3 år
Tre år! Som alltid när man blickar tillbaka säger man att tiden har gått fort. Men jag tycker inte det, även om tiden går fort när man har kul. Men det har hänt så mycket, på många plan, det har varit en så pass annorlunda tillvaro som blivit vår vardag och helt vanliga tillvaro. Det känns som länge sedan som vi tvingade in en gråtande nioårig Ester i taxin mot Arlanda.
Nu fyller hon 12 år under mellandagarna. Hon är en helt annan tjej, förmodligen en annan mot vad hon skulle vara om vi inte hade flyttat hit. Igår efter halvdagen i skolan åkte hon och fyra kompisar in till stan och åt lunch, spelade bowling och tog lite foton i purakura-automaterna. Idag ska de träffas efter lunch för att sjunka Karaoke. Gänget består av en tjej från Korea, en annan som är en mix av Korea-Japan, en heljapanska, en som är halvamerikan/halvjapan och så Ester.
För Majas del är Kyoto verkligen ”hemma”, hon var ju bara tre när vi kom hit. Nu är hon 6 år och har passerat rosaperioden och gillar numera ljusblått. Hon var på ett litet farewell-party igår kväll som en av hennes kompisar hade fixat. De dekorerade tårta och fick presenter, Maja var glad! Hennes leenden är lite tandlösa, det hör ju åldern till. Men det gör henne rik i alla fall. Jag la ut en bild på Maja i bloggen för något halvår sedan (drygt) då hon tappat sin första tand, samt en bild på tanden i vattenglaset. Då kommenterade min kära vän Kicki med ett tips till Maja om att lägger man den under mattan blir den en sedel. Korkat nog så läste jag upp det för Maja. Den lägsta sedeln (1000 yen) är värd 80 kr, så om ni behöver låna pengar om något år så kan ni alltid fråga Maja (inte hennes föräldrar).
Igår var sista gången jag var på flickornas skola. Den har varit vår sociala plattform för oss här i Kyoto. Vi har lärt känna en massa härliga människor. Nu känns det skönt att vara kvar på ön, att kunna säga att vi kommer att ses snart då de hälsar på oss i storstan.
