Lärandets vikt
En bok med 200 sidor väger ca ½ kg, Det innebär att jag uppskattningsvis ska läsa närmare 5000 sidor inom de närmaste månaderna. Om jag läser 4,5 tim varje dag i 12 veckor så borde det gå! (?) Övrig tid får ägnas åt inlämningsuppgifter, grupparbeten och examensarbeten. (En detalj är att jag har ytterligare 5 böcker som jag inte har inhandlat ännu, men det förtränger jag så länge, de kanske är supertunna).
å nu väder
Höst
September, oktober och november
Liksom våren, anses hösten vara en ultimat tidpunkt för att besöka Japan. Sommaren har släppt sitt dävna grepp och landet vaknar upp ur sin dåsighet för att möta en årstid som är sval, mild och otroligt vacker. Luften blir lättare att andas igen och utomhusaktiviteter blir mer inbjudande. Parker och trädgårdar lockar tusentals besökare med lönnträd som exploderat i sprakande rött, gult och orange. Särskilda orter och platser, som Mount Takao eller Nikkô, är extra spektakulära. På grund av vädret och naturens skönhet, anses hösten vara bäst för olika typer av vandringar.
Kopierat från BBC väder:
Wednesday Sunrise 05:32 (JT) Sunset 18:21 (JT) | 35°C | East North Easterly Wind (5 mph).'); | |||||||
Thursday Sunrise 05:33 (JT) Sunset 18:20 (JT) | 26°C | North North Westerly Wind (6 mph).'); | |||||||
Friday Sunrise 05:34 (JT) Sunset 18:19 (JT) | 32°C | West South Westerly Wind (6 mph).'); | |||||||
Saturday Sunrise 05:34 (JT) Sunset 18:17 (JT) | 35°C | Southerly Wind (4 mph).'); | |||||||
Sunday Sunrise 05:35 (JT) Sunset 18:16 (JT) | 32°C |
Jag gillar hösten skarpt!
Skolstart
Nedan är en bild från Majas uppställning i morse.
Utflykter i bergen
På söndagen, idag, åkte vi västerut. Målet var en strand som Olas kollega Andreas sett vid något av hans motorcykelfärder. Vi hittade inte dit, istället stannade vi vid forsen som ringlar sig genom bergen ner till Kyotos mitt. Vattnet var strömt och kul så vi åkte lite forsränning på ringarna. En hel del andra var där, men de hade planerat lite mer inför besöket med en betydligt större packning, tält, grill, vattendunkar, fiskeutrustning mm.
Stan är full av vatten!
När jag nu pratar väder är det värt att tillägga att här skriver man inte bara hur många grader det är i väderrapporterna, utan också hur varmt det känns! Tänk om väderkännaren har feber?!
5000 m
Tur att webbradion fungerade i allafall.
Kallurs lopp fick jag se, bra jobbat! Retligt med en sketen hundradel från medalj. Jag såg också Ola, Ester & Jens då det var prisutdelning och flagghissning, de satt bakom flaggstängerna.
Skolstart
Skolan har börjat, för barnen alltså. Min börjar nästa vecka. Jag ska läsa Psykologi i arbetslivet 30 hp och HR-arbete i praktik och teori 15 hp, fantastiskt smidigt att kunna läsa på distans. Det man missar när man läser på distans är tyvärr det sociala med kurskamrater, men jag får hålla tillgodo med alla jag träffar dagligen på KIS, barnens skola. Maja går nu på pre-K (pre- kindergarden), innan sommaren gick hon på pre-school, nu kallar hon de som börjat på pre-school för bebisar, inte retfullt eller illa menat, men hon tycker de är sååå små.
I kväll åker Ola, Ester & Jens (Olas kollega) till Osaka IGEN för att se live då svenska guld håvas in. Jag och Maja får hålla till godo med att titta på VM i japansk TV istället, det blir tyvärr försent för Maja om vi också följer med.
I måndags då skolan började hölls det en välkomstlunch i skolans gymnastiksal. Vi fick ta med oss något ätbart att ställa på buffébordet, notera ägg&kaviar-snittarna framför Lie (uttalas Rie) med vit blus.
Ett tips är att klicka in och läsa olas ord, han har varit väldigt aktiv i sitt bloggande på sistonde.
VM i bondgård
Bilen framför ringde och meddelade att nu är vi framme, där framme till höger är det. Toppen. Vi svängde höger och in på en jätteparkering, stor som till ett större köpcentrum. Ola och jag tittade förvånat på varandra, bondgården måste vare riktigt stor. Entrén var välputsad och professionellt dekorerad och stilen var......... tysk-österikisk!!!!! Det fanns högtalare lite överallt som spelade stämningsfull tyrolermusik, nu såg vi ut som två fågelholkar. Vi hade sagt till varandra att vi inte hade en susning av vad som väntade och det besannades med råge! Denna "farm" visade sig vare en tysk temapark. Vi stoppade korv och mjölkade kor visserligen, men medan vi väntade på att korvarna skulle gräddas klart i ugnen passade barnen på att få sina naglar målade och dekorerade. Det tror jag inte hör till vanligheten för bondmoror.
Vi hade trots ett antal överraskningar en väldigt trevlig dag.
Söndagen som ni såg i förra inlägget tillbringades på Nagai Stadium i Osaka. Det var hur häftigt som helst. Då Carolina Clüft hoppade längd stod jag precis vid "the golden seats" eftersom man kunde se bäst där. Givetvis får man inte stå där och blockera, men jag hade ju faktiskt min Sverigetröja på mig och Sverige var ju i fokus. En polis stod och tittade avvaktande en stund innan han gick fram till mig, jaha tänkte jag, nu blir jag ivägskickad. Men nu är vi i vänliga Japan, då säger poliserna försynt; Please, have a seat, och bugar!
På tal om poliser här i Japan så berättade Ola om en händelse förra veckan. Utanför kontoret hade en polisbil stoppat en personbil efter att använt megafon eller högtalare av något slag. Olas kollega Jens hade missat vad som hände och anslöt till gänget vid fönstret. Ola berättade att Polisen ropat ; stop the car! Då rättade en japansk kollega Ola och sa; nej, polisen sa Please stop the car.
VM Osaka 2007
Slutet på sommarlovet
På måndag börjar skolan för barnen, det ska bli skönt att få vardag igen även om vi har det bra i vår ledighet.
Onsdagen spenderades på ett finhotell, 6 tim på deras spa/fitness-center där vi använde de olika poolerna som fanns. Barnen var som russin efteråt. De efterföljande 4 tim uppehöll vi oss i restaurangen, det var ett gäng tjejer som spelade och underhöll oss, kul att se eftersom varenda rörelse var inövad och de hade breda leenden i ansiktena hela tiden, trevligt. Givetvis drar vi uppmärksamheten till oss då vi är de enda icke japanerna där, de försökte givetvis få Ester att sjunga i micken, pappa Ola räddade situation och erbjöd sig i stället. Sagt och gjort, resultatet var att Ester höll på att skämmas ihjäl över honom istället. Det var en klen tröst för henne att vår vän Asa som också var i vårt sällskap också skämdes över sin förälder, sin mor, som även hon tillhörde vårt sällskap. Denna kvinna (se bild), närmare 70 år, ser ut som 45 år och supercool, hon spontandansade (Ola likaså).
- guvapiiiinsam pappa är!
- äh, det gör väl inget, vi kommer aldrig träffa de här människorna igen.
- TUR DET!!!!
Igår var det som sagt festival igen, många matstånd och en massa andra stånd innehållande blinkande plastsaker som alla barn bara VILL HA! En vanligt förekommande variant (vi har även sett det i varuhus), är stora plastbyttor med akvariefiskar där vanligtvis barn försöker samla in fiskar med hjälp av håv som de sedan får med sig i en plastpåse. Tillbehör som annars finns i akvarium finns inte i dessa. Man kan även fånga minikrabbor med hjälp av ett litet spö med en bit nudel på. Det gjorde Esters kompis Britteney som var med, det finns plastlådor / akvariumliknande boxar (små) som de sedan rekommenderas att flytta in i, sedan tillför man 2-3 cm vatten och ger den lite mat i form av vad som helst t ex ris och bröd. Minikrabban lever i denna plastlåda i närmare 3 år. Denna grymma djurvärld.
Idag tog vi ett tåg norrut till en annan mindre flod precis nedanför bergen. Barnen åkte forsränningen i detta källklara vatten. Miljön var magiskt fin. Vi hade sällskap av tyskan Sibylle med dottern Philine. På vägen hem stannade vi och åt middag på en restaurang i närheten. Grillar på borden, små tunna köttbitar läggs i ett salladsblad och sedan en klutt bönsås och sedan rakt in i munnen, mumselimums! Ola är fortfarande kvar på jobbet. Klockan är 20.40 och det är fredagkväll.
I morgon ska vi till en bondgård och på söndag ska vi heja på Carolina Clüft i Osaka.
AC
Maja somnar snabbt på kvällarna. Det kanske beror på att hon aldrig står stilla, antingen ser man henne småhoppande eller dansande, hon är heller aldrig tyst, det kommer en jämn ström av berättelser, frågor och en och annan truddelutt.
Ester har svårare att somna, igår kväll tyckte hon det var för varmt. Vi har AC, tack och lov! Jag ändrade 1 grad - vilket gör väldigt mycket faktiskt - från 28° →27 °. 27 °!!!!!!! det är ju alldeles för varmt kan tyckas, men inte här, vid 27 ° börjar det kännas riktigt svalt. Ester somnade gott.
I dag regnar det, det regnar som i vilda western, man blir totalt genomblöt av att bara hämta posten.
Om det slutar att regna innan kvällen ska vi på festival Jizobon. Jizo är guden som skyddar barnen enligt Buddismen.
Cikadorna
Men, djurvärlden är ibland grym, mot cikadorna är den grym. De lever tydligen sju år under jord, för att sedan leva ovan jord i sju dagar. De första dagarna parar de sig, resten skriker de ut denna dödsångest.
Jag ska nog inte klaga på
På plats igen
Jaha, då är vi tillbaka, en speciell känsla att komma tillbaka ......hem, det är faktiskt hem, det kändes tydligt och bra.
Ola hade införskaffat Môet, för visst är det värt att fira!
Hemifrån Sverige (skönt att ha flera "hem") mailade jag med några av de vi känner här i Kyoto och föreslog en picknick vid floden två dagar efter att vi landat, vore kul om tjejerna kan träffas igen innan skolan drar igång. Sagt och gjort så blev det. På morgonen var vi förstås trötta av våra jetleg, Ester som har svårt att äta frukost i normala fall såg det som en omöjlighet denna morgon. Vi ger oss iväg på den 10-15 min långa cykeltur till mötesplatsen, temperaturen var mellan 35-40, luftfuktigheten dryga 90%, det var som att cykla igenom en tjock vägg av segflytande värme. Väl framme störtade Ester av cykeln, in i skuggan och hulkade, hon kräktes aldrig men det var så nära det kan bli. MEN det glömdes bort då kompisarna droppade in och de hade helkul i floden, de badade med kläderna på och det var många i omgivningen som fotograferade detta sköna gäng. Själv funderade jag lite över det komiska i situationen, jag, föreslår från svala Sverige om att ha picknick under de varmaste timmarna, lyckades också pricka in den förmodligen hetaste dagen denna sommar. Men vi satt i skuggan, drack vatten i mängder och hade det trevligt. INGEN Japan skulle ha föreslagit detta, dagtid håller man sig på svalare ställen, hemma eller i något svalt varuhus.
På kvällen var det eldfestival Gozan no Okuribi, då fem enorma eldar tänds på bergen i form av olika japanska tecken, för att fira andarnas återvändande till de dödas rike. Vi åt middag hemma hos Jens och Ju, sedan gick vi upp på deras tak, därifrån kunde vi se 3 av eldarna.
I går åkte vi till Japans största insjö, Biwa lake. Esters kompis Chloe följde med. Vi har ju inte 100% koll på saker och ting, efter en stunds iaktagande märkte vi att ALLA var väldigt unga, drack öl och rökte, hade gjort sig extra snygga gällande hår osv, de flesta tjejerna hade högklackat .......... och där satt vi!
Ola tog en promenad längre bort på stranden och upptäckte då att vi bara behövde förflytta oss 100m för att få mer plats och smälta in lite mer, hm glöm det sista, vi smälter aldrig in.
De flesta hade med sig väldigt mycket grejer, tält, grillar, stora kärl med is mm. Bakom oss hade de en - för oss ny - teknik att servera kalla nudlar.
Smultron?
Vi, jag, flickorna, mamma och min styvfar Georg tog en båttur. Första stoppet var på Ekerö, där åt vi lunch och fikade, jättemysigt. Nästa stopp skulle vara så där extra mysigt enligt mamma och Georg, de hade bjudit med sig vänner vid flera tillfällen just till detta ställe, mamma och Georgs lilla smultronställe.
Vi passerade Flottsbro badplats, gled sakta igenom kanalen och vi närmade oss bryggan som var målet. Eftersom jag inte är en supervan båtmänniska krävs total fokus och koncentration när båten ska läggas till (då jag har en uppgift) för att det ska lyckas. Vi lyckades, fendrarna var nerpetade, båten var bunden med godkänd knut. Jag lyfter blicken för att betrakta detta smultronställe. Jag såg då inget smultronställe! Platsen var helt i skugga, det kan ju vara skönt ibland, men bryggan var extremt bristfällig, den var i det närmsta obrukbar bortsätt från de 7-8 meter som krävdes för att överhuvudtaget kunna lägga till vid den (utan ankare).
- mamma, vad gör vi här?
- eh, vad då, här är ju skönt!
Kanske är det en generationsfråga, mamma och Georg tycker det är sååå skönt i skuggan och att bada ingår inte i deras top 10-lista längre. Att bryggan knappt kan kallas brygga var också ett + eftersom det är ett säkert sätt att få vara ifred.
Jaha, vad göra? Vi fick simma 3 meter in till den fasta marken och promenera till Flottsbrobadet, jag och flickorna alltså.
Kulturkrockstart på semestern
En annan reflektion är att det är märkligt att det just är denna sommar, då vi liksom är i Sverige på utlandssemester (?!?!) som vi bara måste åka till Skansen en tisdagskväll för att få se allsången live, det är nog förresten inte märkligt utan mer typiskt, kul var det och svärmodern var nöjd. Hon ska berätta för sina vänner att vi stod nära väderkvarnen, jojomen.
På måndag flyger Ola tillbaka till Osaka och Kyoto, plikten kallar på honom (men inte på mej). Jag och flickorna blir kvar till 13 aug.
Semester
Vi landar på Arlanda dagen före midsommar, i morgon!!!. Midsommar firar vi i Huddinge tillsammans med syster med fam, mamma och Georg.
Första helgen befinner vi oss i Örebro hos svärmodern och svägerskan med fam. Från den 25 juni lånar vi ett hus i härliga Visinge, där bor vi fram till mitten av juli, då åker Ola tillbaka till Kyoto.
Jag och flickorna blir kvar i Sverige till den 13 aug, då flyger vi återigen österut, vi vill vara med om eldfestivalen som det bjuds på här. Då eldas det stora eldar i bergen som formar japanska tecken, läckert va!!!
Jag kommer att kolla mina mail, men bloggningen kommer inte vara densamma över sommaren, återkommer ordentligt i augusti igen.
Med lite tur fungerar min gamla mobil i Svedala.
.....................................................................
Idag, ons 20 juni, har det varit fullt upp med fester. Vi fick titta på Majas grupps genrep inför sånguppvisningen i morgon då det är skolavslutning, som vi missar. Efter det firades Majas födelsedag med tårta och presenter (förstås), hon fyller ju den 27 juni. Efter lunch var det visning av det senaste projektet i Esters klass, Kyoto och kartor, mycket bra förstås. Direkt efter det var det fest med Esters klass, föräldrar och godsaker, Esters fröken avtackades då hon slutar på KIS för att jobba på en internationell skola i Beijing.
Nu är väskorna packade, vi är förvirrade, men ser fram emot att träffa våra nära och kära alldeles snart!
Maja äter med pinnar nu!
Hon har fått ett par egna, lite kortare än de hon använder på bilden. I dag ska hon bl a äta kalla nudlar, doppade i soja med hennes nya pinnar (röda med rosa kaniner på).
Sista helgen före semestern
Familjen Mammen från New York (Manhattan!!!) flyttar hem i juli, trisst tycker vi. Deras dotter Eleanor följde med oss hem efter skolan i fredags och blev kvar hos oss till lördag kl 17 då vi var bjudna på middag i deras hem. Här i Kyoto bor de väldigt Japanskt, superläckert och charmigt. Jag är verkligen avundssjuk, i alla fall nu när det är varmt, under vintern har de närmare 0-gradigt i större delen av huset. Elfiltar och lager av kläder är det som gäller, ordspråket att elda åt kråkorna är användbart eftersom det är cm-breda glipor mellan brädorna i huset, men hur charmigt som helst. Köket var smalt men högt, 4 meter till nock. De japanska skjutdörrarna till den lilla inneträdgården hakades bort och vi njöt av sällskap, miljö, god mat och dryck. Familjen Merbitz njöt de med.
I lördags var det varmt (& klibbigt). Då är det skönt att gå ner till floden, så det gjorde vi. Alla i sällskapet utom jag och Maja badade med kläderna på. Efter en stunds tjoande och skvättande i floden hade det samlats en del publik till detta spektakel. Bara att se denna vite man, med hår på andra ställen än där genomsnittsjapanen har sin samling (dvs på huvudet och inte på bröst och rygg), medförde en del tappade hakor.
På söndagen åkte vi till samma tempel vi besökte förra helgen. Denna gång ville vi passera under alla Shrine-portar, tusentals oranga portar uppför bergen och genom skogen, ca 4 km lång promenad. Vi passerade en mängd olika böneplatser, där folk stannar och ber, olika böneplatser för olika önskemål (bra för ögonsjukdom, bra för halsen, bra för hälsa mfl.), vill man något riktigt ordentligt kan man köpa en miniport och skriva sitt önskemål på den.
Härlig natur (bågarna stod inte alltid så tätt som på bilden) , skön promenad men trots att det fanns mutor i form av läsk och glass, så var det helt omöjligt att hitta bilder med en leende Ester på, ingredienser som promenad och tempel får henne inte att dra på smilbanden, oavsett muta.
Mer ceremonier
Lite kortfattat går det till så att man sätter sig med knäna / smalbenen mot den tunna sittkudden och med ryggen rak av stolthet. Därefter inväntar man att sensei (teamästarinnan) ska komma in, sätta sig och starta teaceremonin. En tallrik med sötsaker ställdes fram och det skulle ätas före man dricker det beska teat. När man får sin teakopp (mer som en skål) ska man hålla den med vänster handflata undertill och högerhand på sidan. På så sätt kan man rotera koppen så att mönstret eller målningen på ena sidan pekar rakt framåt bort från en själv. Sen ska man dricka och vid sista klunken, som helst ska vara den tredje, ska man avge ett litet slurpande ljud ("ssssuu") som tack och för att visa att det smakade gott. Därefter ska man med fingret två gånger torka av kanten där man druckit och tacka temästaren. Efter eventuell påtår och alla är nöjda så kan det ha gått 40 - 50 minuter eller så och benen värker rejält. Teamästaren lämnar rummet och ceremonin är över. ......nu återstår bara att försöka ställa sig.
Det var jag och Ju-ae (mamma från Korea) som fick njuta av detta. Vi var i Machis föräldrars hus, Machis mamma var också med. Huset och trädgården var helt fantastiskt läckert och ligger lite i utkanten av Kyoto, vi tog en promenad bland risfälten efter ceremonin (vilket var välbehövligt för att få liv i benen igen).
.......................................................
Vi kom tidigt till skolan så vi kunde vara med under fredagssamlingen. I dag fick alla barn i Pre-school pris för att de var "risk-takers" då de genomförde showen, the dragon hunt. Ester blev också glad för att Maja fick pris, bildbevis nedan, (fotades på väg tillbaka till klassrummen efter samlingen).
We going on a dragon hunt
Publiken satt i mitten och showen utspelades runt oss. De gick som sagt på drakjakt. I Sverige har jag hört en liknande version men då är det tigerjakt, man möter olika hinder som man antingen få gå under, genom eller över. De tog sig förbi alla olika hinder och till slut var de framme hos draken som fick presenter som de hade i sina hemmagjorda ryggsäckar. Av Maja fick draken en solros (sunflower som den heter numera enligt Maja :-)).