Lena i Kyoto

Kyoto ångar historia och kultur. Kyoto anses vara lite snobbigt, att kyotobor anser sig lite förmer. Kanske det är av stolthet och mallighet över att bo och leva på denna historiska yta på jorden.  Ett problem dock är att de inte är så positiva till förändringar. Att öppna portarna och välkomna världen sitter långt inne. Men, i våras skedde ett stort steg i den riktningen, Kyoto kommun (efter påtryckningar från vissa företagsledare) konstaterade att staden behöver en Internationell skola. Det finns redan en sådan, sedan 50 år tillbaka, vilket betydde att det räckte med att erkänna den, vilket de gjorde. Det var ett stort steg för skolan, skatten sänktes något och eventuella sponsorer till skolan får göra avdrag i deklarationen. Efter det erkännandet var förväntningarna höga att olika saker skulle förenklas för skolan, det har tyvärr inte visat sig på något sätt.

I dag var det ett möte på skolan. Rektorn var nöjd över det faktum att kommunen har lagt ut en fråga på deras (kommunens) hemsida där de efterfrågar råd och tips om hur de kan göra kommunen mer internationell, inkluderat att göra livet lättare för utlänningar i Kyoto. Ett första råd jag vill ge dem är att göra det möjligt att svara på denna efterfrågan på engelska, tro det eller ej, men i gruppen som efterfrågar råden finns ingen som behärskar världsspråket nr 1...... Vill man eller vill man inte?

6275980340234027 Jacobsen Lena 様

この度はIKEA FAMILYへのご入会、ありがとうございました。
Jacobsen Lena 様の登録が完了致しました。
会員番号は 6275980340314027 です。
カードがお手元に届くまで、二週間程度お待ちください。

カードが未着のお客さまは、ご来店の際に、
ご面倒ですがカード番号をメモしたものをお持ちください。
番号を提示していただくと会員特典を受けられます。

IKEA FAMILY会員限定の特典もご案内している
IKEA FAMILYホームページへはこちらからアクセスしてください。
ＰＣ用ページ：http://www.family.ikea.jp/
携帯用ページ：http://www.family.ikea.jp/m/

イケア・ジャパン株式会社

※本メールの送信元アドレスは、配信専用です。
ご返信いただいても対応ができませんので、ご了承ください。

så då är det kirrat!               
....................tror jag

På lördag har vi bokat kanotfärd;

A mountain stream of the Kizu River serves as a venue for canoeing. The stream runs along the base of Mt. Kasagi, designated as one of the scenic beauty and historical sites in Japan. While canoeing down the stream you can enjoy a highly impressive view of seasonal natural beauty, truly unusual and wonderful experience!

Eller rättare sagt, vår vän Izumi har ringt och bokat. Trots att de har en engelsk webbsida, vilket långt ifrån alla har, försöker jag inte ens att ringa om frågor eller bokning.  Izumi meddelade att bokningen är gjord och att ingen av ledarna kan engelska. Tur att kroppsspråket är internationellt! Fast, det har jag i och för sig märkt att det inte alltid är, det har sina dialekter även det;

• Om jag menar mig själv här i Japan (med kroppsspråk) pekar jag inte mot mig själv i brösthöjd som annars är brukligt, här sätter man pekfingret på näsan i stället.
• Ett flitigt använt kroppsspråksord för stopp/nej/slut/stängt, är att korsa underarmarna eller lite mer diskret att korsa pekfingrarna.
• När man ska visa antal genom att visa upp rätt mängd fingrar och det överskrider 5, visar man upp en full hand och resterande fingrar för att visa rätt antal i den andra handens, den fulla handens handflata (fattar ni?)
• ......ett sätt, om man nu kan kalla det för kroppsspråk, är att om flickor ska framstå som söta, ska de gå inåt med fötterna så att de näst intill snubblar, samt liksom ha huvudet lite lutat åt sidan, neråt med hakan och detta kan förstärkas med ett finger på hakan kombinerat med småfnitter.  Märker jag att mina döttrar börjar ta efter detta beteende flyttar vi hem omedelbart bums!

Nu har jag varit på Japans högsta punkt, toppen av det heliga berget Fuji! För att göra det extra jobbigt börjar man klättra på kvällen. Anledningen är att få se soluppgången från toppen. Solen är ju även den en symbol för Japan, den röda solen på den vita bakgrunden (flaggan). Rött blev det, toppen som är lavatäckt med en blandning av svart och röd lava glödde av solens ljus, otroligt maffigt.

Säsongen är kort och japanerna är många så det kan bli trångt på berget. Stundtals stod vi i kö för att hasa oss vidare uppför, vilket var helt Okej, kan inte påstå att jag hade någon brådska, var mer fokuserad att andas och se var jag skulle placera nästa fotsteg. Lamporna sken från allas pannor så man såg pärlband över oss och under oss av andra grupper med pilgrimer.

Bussen förde oss till startplatsen som var station 5. Lite fusk kan man tycka, men jag fick veta att det är först från station 7 som man faktiskt befinner sig på just Mt. Fuji. Det är inte så enkelt att det är olika berg som ligger mot varandra utan min gissning är att man kallar den del som uppstod efter det senaste utbrottet för just Mt. Fuji. 

Före start var vi 4 tjejer väldigt stirriga och packade i och om i ryggsäckarna, kollade pannlamporna och köpte vandringsstavar. Vår guide gav instruktioner i hur man ska andas och hur stora kliv man skulle ta. Första målet var station 7 där vi skulle vila. Vi hade räknat med en vila på 2-3 tim, men det blev endast 1 tim vilken ingen av oss hann komma ner i puls på.


Kaori, Chinagi, Yoko och jag redo att börja!

Takten var inte hög, i sakta mak förde vi oss högre upp, meter för meter. Luften blir tunnare vilket vi anpassade oss vid utan problem eftersom farten var på den lägsta växeln. Vi började bestigningen kl. 19.30 och var framme på toppen prick 5. Solen steg upp 10 min senare under molnen som vi hade under oss. Men solens värme och ljus var magnifik, vi stod där och bara njöt av triumfen och den vackra, skimrande och heliga topp.  Flera ur vår stora grupp hade droppat av under färden, därav Chinagi ur vårt 4-manna gäng. Hon var helt enkelt för sömnig, kunde inte hålla sig vaken, så för att inte ramla ihop i ledet hyrde hon in sig och fick en filt på en av de övre stationerna.
 

Chinagi drar i sig lite syrgas, men det räckte inte för att hålla henne vaken.... Hennes kommentar var att; "nästa gång ska jag göra det på dagtid, eller förresten, jag kommer aldrig göra det igen".


Tre nöjda bergsbestigare på toppen!

   

Efter att njutit av att vi nått vårt mål, började färden tillbaka, neråt. Jag kände mig relativt pigg och frisk på toppen men den känslan blev totalt förbytt under nervägen. Slirigt i sand och grus, ganska brant, kampen var att inte ramla alltför ofta och att skona knäna i möjligaste mån. Väl nere vid station 5 var rumpan blå och knäna skrek av smärta, aj, vad ont!

Bussen lämnade stationen klockan 10 på söndagsmorgonen, den sista dagen i augusti. En timme senare sänkte vi ner våra smärtande kroppar i ett hett bad, ett onsen. Fantastiskt skönt! Nu behövdes bara lite sömn efter att ha varit vakna i över ett dygn.

Som soldyrkande svensk är det väldigt märkligt att totalt göra omvändningen från att vara ute när solen skiner till att passa på att gå ut när det är mulet eller börjar skymma. Temperaturen är enligt Yahoos vädersida 33 grader i Kyoto men att det feels like 40, det beror på luftfuktigheten.

Ester och jag cyklade en snabbis till affären och höll på att dö på kuppen. Esters kommentar när jag svänger in på en av smågatorna; "hur kan du svänga in på en gata utan skugga"?, det är inte svårt alls, solen står högt på himlen.

Igår runt 17-tiden cyklade vi ner till floden, köpte McDonalds till E och Sushi till mig och M som vi åt på filten (sen lunch). Isabell och hennes tjejer kom och sällskapade, kul att se dem igen. De är trötta på värmen, här är det faktiskt OK att få klaga lite. Vi lämnade floden straxt före 20-tiden efter att Maja och Livia legat och njutit i det ljumna vattnet.

 
I mitten på bilden ser ni Ola i profil då han pratar med våra bordsgrannar från Australien.

I fredags var barnen på sleepover-party båda två, så vi var så att säga barnfria! Det var första kvällen tillsammans på stan utan barn i Kyoto (på 1 ½ år!!!). Vi började på vår uteplats med lite gott vitt vin. Promenerade ner till stan och gled in på Simsons bar vilket är en sån där riktig bar med bartendrar med raka yrkesstolta ryggar och välstrukna vita skjortor. Middagen intogs på en av de uppbyggda uteserveringarna längs floden, maximal trivselfaktor. Efter det promenerade vi vidare längs Pontocho dori som är en 1½ meter bred gågata som kantas av restauranger och barer i traditionell eller modern japansk stil. Där fick vi se ett sällskap med affärsmän i övre medelåldern tillsammans med tre Geishor.  Man blir helt paralyserad och liksom bara stirrar. Kameran åkte fram när de redan passerat. Det känns mäktigt och otroligt ...ja, jag vet inte vad (finner inga ord) ... att veta att de är riktiga. Det är andra gången jag såg riktiga Geishor.  Vi ser ofta Maikor här i Kyoto, ofta vid mer högtidliga tillfällen vid Shrines och tempel, Maikor är geishalärlingar. Men jag förmodar att flertalet vi sett kommer från de olika studios som erbjuder tjejer att bli uppmålade och klädda till en Maiko för en timme eller två.  Maikor finns bara i Gion här i Kyoto.



Lördagen var lite seg i starten. Vi promenerade ner till stan och åt lunch innan vi hämtade våra två tjejer. De hade spelat Bowling och ätit italienskt. De var trötta men nöjda och glada.

För att se till att även söndagen skulle bli lite seg i starten satt vi uppe och såg fotbollen mellan 1 och 3 på natten, Sverige - Spanien.  Efter frukosten vid 11-snåret packade vi in grillen och mat i bilen och åkte till en flod som ligger 15 min norrut. Familjen Gisselgård kom dit och vi hade det mysigt och gott tillsammans.

  

  

  

Efter att lämnat Maja på skolan kl. 9 åkte jag tillsammans med tre andra tjejer till Arashiyama. Vi besökte ett tempel, kastade en peng där man skulle efter att blivit informerad att det helst ska vara ett femyenmynt för att det ska bringa lycka, en tia var inte bra. Till detta tempel tar man sig på sin trettonårsdag för att hämta lite visdom, sedan går man över områdets kända bro utan att titta bakåt, för gör man det åker visdomen tillbaka. Är man Korean vilket en i sällskapet är, gör man det på sin tolvårsdag, för där fyller man 1 år samma dag som man föds.
Vi åt lunch på ett mysigt ställe som serverade kalla nudlar och tempura. Efter det åkte vi hem till en i sällskapet där vi fikad med tårta, tårtan var för Elena som hade sin födelsedag idag!

  

Här kan ni se en snutt film från Esters klass maypoledance:

http://jp.youtube.com/mrcdoublet

Maj och Juni är fullspäckade månader oberoende på var man är i världen verkar det som. Flera födelsedagar, avslutningar av olika aktiviteter, insamlingar till höger och vänster samt att umgås ordentligt med väl valda innan vi skiljs åt för sommaren. Nedräkningen har börjat inför resan västerut, 3 veckor och 3 dagar kvar, nedräkningen till flickornas skolavslutning; 11 dagar, nedräkning till Majas födelsedag; 2 veckor och 4 dagar, nedräkning till en barnfri fredagskväll; 4 dagar, 20 tim, 10 min.

Här nedan presenteras årets familjebild;

Om ni tittar supernoga ser ni bröllopsdagspresenten runt min hals.

Aktiviteterna i skolan avlöser varandra, igår hade klass 4/5 ett föredrag om de lite mindre roliga sakerna i världen; global warming, barnarbete, rasism och hemlöshet. Ester var med i den gruppen som arbetat med barnarbete. Ester började med att berätta om hennes egen dag för att sedan berätta om en flicka i ett land i Afrika och om hennes dag. Reflektioner som påverkar.

Idag var det årets Maypole-dans som skulle avhandlas. Det övas och tränas ordentligt inför detta, vilket märktes. Skillnaden mellan vår midsommardans och dansen runt denna stång är att från denna hänger ett antal färgglada band som man genom en medvetet planerad dans flätar fint längs med stången. Majas grupp dansade och sjöng om jelly beens med passande nytryckta tröjor och Esters klass imponerade med att trampa runt på enhjulingar. Stämningen är på topp och man står frågande efteråt var efterfesten kommer att hållas.





   

I går, lördag den 31 maj, började flickornas skola att fira att den fyller 50 år. Dagen kallades "sports day" och bestod av de klassiska laglekarna ägg på sked, dragkamp, kasta vattenballonger etc.

Det regnade oavbrutet men det verkade inte påverka stämningen negativt, kanske tvärtom.

Efter det blev alla familjer i klass 4/5 hembjudna till en av familjerna som bodde i närheten. Det är intressant att komma till hem som inte liknar något annat hem man varit i. En ovanlig och intressant kombination av tatamimattor och marmorväggar. Det var slottliknande i sin utformning och hade till och med en stor och hög järngrind trots att det precis innanför var 1 meter till husväggen, så kan det bli i ett land där husen inte har några stora trädgårdar, inte ens om man äger ett av de stora sjukhusen i Kyoto.  

  

Jag satt bl.a. och pratade i en grupp med mammor om kvinnors olika situationer i olika delar av världen. Kan det bli mer på riktigt när vi alla har så olika erfarenheter . En av kvinnorna är från Boston, hon är professor och hon och hennes son är här i Kyoto endast under en termin. Hon berättade om när hon fick sin son och hur det var på håret att hon förlorade sitt jobb eftersom hon var hemma i 6 månader (sedan blev det dagis). En annan kvinna har flyttat runt med sin man och familj de senaste 16 åren. Hon är från Filipinerna och hennes man är australiensare och arbetar inom hotell. För henne var det att ladda om och anpassa sig till de olika förhållanden som var beroende på var de hamnade. Hon menade att allt var så dyrt här i Japan jämfört med Taiwan där de senast levde. Där hade hon levt ett riktigt lyxliv med hemhjälp av olika slag, trädgårdsmästare och obegränsade besök på spa och lyxvård.  En annan av kvinnorna är hemmafru och mamma till 4 barn och familjen är väldigt förmögen. Hon berättade att hon ofta kände sig frustrerad över att hon inte kände sig så lycklig som hon borde, att hon dagligen hade lust att kasta ut någon unge genom fönstret och att hon inte borde känna så. Snacka om motpol till kvinnan från Boston, vi ansåg alla vikten av att finna balansen och hur oerhört svårt det är, var man än är i världen.  Tydligt är att Sverige är annorlunda gällande könsroller, det är lätt att tro att de ska vara avundssjuka på vår jämställdhet, kanske de är det till viss del, men mest undrar de över hur vi får det att fungera när båda föräldrarna arbetar så pass mycket. Intressant med en diskussion som denna är att vi alla har i princip samma åsikter om det mesta, framför allt om vad vi behöver för att må bra. Men gud vad bra Sverige är med föräldraförsäkringen, alla som hör om den blir otroligt imponerad.

Igår åkte vi till en familj som bjudit in oss och två andra familjer till ett knytkalas i deras trädgård. Himla trevligt! På vägen dit såg vi Shinkansen vilket Maja kommenterade. Eftersom de på dagis pratar om de olika kommunikationssätten så informerade Maja oss att Shinkansen åker fortare än vår bil. Jag frågade vad som åker fortare än Shinkansen och hon svarade korrekt med; airplane. Men vad heter det på svenska frågade jag vidare. Då svarade hon;

- flygplan, men jag vet inte vad det heter in Spanish.

- Det är OK.

På restauranger med running sushi, kommer sushi på rullband. Jag äter lunch på running sushi ofta. Jag har två favoritställen, de ligger 10 meter från varandra. Den ena känns äldre och mer personlig. Kockarna står i mitten, på insidan av rullbanden, och man kan bara ropa om man vill ha en variant som inte rullat förbi på ett tag. Den andra är mer high tech, kockarna syns inte och vill man beställa gör man det via en datorskärm. Det man beställt kommer sedan ut på ett rullband som går ovanför det andra rullbandet, det kommer lite snabbare och de små tallrikarna står på ett Shinkansentåg i miniatyr.

Söndag till måndag var Ester och jag på läger tillsammans med Japanska Scouter. Det var 25 scouter i 19/20års-åldern, 2 seniorscouter och 8 barn från KIS (skolan). Kis-barnen fick optimal omvårdnad och uppmärksamhet, de hade en varsin scout som var vid deras sida hela tiden.
Det var helgdag igår, Labourday.



Lägret kallades Snowcamp, men eftersom det även här är varmare än normalt så fanns det för lite snö för de aktiviteter som de planerat för från början; skidor, släde mm.  Det blev istället mest inomhusaktiviteter/lekar.

-   Hantverksarbete med utsågade träbitar som sattes ihop till olika djurhuvuden som fick bli nyckelringar
-   Stå i två rader med handen mellan benen hand i hand med den som står bakom, sedan gå framåt eller bakåt mellan benen på varandra (låter kanske som en helt annan aktivitet men se bild nedan)
-   Två personer hyffsat jämnlånga står rygg mot rygg, ca 30-50 cm emellan, med hjälp av rumpan ska man få den andra personen att tappa fotfästet. En stor fördel för västerlänningar som har en mer utskjutande bakdel :-)
-   Två personer står med ett långt rep emellan sig och runt sina ryggar och ska försöka även i denna lek få varandra på fall.
mm mm


 Efter middagen var det en ljuscermoni och efter det viskleken, ibland på japanska, ibland på engelska (med japanskt uttal), det lyckades inte en enda gång ....konstigt.

Vi sov i mysiga stugor. De invigdes med kuddkrig, (seniorerna var inte i vår stuga). Alla andra hade ordentliga pyjamasar med sig, nattlinne är inget bra alternativ då det bli kallt på natten, men vi klarade oss ganska bra i alla fall, mjukisbrallorna fick rycka in.


På måndagen gick vi ut på hajk, vi skulle leta björnspår. Vi hittade 34 spår, svarta små spår tryckta på rött papper.


Innan det var dags att åka tillbaka gick vi till ett jättegammalt hus där vi gjorde riskakor, utanför var ett stort kar där vi först tvättade händerna. Ester gillar riskakorna på ICA Dragonen mycket bättre, men det var roligt att banka ris och kleta med degen.


Ola och Maja har under tiden varit på Zoo, restauranger och på Starbucks.