Lena i Kyoto

Jag går eller cyklar omkring på Kyotos gator, fulla med skyltar och information som jag inte kan ta emot. Det är som att gå omkring i en egen värld, en egen liten bubbla. Ibland är det stressande men oftast ganska befriande. Jag hoppas det ger andra sinnen mer plats att ta emot intryck. Jag kommer allt som oftast på mig själv med att leta efter datum på affischer, eftersom siffrorna är bekanta och jag vet hur de skriver ut datum, men varför jag letar efter det vet jag inte, för jag vet ju ändå inte vad det handlar om. Det kanske är så att man omedvetet alltid söker information.

 
 

Japanska har tre olika alfabet, eller uppsättning av tecken.
Kanji är som kinesiska skrivtecken, ett tecken för ett ord. Jag har hört att det krävs att man kan 12 000 tecken för att kunna läsa en Japansk dagstidning, säkert inte fullt så många för att tillgodose sig Manga.
Hiragana är ett alfabet kopplat till ljud. Varje tecken består av en konsonant kopplad till en vokal. När man t ex skriver Ester blir det Eseta, Fredrik blir Furedorikku eftersom inte urvalet av kombinationer täcker "behovet".

Katakana är precis som Hiragana kopplat till ljud. Det är samma ljudkombinationer som med hiraganan, fast katakana används för låneord från västvärlden och dessa bokstäver är lite kantigare och inte lika graciösa som övriga tecken.

I skriven japanska används ofta alla tre systemen blandat.

Hittade en länk till en sida där man kan skriva in sitt namn och få det i Japanska tecken. Prova!