Lena i Kyoto

Det är halvdag i skolan för flickorna. Därför tog jag med skolbok och laptop och satte mig på ett fik nära skolan.  Så smidigt och effektivt. Jag blir mer fokuserad på studierna, ......förutom just nu då jag skriver blogg.
Jag gick precis nyss på toaletten. Den första tanken när jag öppnar toadörren är att tända belysningen, det fanns två knappar att välja på och jag hinner precis börja fundera på vilken som är den rätta knappen (jag har satt igång ett larm för länge sedan då jag i samma situation som nu valde fel knapp, det var visserligen i ett sjukhus men det har satt ett spår av försiktighet i att trycka på knappar i toaletter), bråkdelen av sekunden efter tänds belysning automatiskt, jag pustar ut. Samtidigt hör jag ett litet surrande ljud, det är toalocket som fälls upp automatiskt, perfekt eftersom man motvilligt rör offentliga toaletter (även om de är renskrubbade som denna). Jag sätter mig på den uppvärmda (inte av tidigare besökare) och framför allt rena toaletten och kissar lite grann. Sedan spolar toaletten av sig själv medan kranen i handfatet börjar rinna. Att gå på toaletter i Japan är som att vara omhuldad av hjälpande änglar som sköter om mig och jag får en inblick i hur det kan vara för prinsessan som är omgiven av kammarjungfruar.  Fast jag föredrar nog det högteknologiska mot hjälpande händer vid toalettbesök.