Lena i Kyoto

Önskar att rubriken syftade på en sen utekväll med en massa roliga tjejkompisar men tyvärr så är icke fallet.

Jag är för sent ute att boka en bra resa till vårlovet, så vi får nog njuta av Kyoto istället och det är faktiskt inte fy skam det heller. Paradisön Guam, mitt ute i stilla havet får vänta till ett annat tillfälle.

Igår åkte Ester hem själv eftersom hon hade haft club, fritidsaktivitet. Hon tar en buss 2 stationer och byter till den buss som stannar nära vårt hus. Från första bussen ringer hon med panik i rösten - mamma, var är mitt busskort .... neeej..... Här i Japan går man på bussen bak och visar färdbeviset då man går av. Ester missade hållplatsen, hon fick gå av den efter. Då är det lätt att känna sig långt hemifrån. Men hon fixade det också.

Ester fick ta emot ett pris inför hela skolan i fredags, hon var skolans "Risk-taker", det är en av egenskaperna som de främjar här. Det syftar nog inte på att ta stora risker, mer att våga och inte vara rädd att göra fel. Det stod att hon nu pratar högt inför klassen och att hon har börjat skriva på engelska. Tidigare har hon skrivit på svenska som vi sedan översatt hemma.

Personalen på Majas dagis bad mig stanna kvar i morse och hjälpa till då de skulle fråga Maja en massa saker och fylla i rutor på några A4-papper om t ex hur hon tycker det är att måla, välj neutral mun, leende mun eller skrattande mun. Det var ca 20 olika frågor, Maja sa till mig att vara tyst och att hon förstod vad fröken sa, vilket hon faktiskt gör verkar det som. Det känns så skönt och jag är så mallig.