Lena i Kyoto

De senaste 3-4 veckorna har Ola jobbat på tok för mycket. Jag gnällde vilket gav kedjereaktionen att Ola påpekade till chefen att han är svensk och att det för honom (läs + hans fru) inte är OK att inte umgås med familjen även på vardagkvällar. Ola tog därför ledigt idag och på fredag, passar perfekt eftersom vi andra är lediga. I går hade vi 20 grader varmt, i morgon ska det bli ännu varmare, idag var det dagsregn.
Trots regn har vi haft en bra dag. Vi åkte till till Japans Ella trädgård och köpte fina stenar (det finns i alla fina trädgårdar), krukor och blommor. Vi fixade ordning vår minimala uteplats så att den blev supermysig. Utemöbler köpte vi förra helgen, ett runt litet cafebord + 4 små fällstolar, något annat får inte plats.

Till middag åt vi Shabushabu, namnet beskriver ljudet då man för köttbitarna fram och tillbaka till grytan. Vi har införskaffat en gasolmojäng som idag fick ett kärl med kokande vatten, fylldes med grönsaker och tofu, sedan doppar man tunnt skuret kött som sedan doppas i olika såser. Det är supergott och framför allt ett trevligt sätt att äta.
När det gäller mat och middag har vi faktiskt blivit lite japanska. Vi äter oftast på mindre fat och skålar; risskål, litet fat för kött, liten dippskål med sås samt liten salladsskål, det är ett godare sätt än att blanda allt på samma tallrik, det kanske inte passar om man har kokt potatis men här äter de potatis som ett tillbehör, några potatisklyftor tillsammans med de övriga rotgrönsakerna.

I morgon ska jag, Maja och Ester hem till en dagiskompis till henne. De har bjudit hem alla 8 familjerna till lunch. Återkommer om det äventyret inom kort.

Kobe drabbades av en Jordbävningen i januari 1995 som mätte 7,2 på richterskalan. Över 5000 människor dog, hamnen var helt raserad. Jordbävningen skedde tidigt på morgonen vilket "räddade" många liv eftersom det i princip inte fanns några bostäder vid hamnen. Nu är hamnen uppbyggd på nytt men en liten del av Kobes hamn har bevarats i det tillstånd det befann sig direkt efter jordbävningen.

Det fanns ett tivoli också, vilken tur!

Idag åkte jag med 2 andra hemmafruar från skolan till en jättestor matvarubutik där de hade en massa importerade saker, från USA. Man får bara handla där om man är medlem, sådant verkar vara vanligt här, Izumi är medlem. Izumi har medlemskort lite här och där vilket är perfekt t ex när bilen ska parkeras, då får den stå gratis. Affären låg söder om Osaka så det tog ca 1 tim att komma dit.

Jag köpte kaffe, K-specialflingor, värmeljus och parmasanost. Jag är så lycklig! Det är sådana här saker som gör oss hemmafruar lyckliga. En annan sak som påverkar hemmafrun positivt är presenter, jag fick en fin orkidé i går eftersom det var white day.

Izumi och hennes dotter Brittney åt middag hos oss, kokt lax, potatis och sås. Såsen hade jag fått tidigare från Izumi, det var fiskpulversås hon köpt på IKEA i San Fransisco, så därför tyckte jag det passade att bjuda dem på det, då kan de ju inte klaga på såsen i alla fall.

Nästa tisdag (20 mars) har skolan något som de kallar KIS Student Led Conference. Då ska vi föräldrar komma till skolan, vi har 45 min tillsammans med Maja och detsamma med Ester då de ska visa oss sina portfolios mm och vi ska ställa frågor, (vi har fått ett papper med frågor de rekommenderar om vi inte skulle komma på några). Syftet med denna dag är att barnen ska reflektera över vad de har lärt sig och göra dem mer motiverade samt att de lär sig att ta ansvar över deras eget lärande, givetvis är det ett sätt att visa oss föräldrar vad de gör också.
I går var Ester tvungen att avslöja något som hon inte hade tänkt på tidigare. Tills för 2-3 veckor sedan skrev hon de flesta uppgifterna på sve istället för eng, typ sagor och reflektioner. En del av dem fick sin plats i portfolion, hennes lärare avgjorde vilka. Nu berättade Ester att det har hänt några gånger att hon helt enkelt inte haft lust eller ork att skriva något så hon har istället skrivit en massa nonsensord, ingen på skolan ser ju någon skillnad i allafall mellan svenska ord och nonsensord. MEN nu kommer ju vi och ska se hennes verk....... Vi har lovat att inte säga något till Ms. Ichiyen.

Önskar att rubriken syftade på en sen utekväll med en massa roliga tjejkompisar men tyvärr så är icke fallet.

Jag är för sent ute att boka en bra resa till vårlovet, så vi får nog njuta av Kyoto istället och det är faktiskt inte fy skam det heller. Paradisön Guam, mitt ute i stilla havet får vänta till ett annat tillfälle.

Igår åkte Ester hem själv eftersom hon hade haft club, fritidsaktivitet. Hon tar en buss 2 stationer och byter till den buss som stannar nära vårt hus. Från första bussen ringer hon med panik i rösten - mamma, var är mitt busskort .... neeej..... Här i Japan går man på bussen bak och visar färdbeviset då man går av. Ester missade hållplatsen, hon fick gå av den efter. Då är det lätt att känna sig långt hemifrån. Men hon fixade det också.

Ester fick ta emot ett pris inför hela skolan i fredags, hon var skolans "Risk-taker", det är en av egenskaperna som de främjar här. Det syftar nog inte på att ta stora risker, mer att våga och inte vara rädd att göra fel. Det stod att hon nu pratar högt inför klassen och att hon har börjat skriva på engelska. Tidigare har hon skrivit på svenska som vi sedan översatt hemma.

Personalen på Majas dagis bad mig stanna kvar i morse och hjälpa till då de skulle fråga Maja en massa saker och fylla i rutor på några A4-papper om t ex hur hon tycker det är att måla, välj neutral mun, leende mun eller skrattande mun. Det var ca 20 olika frågor, Maja sa till mig att vara tyst och att hon förstod vad fröken sa, vilket hon faktiskt gör verkar det som. Det känns så skönt och jag är så mallig.

Igår hade vi 23 grader varmt! 
Snart ska jag tillsammans med en Japansk mamma från skolan, åka och se om det finns några resor till något ännu varmare ställe, vi har inte haft något sportlov, istället har vi vårlov i månadsskiftet mars/april, det är också terminsskifte, från 2:a till 3:e terminen. Det krävs tolk om man ska göra något här för annars är det omöjligt. Igår skulle jag hitta ett ställe där man kunde köpa månadskort till bussen, jag visste att det gick vid en viss tunnelbanestation, jag sprang som en jehu fram och tillbaka, hit och dit efter olika instruktioner så jag höll på att bli galen, verkar svårt för vissa att bara svara att de inte har en susning istället för att peka på måfå.
Ester fick sitt busskort till slut. Förra månaden köpte vid det vid Kyoto Station men det verkar bättre att köpa det på närmaste stället.

Håll tummen att vi får tag i några biljetter, förhoppningen är att jag, Ester och Maja kan ta oss söderut för att tillbringa en vecka i solen. Izumi, som hjälper mig med detta, var hemma hos oss igår och kollade efter resor via internet och telefon, men vi verkar vara sent ute. Orsaken varför hon var hemma hos oss var att hon ville lära sig att göra svenska pannkakor, hennes dotter går i Esters klass och har fått smak på dem.

I dag regnar det. ALLA använder paraply t.o.m. alla cyklister, gummistövlar eller regnjacka är sällan förekommande. Förra onsdagen regnade det också, då traskade jag runt inne i stan med mina röda knähöga gummistövlar och röda regnjacka, ALLA tittade på mina fötter. De små japanskorna har minimala pumps och tunna knästrumpor oavsett väder.

Men jag är så där exotiskt praktisk och rejäl.