Fosterland du sköna
För första gången sedan vi flyttade till Japan känner jag en viss hemlängtan. Jag funderar över varför det kommer nu, efter två år. Kanske för att nedräkningen har börjat. Vardagen har verkligen grott in även här, semesterkänslan vi hade första året är helt borta. Men det är lättare nu än då, jag har mina rutiner. Störst skillnad är att jag numera är rutinerad i affären på hörnet, jag susar runt och plockar vant produkter jag känner till trots att det inte finns bilder på etiketter och att namn och innehåll står på krumiluriska.
Jag saknar vårt hus, blir extra påmind nu när jag letar nya hyresgäster och mailat lite bilder till några som visat intresse. Framför allt saknar jag er, alla vänner, bekanta och släkt. Att kunna umgås med folk som fungerar som jag själv, inte behöva traggla med annat språk eller tänka på hur beteendet bör vara för att inte någon ska tappa ett ansikte eller tycka att man går på. Här avvaktar man, känner av, håller inne med vad man egentligen tycker. Inte riktigt jag liksom.
Hittade en sida på nätet som heter butik-hemlängtan, där kan man handla knäckebröd och snus, men inte det jag saknar tyvärr.
Vi längtar efter dig,barnbarnen,ola.Kan det vara genetiskt??? i sommar ses vi härligt
Många kramar till er alla
Ja Lena, man får en tår i ögat när man läser. Satt i på den gråa bussen i den gråa vardagen och tänkte på dig - ja som en solstråle då. Gick in och läste blogget som jag i vanliga fall sällan hinner. Stor kram och innan vi hinner blinka så ses vi igen./eva W
Åhhhh vad härligt att läsa att DU äntligen börjar längta...för det har JAG gjort hela tiden.Hoppas Ni kommer ut till Notis i sommar också.Kramar i massor
Vips så längtar jag till sommaren:)
Det var Öppet Hus på Erikslundsskolan häromdagen och ellen och vi pratade om att kanske tjejerna från solen kanske kommer dit. Ellen utbrast " Och min kompis Maja". Hon längtar efter henne!
Hejsan,
Berätta vad du saknar i vår shop så fixar vi det :)
Jag har alltid velat se Japan, kanske man kommer dit en vacker dag.
Mvh
Micke
