Lena i Kyoto

Önskar att rubriken syftade på en sen utekväll med en massa roliga tjejkompisar men tyvärr så är icke fallet.

Jag är för sent ute att boka en bra resa till vårlovet, så vi får nog njuta av Kyoto istället och det är faktiskt inte fy skam det heller. Paradisön Guam, mitt ute i stilla havet får vänta till ett annat tillfälle.

Igår åkte Ester hem själv eftersom hon hade haft club, fritidsaktivitet. Hon tar en buss 2 stationer och byter till den buss som stannar nära vårt hus. Från första bussen ringer hon med panik i rösten - mamma, var är mitt busskort .... neeej..... Här i Japan går man på bussen bak och visar färdbeviset då man går av. Ester missade hållplatsen, hon fick gå av den efter. Då är det lätt att känna sig långt hemifrån. Men hon fixade det också.

Ester fick ta emot ett pris inför hela skolan i fredags, hon var skolans "Risk-taker", det är en av egenskaperna som de främjar här. Det syftar nog inte på att ta stora risker, mer att våga och inte vara rädd att göra fel. Det stod att hon nu pratar högt inför klassen och att hon har börjat skriva på engelska. Tidigare har hon skrivit på svenska som vi sedan översatt hemma.

Personalen på Majas dagis bad mig stanna kvar i morse och hjälpa till då de skulle fråga Maja en massa saker och fylla i rutor på några A4-papper om t ex hur hon tycker det är att måla, välj neutral mun, leende mun eller skrattande mun. Det var ca 20 olika frågor, Maja sa till mig att vara tyst och att hon förstod vad fröken sa, vilket hon faktiskt gör verkar det som. Det känns så skönt och jag är så mallig.

Igår hade vi 23 grader varmt! 
Snart ska jag tillsammans med en Japansk mamma från skolan, åka och se om det finns några resor till något ännu varmare ställe, vi har inte haft något sportlov, istället har vi vårlov i månadsskiftet mars/april, det är också terminsskifte, från 2:a till 3:e terminen. Det krävs tolk om man ska göra något här för annars är det omöjligt. Igår skulle jag hitta ett ställe där man kunde köpa månadskort till bussen, jag visste att det gick vid en viss tunnelbanestation, jag sprang som en jehu fram och tillbaka, hit och dit efter olika instruktioner så jag höll på att bli galen, verkar svårt för vissa att bara svara att de inte har en susning istället för att peka på måfå.
Ester fick sitt busskort till slut. Förra månaden köpte vid det vid Kyoto Station men det verkar bättre att köpa det på närmaste stället.

Håll tummen att vi får tag i några biljetter, förhoppningen är att jag, Ester och Maja kan ta oss söderut för att tillbringa en vecka i solen. Izumi, som hjälper mig med detta, var hemma hos oss igår och kollade efter resor via internet och telefon, men vi verkar vara sent ute. Orsaken varför hon var hemma hos oss var att hon ville lära sig att göra svenska pannkakor, hennes dotter går i Esters klass och har fått smak på dem.

I dag regnar det. ALLA använder paraply t.o.m. alla cyklister, gummistövlar eller regnjacka är sällan förekommande. Förra onsdagen regnade det också, då traskade jag runt inne i stan med mina röda knähöga gummistövlar och röda regnjacka, ALLA tittade på mina fötter. De små japanskorna har minimala pumps och tunna knästrumpor oavsett väder.

Men jag är så där exotiskt praktisk och rejäl.

Nu är det måndag, igen!!! Det verkar bara finnas måndagar och fredagar här (precis som hemma).

Jag lämnade en ledsen Maja vid Kyoto Station i dag, dagisgruppen skulle på äventyr och titta på djur. Maja längtar hem till sitt röda hus och sina gamla dagiskompisar som pratar svenska. I går kväll när hon skulle somna grät hon en skvätt över att hon inte hittade vägen hem till vårt röda hus, i morse vände hon det ledsna till det mer arga och hotfulla; idag ska jag inte säga bye bye till dej, jag ska baaara säga hej då!

Maja och jag tog bussen till stationen. Det var mycket folk på bussen så vi fick maka in oss bäst vi kunde. Vi kunde tydligen inte tillräckligt snabbt, till min stora förvåning puttades jag helt brutalt in med hjälp av någon, tittade bakom mig och fick se en så´n där minitant, ca 130 cm lång, så under resten av resan stod jag mest och funderade om hon hade skallat mig in i bussen.....

I fredags var Ola hemma från jobbet, superförkyld, så där som bara riktiga män kan vara. Jag passade därför på att övningsköra (de kör ju på fel sida här) men det var till skolan så jag kunde vägen utan och innan, men konstigt är det. Alla infarter, typ till skolan och parkeringsplatsen är så himla trånga, ytorna är minimerade här på något sätt. Varje gång jag skulle sätta på blinkersen sattes vindrutetorkarna på i stället, tack och lov har vi automatbil och tack verkligen och lov att de inte har några rondeller här!

I lördags köpte vi rågmjöl (finns inte i vanliga affären) efter tips från en Japansk tjej som haft inneboende från tyskland som längtade efter grövre bröd precis som vi gör, så vi letade upp jäst och bakade här hemma, njöt ordentligt av varmt nygräddat grovt bröd. Vi har skrivit ut ett recept på knäckebröd också så det blir mer baka av :-) Mjölet var inte gratis, räknade ut att de 12 brödbullarna kostade ca 60-70 kr, men värda varenda öre.

 Före baket var vi på Zoo, det är 10 min cykelavstånd dit. Ola och Maja var visserligen där förra helgen men jag och Ester var så avundssjuka så vi bestämde att det var värt ytterligare ett besök för dem. Det började regna efter en stund och det blev så där elakt rått rakt igenom kroppen så vi åkte hem utan att ha sett alla djuren, så vem vet, kanske det blir Zoo nästa helg igen :-)

I dag är det fredag, min favoritdag .....i alla fall favorit kväll.
Vädret är höstlikt, regn i luften och mulet.
Ester är hemma från skolan, hon är förkyld och har varit hemma sedan i onsdags. Eftersom hon inte har feber utan bara är lite snorig så passar vi på att förbättra engelskan. Hon har ett litet häfte där hon skriver sin egen ordlista, dvs glosor. Vi köpte en språk-CD innan vi åkte hit som hon övar med också. Nu har hon gått i engelskspråkig skola i en månad, i början (det är fortfarande början, men början av början) hade hon svårt att uttala orden, det blev gärna svenskt uttal på engelska ord men nu får hon till det hur bra som helst, jag är imponerad :-)
Hon har givetvis svårt att förstå när hennes kompisar pratar på i snabb takt men pratar man sakta med enklare ord så snappar hon upp en hel del nu. När hon pratar i sömnen så är det numera på engelska!!!

Inför alla hjärtans dag har barnen på Majas dagis gjort fina hjärtpåsar som är placerade under deras krokar. Alla ska göra fina kort, gärna med lite godis, till alla sina kompisar och lägga i varandras påsar som de sedan får ta med hem på onsdag. Sååå här har det klippts och klistrats, stansade hjärtan, nallar och blommor. Ester och jag förberedde med bilder på kompisarna och på Maja, som Maja sedan limmade ihop till fina (ganska hysteriska) kort.

Alla barnen på Majas dagis (förutom Maja) har en Japansk mamma, oftast med utländsk pappa (en alien). Så kallade mixbarn kan ibland få det jobbigt i Japanska skolor, så en del har nog valt Internationella skolan pga det, en del har valt det för att det har en viss status eftersom det kostar pengar. Skolan får inga pengar från den Japanska staten utan måste klara sig på egna medel, så att det ger status är märkligt eftersom ekonomin förmodligen inte är bättre än i andra skolor. Rektorn berättade att skolan förmodligen blir godkänd av staten i April, vilket innebär att de får pengar och att de har rätt att ta emot sponsorspengar, som det är nu kan inte företag "dra av" sponsorpengar till en skola som inte är godkänd. Anledningen till att KIS väntas bli accepterad och godkänd är att antal internationella företag ökar och med det behovet från dessa att kommunen kan erbjuda Internanationell skola.

I går fyllde min mamma år så vi pratade med henne genom skype, det är helt otroligt bra att Skype finns så att vi kan prata länge och hur ofta vi vill utan att bli ett dugg fattigare.

Snart ska jag ta mig till affären och trängas med alla 1½-meters tanter i området.