Kommunikation
Text ur boken:
→ I Japan är god kommunikation när innebörden av ett budskap snappas upp utan att den uttalas direkt. Många japaner anser att det bara är en okänslig och ohyfsad person som behöver ett direkt, tydligt meddelande. Det japanska uttrycket hai betyder ungefär "jag hör vad du säger". Att kunna ana budskapet från en annan person tack vare insiktsfulla gissningar betraktas i den japanska kulturen som ett tecken på mognad.
Krockar ordentligt med det svenska ordspråket "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta".
I vår japanska ordbok är hai = ja
- Förstår du vad jag menar?
- Hai
- Jamen, förstår du?
- Hai!
- ?
"Hemligheten med framgångsrik kommunikation ligger inte i att lära överordnade att vara mer direkta, utan att lära överordnade att vara mer känsliga för underförstådda innebörder"
(den japanske sociolingvisten KUNIHIKO HARADA)
Jaha ja, funderar lite över Olas jobbsituation.... En del av mina vänner anser att jag ofta är rak, är det bra eller dåligt, vem jag är beror på var jag är.
8 mars...
En dag bra att nyttja för tankar, reflektion och förankring kring kvinnor, flickor och gummor världen över...
Lena, där på andra sidan jordklotet.
En kvinna av idag som tar för sig när möjlighet erbjuds, som kastar sig ut - in i nya världar och som iomd även erbjuder och påvisar sina bedårande döttrar en inblick i allt som världen/jorden och livet har att erbjuda...
Hatten av för dig Lena, en dag som denna!!
Big Hug Mona här!
Mona-san, med tanke på att du belyser denna viktiga dag:
Tillägget "san" vilket är ett artigt och respektfullt tillägg efter förnamnet på den man tilltalar här i Japan, används ej på kvinnor...
Måste också klistra in en kolumn av Lena Sundström som jag också tycker passar ämnet:
Känns det inte typiskt kvinnor
Det är hyfsat smärtsamt att inse. Den stora skillnaden mellan hihihi och höhöhö. Mellan fnitter och garv. Skillnaden mellan människor som kramas och människor som dunkar varandra i ryggen.
Samma pryl. Och ändå inte.
Folk skruvar på sig när man pratar om Fi. Jag har skruvat på mig jag också.
Jag minns den första presskonferensen på teve och hur jag satt och ockuperades av ett enda stort:
? Varför ser de så jävla glada ut?
Som att tvingas att se på ett damlandslag som går rumpgång ? innan de ens har gjort mål.
Som att bli 13 igen och ha morsan med på en klassfest.
Att ta ansvar för sitt eget kön. Oavslutade meningar som plötsligt dyker upp i huvudet. Smygande, ?allra ödmjukaste? trevare som grundar sig på skäms-känslor som ingen vill sätta punkt efter för att det vore detsamma som att tycka. Och det gör ju ingen.
Det handlar om en känsla. ?Känns det ändå inte lite typiskt kvinnor att?-känslan.
Känns det inte lite typiskt kvinnor att?fnittra, tjafsa, gråta ut på toaletten, bitcha, intrigera, ventilera, för att sedan gå och förlora så fett. Gör män så?
Och så försöker man se det framför sig.
En rödgråten Lars Leijonborg som kommer ut från toaletten efter att ha bråkat med Göran Hägglund. Pär Nuder som hoppar upp och ner tillsammans med Morgan Johansson samtidigt som de kramas och släpper upp ballonger.
Män gör inte så. Män bråkar inte i falsett. Män bråkar med basröst. Om män hoppar på varandra känns det inte som Ricky Lake-show inför öppen ridå. Då handlar det om meningsskiljaktigheter, maktkamp mellan alfahannar och på sin höjd lite manlig tjurskallighet. Som Fredrik Reinfeldts bråk med Ulf Kristersson under Muf-tiden, eller som när han hoppade på Carl Bildt och skrev ?Om alla liknar Carl bekräftas vanföreställningarna av moderaterna.?
Som när Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm blev sågad av teaterrecensenten Leif Zern och skickade iväg ett brev med den väl övervägda texten: ?Jag föraktar och avskyr dig i djupet av mitt hjärta?. Som Johan Lönnroth och Lars Ohly. Mellberg och Ljungberg. Eller som Lagerbäck och Zlatan.
Och då har jag inte ens kommit in på de klassiska manliga bandbråken än. ?Metallica: Some Kind Of Monster? för er som vill ha det i dvd-koncentrat. Metallica anlitade en psykolog 2001 på grund av spänningarna i bandet, vilket ledde till otaliga terapisamtal med gamla bandmedlemmar som grät ut, sårade känslor för att någon hade använt ord som stabila trummor istället för fasta trummor. James Hetfield som hade kommit på att han bara skulle jobba fyra timmar om dagen eftersom han ville träffa familjen, och klassiska dialoger som:
? Jag trodde vi hade en överenskommelse om att vi bara skulle jobba mellan 12 och 16.
? Va fan är det som händer? Vi är ju för fan ett rock?n?roll-band.
För inte speciellt länge sedan skulle jag samla ihop ett gäng till en paneldebatt. Bland annat frågade jag en snubbe som jobbade med jämställdhetsfrågor för förra regeringen. Mannen upplyste mig allra vänligast om att debatten skulle tas mer på allvar om det var två män och en kvinna som deltog, istället för två kvinnor och en man. ?Eftersom det lätt kan uppfattas som att kvinnor bara står och tjafsar med varandra annars.?
Kvinnor får vara kvinnor och bete sig som kvinnor och låta som kvinnor så länge de håller sig inom sina kvinnliga områden. Annars blir det fel sorts ljud på fel sorts plats. När Darin kommer in i en teve-studio skriker den kvinnliga delen av publiken?iiiiiiiiiihhhh?. När Kattis Ahlström en gång bad den manliga delen av teve-publiken att skrika när Nina i Cardigans gjorde entré lät det mer ?ööööööhhhh?.
?Öööööhhhh? låter fullständigt normalt på en Rögle-match. ?Iiiiiiihhhhh? låter fullständigt normalt på en Darin-konsert. Inte tvärtom. Då blir det konstigt.
Som när ett gäng modiga kvinnor får för sig att starta ett parti.
:)
Livet, livet, livet...
Kvinnor verse män...
Så totalt främmande, sökande och frågande inför varandra å ena sidan.
Och så nyfikna, längtande och förtjusta i varandra å andra sidan.
Livet som sagt... Så fullständigt och totalt icke förutsägbart ena dagen. Nästa dag vaknar du och anser - tror? - dig ha koll på alla och en var
...Detta sammantaget gör att hur man än ser på sig själv, sina kära eller omvärlden så är Livet spännande, utmanande och alldeles...alldeles...underbart!!....
Kram på dig Lena-san!
(Kommer härledes att användas även på kvinnor...)
Mona-san, are you in love?
(det låter vackrare på eng)
