan man har beredande möten och beslutsmöten. Det är bara en liten krets som fattar beslut.
Rapportering; man skriver rapporter , ibland så ofta att det är märkligt hur man hinner få något innehåll till dem. T ex skriver Olas chef rapporter 4 ggr om dagen till VDn i Tokyo om vad alla sysslar med.
Transport TOR till arbetet; företaget är ansvarig för den anställda om något händer på vägen till och från arbetet. Regler om att man bara får cykla om man bor inom ett visst avstånd till arbetet förekommer.
Förflyttning; företaget kan flytta den anställda till kontor/avdelningar kors och tvärs med kort framförhållning, det är bara att buga och packa.
Titeln på boken syftar på en läkarundersökning som alla genomgick inklusive synundersökning. Niall fick besked om att han troligtvis har någon form av allvarlig ögonsjukdom och blev skickad till specialist. Det visade sig att maskinen de använt var bara kalibrerad för brunögda personer, blåögda med anställning på Japanska företag hör inte till vanligheten.
Givetvis gäller inte detta överallt, men på många traditionella och konservativa Japanska företag verkar det fungera som ovan.
Manga
Igår var vi på Mangamuseum. Inget vanligt museum, påminde mer om ett bibliotek.
Manga är väldigt stort här i Japan, 40 % av allt tryckt material är Manga. Mangamagasin är ofta i telefonkatalogstorlek med 200 - 850 sidor. Senare ges de ut i mindre format och bättre kvalitét för de som vill spara och samla. I Japan läses Manga från höger till vänster, det traditionella sättet att skriva.
Utanför Japan står Manga för Japanska serier, i Japan är Manga stilens namn.
Alla läser Manga; vuxna män och kvinnor samt barn och ungdomar. Eftersom målgruppen är bred finns det olika innehållsgenrer; Mahô Shôjo - magiska flickor, Macha - stora robotar, Hentai - pornografisk manga (!?), Ecci - fanservice, t ex med delvis naket och liknande, Shônen Ai & Yaoi - förhållanden och kärlek mellan män, Shôjo Ai & Yuri - förhållanden och kärlek mellan kvinnor.
Jag och Ester fastnade i 2 timmar i workshopen där vi ritade Manga med riktigt bläck, jättekul. Ester och Maja blev också porträtterade av en Mangatecknare.
Utanför Museumet satt många med sina näsor i Mangamagasin.
Koreansk mat och Japansk Origami
I fredags var dagisfamiljerna hembjudna till den nya koreanska familjen, sonen heter Seitchan (svavning?). De bor i en nyrenoverad fin lägenhet precis bredvid Palatsområdet. De hade 2 tatamirum och flera skjutdörrar med rispapper. Tatamirum är japanska rum som har de speciella stråmattorna som kallas just tatami. När man går in i ett tatamirum tar man av sig tofflorna, mattorna är ömtåliga (och dyra). Många använder tatamirum till sovrum. Då har de inte vanliga sängar som vi är vana med utan futonmadrasser, madrasserna och övriga sängkläder förvarar man i permanenta garderober som finns i rummen, gärna med fina japanska skjutdörrar. Eftersom boytorna här i Japan inte är alltför generösa så är detta väldigt praktiskt då rummet kan användas som sällskapsrum eller vad man nu vill använda det till under dagen.
Det dukades upp enorma mängder mat, 2 olika korianska kött/risnudel-rätter, friterad kyckling, Sushi, sandwishar mm. De flesta dricker istea till maten, grönt istea, riktigt gott.
Efter maten börjades det vikas pappersfigurer, sk Origami. Vad sägs om nedan skapelse av 4 tranor som sitter ihop vikt av ett pappersark efter 4 klipp med saxen. 
Denna trana har Ester vikt, duktigt va!
Picknick i bergen
När glöden och hungern var som bäst började det regna, inte mycket, bara några stänk. Japaner verkar tro att de är vattenlösliga för de är hysteriskt rädda för att få regn på sig. Efter 2 sek stod alla under de stora träden som fanns i området, alla utom vi (jo, Yu stod förstås under ett träd). Regnet varade bara under några minuter så vi fick njuta av grill och picknick som planerat.
Mätta och belåtna åkte vi vidare ett par minuter till en lekplats med minigolfbana. Minigolf är inte så vanligt förekommande här i Japan. När jag berättade för ett par japanskor dagen efter att vi spelat minigolf visste de inte att det fanns överhuvudtaget. Minigolfbanorna hade en tutch av långgolfbanor då de var försedda med green och i en del hål fanns det en flagga som kunde lyftas bort. Vid varje bana stod det också hur många slag som var max för att slå par.
På vägen hem tog vi ett foto på utsikten.
Presenter
Det var inte bara jag som fick presentar, alla familjer fick presenter. Reser man någonstans så köper man presenter till dem som inte hade möjlighet att resa. Fyller man år ger man presenter. Jag vet inte till vilka man ska ge presenter men det jag själv uppmärksammat är att man ger till alla barn i sina barns klasser samt lärare, så det ligger väl nära till att även ge grannar, arbetskollegor och givetvis släkten presenter. Presenterna kan vara vad som helst, det vanligaste är att ge sötsaker men vi har även fått servetter i fina förpackningar.
När vi åker till Sverige på semester ska vi alltså köpa ett 50-tal presenter med något svenskt (ge gärna förslag) som flickorna kan ta med till skolan efter lovet. Det är ju onekligen en trevlig vana och tradition.
Kommentarfunktionen
Guld
Golden Week är en samling högtidsdagar:
30 april - Showa Day Den förre kejsaren Showas födelsedag.
3 maj - Constitution Day Datumet (1947) för efterkrigskonstitutionen.
4 maj - Greenery Day En dag för miljön och naturen. Att det just är naturen och miljön som firas denna dag bestämdes förra året. 4 maj har tidigare bara varit en högtidsdag för att det finns en lag som säger att en dag som är mellan två nationella högtider, blir en ledig dag eller rättare sagt också en nationell högtidsdag.
5 maj - Childrens Day Pojkarnas dag, den 3 mars var det ju flickornas dag som jag skrivit om tidigare. Nu kan man se en massa pappersfiskar (Karpar som symboliserar styrka) som familjer hänger upp som ska ge lycka och allt vad det kan vara till de små sönerna.
Ola och flickorna är lediga måndag (idag), torsdag och fredag.
Helgen som passerat har bjudigt på strålande väder. I lördags var vi hembjudna till en Japansk/Tysk familj vars son går i Esters klass. De hade en härlig trädgård, enorm i japanska mått mätt, ca 400 kvm. Vi var 5 familjer där och vi hade det helmysigt.I går införskaffade vi en grill vilket resulterade i en grillafton vid floden. Vi bjöd in David från New York och hans 2 döttrar (varav den ena går i Esters klass).
I dag cyklade vi runt i de norra delarna av Kyoto, mellanlandade hemma hos Asa och Andreas, där plockade Ester och Asa apelsiner på deras baksida.
Konstiga vanor
Nu har vi varit här i Japan i snart 4 månader. Funderade lite på vilka vardagliga saker här som är annorlunda från vardagen hemma i Sverige och som känns helt naturliga för mig nu.
- Duscha bredvid badkaret
- Buga då jag möter någon, även om jag cyklar
- Inte skaka hand
- Inte spola på toa, det gör den själv
- Använda cup istället för dl
- Aldrig ifrågasätta, det lönar sig inte
- Transportera sig på "fel" sida av vägen
- Köpa vin i samma affär som bananerna och äggen
- Kliva på bussen genom bakdörrarna
- Vänta på röd gubbe även då det är helt ofarligt läge
- Betala resturangnota vid en kassa
- Ta av skorna när jag går in i provhytten
- Alltid ha hela strumpor
- Ta emot kassakvitto med båda händerna
- Ta emot kassen med båda händerna då jag handlar annat än mat
- Ta de betalda matvarorna i korgen till ett packningsbord
- Gurkan är en fjärdedel så stor
- Ber jag personalen slå in varan till en gåva blir väntan lång, men gåvan blir en fröjd att ge
Mjölk
Aftonbladet eller Expressen.........?
Cyklar
Bortsett från hjulen, styret och sadeln är cykelstödet det viktigaste på cykeln, cykelställ är ovanligt.
Vi har monterat fast nya cykelstöd på både min och Olas cykel, det var ett måste. Vad bra det vore om de var lika välorganiserade när de använder cyklarna, här cyklas det som sagt både på gator och trottoarer, med och mot trafiken, det är liksom ingen som reagerar över det.
En vanlig syn och en rolig sådan är att de flesta cyklar på för små cyklar (enligt mig), om cykeln är lagom stor justerar man det så att den bli "mindre" genom att låta sadeln vara på lägsta nivå. Det är på vippen att knäna dunkar i hakorna på dem när de cyklar, ser helfestligt ut.
I torsdags lämnade jag min cykel på skolan och promenerade hem. Anledningen var att jag tänkte ta Esters cykel till skolan på eftermiddagen så att vi alla 3 kan cykla hem istället för att krångla med bussen. Hemma i Sverige hade jag aldrig kommit på denna idé eftersom Ester är 135 cm lång och har en cykel i passande storlek. Här känns det helt naturligt att trampa runt på hennes cykel, eller rättare sagt, det kändes urfånigt, men ingen reagerade eftersom jag smälte in helt naturligt i miljön då jag transporterade mig de 3 km till skolan. Hakan blåslagen av knäna och med värkande lår. Aha, det kanske är därför, ett effektivt sätt att träna lårmusklerna på.
Helgen som gick;
Ola var iväg på roligheter med jobbet fredag till lördag utanför Tokyo. Ester var med en kompis på dagsläger i lördags (läs om det i hennes blogg). Lördagkvällen var vi hemma, åt lite japansk tapas (vet inte om det kallas så...) och hade det mysigt. I går, söndag, var vi hembjudna på BBQ hos Esters engelskalärare. Jättetrevligt att få en inbjudan till dem. Han är från Kanada och har bott här sedan -91, gift med en japanska och de har en dotter som är 7 år. Dottern har precis börjat skolan (KIS), här börjar man skolan 1 april.
Helgtvätt
Maja slutade sova middag för mer än ett år sedan men nu har hon fått börjat med det igen. Här i Japan tänker man mer kollektivt, individens behov är ibland sekundärt. På dagis sover alla barnen. Orsaken att de behöver sova på dagen är att de lägger sig mycket senare än vad svenska barn brukar göra, dels har jag hört det från olika håll samt att jag hör grannbarnen fram till 22-tiden. Orsaken i sin tur till den sena nattningen tros vara att pappan kommer hem så pass sent och att de vill träffas en liten stund, å det är ju trevligt.
Till sovstunden har alla små madrasser, plastad frotté (jag meddelade att hon ALDRIG kissar på sig, svaret var att det skyddar även mot svett, OK), underlakan över frottén, en filt på underlakanet och en filt att ha på sig samt kudde. Allt detta får vi med oss hem för tvätt varje helg. Jag har transporterat detta i en papperskasse, duger gott tycker jag, Maja är nöjd för att den är rosa. Eftersom papperskassen använts så flitigt började den spricka i kanterna. När jag fick den fyllda kassen i fredags så hade den vänliga personalen lagat det spruckna med bred och kraftig tejp. Jag gjorde tummen upp till en annan av mammorna i gruppen och sa lite skämtsamt; perfekt, jag hade planerat att investera i en ny kasse men nu behövs ju inte det, va bra!!! Hon såg lite besvärad ut och sa lite försiktigt att jag borde kanske ändå köpa en ny kasse. Humor och ironi fungerar inte alltid här, detta var bara ett exempel. Jag har nu på förmiddagen varit och handlat en ny kasse på en 100 Yen-shop med Maja gräddnos på.
Nu blir alla nöjda och glada hoppas jag.
