Lena i Kyoto

Japan for Kids är en handbok som är skriven till utländska familjer som befinner sig i Japan. En del av boken innehåller viktig fakta om sjukvård, akutnummer och en kort parlör med ord för akutsituationer, mycket bra och förhoppningsvis inget vi behöver nyttja. För övrigt i boken ges framför allt shoppingtips bl.a. var man hittar de rätta tillbehören för födelsedagskalaset.

Som utländsk i Japan känner jag en stark tillhörighet med andra utlänningar här. Japan är extremt på många sätt. Problemet är att USA också är extremt, extremt på ett motsatt sätt gentemot Japan, två extrema motpoler. Boken är skriven av en amerikan. Det innebär att jag slungas från öst till väst på ett ganska brutalt sätt. Europa som ligger däremellan (visserligen i den s.k. västvärlden) är för mig ett mer "lagomt", lite mer balanserad mix av dessa motpoler. Men det är inte fullt så enkelt heller, efter att jag umgåtts med tyskar och engelskmän blir det ganska tydligt att deras värderingar och livsåskådning inte heller är det trygga och normala för mig, jag är ju svensk, för mig är Sverige måttstocken för det normala, det som jag utgår ifrån. Det mesta är ytterst förvirrande när jag mer och mer känner mig som den konstiga......

Just nu letar jag tips om vad en konstig barnfamilj kan företa sig i Tokyo. Vi ska dit om 2 veckor.

Jag jobbar bäst under press! Därför har jag dragit ihop några mammor från skolan som tillsammans ska klättra uppför Mt. Fuji (!!!) Det kommer att ske sista helgen i augusti. Planen då är att vi ska nattklättra för att få uppleva soluppgången från toppen. Förmodligen kommer jag ångra detta till förb....else innan vi är i mål, men det kommer förmodligen vara glömt och borta när man står där på toppen och njuter av utsikten och insikten att man inkasserat lite skrytmaterial.

Men, men, jag är inte där än, och kommer förmodligen inte dit om jag inte skärper ihop mig och stärker mina muskler och lungor.

Igår plockade Izumi upp mig straxt efter 9, vi åkte till andra sidan berget där Diamonji-tecknet är. Vi stonkade oss över berget och nådde teckenområdet där vi intog våra medhavda mackor, det var den godaste macka jag ätit på länge. Utsikten var det heller inget fel på.

Nu är jag lite starkare även om det gör lite ont!



Äventyret!

Svenska - "the world's second language" (tack vare IKEA)
"From Kobe to Kiev to Kuwait City, IKEA is making Swedish the world's second language. Each day more than one million shoppers are trying to master the umlaut, if only to request a Poäng armchair, Mysa Lätt quilt, or a Bankäs coffee table."

Tummen upp för IKEA.

De flesta japaner spelar instrument och de börjar tidigt. Ska man bli duktig krävs det enligt dem att man börjar redan vid 3 års ålder med sitt instrument. Maja kommer alltså inte bli så bra som hon kunnat om hon hade börjat i tid, men vi har förhoppningar om att hon kan bli skapligt bra i alla fall :-).

I dag hade Maja sin första pianolektion. Hon fick titta i pianot för att se vad som sker då man trycker ner en tangent. Hon fick lära sig hur man bör sitta på pianostolen och att högerhanden sköter de ljusa tonerna och vänster de mörka. 
Hemläxan är Do och Re ...... eller Do och Le enligt fröken.

Maja var mäkta stolt när hon lämnade lektionen med tre nya fina pianoböcker. Nu måste vi köpa ett litet keyboard så att hon kan öva på sina läxor. Utbudet med instrument är enormt stort och priserna är humana.

I dag har vi promenerat i en sagobok. Jag skulle förmodligen inte reagerat om vi mött Skorpan och Jonathan under vår promenad, det hade varit helt naturligt.

Vägen vi gick heter Filosofernas promenad "Path of Philosophy", namnet kommer från att en professor i filosofi tog sin dagliga promenad längs med denna lilla flod. Nu är den kantad av körsbärsblom, helt otroligt mäktigt och som sagt - sagolikt. Den är även kantad av små mysiga caféer och  små butiker. Vi promenerade i sakta mak, 1,8 km på 2 timmar. Vi fortsatte ner till Kyotos mittkärna och passerade som vanligt floden där det kryllade av folk innan vi landade på favoritrestaurangen Za Watami, där de serverar japansk tapas.

Förutom alla tusentals personer som gick och filosoferade hade vi sällskap av Esters klasskompis Alice och hennes mamma.

  

De senaste dagarna har jag varit lite klenare än vanligt. Igår var väl toppen på klenheten, botten för mig. Kräkning och feber, blä!

Ester fick ta ett större ansvar än vad hon borde då hon levererade både sig och sin lillasyster hem från skolan.  Så duktigt av dem båda två. Eftersom jag misstänkte redan på morgonen att jag inte skulle ta mig till skolan fick hon med sig mobiltelefon och pengar.

Nu är det dagen efter och jag ska ge mig iväg på cykeln till skolan.  Ska bli skönt med lite luft mot ansiktet, solen är framme och det är 15 grader.

Ola har jobbat och jobbat , han har sovit ungefär lika många timmar som jag har varit vaken de senaste 3 dagarna, frågan är vem som är piggast......

Nu var det länge sedan jag skrev här. Det som hänt sedan sist är framför allt att barnen varit lediga vilket innebär tysta väckarklockor och sena frukostar . Men nu är det slut med det, termin tre började igår. En mjukstart med en halvdag banade vägen för en trevlig buffélunch på en thairestaurang i närheten. I närheten finns även Gosho, palatsområdet, där det finns en lekpark som vi också invaderade. Det var vi, familjen Gisselgård och Majas dagiskompis Joshua och hans pappa. 

Under vårlovet höll vi till vid floden när vädret tillät det, så himla skönt att bara ta med sig filten och cykla dit. Lunch och fika köper man där i närheten, enkelt och gott.

Idag hämtade jag Kyoto Visitor´s Guide för april månad. Det mesta handlar om körsbärsblomningen - Sakura- som är magisk just nu. Det verkar vara fler turister än vanligt här i Kyoto och jag förstår varför. Det är flera ceremonier för att välkomna våren. Med våren välkomnas även Sansai som är bergens växlighet och kinome som är de första bladen på Sansho (japansk peppar).


Flickorna Jacobsson och flickorna Gisselgård framför blommande körsbärsträd.


Önskar att spirean (eller vad busken heter) hemma på skylvägen blommade som denna.