Lena i Kyoto

Vårlovet är igång. Men jag vet inte riktigt om det är bra eller inte. Det gäller att hitta på fiffiga grejer, ha svaren på "vad kan vi göra" frågorna.  Idag kom två av Esters kompisar hit, efter lunch drog de iväg och gjorde en varsin mugg i keramik (+poäng i bra aktiviteter). Jag och Maja cyklade och handlade lite mer kläder till E & M och hopprep. Stannade till vid två olika lekparker så att Maja fick sin dos av trivsel. Det är vårväder och superskönt att rikta nosen mot solen.

I lördags kväll gjorde vi som många andra, vi släckte ner. Vi fick inte bara vänja oss vid lite mörker, utan också att sitta stilla. På nedervåningen har vi två lampor som tänds genom sensor......

I torsdags kom ett kuvert adresserat till Ola fullklottrat med japanska krumelurer bortsett från våra namn. Ola tog med brevet till jobbet för att få det översatt. Det visade sig vara en vinstlott, Japan vill öka folkets konsumtion och delar ut 36 000 yen till de familjerna med barn i Majas ålder. Den förra gruppen som fick en kassaförstärkning var pensionärer i en viss ålder. Detta debatteras tydligen ganska hett i japanska medier, vi lyfter på hatten och tackar för pengen.

Det är halvdag i skolan för flickorna. Därför tog jag med skolbok och laptop och satte mig på ett fik nära skolan.  Så smidigt och effektivt. Jag blir mer fokuserad på studierna, ......förutom just nu då jag skriver blogg.
Jag gick precis nyss på toaletten. Den första tanken när jag öppnar toadörren är att tända belysningen, det fanns två knappar att välja på och jag hinner precis börja fundera på vilken som är den rätta knappen (jag har satt igång ett larm för länge sedan då jag i samma situation som nu valde fel knapp, det var visserligen i ett sjukhus men det har satt ett spår av försiktighet i att trycka på knappar i toaletter), bråkdelen av sekunden efter tänds belysning automatiskt, jag pustar ut. Samtidigt hör jag ett litet surrande ljud, det är toalocket som fälls upp automatiskt, perfekt eftersom man motvilligt rör offentliga toaletter (även om de är renskrubbade som denna). Jag sätter mig på den uppvärmda (inte av tidigare besökare) och framför allt rena toaletten och kissar lite grann. Sedan spolar toaletten av sig själv medan kranen i handfatet börjar rinna. Att gå på toaletter i Japan är som att vara omhuldad av hjälpande änglar som sköter om mig och jag får en inblick i hur det kan vara för prinsessan som är omgiven av kammarjungfruar.  Fast jag föredrar nog det högteknologiska mot hjälpande händer vid toalettbesök.

Marie bebådelsedag kallas även för våffeldagen och det tack vare en ordförvrängning. Dagen kallas ju vårfrudagen och i folkmun har detta så småningom förvanskats till just våffeldagen.

Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor
Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt.
NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.

Ur Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755

....himla skit att jag inte har något våffeljärn!

Ester trivs i skolan, hon trivs med sina kompisar där och hur skolan fungerar. Nästa vecka är det vårlov. Reaktionen över kommande lov är inte bara positivt, skulle nog mer kalla det lite negativt.  Det känns som att Ester inte riktigt vet vad hon ska göra på fritiden. Vanliga vardagar fylls av läxor och datortid. Vad gör man på övrig fritid om man är 11 år? Jag gjorde som alla gör nuförtiden, jag googlade; flickor 11 år + intressen;

Nr 1; Teknikläger för flickor, 11-13 år i Pargas. .........Nja, inget för Ester under vårlovet

Nr 2; DigiGirlz ska öka flickors intresse för IT, ...........hennes  intresse för IT är fullt tillräckligt

Nr 3 + 4; handlade om barnseks (ny stavning för att undvika googlare som jag inte vill få med i min besöksstatistik) ......jag blir uppgiven och ledsen

Nr 5; samma som nr 2

Nr 6; handlade om barns utveckling .......stort åldersspann

Nr 7; Kön och autism - fokus flickor

Jaha ja, googlandet funkade inte alls i detta fall. Så jag står fortfarande helt ovetande över vad jag ska föreslå som svar på den ständigt återkommande frågan, mamma, vad kan jag göra? Jag har alltid en lista jag rabblar, men den går sällan hem. I skrivandets stund är allt bra, hon sitter och målar tillsammans med en kompis.  Flickor i åldern 5-6 år är betydligt lättare att sysselsätta! Flickor i 43-årsåldern har alltid häcken full.....

Jaha, så var det måndag igen. Helgen har varit längre eftersom fredagen var en helgdag. Så lång att rutinerna känns ovana. Ola åker bil varje vardag med Ester till skolan, de tar alltid med sig Majas skolväska så att vi slipper ta den på cykeln en halvtimme senare. Idag glömde han ställa ut den på trappan där den alltid placeras, det innebar att jag fick springa till närmaste närbutik och köpa Onigiri (fylld risboll), en brödbit och en banan till Maja till snacks och lunch. Utbudet av den typen av mat är tack och lov ganska stor här i Japan, man kan snabbt hitta något att trycka i sig utan att det behöver vara junkmat.

Efter att jag lämnade Maja gick jag o fikade med Kai, en tysk som bodde här i Kyoto med sin familj vårt första år. Han var här under en vecka genom sitt arbete, och hans fru Sibylla hade snällt skickat med lite presenter till folk de känner här i Kyoto. När vi öppnade vår present tidigare i veckan visade det sig innehålla ett par mörkblå sparkbyxor. Jag blev lite misstänksam och läste det medföljande kortet; Dear Chleo, John and ...... Ja, vad säger man? ja ja, det positiva med förväxlingen var ju att det blev en trevlig fika i dag.

I morse åkte Katja mot Svedala efter sina 6 dagar i Kyoto. Det kan ju verka vara en alldeles för kort tid för en sådan lång resa, men när vi summerar hennes besök har hon hunnit med att se en hel del och framför allt hunnit insupa atmosfären här, och det är väl viktigast egentligen.  Jag frågade henne om Japan/Kyoto var som hon förväntat sig, hon sa att det var bättre, så det så :)

I lördags var vi, (jag, Katja och Ester), på en marknad vid Toji- Tempel, det är en stor och väldigt populär marknad som hålls den 21e varje månad. Det jag letar efter varje gång jag går på marknader är gamla japanska teatermasker. Vi har inhandlat 4 st och vill ha ytterligare 2, så jakten fortsätter. Katja småhandlade lite till sina barn och vi njöt av den 20-gradiga värmen. Katja lyckades verkligen pricka in den bästa veckan gällande vädret, nu har temperaturen sjunkit till 10-12 grader igen.


Katja vid floden påväg till marknaden. Under sina dagar här i Kyoto har hon fått cyklat en hel del.


Ester på marknad, Katja står till höger och väljer vilket dörrskynke hon ska köpa....


På väg tillbaka efter marknaden, bron leder in till den innersta stadskärnan.


På lördagkvällen gick jag och Katja till en mysig restaurang och åt gott.

Igår cyklade vi, jag och Katja, till det Gyllene Templet, ett absolut måste om man så bara åker hit över en dag.  Vi åt lunch på ett typiskt japanskt lunchhak, sushi och Sashimi.  Efter det tog vi oss till Kitano Tenmangu Shrine som har runt 2000 plommonträd i sin trädgård.

Katja hade med sitt skissblock, så hon tog plats nere vid floden på eftermiddagen. Fin miljö och atmosfären är skön, det är också lätt att hitta hem därifrån vilket är en viktig detalj då Katja har samma obefintliga lokalsinne som jag. Jag åkte till skolan och hann träffa Maja innan hon drog iväg med ytterligare 5 kompisar till en av dem där alla skulle sova kvar, Maja var helnöjd! Jag satt och kollade Ester när hon spelade fotboll på skolgården innan hon och jag cyklade hemåt tillsammans.

Middagen intogs tillsammans med lite öl på Zac Baran, ett Jazzcafé som ligger på promenadavstånd från oss. Stället har en i princip obefintlig skylt och ligger en trappa ner i en källare. Ett annat sällskap som var där var turister i Kyoto över några dagar och jag gissar att stället finns med i Lonely Planet eftersom de hade just den boken med sig. Sällskapet kände vi igen från den guidade turen vi gick i onsdags, ibland känns Kyoto litet.

Hon anlände vid lunch igår. Hon följde med på cykelturen till skolan och hämtade barnen, vi stannade till i Palatsområdet och satt på en bänk omringade av blommande plommonträd.

Efter middagen gick jag och Katja på en promenad runt i mitt favoritområde, Kioymizudera. Denna vecka är en promenadrutt kantad med lanternor och det var väldigt läckert och fint; www.hanatouro.jp/

I dag åkte vi till Kyoto station där en guidad tur startade kl. 10.15. Den gick i sakta mak i kvarter jag aldrig tidigare besökt. Kyoto har många dolda talanger och företag som inte skyltar med sin verksamhet, man måste veta vad som döljs bakom skynkena.

Vi såg hur de tillverkade teamuggar, solfjädrar och Tofu. Vi fick djupare insikt i japanernas mixade religioner och traditioner, Geishornas uppgång och nedgång. Framför allt njöt vi av det fina vädret och alla fina minitempel vi passerade.  

När turen var avslutad efter 5 timmar åkte jag iväg till skolan och hämtade flickorna medan Katja flanerade i Kyotos shoppingkvarter.







När vi tidigare på dagen satt på bänken i palatsområdet kommenterade jag att hundarna här i Japan är väldigt välklädda. På kvällen, under promenaden, såg vi denna hund, utrustad som en samuraj.

I går visade jag blogginlägget med strumporna för Ester. Hennes kommentar var att jag är konstig och väldigt pinsam (sedan la hon strumporna i tvätten). Det är jag gärna eftersom det lönar sig.

- Yes, jag vann!

- Va, var det en tävling?

- Japp!

- jaha, då ska jag lägga några andra strumpor där, med döskallar på.

Plommonträden blommar 3-4 veckor före körsbärsträden, de blommar nu, och jag anser att våren är här!!! Enligt japanerna är plommonträdsblommorna vinterblommor och körsbärsblommor vårblommor. Men för mig är 14 grader definitivt vårvärme så jag konstaterar för mig själv att YES, våren är här! Tog med kameran i morse och stannade till i palatsområdet och den delen där plommonträden finns.

Väl hemma möts jag som jag gjort de senaste 18 dagarna av ett par strumpor slängda i hallen. Det är Ester som placerat de där efter dagen "dare to be different", då hon var klädd i rosa vilket är väldigt olikt henne. Jag ska INTE plocka upp dem, så det så! Men, jag inser att ingen annan liksom bryr sig, så de kommer väl ligga där till fan kommer och plockar upp dem......

Nu börjar små vårtecken att komma!  Ett efterlängtat sådant är att återigen kunna spendera lite tid under helgerna vid vår älskade flod, Kamo River som rinner genom Kyoto.  Idag har vi syskonen Megan, Chloe och Nicki här. Hela övervåningen består av två stora kojor, vartenda lakan har kommit till användning.  Kul med kompisar.

Jag är precis tillbaka efter att cyklat fram och tillbaka till affären. När jag nästan var hemma igen, ramlade en tom körsbärstomatask av cykeln från att tidigare varit placerad överst i matkassen som stod i Majas barnsits bakom mig. Inga tomater i sikte. Jag hade alltså under min färd hem lämnat små runda röda spår efter mig......

Om jag var i Sverige nu skulle jag gå raka vägen till Ylva, min frisör (och kompis), och klippa mig korthårig. Sedan skulle jag gå direkt till optikern och kolla synen. Har stora problem med röda ögon då jag använder linser, så brillorna sitter på för det mesta.  Inget känns bra liksom, när jag så ofta både läser i en bok och antecknar i datorn tar jag av och på dem hela tiden. Dessutom fick jag superfina solbrillor i födelsedagspresent, ska jag glassa i dem så måste jag ju ha linserna i, men å andra sidan, ingen ser ju mina röda svidande ögon under de heltäckande solbrillorna.....

Synproblemet verkar sprida sig, snart sitter jag här med ett par brillor i håret och ett par på samt ett par hängande i ett band runt nacken.

Den 3 mars firas Hinamatsuri, Dolls festival, även kallad girls day, här i Japan. Den 3 mars var i går och detta firades i Kindergarden, Majas grupp. De åt traditionell japansk mat (bl a sushi) som några av mammorna lagat samt att de tillverkade varsin "Odairi-sama," (prins) och en  "Ohina-sama," (prinsessa).
De flesta familjer som innehåller döttrar tar fram sina "hina-ningyo" och ber om skönhet och lycka till deras flickebarn. Lyckan handlar om att bli gift tidigt och skönheten ska väl hjälpa till på traven.

Maja var så stolt över dessa vackra skapelser, med all rätt! Tänk vad man kan göra med en servettlåda och ett par pappersmuggar.

Helgen bjöd på riktig vårvärme, runt 15 grader. Måndagen bjuder på klarblå himmel men betydligt kyligare med endast 7 grader. Som jag planerat att göra ofta men gör sällan, packade jag laptoppen och ett par böcker i ryggsäcken då jag cyklade iväg och lämnade Maja. Sedan åkte jag raka vägen till Starbucks, njöt en grande Latte och atmosfär medan jag läste lite arbetsrätt. Lunchen intogs som alltid när jag är själv på stan på Running Sushi.


Lining up för Kindergarden.

Nu ska jag svara på ett mail jag fick i helgen från Isabell som flyttade hem till Sverige för tre veckor sedan efter sina 11 månader här i Kyoto (med sin fam.) Hon verkar längta tillbaka väldigt mycket och jämför Sverige och Japan till Japans fördel. Jag tror att den optimala tiden att bo utomlands (givetvis är det olika för alla) är ca 2 år, dvs om det handlar om att bo utomlands en period och inte för gott. När jag säger två år utgår jag från mig och oss och hur vi upplevt det och upplever det. Första året var som en nyförälskelse där vi såg olikheterna som spännande och intressanta. Andra året har vardagen klivit in lite mer och man blir inte alltför knäckt om man inte hinner få upp kameran när man möter en munk på gatan.  Nu är vi inne på tredje året. Då börjar olikheterna bli lite mer påfrestande, vi har börjat irritera oss på mycket. Inte för att det är fel eller så, men det är dock annorlunda från de svenska normer vi är uppfödda med. Isabell skriver att hon "njuter just av att kunna prata med folk utan några språkliga hinder, le åt samma saker och vara med i ett socialt spel som man förstår. Prata om ditten och datten och inget särskilt, sitta och fika hos grannen medan barnen leker. Sånt som man kanske bara tar förgivet när man går i samma skor dag ut och dag in".

Som sagt vi är inne på år tre, och det känns helt OK. Ett enkelt och ostressat liv för mig där jag kan plugga i lugn och ro och har dessutom mer tid med barnen mot vad jag gissar jag skulle haft där hemma. Så nu kan finanskrisen blåsa förbi och arbetslösheten minska därhemma i Svedala, till dess ska vi vrida ur det sista ur tillvaron här i öster. Nu nalkas först plommonblom och sedan körsbärsblom, det kan man ju knappast irritera sig på.

I tisdags opererades mammas höft, höftkulan är utbytt. Det är ju ett ordentligt ingrepp och rehabiliteringen är ganska lång. Mamma fick åka hem i fredags men ska hålla sig inomhus de första två veckorna.  Hon verkar må bra efter omständigheterna och det kändes riktigt bra att prata med henne igår.  Nu svider avståndet och jag hade helst velat kunnat ha hälsat på henne på sjukhuset och hemma. Dessutom är Georg inte heller helt kurant just nu. Men det jag gjort för att underlätta för dem är att jag anmält dem till matkomfort, varigenom de får ingredienser och recept till middagarna mån - tors under två veckors tid. Det ska bli spännande att höra vad de tycker om kvalitén etc, för jag gillar idén skarpt och kan helt klart tänka mig att nyttja detta när vi flyttar hem igen (och jag har fått jobb osv....).

http://www.matkomfort.se/ (levererar till hushåll inom storstockholmsområdet)