min dag & vårdag
Ester åker bussen hem själv två eftermiddagar i veckan och det är därför hon behöver en telefon.
Jag fyllde år igår, fick bl a ett förkläde. Kan det vara ett tecken att jag inte fyllde 22? Ett annat varningstecken var att jag hade önskat mig det!
Njöt sushi och sashimi (stavning?) till middag. Sashimi är sushi utan ris.
Nara
Naras varumärke är deras rådjur, de går helt fritt och är tama. Det finns små stånd där man köper speciella kex som man matar rådjuren med. Maja tyckte de var "superfarliga", har en viss förståelse eftersom det är att jämföra med att det skulle kuta runt en massa ivriga älgar som buffar på oss för att de vill ha kex, jag ryser av tanken.
Det var kallt igår så vi valde att inte strosa runt speciellt länge utan sparar en del till nästa gång vi åker dit.
Jag har tidigare beskrivit hur väl de klär sina hundar här, vi mötte en fin hund som även tjatat till sig en souvenir (våra barn tjatade också men fick inget....)
I lördags hade vi gäster, Andreas & Asa, Andreas är en kollega till Ola och Asa är hans japanska flickvän. Det var jättetrevligt. De hade med sig nybakat bröd som de (läs Asa) gjort i deras bakmaskin med grovt mjöl köpt i Sverige, toppengott till söndagsfrukosten!!!
Vi pratade mycket om olikheterna mellan våra länder, Japan som räknas som ett av världens rikaste land men trots det är "omoderna" gällande jämställdhet mm. De har också världens mest välutbildade befolkning och det omfattar både män och kvinnor, MEN när kvinnorna gifter sig så blir de hemmafruar, blir de inte hemmafruar efter giftemålet har de helt enkelt dragit ett för kort strå och fått en lite för fattig man... oftast löser man det problemet genom att mannen jobbar dubbelt så mycket. Att barnen bara träffar sina pappor på helgerna är inget ovanligt. Skiljsmässorna ökar dock och det är ju faktiskt ett tecken på att det börjar moderniseras (trist tecken kanske), då uppstår ett annat problem; det gäller för den nyskilda kvinnan att snabbt hitta en ny man som ska försörja henne och ofta även hennes barn (om det tidigare äktenskapet resulterat i det). Den positiva benämningen "bonusbarn" excisterar inte alls här, det är tydligen väldigt svårt för män att acceptera/tycka om ett medföljande barn så det är enligt Asa vanliga nyheter i dagspressen om misshandlade barn ifrån just sådana situationer.
I fredags var Ester på födelsedagskalas. Det startade direkt efter skolan, de gick hem till födelsedagsbarnet (från New York), lämnade sina väskor för att fortsätta runt hörnet till en karaokebar. De hade ett eget Karaokerum och hade haft jättekul, det är ju verkligen att ta till sig den japanska kulturen!
Ola jobbade sent och hämtade upp Ester på vägen hem. Han ringde mig runt 6-8 ggr innan han hittade rätt dörr för vägbeskrivningen och kartan fanns hemma. Att hitta till rätt adress är en riktig prövning. De stora vägarna har engelska vägskyltar men inte de mindre, det är ett av problemen, det andra är att husen inte står i nummerordning utan i den ordning de har byggds, så om de hittar en plätt att bygga ett nytt hus på emellan hus 5 och 7 så kan det få heta 23.
I går kväll tittade vi på den 3:e deltävlingen av melodifestivalen, vi är lite efter men vi har lite koll i allafall..
En gråmulen helg
Nu är det måndag, igen!!! Det verkar bara finnas måndagar och fredagar här (precis som hemma).
Jag lämnade en ledsen Maja vid Kyoto Station i dag, dagisgruppen skulle på äventyr och titta på djur. Maja längtar hem till sitt röda hus och sina gamla dagiskompisar som pratar svenska. I går kväll när hon skulle somna grät hon en skvätt över att hon inte hittade vägen hem till vårt röda hus, i morse vände hon det ledsna till det mer arga och hotfulla; idag ska jag inte säga bye bye till dej, jag ska baaara säga hej då!
Maja och jag tog bussen till stationen. Det var mycket folk på bussen så vi fick maka in oss bäst vi kunde. Vi kunde tydligen inte tillräckligt snabbt, till min stora förvåning puttades jag helt brutalt in med hjälp av någon, tittade bakom mig och fick se en så´n där minitant, ca 130 cm lång, så under resten av resan stod jag mest och funderade om hon hade skallat mig in i bussen.....
I fredags var Ola hemma från jobbet, superförkyld, så där som bara riktiga män kan vara. Jag passade därför på att övningsköra (de kör ju på fel sida här) men det var till skolan så jag kunde vägen utan och innan, men konstigt är det. Alla infarter, typ till skolan och parkeringsplatsen är så himla trånga, ytorna är minimerade här på något sätt. Varje gång jag skulle sätta på blinkersen sattes vindrutetorkarna på i stället, tack och lov har vi automatbil och tack verkligen och lov att de inte har några rondeller här!
I lördags köpte vi rågmjöl (finns inte i vanliga affären) efter tips från en Japansk tjej som haft inneboende från tyskland som längtade efter grövre bröd precis som vi gör, så vi letade upp jäst och bakade här hemma, njöt ordentligt av varmt nygräddat grovt bröd. Vi har skrivit ut ett recept på knäckebröd också så det blir mer baka av :-) Mjölet var inte gratis, räknade ut att de 12 brödbullarna kostade ca 60-70 kr, men värda varenda öre.
Före baket var vi på Zoo, det är 10 min cykelavstånd dit. Ola och Maja var visserligen där förra helgen men jag och Ester var så avundssjuka så vi bestämde att det var värt ytterligare ett besök för dem. Det började regna efter en stund och det blev så där elakt rått rakt igenom kroppen så vi åkte hem utan att ha sett alla djuren, så vem vet, kanske det blir Zoo nästa helg igen :-)
Valentines Day
Vi gjorde 10 kort med fastsatt present till Maja, de är 9 barn + 2 fröknar, Esters klass är 20 barn (2/3:a) så där gjorde vi 20 kort med fastsatt present. När vi kom hem med tjejernas påsar så visade det sig att de fått presenter av flera lärare, rektorn och andra elever, puh. Jag ska börja redan nu inför nästa år!!!!!!!
På kvällen cyklade vi till en kanonrestaurang där man fick grilla sitt kött själv på bordet, jättegott. Att de hade en engelsk meny visade de oss efter vi hade gjort vår beställning, hade vi fått den före hade vi nog ersatt tungan med något annat (tungan var bara en del av vad vi fick in, vi blev mätta).
Idag har de Twins day, de har valt ut en kompis som de ska vara tvilling med, att klä sig likadant osv.
Har man slutat skolan är det tyvärr bara männen som får presenter på "Alla hjärtans dag" här, där anpassade sig Ola snabbt så jag fick inget.
Ola fick ett kit Sake, 5 olika flaskor med Sake så att vi (för jag hoppas han bjuder) kan ha en provsmakarkväll någon kväll med efterföljande sovmorgon.
Scoutläger
Söndag till måndag var Ester och jag på läger tillsammans med Japanska Scouter. Det var 25 scouter i 19/20års-åldern, 2 seniorscouter och 8 barn från KIS (skolan). Kis-barnen fick optimal omvårdnad och uppmärksamhet, de hade en varsin scout som var vid deras sida hela tiden.
Det var helgdag igår, Labourday.
Lägret kallades Snowcamp, men eftersom det även här är varmare än normalt så fanns det för lite snö för de aktiviteter som de planerat för från början; skidor, släde mm. Det blev istället mest inomhusaktiviteter/lekar.
- Hantverksarbete med utsågade träbitar som sattes ihop till olika djurhuvuden som fick bli nyckelringar
- Stå i två rader med handen mellan benen hand i hand med den som står bakom, sedan gå framåt eller bakåt mellan benen på varandra (låter kanske som en helt annan aktivitet men se bild nedan)
- Två personer hyffsat jämnlånga står rygg mot rygg, ca 30-50 cm emellan, med hjälp av rumpan ska man få den andra personen att tappa fotfästet. En stor fördel för västerlänningar som har en mer utskjutande bakdel :-)
- Två personer står med ett långt rep emellan sig och runt sina ryggar och ska försöka även i denna lek få varandra på fall.
mm mm
Efter middagen var det en ljuscermoni och efter det viskleken, ibland på japanska, ibland på engelska (med japanskt uttal), det lyckades inte en enda gång ....konstigt.
Vi sov i mysiga stugor. De invigdes med kuddkrig, (seniorerna var inte i vår stuga). Alla andra hade ordentliga pyjamasar med sig, nattlinne är inget bra alternativ då det bli kallt på natten, men vi klarade oss ganska bra i alla fall, mjukisbrallorna fick rycka in.
På måndagen gick vi ut på hajk, vi skulle leta björnspår. Vi hittade 34 spår, svarta små spår tryckta på rött papper.
Innan det var dags att åka tillbaka gick vi till ett jättegammalt hus där vi gjorde riskakor, utanför var ett stort kar där vi först tvättade händerna. Ester gillar riskakorna på ICA Dragonen mycket bättre, men det var roligt att banka ris och kleta med degen.
Ola och Maja har under tiden varit på Zoo, restauranger och på Starbucks.
Fredag
I dag är det fredag, min favoritdag .....i alla fall favorit kväll.
Vädret är höstlikt, regn i luften och mulet.
Ester är hemma från skolan, hon är förkyld och har varit hemma sedan i onsdags. Eftersom hon inte har feber utan bara är lite snorig så passar vi på att förbättra engelskan. Hon har ett litet häfte där hon skriver sin egen ordlista, dvs glosor. Vi köpte en språk-CD innan vi åkte hit som hon övar med också. Nu har hon gått i engelskspråkig skola i en månad, i början (det är fortfarande början, men början av början) hade hon svårt att uttala orden, det blev gärna svenskt uttal på engelska ord men nu får hon till det hur bra som helst, jag är imponerad :-)
Hon har givetvis svårt att förstå när hennes kompisar pratar på i snabb takt men pratar man sakta med enklare ord så snappar hon upp en hel del nu. När hon pratar i sömnen så är det numera på engelska!!!
Inför alla hjärtans dag har barnen på Majas dagis gjort fina hjärtpåsar som är placerade under deras krokar. Alla ska göra fina kort, gärna med lite godis, till alla sina kompisar och lägga i varandras påsar som de sedan får ta med hem på onsdag. Sååå här har det klippts och klistrats, stansade hjärtan, nallar och blommor. Ester och jag förberedde med bilder på kompisarna och på Maja, som Maja sedan limmade ihop till fina (ganska hysteriska) kort.
Alla barnen på Majas dagis (förutom Maja) har en Japansk mamma, oftast med utländsk pappa (en alien). Så kallade mixbarn kan ibland få det jobbigt i Japanska skolor, så en del har nog valt Internationella skolan pga det, en del har valt det för att det har en viss status eftersom det kostar pengar. Skolan får inga pengar från den Japanska staten utan måste klara sig på egna medel, så att det ger status är märkligt eftersom ekonomin förmodligen inte är bättre än i andra skolor. Rektorn berättade att skolan förmodligen blir godkänd av staten i April, vilket innebär att de får pengar och att de har rätt att ta emot sponsorspengar, som det är nu kan inte företag "dra av" sponsorpengar till en skola som inte är godkänd. Anledningen till att KIS väntas bli accepterad och godkänd är att antal internationella företag ökar och med det behovet från dessa att kommunen kan erbjuda Internanationell skola.
I går fyllde min mamma år så vi pratade med henne genom skype, det är helt otroligt bra att Skype finns så att vi kan prata länge och hur ofta vi vill utan att bli ett dugg fattigare.
Snart ska jag ta mig till affären och trängas med alla 1½-meters tanter i området.
Alien-card
Jag slog upp Alien i eng-sve ordbok för att jag bara kopplar ordet till den där mysiga filmen med samma namn:
- Engelskt uppslagsord
- alien
- Svensk översättning
- främling (substantiv)
- person från ett annat land (än ens eget)
främmande, olik, oförenlig, motbjudande (adjektiv) - ...... så jag kan fortsätta att ha den kopplingen. Det finns fler ord som gör min panna rynkig, i visumet står jag som beroende (depended), varför kan det inte stå lyxfru eller upptäckare eller något som inte drar åt fel håll gällande min syn på mig själv som en självständig, Oberoende och stark kvinna.
....sumasen
Första månaden
När vi landat i Osaka och klivit på tåget mot Kyoto reagerade jag på att träden är så fina, en massa varianter av krokiga Bonsaiträd. Tågresan kantades av bebyggelse hela vägen, vet inte när vi passerade någon gräns, de brukar vara tydligast på kartor och om det fanns en skylt så kunde jag i alla fall inte läsa den. Kyoto är omringad av berg, men det finns förorter utanför bergen så de är inte heller någon säker gräns. Bergen var ett perfekt skydd förr i tiden och därför blev platsen Japans huvudstad (fram till ca 1850), det resulterade i att staden är proppfull av gamla fina tempel och Palats. Kyoto fanns tydligen med på listan av tänkbara mål inför de hemska atombombningarna, men ströks från listan eftersom staden har så mycket kultur och därför tillhör världen.......
En stor flod sträcker sig genom Kyoto, vi bor nära den och passerar den flera gånger om dagen. Den är en mötesplats för diverse aktiviteter som t ex picknick.
Bilderna förstoras om du klickar på dem.
De första 12 dagarna bodde vi på hotell, 2 dubbelrum bredvid varandra så det blev lite spring i korridoren i hotellets tofflor, tofflor finns det mycket av här. Den 9 jan började Ester skolan, KIS; Kyoto International School. Den första dagen blev jag och Ester hembjudna på tea hos en klasskompis till E och hennes syskon och mamma, de är från england och har bott här i 1½ år och har förlängt sitt kontrakt och stannar till sommaren 2009. Efter 1 vecka i skolan fick Ester nog, skolan är skit. Tack och lov har jag och Ola ett bättre intryck av skolan. Ester grät och skrek och skulle inte gå till skolan, hennes tillstånd var arg eller ledsen. Den första krisen (för jag förmodar det kommer fler) avtog efter någon vecka, de senaste 2 har varit ganska bra, måndagar är värst, idag är det måndag.
Bilden till vä är ett verk som Ester skrivit på Japanska, hon har en lektion i japanska varje dag. Första bilden är skolbyggnaden och de har uppställning varje morgon, en klass i taget går in.Maja började en vecka senare än Ester, trots Esters kris tyckte Maja att det var toppen att få börja dagis med en massa kompisar. Förra veckan hade hon tyvärr feber och hosta och fick därför vara hemma. Hon hade förmodligen kunnat gått i torsdags och fredags men här har alla en mask för munnen om de är det minsta förkylda och jag får inte ihop den kombinationen; mask över Majas mun.
Det var skönt att flytta till huset. Vi flyttade in så fort det fanns sängar och kylskåp. De övriga möblerna kom någon vecka senare, det är lätt att uppskatta självklara saker efter ett tag utan. Första lunchen var på golvet ( och de efterföljande 7 också) då vi åt ur de bunkar vi hade för vi hade inte handlat något porslin ännu.
Det bästa med huset är att det har värme, en självklarhet kanske i Sverige men inte här. Japan är väldigt långt fram tekniskt men inte med att t ex isolera hus. Att de prioriterar tekniken märks i vårt hus. Det är fjärrkontroll till ytterdörr, lamporna och AC. Toaletten spolar sig själv när man reser sig upp. Det går också att effektivt tvätta underredet genom att trycka på en knapp. Det gjorde Ester av klåfingrighet och fick panik förstås, tvättningen var ovälkommen. Badkaret fylls på till lagom nivå och vald temperatur och spelar en liten melodi då det är klart att hoppa i, värmen fylls på automatiskt. Blir det imma på badrumsspegeln så finns det en knapp som botar det med. Vi har en porttelefon med kamera, helt nödvändigt eftersom det är så stort :-)
Kyoto har ungefär lika många invånare som Stockholm, men på en betydligt mindre yta. Det finns dock inga höghus/skyskrapor här för tanken är att man ska se bergen var man än är i staden. Det innebär att ytan är effektivt använd, husen är smala och står tätt, riktigt tätt. Till råga på allt är gatorna smala. Vår parkering är en bit från huset för det går inte att köra in pga att det är så smalt. Men det är charmigt tycker jag. Bilderna nedan är utanför vårt hus, den smala gatan, bilden till hö är det smalaste passaget då vi går till bilen.
På kvällarna kan vi höra hur någon går och slår två träpinnar mot varandra, det är för att hålla elden borta. De är väldigt vidskepliga + att en eld vore förödande då husen står så tätt. Uppgiften med pinnarna cirkulerar i grannskapet så någon dag lär det ligga två pinnar utanför vår dörr.
I helgen var det bönfestival (bönor man äter). Festivalen var jättenära där vi bor. Det var en massa stånd där de mest sålde god mat. Centralt i festivalen hade de riggat upp en cirkel med hjälp av bambustavar dit folk vallfärdade med dyra religösa gåvor som de la där, senare eldades det hela upp i en jättebrasa. Detta gör att det onda (bl a djävulen) försvinner och lämnar plats åt det goda. Man ska också äta bönor i antal som man är gammal, Maja var helt plötsligt bara ett år, hon vägrade vara tre. Själv blev jag mätt.
Vi har gått otroligt mycket. Vi förstod snabbt att vi behövde en vagn att dra Maja i, här har bara de allra minsta vagn, men men, då har de ytterligare en anledning att titta på denna ståtliga familj.
Vi cyklar också mycket. Här är det cyklisterna som bestämmer, går någon ivägen på trottoaren så plingar man bara, inga sura miner. Ester har investerat i en högljudd, ny, blank ringklocka.
Alla hundar har kläder på sig, jättesött. Barnen däremot är ofta barbenta!!! Japanska skoluniformer till flickor har extremt korta kjolar och knästrumpor. I Ester och Majas skola har de inte uniform, tack och lov.
Det bästa med att vara i Japan är att maten är så god. Det har för det mesta fungerat bra på restaurang då en del har engelska menyer, en del har bilder annars kämpar vi med enstaka japanska ord och kroppen. I affärerna provar jag mig fram med vissa felköp som följd. Det står väldigt sällan något på engelska på produkterna. Jag köpte färsk fisk från ett fiskstånd och förklarade genom att använda kroppsspråket för den 1½-meters icke engelsktalande kvinnan, att jag planerat att koka fisken och vill ha en sås till. Det resulterade i en middag av kokt god fisk med ris och en skvätt koncentrerad buljong.
Ester har blivit en fena på att äta med pinnar.
Jag måste lära mig köra bil på vänster sida, himla komplicerat, jag började i går då vi var på ett stort lekområde där det fanns Gocart-liknande bilar och trampbilar samt en massa andra roliga lekställningar.
Ett användbart ord här är sumasen, det säger alla hela tiden, det betyder förlåt, det säger en del om hur uppstudsiga alla är eller inte....
Det var en sammanfattning av januari 2007.
