överraskning
Tidigare i veckan fick jag ett mejl med frågan om jag kunde äta lunch i dag (fredag), som en liten hej då-träff med några av mina Kyotovänner. Tårarna var inte långt borta när jag märkte att det var 15-20 pers som dök upp. Vi skålade i vin (jajamen) och hade jättetrevligt. Problemet är att det inte alls känns bra att flytta nu efter detta. Tre år är lång tid, i alla fall tillräckligt lång tid för att en vardag ska ha rotat sig och att man lärt känna en del folk som man i princip har träffat dagligen. Som tur är ska vi ju vara kvar i Japan, och ALLA säger att de ska hälsa på oss i Tokyo, så det verkar ju lovande.
Ååå jag blir riktigt rörd. Avsked är svåra. Att bryta upp igen är inte bara roligt. Nu är det inte långt kvar!!
Känns lite jobbigt?? Men vad gulligt av alla tjejerna,jag blir oxå rörd...Kram
