Lena i Kyoto

Jaha, då är vi tillbaka, en speciell känsla att komma tillbaka ......hem, det är faktiskt hem, det kändes tydligt och bra.
Ola hade införskaffat Môet, för visst är det värt att fira!

Hemifrån Sverige (skönt att ha flera "hem") mailade jag med några av de vi känner här i Kyoto och föreslog en picknick vid floden två dagar efter att vi landat, vore kul om tjejerna kan träffas igen innan skolan drar igång. Sagt och gjort så blev det. På morgonen var vi förstås trötta av våra jetleg, Ester som har svårt att äta frukost i normala fall såg det som en omöjlighet denna morgon. Vi ger oss iväg på den 10-15 min långa cykeltur till mötesplatsen, temperaturen var mellan 35-40, luftfuktigheten dryga 90%, det var som att cykla igenom en tjock vägg av segflytande värme. Väl framme störtade Ester av cykeln, in i skuggan och hulkade, hon kräktes aldrig men det var så nära det kan bli. MEN det glömdes bort då kompisarna droppade in och de hade helkul i floden, de badade med kläderna på och det var många i omgivningen som fotograferade detta sköna gäng. Själv funderade jag lite över det komiska i situationen, jag, föreslår från svala Sverige om att ha picknick under de varmaste timmarna, lyckades också pricka in den förmodligen hetaste dagen denna sommar. Men vi satt i skuggan, drack vatten i mängder och hade det trevligt. INGEN Japan skulle ha föreslagit detta, dagtid håller man sig på svalare ställen, hemma eller i något svalt varuhus.

På kvällen var det eldfestival Gozan no Okuribi, då fem enorma eldar tänds på bergen i form av olika japanska tecken, för att fira andarnas återvändande till de dödas rike. Vi åt middag hemma hos Jens och Ju, sedan gick vi upp på deras tak, därifrån kunde vi se 3 av eldarna.





I går åkte vi till Japans största insjö, Biwa lake. Esters kompis Chloe följde med. Vi har ju inte 100% koll på saker och ting, efter en stunds iaktagande märkte vi att ALLA var väldigt unga, drack öl och rökte, hade gjort sig extra snygga gällande hår osv, de flesta tjejerna hade högklackat .......... och där satt vi!
Ola tog en promenad längre bort på stranden och upptäckte då att vi bara behövde förflytta oss 100m för att få mer plats och smälta in lite mer, hm glöm det sista, vi smälter aldrig in.






De flesta hade med sig väldigt mycket grejer, tält, grillar, stora kärl med is mm. Bakom oss hade de en - för oss ny - teknik att servera kalla nudlar.