god mor, mindre god mor
Vi har våra duster i familjen. Det slår gnistor och stjärnor medan vi kan stå och tokskrika till varandra, precis som att man vill visa att jag är minsann argast av oss, nu är det nog. Jag syftar framför allt på bråken mellan oss tjejer. Min tröst i mitt liv som mor är att jag läste i någon artikel som jag tar för givet är en vetenskaplig studie gjord med alla perspektiv och vinklar i åtanke, inte baserad på ett urval utan på hela klabbet. Den handlade om barn som är uppväxta med "perfekta" föräldrar, då definitionen av en perfekt förälder är en sådan som aldrig överreagerar, är sur, har PMS, är morgontrött, önskar sig ett par minuter egentid, svär, stänger toadörren eller säger något som inte är rätt och riktigt, studiens resultat var att dessa stackars barn får ångest. Mina barn kommer aldrig att få ångest (inte av detta i alla fall), det är jag nöjd över. En tanke slår mig när jag återigen funderar över studien som jag menade var baserad på samtliga föräldrar som stämmer in i kategorin "perfekt", ......studien kan inte ha varit så omfattande.
Jag är en lite bättre mamma när jag försöker se saker ur barnens perspektiv, inte helt lätt, men ett bra sätt kan vara att hitta tillbaka till Lena 11 år och Lena 5½ år. Tyvärr kan jag inte riktigt förflytta mig så smidigt tillbaka i tiden, om minnet och känslan härstammar från att jag var 5, 7 eller 12 är liksom svårt att säga. Däremot så minns jag hur illa jag kunde tycka om mina syskon, men trots det har jag otroligt svårt att acceptera hur mina två änglar kan reta gallfeber på varandra. Trots att de ständigt kivas dras de till varandra som magneter, är inte det märkligt? Hur gör man? Idag har jag lovat mig själv att vara en god mor hela eftermiddagen och kvällen. Det finns en risk med det, jag vet av erfarenhet. Jag är lugn och fin, full av förståelse och med len röst föreslår bra saker för att lösa de små konflikter som jag vet kommer att uppstå flickorna emellan, efter ett tag händer det, bägaren rinner över och jag höjer volymen, gärna med orden; sluta att skrika! Ja, så kan det vara, en vanlig dag hemma hos oss.
Nu målar jag upp en dålig bild, men den är ganska sann. Jag kan även måla upp jättebra och fina bilder som även dom är ganska sanna........ så det så! En sak är i alla fall säker, det är att jag är den bästa mamman till mina barn, vi formar ju varandra liksom!
I´m a perfect mum (in public).
Hej Lena !
Har följt din blogg sedan en tid tillbaka.(Har dock aldrig fått "tummen ur" å skrivit nåt,men bättre sent än aldrig).
Ville bara säga att dina "Vardagsbetraktelser" ofta får mej att le !
Det är roligt att se att ni mår bra och barnen har verkligen blivit stora.
Nu när man själv har barn inser man hur fort tiden går....fortare för varje år verkar det som.
Har jobbat natten till idag så nu är det snart dags att gå och hämta Alex på dagis.
Ni får ha det så jättebra !
Hej Lena,
Jag ler glatt som vanlig när jag läser din blogg. Man känner verkligen igen sig. Eftersom jag själv är i samma sits som dig med två tjejer med nästan exakt samma åldersskilland som dina så vet jag hur det är - och minns själv. Det roliga är att syrran och jag pratade om det i helgen när vi såg på diabilder från vår ungdom och konstigt nog kom hon inte ihåg att hon lämpat över alla barnsliga dockor på mig när hennes balla polare varit där eller att on tagit stryptag å mig. Ja man kan ju trösta sig med att man glömmer fort.
Tova & Irma älskar och -hatar varandra. Det finns inga som är sådana vänner -men det finns ingen som kan reat lillasyster som Tova. Puh...
Men Lena vi alla är verkligen de bästa mammor och aldrig höjer vi rösten för visst är det så att barn gör som vi vuxna gör...
PS: MIn käre man sa just att Lena skriver verkligen bra - hon borde verklgein göra något kommersiellt av sin blogg. Ja nu ska sägas att vi är så representativa - Varken Micke eller jag har någonsoin läst en annan blogg. vi är kanske inte så moderna av oss..
Alltid lika roande att läsa om de "små"vardagsbekymren......som man alltid känner igen sig i,tyvärr.Barn som inte har några syskon klarar sig sämre i olika konfliktsituationer som vuxna,,,,så bråka,skrik,retas.MEN avsluta alltid med ett förlåt och en kram.Längtar tills nästa inlägg.Kramar
Du är så BRA! Jag träffade Fanny och hennes mamma på Ica igår (från Majas dagis grupp) Hon hälsade så gott och Fanny undrade när Maja egentligen skulle komma hem...
Kram kram Carina
