Lena i Kyoto

 
I mitten på bilden ser ni Ola i profil då han pratar med våra bordsgrannar från Australien.

I fredags var barnen på sleepover-party båda två, så vi var så att säga barnfria! Det var första kvällen tillsammans på stan utan barn i Kyoto (på 1 ½ år!!!). Vi började på vår uteplats med lite gott vitt vin. Promenerade ner till stan och gled in på Simsons bar vilket är en sån där riktig bar med bartendrar med raka yrkesstolta ryggar och välstrukna vita skjortor. Middagen intogs på en av de uppbyggda uteserveringarna längs floden, maximal trivselfaktor. Efter det promenerade vi vidare längs Pontocho dori som är en 1½ meter bred gågata som kantas av restauranger och barer i traditionell eller modern japansk stil. Där fick vi se ett sällskap med affärsmän i övre medelåldern tillsammans med tre Geishor.  Man blir helt paralyserad och liksom bara stirrar. Kameran åkte fram när de redan passerat. Det känns mäktigt och otroligt ...ja, jag vet inte vad (finner inga ord) ... att veta att de är riktiga. Det är andra gången jag såg riktiga Geishor.  Vi ser ofta Maikor här i Kyoto, ofta vid mer högtidliga tillfällen vid Shrines och tempel, Maikor är geishalärlingar. Men jag förmodar att flertalet vi sett kommer från de olika studios som erbjuder tjejer att bli uppmålade och klädda till en Maiko för en timme eller två.  Maikor finns bara i Gion här i Kyoto.



Lördagen var lite seg i starten. Vi promenerade ner till stan och åt lunch innan vi hämtade våra två tjejer. De hade spelat Bowling och ätit italienskt. De var trötta men nöjda och glada.

För att se till att även söndagen skulle bli lite seg i starten satt vi uppe och såg fotbollen mellan 1 och 3 på natten, Sverige - Spanien.  Efter frukosten vid 11-snåret packade vi in grillen och mat i bilen och åkte till en flod som ligger 15 min norrut. Familjen Gisselgård kom dit och vi hade det mysigt och gott tillsammans.

  

  

  

Efter att lämnat Maja på skolan kl. 9 åkte jag tillsammans med tre andra tjejer till Arashiyama. Vi besökte ett tempel, kastade en peng där man skulle efter att blivit informerad att det helst ska vara ett femyenmynt för att det ska bringa lycka, en tia var inte bra. Till detta tempel tar man sig på sin trettonårsdag för att hämta lite visdom, sedan går man över områdets kända bro utan att titta bakåt, för gör man det åker visdomen tillbaka. Är man Korean vilket en i sällskapet är, gör man det på sin tolvårsdag, för där fyller man 1 år samma dag som man föds.
Vi åt lunch på ett mysigt ställe som serverade kalla nudlar och tempura. Efter det åkte vi hem till en i sällskapet där vi fikad med tårta, tårtan var för Elena som hade sin födelsedag idag!

  

Här kan ni se en snutt film från Esters klass maypoledance:

http://jp.youtube.com/mrcdoublet

Maj och Juni är fullspäckade månader oberoende på var man är i världen verkar det som. Flera födelsedagar, avslutningar av olika aktiviteter, insamlingar till höger och vänster samt att umgås ordentligt med väl valda innan vi skiljs åt för sommaren. Nedräkningen har börjat inför resan västerut, 3 veckor och 3 dagar kvar, nedräkningen till flickornas skolavslutning; 11 dagar, nedräkning till Majas födelsedag; 2 veckor och 4 dagar, nedräkning till en barnfri fredagskväll; 4 dagar, 20 tim, 10 min.

Här nedan presenteras årets familjebild;

Om ni tittar supernoga ser ni bröllopsdagspresenten runt min hals.

Aktiviteterna i skolan avlöser varandra, igår hade klass 4/5 ett föredrag om de lite mindre roliga sakerna i världen; global warming, barnarbete, rasism och hemlöshet. Ester var med i den gruppen som arbetat med barnarbete. Ester började med att berätta om hennes egen dag för att sedan berätta om en flicka i ett land i Afrika och om hennes dag. Reflektioner som påverkar.

Idag var det årets Maypole-dans som skulle avhandlas. Det övas och tränas ordentligt inför detta, vilket märktes. Skillnaden mellan vår midsommardans och dansen runt denna stång är att från denna hänger ett antal färgglada band som man genom en medvetet planerad dans flätar fint längs med stången. Majas grupp dansade och sjöng om jelly beens med passande nytryckta tröjor och Esters klass imponerade med att trampa runt på enhjulingar. Stämningen är på topp och man står frågande efteråt var efterfesten kommer att hållas.





   

I går, lördag den 31 maj, började flickornas skola att fira att den fyller 50 år. Dagen kallades "sports day" och bestod av de klassiska laglekarna ägg på sked, dragkamp, kasta vattenballonger etc.

Det regnade oavbrutet men det verkade inte påverka stämningen negativt, kanske tvärtom.

Efter det blev alla familjer i klass 4/5 hembjudna till en av familjerna som bodde i närheten. Det är intressant att komma till hem som inte liknar något annat hem man varit i. En ovanlig och intressant kombination av tatamimattor och marmorväggar. Det var slottliknande i sin utformning och hade till och med en stor och hög järngrind trots att det precis innanför var 1 meter till husväggen, så kan det bli i ett land där husen inte har några stora trädgårdar, inte ens om man äger ett av de stora sjukhusen i Kyoto.  

  

Jag satt bl.a. och pratade i en grupp med mammor om kvinnors olika situationer i olika delar av världen. Kan det bli mer på riktigt när vi alla har så olika erfarenheter . En av kvinnorna är från Boston, hon är professor och hon och hennes son är här i Kyoto endast under en termin. Hon berättade om när hon fick sin son och hur det var på håret att hon förlorade sitt jobb eftersom hon var hemma i 6 månader (sedan blev det dagis). En annan kvinna har flyttat runt med sin man och familj de senaste 16 åren. Hon är från Filipinerna och hennes man är australiensare och arbetar inom hotell. För henne var det att ladda om och anpassa sig till de olika förhållanden som var beroende på var de hamnade. Hon menade att allt var så dyrt här i Japan jämfört med Taiwan där de senast levde. Där hade hon levt ett riktigt lyxliv med hemhjälp av olika slag, trädgårdsmästare och obegränsade besök på spa och lyxvård.  En annan av kvinnorna är hemmafru och mamma till 4 barn och familjen är väldigt förmögen. Hon berättade att hon ofta kände sig frustrerad över att hon inte kände sig så lycklig som hon borde, att hon dagligen hade lust att kasta ut någon unge genom fönstret och att hon inte borde känna så. Snacka om motpol till kvinnan från Boston, vi ansåg alla vikten av att finna balansen och hur oerhört svårt det är, var man än är i världen.  Tydligt är att Sverige är annorlunda gällande könsroller, det är lätt att tro att de ska vara avundssjuka på vår jämställdhet, kanske de är det till viss del, men mest undrar de över hur vi får det att fungera när båda föräldrarna arbetar så pass mycket. Intressant med en diskussion som denna är att vi alla har i princip samma åsikter om det mesta, framför allt om vad vi behöver för att må bra. Men gud vad bra Sverige är med föräldraförsäkringen, alla som hör om den blir otroligt imponerad.