Lena i Kyoto

Vi har en 10-åring i familjen. Ester fyllde år i förrgår. Inför dagen hade det planerats, klippts, klistrat och fixats för 24-timmars partyt Ester bjudit in fem tjejer till. Kl. 14 (eller rättarre sagt 13.45, i Japan är man i tid, om inte exakt kommer man lite före) lör den 29 dec till kl. 14 sön den 30 dec.
De började med att äta tårta, eller rättare sagt två tårtor, en etta och en nolla. Efter det var det fem-kamp som Ester valde att kalla "crazy games" efter sina intryck från Guam. Middagen var Tacos, brukar funka för de flesta i den åldern. Efter middagen kom den sista gästen, Brittney, direkt från flygplatsen, hon hade varit i San Fransisco där hennes pappa bor (man missar inte ett party!).  De somnade runt 12 slaget, det är ju snart nyår så va f.., lika bra att ställa in hypofysen rätt.
Dagen efter var det mer lekar, skattjakt och pizza. Man vet att man lever!



Nu går vi in i råttans år!

Gott Nytt År!

Den 18 dec. åkte vi drygt 3 tim söderut med flyg till den tropiska ön Guam. Det bor drygt 165 000 på ön. Den största industrin verkar vara turistnäringen och jag kan förstå varför. Japaner, Koreaner och Filipiner är de vanligaste besökarna, mannen i passkontrollen på väg tillbaka kommenterade att våra var de första svenska pass han sett, så med andra ord var vi exotiska i tropikerna.
Den fasta befolkningen består av Guams urinvånare "Chamorros" 37%, Filipiner 26% och de övriga består av militärer, Koreaner, Japaner och Kineser. Guam tillhör USA, så militärerna är alltså amerikaner då det finns en militärbas på ön.
Ja, det får räcka med fakta om Guam.



Vi var riktiga charterturister och tillbringade i princip hela tiden inom hotellområdet. Som ursäkt har jag att det var ett hotellområde som bestod av en mängd olika pooler, vattenrutschbanor, roliga leksaker för alla åldrar i vattnet, olika sportsaktiviteter varje timme (vattenbasket, vattenhandboll, vattenvolleyboll mm), studsmattor, minigolfbanor, badmintonbanor, saltvattenspool med exotiska färgglada fiskar för snorkling samt att hotellet var placerat vid havet. Kulturen har vi i Kyoto. Det närmaste vi kom Guams kultur var Cocosnötsöppning på gammalt vis, dvs med händer och tänder och det nya sättet med storkniven. Vi flätade även huvuddekorationer av palmblad.

    
   

    

Ester provade att vindsurfa efter att ha tagit lektion om användandet av vindens kraft. Maja flöt omkring i poolerna iförd flytväst vilket alla icke simkunniga försågs med.

   

Några gånger varje dag hade de "crazy activities", på julafton skulle man bl a kasta en boll mot en stor knapp på en anordning som resulterade i att vattenballonger sprack ovanför Rudolfs (med röda mulen) huvud. Helt galet!
 


Givetvis uppmärksammades julen, julsånger skrålades ur högtalarna medan vi flöt omkring i pool eller hav. Det verkar ju dock som att det i princip bara är vi i norra Europa som tycker att julafton är mer värd att fira än juldagen.

Köket i Guam var av förklarliga skäl amerikansk, det var mycket BBQ, majonäs och hamburgare. De sista dagarna hamnade vi på de asiatiska restaurangerna, det fanns en jättebra japansk på hotellet. Jag känner mig väldigt nöjd då barnen väljer just det japanska köket då de fick välja restaurang på självaste julafton. Att påstå att det kändes som jul vore lögn, vi hade gärna varit tillsammans med släkten under julaftonen och firat en traditionsenlig jul, men jag klagar inte, vi hade det kanonbra i solen och värmen och det är svårt att få allt.

   

Vårt rum låg på 27:e våningen, ganska högt med andra ord. Hissen bromsade in vid vån 25 för att stanna på den 27:e.  När vi vaknade på juldagen hade tomten hängt en julsocka på dörren med lite godsaker i. På tal om tomten har Maja frågat en mängd gånger om det finns en skortsten på hotellet och även på en massa andra byggnader av betydelse för Maja, helt uppenbarligen har hon informerats om att det är genom den tomten gör entré.

Nu har flickorna jullov, själv har jag två inlämningsuppgifter att göra innan året är slut. Det blir att ta med min laptop till Guam, hm. 
Ester och Maja hade med sig ett varsitt grönt kuvert med ett "Report Card" i, de får betyg och en beskrivande text om varje ämne. Betygskalan är 1-4.
Ester fick betyg i 8 ämnen, men de är extra djupgående så i t.ex. språk/engelska har de 12 olika färdigheter som bedöms, t.ex. pratar tydligt och säkert, snygg och tydlig handstil, visar entusiasm för olika typer av böcker mm. Så summa summarum har hon fått 32 olika betyg. Jag kan också läsa att hon har en bra kontroll på sin andning under musiklektionen, det är ju bra.
Maja fick betyg i 4 ämnen, men 19 olika bedömningar. Ämnena är språk, matte, UOI (projektarbete) och gymnastik. I språk bedöms hennes förmåga att kommunicera sina behov, känslor och ideér, bokstäver, kan ge och följa instruktioner mm. I matte kan hon fullfölja ett mönster och känna igen siffror. I den beskrivande texten om Maja avslutas flera meningar med; ........when she concentrating. Alternativt börjar beskrivningen med; When focused, ................ Förmodar att det beror på hennes ringa ålder, så det allvarliga samtalet sparar vi till dess samma inledning alt. avslutning på hennes beskrivningar fortfarande stämmer när hon passerat 120 cm.

I tisdags var det vinterkonsert på skolan. Som vanligt är allt välorganiserat och storstilat. Formulär har skickats ut till alla familjer om vad man kan hjälpa till med; dekorera gymet där konserten hålls, baka kakor att sälja, erbjuda övernattning för balletdansöser/rer, sälja lotter, donera priser till lotteriet, sälja böcker som PTA köpt in, städa upp efter det hela mm. Alla barnen hade övat på sångerna och sina instrument sedan september. Ester har därför övat på blockflöjt till våran stora förskräckelse, ibland är det svårt att vara en supportrande förälder. I detta fall har jag inte kunnat hålla masken om vilket oväsen det lilla röret kan ge, Ester blev medveten om mina känslor vilket resulterade i att jag inte kunde titta på henne när hon stod på scenen, för när våra blickar möttes brast Ester ut i skratt.
   
Efter alla barns framträdande spelade och sjöng en elev från 8:e klass, hon heter Anna Ishihara och är årets Grand Prix vinnare av Avex trax usen, det är en jättestor talangtävling i musik och sång vilket gjort henne superkänd i hela Japan. När det gäller sådana här händelser står vi lite utanför eftersom vi inte ser Japansk TV eller läser dagstidningarna, men vi är imponerade i alla fall!
Efter Anna var det Balett på scenen. Svansjön fick vi njuta av, det var en balletgrupp som reser runt och dansar på olika scener. De var väldigt proffisionella, jag blir varm om hjärtat att skolan erbjuder barnen kultur med kvalité, kultur som dans, musik och sång är viktigt i Japan. Skolans gym har ett alarmerande behov av renovering, scengolvet är säkert inte optimalt att dansa på. Musikanläggningen är inte heller anpassad till lokalen vilket resulterade i att musiken var låg men dunkandet på scengolvet dessto högre. Ester tyckte det var ganska trisst att titta på baletten, Maja var helt förtrollad, hon älskade det, men hon tyckte det var konstigt att pojken hade strumpbyxor.



Konserten började kl 13, straxt efter 17 började vi promenera mot bussen.

Julkänsla? Nja, inte riktigt. Ester och jag var visserligen runt på en julklappsrunda i dag, men annars är inte denna december lik mina tidigare. Jag har inte sett en enda adventsljusstake! Vi har lagt ner svett och tårar, ännu ej blod (inte så mycket tårar heller), att hitta fina blockljus som får bli vår adventsljusstake. Resultatet är inte lyckat som ni ser, men duken är röd!

Inget förvånar mig längre när det gäller hundar i Japan.