Tokyo
Nu har vi äntligen varit i Tokyo. Jag betonar "äntligen" extra starkt nu när jag har varit där. Mina förväntningar var inte så stora jämfört med vad mina upplevelser visade sig bli.
På lördagskvällen kom vi fram till Jens lägenhet, som vi fick låna eftersom han var i Thailand. Vi slängde in väskorna och tog buss 51 i 18 min till Shibuya. Det är shoppingdistriktet no. 1, i alla fall för alla ungdomar. Efter att gått omkring i närmare 1 tim frågade jag Ola var alla människor över 25 var. Men det finns distrikt för "dem" med, t.ex. Ginza, som kännetecknas som exklusivt och svindyrt, dit åkte vi aldrig. Mitt mål denna kväll i Shibuya var att gå över världens största övergångsställe. Det påstås att närmare 10,000 personer strömmar över de fem riktningarna varje gång det slår om till grönt. Det låter lite i överkant men inte helt omöjligt, jag hann inte räkna dem eftersom mitt fokus även var att inte tappa bort våra kära barn.
Jag gick omkring med öppen mun och var tokimponerad av allt jag såg, så otroligt mycket neon, coola människor och rena fina gator utan bilar. I mitt nästa liv kan jag tänka mig att bo i Tokyo och Shibuya i några år, kanske mellan 18 år tills jag fyller 25, men det är inget jag vill att Ester och Maja ska göra, hu nej.
När vi straxt efter 22-tiden hoppar på buss 51 igen, åkte den inte åt det håll vi hade önskat. Det visade sig att det finns tre olika bussbolag och dessa tar inte hänsyn till att ett annat bolag redan har en buss nr. 51. Men i vänliga Japan, får man gratisbiljetter tillbaka då busschauffören förstår vår situation.
Mer om Tokyo inom kort, detta inlägg var ju bara de första timmarna i den stora stora staden.
Från Shinkansen på väg till Tokyo fick vi beundra Mt. Fuji, kameran åkte fram.
