Lena i Kyoto

I år hade flickornas skola sin årliga Maypole-dans nu i juni efter en viss tidsförskjutning pga svininfluensan som härjade i maj. Äntligen fick vi lite midsommarkänsla, framför allt fick jag en ordentlig dos energi av att se de olika klassernas dansuppvisning. Maypole är precis som majstången en stång man dansar runt, skillnaden är att här har stången färgglada band som varje dansare håller i och ska genom dansen se till att banden flätas fint i toppen av stången. Det är jättekul även om ”små grodorna” inte är att förakta. 

Stången är placerad inne i gymmet. Det är inte att tänka på att ställa den ute på skolgården i denna värme och höga luftfuktighet som nu råder. 30 graders värme är mycket skönare hemma i Sverige jämfört med här där luftfuktigheten är hög (men jag klagar INTE).

Idag har jag ätit lunch i ett tempelområde. Templet heter Daitokuji och är ett Zen-tempel vilket gjorde att restaurangen endast serverade vegetarisk mat. WoW, restaurangen måste vara ett paradis för vegetarianer eftersom den var det även för mig som är av den köttätande typen. Men som sagt, inte idag. Vi var fyra i sällskapet, alla med koppling till KIS (flickornas skola). Himla trevligt var det. En i sällskapet hade nyligen varit på bröllop så därför gled samtalet in på just gift. Frågan kom upp hur länge Ola och jag varit gifta och då antalet år som gift i vårt fall understiger åldern på vår äldsta dotter uppfattas det som lite konstigt. Här bör man gifta sig när man är runt 24 år. Hidami gifte sig när hon var 24 år med mannen som hennes föräldrar hade handplockat åt henne (jag gissar att Hidami har ett par år kvar till 40, så det är nutid). Det är inte helt ovanligt och verkar förekomma i de mer förmögna familjerna enligt min egen statistik i ämnet.

Efter lunchen gick vi till granntemplet, som ni vet kryllar ju Kyoto av tempel, detta tempel hette Imamiya. Där fanns det bl a en sten som låg placerad under tak på två mjuka kuddar. Man skulle klappa stenen tre gånger, sedan lägga handen på den kroppsdelen som man har ont i (om man har en sådan). Jag la handen på skinkan eftersom jag tragiskt nog har träningsvärk efter lite bowling i lördags. Värken gick då över. Sedan skulle man slå stenen tre gånger och lyfta den, lägga ner den och sedan skulle man önska sig något, efter det skulle man lyfta stenen igen och om stenen var lättare då skulle önskan gå i uppfyllelse. Tyvärr så var stenen lika tung så jag är glad att jag inte önskade något som jag inte klarar mig utan.  Efter det äventyret drack vi lite tea tillsammans utanför templet.

Sista dagen som gräsänka och sista tjejmiddagen för den här gången. Ola kommer hem sent i kväll efter ytterligare en arbetsvecka i Tokyo. Ester ska hem till sin kompis Chloe på ”sleepover”. Så Maja och jag tar tjejmiddagen på restaurang i kväll, efterföljt av svt play och Bolibompa där vi kan välja ut godbitarna som Evas funkarprogram, Häxan surtant och Dafo.

Hemma är det sommarlov men inte här (förutom för mig då), här ringer tjejernas klockor ut för sommarlov den 24 juni. Nio dagar senare sitter vi på planet västerut! 

Förövrigt kan jag meddela att regnperioden verkar ganska torr och att i morgon utökas raden av läsksorter med ytterligare en variant; Coca-Cola Light Plus Green Tea! .....låter ju nästan nyttigt.