om barn och jul
I Majas Kindergarden har barnen berättat vad de gjort under julledigheten. Maja är inte helt nöjd. Före jul skrev hon brev till tomten där hon tydligt meddelade att hon önskar sig ett Barbieslott. En önskelista till tomten är ju samma sak som en beställning! Men nu har hon konstaterat att hon inte fick något och orsaken är att Tomten inte åker till Indonesien. Hon menar att det var ett stort misstag att resa bort över jul för tomten kom till hennes kompisar, i alla fall till en del, och de fick minsann vad de hade skrivit i sina brev till tomten. Ja, vad säger man och hur gör man? Jag får känslan att julen många gånger gör barn lika besvikna som de gör dem glada. Förväntningarna är enorma och blir det inte maxat så infinner sig ett missnöje. Ester är också lite missnöjd. Hon menade att hon borde få ett STORT paket och några småpaket, inte bara småpaket som hon fick i år (hon räknar inte in Guitar Hero, för den fick hon ju av morfar). Jag blir lite sorgsen. Det är inte lätt att tillfredställa en 11-åring. Dels har hon alla tillbehör såsom Ipod, nintendo, mobil, playstation etc. Vår tanke var att hon skulle få en ny cykel i julklapp, men hon ville inte ha det. Hon sa att det skulle hon ju få i alla fall. Tragiskt, hur gör man för att undvika bortskämda barn? ....... Är svaret att man ska göra dem besvikna lite oftare?
Skitungar! Känner igen problematiken.. Vi hade nöjda och tacksamma barn i julas. Varför? Jo, J hade under hösten tappat bort sin mobil(2ggr tom) och fick helt enkelt vara utan. Det sved. Ordentligt. Hon var LYCKLIG när hon fick en ny i julklapp. E fick en Ipod bla och då hade J talat om för honom hela hösten att han var alldeles för liten för sådant så därför var nog lyckan större när han ändå fick en. Så receptet verkar vara att ge dem en riktigt trist höst så de blir ödmjuka...
