Smultron?
Ibland är det så tydligt att vi människor värderar olika saker. Några hittar små smultronställen som andra passerar utan att reagera. Det handlar inte alltid om att de som passerar den enes smultronställe inte är tillräckligt uppmärksamma utan det kan helt enkelt vara så att vi värdesätter HELT olika saker, det blev väldigt tydligt igår.
Vi, jag, flickorna, mamma och min styvfar Georg tog en båttur. Första stoppet var på Ekerö, där åt vi lunch och fikade, jättemysigt. Nästa stopp skulle vara så där extra mysigt enligt mamma och Georg, de hade bjudit med sig vänner vid flera tillfällen just till detta ställe, mamma och Georgs lilla smultronställe.
Vi passerade Flottsbro badplats, gled sakta igenom kanalen och vi närmade oss bryggan som var målet. Eftersom jag inte är en supervan båtmänniska krävs total fokus och koncentration när båten ska läggas till (då jag har en uppgift) för att det ska lyckas. Vi lyckades, fendrarna var nerpetade, båten var bunden med godkänd knut. Jag lyfter blicken för att betrakta detta smultronställe. Jag såg då inget smultronställe! Platsen var helt i skugga, det kan ju vara skönt ibland, men bryggan var extremt bristfällig, den var i det närmsta obrukbar bortsätt från de 7-8 meter som krävdes för att överhuvudtaget kunna lägga till vid den (utan ankare).
- mamma, vad gör vi här?
- eh, vad då, här är ju skönt!
Kanske är det en generationsfråga, mamma och Georg tycker det är sååå skönt i skuggan och att bada ingår inte i deras top 10-lista längre. Att bryggan knappt kan kallas brygga var också ett + eftersom det är ett säkert sätt att få vara ifred.
Jaha, vad göra? Vi fick simma 3 meter in till den fasta marken och promenera till Flottsbrobadet, jag och flickorna alltså.
Vi, jag, flickorna, mamma och min styvfar Georg tog en båttur. Första stoppet var på Ekerö, där åt vi lunch och fikade, jättemysigt. Nästa stopp skulle vara så där extra mysigt enligt mamma och Georg, de hade bjudit med sig vänner vid flera tillfällen just till detta ställe, mamma och Georgs lilla smultronställe.
Vi passerade Flottsbro badplats, gled sakta igenom kanalen och vi närmade oss bryggan som var målet. Eftersom jag inte är en supervan båtmänniska krävs total fokus och koncentration när båten ska läggas till (då jag har en uppgift) för att det ska lyckas. Vi lyckades, fendrarna var nerpetade, båten var bunden med godkänd knut. Jag lyfter blicken för att betrakta detta smultronställe. Jag såg då inget smultronställe! Platsen var helt i skugga, det kan ju vara skönt ibland, men bryggan var extremt bristfällig, den var i det närmsta obrukbar bortsätt från de 7-8 meter som krävdes för att överhuvudtaget kunna lägga till vid den (utan ankare).
- mamma, vad gör vi här?
- eh, vad då, här är ju skönt!
Kanske är det en generationsfråga, mamma och Georg tycker det är sååå skönt i skuggan och att bada ingår inte i deras top 10-lista längre. Att bryggan knappt kan kallas brygga var också ett + eftersom det är ett säkert sätt att få vara ifred.
Jaha, vad göra? Vi fick simma 3 meter in till den fasta marken och promenera till Flottsbrobadet, jag och flickorna alltså.
Kommentarer
Trackback
