Lena i Kyoto

Äntligen kom vi iväg och åkte skidor. En timmes bilresa bort finns Hakodateyama, ett skidställe med några backar som är OK för barn, inte några svarta pister i sikte utan mer lite finåkning i 2-3 min för att sedan stå i liftkö i betydligt flera. Men härligt var det att idka lite vintersport och att lufsa omkring på knarrig och snövit mark.
Det var premiär för Maja att åka utför. Hon var ordentligt skeptisk till det här med skidor och försökte övertyga oss under ditresan att hon istället bara skulle leka med snön. På vägen hem igen konstaterade hon att det där med skidor var ju kul, det kan vi göra i morgon också. Maja hann även med lek med snö, vi gjorde snöänglar och snögubbar.
Vi hade sällskap av en familj från skolan som har sin dotter Alice i Esters klass.



   



Det krävs att man tar sig upp i bergen för att kunna göra en snögubbe. Så det är ju inte konstigt att japaner inte är så vana med vintervägar. Bara tanken verkar göra dem panikslagna. Vägen mot backarna kantades av bilar vars däck rustades med kedjor, detta trots att körbanorna var rena från snö och is, men vad vet jag, kanske de skulle någon annanstans där väglaget var extremt halt. 

Tina kommenterade förra vinterinlägget med frågan om detta är ett bakslag och undrade när våren kommer till Kyoto. Jag kan inte säga bakslag eftersom det inte varit någon snö tidigare (bortsett från vår bergsbestigning då det yrde snö runt öronen). Snön på vår lilla baksida var kortvarig. Nu idag, i Kyoto, hade vi klarblå himmel, soligt och en temperatur på närmare 15 grader, kanske våren är här!