BIO
I går var jag på BIO, filmen började kl 10.30. På onsdagar är det nämnligen "wimens day" på biograferna, det innebär att det är lite billigare. Man kan undra över varför det kallas "wimens day" men den enda förklaringen är att det är kvinnorna som har möjlighet att gå på BIO på en förmiddag. Vi såg filmen; Irina Palm, jag gillade den skarpt!
På kvällen satt jag och fållade en fyrkantig vit tygbit, 50x50cm, en uppgift vi mammor fick från Majas fröknar och det skulle vara klart till fredag morgon. Utan symaskin tog det hela dj.... kvällen.
På kvällen satt jag och fållade en fyrkantig vit tygbit, 50x50cm, en uppgift vi mammor fick från Majas fröknar och det skulle vara klart till fredag morgon. Utan symaskin tog det hela dj.... kvällen.
Typiskt
Jag föredrar sommar före vinter, varmt före kallt. Snö är bra då det lyser upp det vintermörka Sverige, men i Japan blir det inte vintermörkt. Nu är det bekräftat, Japan har sin snörikaste och kallaste vinter på tolv år, Sverige den varmaste på tjugo. Förklaringen här i Japan är att det är musens/råttans år i år, vilket det är var tolfte år och då är det tydligen kallt (jag gillar inte råttor).
Heian Shrine i vinterskrud
I fredags satt jag i solen utan jacka och njöt av vårvärme. I går och idag har det snöat. Vi tog en promenad till Heian Shrine där det var en marknad. Vi såg en uppvisning med tre samurajer inklusive svärd. Förövrigt kan noteras vissa skillnader mellan Sverige och Japan i vinterskrud. I Japan fäller alla upp sina paraplyer, klädseln varierar ordentligt, framför allt skorna.
Onsen
I dag har vi varit på Onsen, jag, Ola och Maja. Ester valde att stanna hemma. Vi åkte upp till Kurama som ligger uppe i bergen. Onsen betyder het källa och är en produkt av Japans farliga läge ovanpå dessa mobila jordplattor över vulkanisk aktivitet som värmer upp vattenådror och blandar upp dem med mineraler från urberget.
Som mycket annat här i Japan är själva badandet och framför allt förberedelserna ceremoniella, man tvättar sig sittandes på en pall, skrubbar med en liten handduk och sköljer kroppen med en vattenspann. Därefter går man ner i vattnet, gärna medans man stönar "atsui atsui" (varmt, varmt) för att försöka undertrycka instinkten att fly från kokdöden. Men smärtan byts snart ut mot en känsla av att befinna sig i sjunde himlens VIP-rum.
Män och kvinnor badar inte tillsammans, nakna som vi är. På grund av nakenheten passade jag på att fota när Maja och jag var själva (nästan, det satt en tjej till vänster men jag skonade henne från publisering).
Precis innan vi skulle gå började det snöa, härligt skönt eftersom det är riktigt varmt. Temperaturen är ca 3-5 grader i dag, trots det satt jag mest på kanten med benen i vattnet eftersom det blir så varmt av ångorna.
Som mycket annat här i Japan är själva badandet och framför allt förberedelserna ceremoniella, man tvättar sig sittandes på en pall, skrubbar med en liten handduk och sköljer kroppen med en vattenspann. Därefter går man ner i vattnet, gärna medans man stönar "atsui atsui" (varmt, varmt) för att försöka undertrycka instinkten att fly från kokdöden. Men smärtan byts snart ut mot en känsla av att befinna sig i sjunde himlens VIP-rum.
Män och kvinnor badar inte tillsammans, nakna som vi är. På grund av nakenheten passade jag på att fota när Maja och jag var själva (nästan, det satt en tjej till vänster men jag skonade henne från publisering).
Precis innan vi skulle gå började det snöa, härligt skönt eftersom det är riktigt varmt. Temperaturen är ca 3-5 grader i dag, trots det satt jag mest på kanten med benen i vattnet eftersom det blir så varmt av ångorna.
Mitt liv som hund
Hoppas de har väskor med lufthål.
NY
Gästerna från New York gjorde gårdagen till en supertrevlig dag och framför allt kväll. Som jag nämnde i förra inlägget kom familjen (förutom mamman som var kvar i USA) från New York - vars yngsta dotter gick i Esters klass - hem till oss på middag igår. Vi stötte och blötte jämförelser om våra olika länder och Japan föstås. Eleonor, som fyller 10 på torsdag, har haft en lite jobbig period för hon har varit spänd över ett test. I NY får man göra tester för att kunna söka till vissa skolor, till de lite "bättre" skolorna. I och med testerna ploppar benämningen "elitskolor" upp i mitt huvud och hur känner man för det? .......... inget jag riktigt kunde dela med mig av i går.
Mycket som avgör om skolan är bra är hur aktiv PTA (Föräldrargruppen) är, hur aktiva de är med att på olika sätt samla in pengar, pengar som kan användas till roligheter och nyttigheter som ökar trivsel och välbefinnande. Normalt är tydligen i de "fina" skolorna att varje familj donerar 1000 dollar (!!!) till skolan, det är inget krav men de flesta gör det tydligen eftersom det rekommenderas. Det finns skolor som har ett PTA med anställda medlemmar, alltså avlönade. I Sverige är det ju precis tvärtom, där är det ju förbjudet att be om busspengar för att kunna ta sig till ett museum eller badhus. Jag vet varför och jag har förståelse för det, men jag anser att det är lite överdrivet åt andra hållet. Men jag vill verkligen inte förespråka den amerikanska modellen.
Familjen NY är otroligt mysiga och jag känner mig så himla nöjd över denna bonus att vi samlar på oss vänner runt om i världen. Det blir ju inte bara här i Japan utan lite runtomkring eftersom flera familjer flyttar hem någonstans, precis som vi. Självklart har vi spikat att vi kommer till New York och de ska komma till oss i Sverige, det blir toppen. Som det ser ut kommer vi nog även kunna åka till Hamburg dit den tyska familjen flyttar tillbaka om en månad. Det känns trist, att de flyttar hem alltså.
Men, vi ser fram emot att det kommer hit en svensk tvåbarnsfamilj inom kort, väldigt kort. Deras äldsta dotter kommer att börja på KIS, i den yngsta gruppen (3-4). Maja är i gruppen över (4-5) men de har en hel del tid gemensamt och Maja kommer att bli en nöjd tolk.
Mycket som avgör om skolan är bra är hur aktiv PTA (Föräldrargruppen) är, hur aktiva de är med att på olika sätt samla in pengar, pengar som kan användas till roligheter och nyttigheter som ökar trivsel och välbefinnande. Normalt är tydligen i de "fina" skolorna att varje familj donerar 1000 dollar (!!!) till skolan, det är inget krav men de flesta gör det tydligen eftersom det rekommenderas. Det finns skolor som har ett PTA med anställda medlemmar, alltså avlönade. I Sverige är det ju precis tvärtom, där är det ju förbjudet att be om busspengar för att kunna ta sig till ett museum eller badhus. Jag vet varför och jag har förståelse för det, men jag anser att det är lite överdrivet åt andra hållet. Men jag vill verkligen inte förespråka den amerikanska modellen.
Familjen NY är otroligt mysiga och jag känner mig så himla nöjd över denna bonus att vi samlar på oss vänner runt om i världen. Det blir ju inte bara här i Japan utan lite runtomkring eftersom flera familjer flyttar hem någonstans, precis som vi. Självklart har vi spikat att vi kommer till New York och de ska komma till oss i Sverige, det blir toppen. Som det ser ut kommer vi nog även kunna åka till Hamburg dit den tyska familjen flyttar tillbaka om en månad. Det känns trist, att de flyttar hem alltså.
Men, vi ser fram emot att det kommer hit en svensk tvåbarnsfamilj inom kort, väldigt kort. Deras äldsta dotter kommer att börja på KIS, i den yngsta gruppen (3-4). Maja är i gruppen över (4-5) men de har en hel del tid gemensamt och Maja kommer att bli en nöjd tolk.
Måndag igen
Helgen har passerat. Den började med Valentines Party med skolan på fredagskvällen, det var supertrevligt. Jag och Ester hakade på ett gäng som gick vidare till en bar i närheten. Låter kanske illa att dra med en 10-åring till en så olämplig miljö, men den var liten och inga rökte och framför allt var det bara vårat sällskap där. Trevligt var det i alla fall.
Förövrigt var helgen lugn. Vi tog en promenad i Gion på söndagen, kameran var med.
Vi började med en fika på Starbucks.
Starbucks bullar är lagom stora.
En Geisha, men vi vet inte om hon var en riktig sådan för det var lite för tidigt på eftermiddagen, de ska bara kunna ses på kvällen. Men faktum var att vi var i Gion (Geishadistriktet) och hon verkade inte vilja bli fotograferad.
I kväll får vi middagsgäster från New York. Dottern gick i Esters klass innan de flyttade tillbaka i somras. Dottern, Eleanor, ska sova över så Ester kommer förmodligen vara lite trött i morgon. Men i morgon är en annan dag.
Förövrigt var helgen lugn. Vi tog en promenad i Gion på söndagen, kameran var med.
Vi började med en fika på Starbucks.
Starbucks bullar är lagom stora.
En Geisha, men vi vet inte om hon var en riktig sådan för det var lite för tidigt på eftermiddagen, de ska bara kunna ses på kvällen. Men faktum var att vi var i Gion (Geishadistriktet) och hon verkade inte vilja bli fotograferad.
I kväll får vi middagsgäster från New York. Dottern gick i Esters klass innan de flyttade tillbaka i somras. Dottern, Eleanor, ska sova över så Ester kommer förmodligen vara lite trött i morgon. Men i morgon är en annan dag.
S som i stor
Jag och Becky från England pratade om vad vi saknar hemifrån. Det jag saknade var färska rödbetor. Någon månad senare kom hon till skolan med en påse innehållande två stora jordiga rotfruktsliknande saker som vi båda trodde var rödbetor. Efter att vi klämt och luktat på grönsaken konstaterade vi att det var rädisor, stora som apelsiner. En annan mamma deltog i vår diskussion och denna mamma kom förra veckan till skolan med ytterligare en rotfruktsliknande sak i storlek likt en honungsmelon, men denna gång var det faktiskt en rödbeta! Jag är så glad! Rödbetan kokar just nu på spisen för att sedan tillsammans med lite chévre gosa till sig i ugnen, smaskens!
En skalad rödbeta brevid en gurka, gurkorna är däremot små här.
En skalad rödbeta brevid en gurka, gurkorna är däremot små här.
S som i supersmå
I morse fick flickorna presenter eftersom det är alla hjärtans dag och deras föräldrar är så himla snälla och givmilda. Igår, när Ola "jobbade hemifrån" gick vi därför runt i affärer och inhandlade bl.a. en svart munkjacka till Ester som blev en av presenterna. Hon har storlek 150 cl. I många klädesaffärer slutar barnstorleken vid 140 cl så därför provade vi att köpa en i vuxenstorleken S till Ester. DEN PASSADE!!! Det betyder inte att Ester är storväxt utan snarare bekräftar hur små japerna verkligen är.
För ett tag sedan gick vi runt för att leta kavaj till Ola. Expediten frågade om vi letade till honom (Ola), vi svarade ja vilket var ganska solklart då det var Ola och jag i en herraffär. Då fick vi svaret; No sajsu! Ola som jag anser vara normalstor är inte normalstor här. Gällande mig själv kommer jag att ekipera mig i sommar då vi kommer hem till Sverige, vi planerar även då att inhandla en kavaj till Ola den store :-)
För ett tag sedan gick vi runt för att leta kavaj till Ola. Expediten frågade om vi letade till honom (Ola), vi svarade ja vilket var ganska solklart då det var Ola och jag i en herraffär. Då fick vi svaret; No sajsu! Ola som jag anser vara normalstor är inte normalstor här. Gällande mig själv kommer jag att ekipera mig i sommar då vi kommer hem till Sverige, vi planerar även då att inhandla en kavaj till Ola den store :-)
Våga
Den här veckan har skolan (flickornas) en KIS Spirit Week. Olika teaman och aktiviteter varje dag. I dag skulle de våga vara annorlunda; Dare to be different! Show your adventurous side and dare to be different. Wear something to school that demostrates individuality and shows what makes you unique! Det handlar alltså om att våga vara annorlunda och samtidigt visa sin speciella personlighet och vad som gör dig unik! Hur lätt är det!? Detta ämne skulle passa perfekt i en japansk skola, att få ha på sig något annat än skoluniformen och sticka ut från mängden vilket annars inte är tillåtet.
Esters kommentar när jag sa att hon får klä på sig precis vad hon vill var: Men, det gör jag ju jämt. Så sant, detta är liksom inte något speciellt för oss svenskar att våga vara annorlunda eftersom induvidualismen är utpräglad och självklar. Ester drog på sig mjukisbyxorna och en munktröja och tyckte att det kändes bra, ingen typisk skolklädsel. Maja fick också välja fritt vad hon skulle ha på sig, det passar henne utmärkt. Äntligen fick hon ha på sig favoritsommarklänningen!
Utanför är det åter vitt, våren backade tillbaka några kliv.
Det snöar igen. Egentligen inga mängder, utan ett par tre centimeter snö. Ola konstaterade efter lördagens erfarenhet att det förmodligen inte är någon idé att ta sig till kontoret som ligger en timmes bilfärd från hemmet. En timmes bilfärd i snölandskap kan bli många timmars bilsittande. Därför ringde han chefen som var helt införstådd i situationen vilket han visade genom att bara skratta i telefonen, självklart var det ingen idé för Ola att ta sig till kontoret.
Därför hade vi en förmiddag och lunch tillsammans. Trots vinter smakar det med sushi och tofu, det är alltid gudomligt gott.
Esters kommentar när jag sa att hon får klä på sig precis vad hon vill var: Men, det gör jag ju jämt. Så sant, detta är liksom inte något speciellt för oss svenskar att våga vara annorlunda eftersom induvidualismen är utpräglad och självklar. Ester drog på sig mjukisbyxorna och en munktröja och tyckte att det kändes bra, ingen typisk skolklädsel. Maja fick också välja fritt vad hon skulle ha på sig, det passar henne utmärkt. Äntligen fick hon ha på sig favoritsommarklänningen!
Utanför är det åter vitt, våren backade tillbaka några kliv.
Det snöar igen. Egentligen inga mängder, utan ett par tre centimeter snö. Ola konstaterade efter lördagens erfarenhet att det förmodligen inte är någon idé att ta sig till kontoret som ligger en timmes bilfärd från hemmet. En timmes bilfärd i snölandskap kan bli många timmars bilsittande. Därför ringde han chefen som var helt införstådd i situationen vilket han visade genom att bara skratta i telefonen, självklart var det ingen idé för Ola att ta sig till kontoret.
Därför hade vi en förmiddag och lunch tillsammans. Trots vinter smakar det med sushi och tofu, det är alltid gudomligt gott.
På glid
Äntligen kom vi iväg och åkte skidor. En timmes bilresa bort finns Hakodateyama, ett skidställe med några backar som är OK för barn, inte några svarta pister i sikte utan mer lite finåkning i 2-3 min för att sedan stå i liftkö i betydligt flera. Men härligt var det att idka lite vintersport och att lufsa omkring på knarrig och snövit mark.
Det var premiär för Maja att åka utför. Hon var ordentligt skeptisk till det här med skidor och försökte övertyga oss under ditresan att hon istället bara skulle leka med snön. På vägen hem igen konstaterade hon att det där med skidor var ju kul, det kan vi göra i morgon också. Maja hann även med lek med snö, vi gjorde snöänglar och snögubbar.
Vi hade sällskap av en familj från skolan som har sin dotter Alice i Esters klass.
Det krävs att man tar sig upp i bergen för att kunna göra en snögubbe. Så det är ju inte konstigt att japaner inte är så vana med vintervägar. Bara tanken verkar göra dem panikslagna. Vägen mot backarna kantades av bilar vars däck rustades med kedjor, detta trots att körbanorna var rena från snö och is, men vad vet jag, kanske de skulle någon annanstans där väglaget var extremt halt.
Tina kommenterade förra vinterinlägget med frågan om detta är ett bakslag och undrade när våren kommer till Kyoto. Jag kan inte säga bakslag eftersom det inte varit någon snö tidigare (bortsett från vår bergsbestigning då det yrde snö runt öronen). Snön på vår lilla baksida var kortvarig. Nu idag, i Kyoto, hade vi klarblå himmel, soligt och en temperatur på närmare 15 grader, kanske våren är här!
Det var premiär för Maja att åka utför. Hon var ordentligt skeptisk till det här med skidor och försökte övertyga oss under ditresan att hon istället bara skulle leka med snön. På vägen hem igen konstaterade hon att det där med skidor var ju kul, det kan vi göra i morgon också. Maja hann även med lek med snö, vi gjorde snöänglar och snögubbar.
Vi hade sällskap av en familj från skolan som har sin dotter Alice i Esters klass.
Det krävs att man tar sig upp i bergen för att kunna göra en snögubbe. Så det är ju inte konstigt att japaner inte är så vana med vintervägar. Bara tanken verkar göra dem panikslagna. Vägen mot backarna kantades av bilar vars däck rustades med kedjor, detta trots att körbanorna var rena från snö och is, men vad vet jag, kanske de skulle någon annanstans där väglaget var extremt halt.
Tina kommenterade förra vinterinlägget med frågan om detta är ett bakslag och undrade när våren kommer till Kyoto. Jag kan inte säga bakslag eftersom det inte varit någon snö tidigare (bortsett från vår bergsbestigning då det yrde snö runt öronen). Snön på vår lilla baksida var kortvarig. Nu idag, i Kyoto, hade vi klarblå himmel, soligt och en temperatur på närmare 15 grader, kanske våren är här!
Snö
Igår hade jag vårkänslor, himlen var blå och solen sken och det var så skönt att knäppa upp jackan och njuta av värmen. Idag snöar det jätteflingor utanför fönstret! Det är första gången jag ser vit mark i Kyoto.
Ola åkte iväg straxt efter åtta i morse för att träna lite fotboll, utomhusträning. I går kändes det helt naturligt. Nu, klockan är två, sitter Ola i bilen och bilen står still på motorvägen, trafikkaos. Normalt tar det en halvtimme hem, nu har han suttit i bilen i två timmar och när han ringde för en kvart sedan räknade han med att sitta i bilen i minst två timmar till.
torrt, fett och svart mm.
Äntligen fredag!!!!
I veckan var jag hos ögondoktorn. Det är ju liksom inte bara att gå dit, som det hade varit hemma. Här är jag klart beroende av hjälpande vänner som följer med som tolk, denna gång följde Asa med mig. Jag har fått lov att ha glasögon sedan jul, linserna har färgat mina ögon röda. Ögondoktorn sa att det förmodligen berodde på torra ögon. Inomhusluften blir torrare här pga att huset värms upp av ACn som blåser ut varmluft.
I tisdags kväll fick jag gå och lägga mig klockan nio. Jag mådde illa, kräkilla! Jag tror det beror på middagen som bestod av tempura, dvs friterade räkor och grönsaker. Det är mycket fräschare än det låter, inte alls så där flottigt som friterat brukar vara. Men det är ju trots allt friterat och fett. Helt klart är att vi har en hälsosammare kosthållning här i Japan, det blir nog så automatiskt. Avsaknad av cream fraisch och matlagningsgrädde verkar ha gjort magen känslig för fettchocker. Kvällen efter blev det istället kokta grönsaker i buljong.
I morse var det månadens PTA-möte. Jag och Kaori, vi som är logotype-teamet bestämde oss före mötet att inte fråga om några åsikter utan istället presentera hur det blir, tufft va! Förhoppningsvis funkade det, ingen sa emot oss i alla fall, nu ska bara våra brutala beslut passera rektorn och styrelsens kritiska filter. Det brutala i sammanhanget är att vi vill ha en alternativ färg på T-tröjorna med skolans logga, dvs en kommer att vara gul med blå logga (skolans båda färger...................och Sveriges) och en svart med blå logga. Jösses, vad stort vissa saker kan bli!!!!! Nu vill jag bara avsluta detta projekt!!!!
I kväll blir det Shabu-Shabu med efterföljande fredagsmys. Vi kommer att titta på SVTs webb-TV där favoriten just nu är Dubbat. Vi kollar också Robin och På spåret, himla mysigt! Ni ser, fredagsmyset funkar även här i öst!
Idag fyller mamma år! Stort GRATTIS!!! Nu längtar jag hem till Sverige, i morgon ska syrran med familj hem till mamma och firar henne, det vill jag med göra ju!
I veckan var jag hos ögondoktorn. Det är ju liksom inte bara att gå dit, som det hade varit hemma. Här är jag klart beroende av hjälpande vänner som följer med som tolk, denna gång följde Asa med mig. Jag har fått lov att ha glasögon sedan jul, linserna har färgat mina ögon röda. Ögondoktorn sa att det förmodligen berodde på torra ögon. Inomhusluften blir torrare här pga att huset värms upp av ACn som blåser ut varmluft.
I tisdags kväll fick jag gå och lägga mig klockan nio. Jag mådde illa, kräkilla! Jag tror det beror på middagen som bestod av tempura, dvs friterade räkor och grönsaker. Det är mycket fräschare än det låter, inte alls så där flottigt som friterat brukar vara. Men det är ju trots allt friterat och fett. Helt klart är att vi har en hälsosammare kosthållning här i Japan, det blir nog så automatiskt. Avsaknad av cream fraisch och matlagningsgrädde verkar ha gjort magen känslig för fettchocker. Kvällen efter blev det istället kokta grönsaker i buljong.
I morse var det månadens PTA-möte. Jag och Kaori, vi som är logotype-teamet bestämde oss före mötet att inte fråga om några åsikter utan istället presentera hur det blir, tufft va! Förhoppningsvis funkade det, ingen sa emot oss i alla fall, nu ska bara våra brutala beslut passera rektorn och styrelsens kritiska filter. Det brutala i sammanhanget är att vi vill ha en alternativ färg på T-tröjorna med skolans logga, dvs en kommer att vara gul med blå logga (skolans båda färger...................och Sveriges) och en svart med blå logga. Jösses, vad stort vissa saker kan bli!!!!! Nu vill jag bara avsluta detta projekt!!!!
I kväll blir det Shabu-Shabu med efterföljande fredagsmys. Vi kommer att titta på SVTs webb-TV där favoriten just nu är Dubbat. Vi kollar också Robin och På spåret, himla mysigt! Ni ser, fredagsmyset funkar även här i öst!
Idag fyller mamma år! Stort GRATTIS!!! Nu längtar jag hem till Sverige, i morgon ska syrran med familj hem till mamma och firar henne, det vill jag med göra ju!
Hjärtproduktion
Rutinerade som vi börjar bli på vad som händer och vad som gäller har vi redan startat upp fabriken med en effektiv produktion av origamihjärtan. Nästa vecka är det ju alla hjärtans dag. I skolan finns då en dekorerad papperspåse under allas krok som gapar efter alla hjärtans dag-hälsningar. Förra året var vi inte beredda, men i år har vi jädrarimej kavlat upp ärmarna. Vi satte igång att vika origamihjärtan som blir praktiskt ihåliga så att man kan stoppa en minipresent i dem. Vi klistrade på fina mönstrade hjärtan på framsidan och hjärtan med handskrivna hälsningar från Maja och Ester på baksidan.
Vi vek och klistrade, klistrade och vek och konstaterade att det här var ju kul. I år blir det en god och fin hälsning till hela skolan, 70-80 st, det liksom blev så av bara farten.
Vi vek och klistrade, klistrade och vek och konstaterade att det här var ju kul. I år blir det en god och fin hälsning till hela skolan, 70-80 st, det liksom blev så av bara farten.
kul legos
- vad tittar du på, frågade Maja
- mina jobbarkompisar, svarade Ola med blicken på bilder i datorn.
Maja går till mig och berättar att pappa sitter och tittar på sina jobbiga kompisar.
- mina jobbarkompisar, svarade Ola med blicken på bilder i datorn.
Maja går till mig och berättar att pappa sitter och tittar på sina jobbiga kompisar.
Bönor man äter
Denna helg pågår en festival i den Shrine (Yoshida) som ligger närmast vårt hem, till och med så nära att bilen hamnade inom avspärrningen. Det som ska göras är att offra goda saker som ska eldas upp i en stor bål innan dess goda krafter blir förstörda, vad som förstör dess godhet framgår inte. Men folk vallfärdade med papperskassar från Kyotos motsvarighet av NK med fina saker att elda upp. Man ska också äta rostade bönor, det antal år man är plus en till. De är väldigt goda, så Maja åt som om hon vore Adam i Heores (han är 400 år, drygt).
Denna festival var den första vi besökte då vi flyttade hit förra året. Ola kommenterade att det var betydligt mindre folk i år. Jag tror han hade fel, det är vi som har blivit vana.
Ester med sina bönor
På riktigt!
Nu är jag här lite mer på riktigt. Jag känner mig ordentligt integrerad i det japanska samhället. Jag har nämligen skaffat ett pointu cardu i kvarterets mataffär. Jag vet inte riktigt hur det funkar, om det kommer att skickas hem värdekuponger eller om en rabatt automatiskt dras av på inköpen. Förhoppningsvis fungerar det per automatik för annars är risken överhängande att kupongerna försvinner med all annan reklam med japanska krumelurer som passerar genom vår postlåda varje dag.
Kassörskorna i affären frågar alltid om jag har pointu cardu, i och för sig är det bara det ordet jag förstår av meningen. Pointu Cardu är ett av alla engelska låneord som japanskan berikats med. Eftersom alla stavelserna slutar med en vokal i japanskan blir det därför Pointu cardu istället för point card. Om de inte lägger till det går det inte att skriva ordet korrekt med japanska tecken. Fler exempel på sådana ord är forku, beeru, beefu.
En superrolig grej som hände då vi var på bowling och lunch-fest (födelsedagsfest) med en massa familjer från Esters klass. Ett gruppfoto skulle tas så alla barnen ställde upp sig framför kameran. Då säger alla cheesuuuuuuuuuuuuuuuuuu .......... på bilden syntes 15 fågelholkar :-)
En bra sak med detta poängkort var att jag fick en liten käck shoppingväska, om jag har med den så ger det ytterligare poäng, jättebra för miljön.
Poängkortet och tillhörande informationsblad.
