På riktigt!
Nu är jag här lite mer på riktigt. Jag känner mig ordentligt integrerad i det japanska samhället. Jag har nämligen skaffat ett pointu cardu i kvarterets mataffär. Jag vet inte riktigt hur det funkar, om det kommer att skickas hem värdekuponger eller om en rabatt automatiskt dras av på inköpen. Förhoppningsvis fungerar det per automatik för annars är risken överhängande att kupongerna försvinner med all annan reklam med japanska krumelurer som passerar genom vår postlåda varje dag.
Kassörskorna i affären frågar alltid om jag har pointu cardu, i och för sig är det bara det ordet jag förstår av meningen. Pointu Cardu är ett av alla engelska låneord som japanskan berikats med. Eftersom alla stavelserna slutar med en vokal i japanskan blir det därför Pointu cardu istället för point card. Om de inte lägger till det går det inte att skriva ordet korrekt med japanska tecken. Fler exempel på sådana ord är forku, beeru, beefu.
En superrolig grej som hände då vi var på bowling och lunch-fest (födelsedagsfest) med en massa familjer från Esters klass. Ett gruppfoto skulle tas så alla barnen ställde upp sig framför kameran. Då säger alla cheesuuuuuuuuuuuuuuuuuu .......... på bilden syntes 15 fågelholkar :-)
En bra sak med detta poängkort var att jag fick en liten käck shoppingväska, om jag har med den så ger det ytterligare poäng, jättebra för miljön.
Poängkortet och tillhörande informationsblad.
Familjen skrattar så de gråter åt cheesuuuuu.
Kan man få se bilden??
Vad jag forstar sa far du 1 poang for varje 100 yen du betalar och nar du samlat ihop 300 poang sa far du en "kaimono-ken" vard 300 yen vilket jag antar helt enkelt innebar att du kan dra av 300 yen i kassan. Vill du ha poangen sa lamna bara fram kortet i kassan varje gang du betalar.
En del butiker har valdigt formanliga pointo ka-do system. Ett exempel ar Bic Camera, elektronikvaruhuset nara Kyoto Station, dar man kan anvanda de intjanade poangen nar man vill, aven direkt vid forsta inkopet. Pa stora kop kan man spara in flera tusen yen.
