En kul turhelg
Nu har helgen med min nya vän Lena passerat. Jag är trött i benen men mår gott av att ha fått umgås med denna svenska kvinna som är boende i Hiroshima.
Vi startade vår helgpromenad genom att ta oss till Silverpaviljongen, Ginkakuji Tempel. Vi kan promenera dit från vårt hus, känns skönt att bo mitt i detta hav av kulturskatter. Silverpaviljongen är dock ej i silver utan i mörkt gammalt trä då till skillnad från de flesta andra gamla tempelbyggnader aldrig ha brunnit ner utan står i sin ursprungskostym. Det utmärkande är de välkrattade och formade gruset. På fotot ser ni en gruskon som ska vara en bild av det heliga berget Fuji. Man undrar hur de trädgårdsansvariga underhåller den perfekta konen med sitt platta tak. Ryktet säger att den byggs upp på nytt varje morgon.
Efter att ha njutit av den fantastiska trädgården som känns som att vara i en sagobok då det inte finns ett barr eller blad på fel plats, promenerade vi längs filosofernas promenad mot stadsdelen Gion.
Gionområdet är väldigt fint och känt för sina fina restauranger, teahus och Geishor. Gatorna är renspolade och totalt fria från grus och skräp. Husen är relativt låga med fina träfasader. Entréerna är väldigt diskreta och det är svårt att föreställa sig all den traditionella Japanska prakt som döljs innanför dessa dörrar alternativt skynken. Här finns ställen som bara de med de rätta kontakterna har tillträde till, ett tillträde som inte ens kan köpas för pengar.
Nu har alla restauranger längst floden i den mest centrala delen av Kyoto byggt upp uteserveringar, det passade oss utmärkt att landa på en av dessa och njuta av en god middag (Koreansk bidde det) och vin.
I går söndag var det ju mors dag, det hade inte glömts bort, tvärt om. Jag fick ett kanonfint halsband med en svart pärla, äkta sådan! Jag är otroligt glad över den!
Efter frukost med familjen tog vi tåget till Nara, ca 40 min.
Vi var inte de enda som besökte Nara denna dag, det var mycket folk överallt, framför allt skolklasser i sina uniformer.
Som jag skrivit tidigare är Nara Japans första huvudstad innan Kyoto blev det år 794. Det innebär förstås att den kokar av kultur och har det historiska monument som räknas som ett av alla världsarv, ex. på andra världsarv är Kinesiska muren, Drottningsholms slottsanläggning, Stonhenge.
Det mest kända Templet heter Todaiji (år 728) och är världens största träbyggnad, inuti sitter en 15 meter hög Buddha av brons. Templet ligger i Nara Park där massor av råddjur går fritt. Som i de flesta andra tempel kan man köpa sig en "välsignelse", om den inte är positiv knyter man fast den på ett speciellt ställe för då tappar den sin kraft (se bild). I Templet fanns också ett hål i en av pelarna, kryper man igenom det kommer man till Nirvana, förhoppningsvis inte bums eftersom det bara var barn som kröp.
Efter att lämnat Lena kvar i Nara, (hon skulle sova kvar och forska mer under måndagen) åkte jag hem till Kyoto. Kyoto Tower som man möts av utanför Kyoto Station var väldigt läcker i nattskenet. Helgen har varit jättetrevlig och nästa gång jag/vi träffar Lena blir i Hiroshima efter sommaren, det ser jag fram emot.
Vi startade vår helgpromenad genom att ta oss till Silverpaviljongen, Ginkakuji Tempel. Vi kan promenera dit från vårt hus, känns skönt att bo mitt i detta hav av kulturskatter. Silverpaviljongen är dock ej i silver utan i mörkt gammalt trä då till skillnad från de flesta andra gamla tempelbyggnader aldrig ha brunnit ner utan står i sin ursprungskostym. Det utmärkande är de välkrattade och formade gruset. På fotot ser ni en gruskon som ska vara en bild av det heliga berget Fuji. Man undrar hur de trädgårdsansvariga underhåller den perfekta konen med sitt platta tak. Ryktet säger att den byggs upp på nytt varje morgon. Efter att ha njutit av den fantastiska trädgården som känns som att vara i en sagobok då det inte finns ett barr eller blad på fel plats, promenerade vi längs filosofernas promenad mot stadsdelen Gion.
Gionområdet är väldigt fint och känt för sina fina restauranger, teahus och Geishor. Gatorna är renspolade och totalt fria från grus och skräp. Husen är relativt låga med fina träfasader. Entréerna är väldigt diskreta och det är svårt att föreställa sig all den traditionella Japanska prakt som döljs innanför dessa dörrar alternativt skynken. Här finns ställen som bara de med de rätta kontakterna har tillträde till, ett tillträde som inte ens kan köpas för pengar. Nu har alla restauranger längst floden i den mest centrala delen av Kyoto byggt upp uteserveringar, det passade oss utmärkt att landa på en av dessa och njuta av en god middag (Koreansk bidde det) och vin.
I går söndag var det ju mors dag, det hade inte glömts bort, tvärt om. Jag fick ett kanonfint halsband med en svart pärla, äkta sådan! Jag är otroligt glad över den!
Efter frukost med familjen tog vi tåget till Nara, ca 40 min.
Vi var inte de enda som besökte Nara denna dag, det var mycket folk överallt, framför allt skolklasser i sina uniformer.
Som jag skrivit tidigare är Nara Japans första huvudstad innan Kyoto blev det år 794. Det innebär förstås att den kokar av kultur och har det historiska monument som räknas som ett av alla världsarv, ex. på andra världsarv är Kinesiska muren, Drottningsholms slottsanläggning, Stonhenge.
Det mest kända Templet heter Todaiji (år 728) och är världens största träbyggnad, inuti sitter en 15 meter hög Buddha av brons. Templet ligger i Nara Park där massor av råddjur går fritt. Som i de flesta andra tempel kan man köpa sig en "välsignelse", om den inte är positiv knyter man fast den på ett speciellt ställe för då tappar den sin kraft (se bild). I Templet fanns också ett hål i en av pelarna, kryper man igenom det kommer man till Nirvana, förhoppningsvis inte bums eftersom det bara var barn som kröp.
Efter att lämnat Lena kvar i Nara, (hon skulle sova kvar och forska mer under måndagen) åkte jag hem till Kyoto. Kyoto Tower som man möts av utanför Kyoto Station var väldigt läcker i nattskenet. Helgen har varit jättetrevlig och nästa gång jag/vi träffar Lena blir i Hiroshima efter sommaren, det ser jag fram emot.
Kommentarer
Trackback
