Tokyo Tower
Den tredje dagen, åkte vi till ett område som heter Ebisu. Det var ett område med affärer och restauranger och det som kanske var mest utmärkande var att huvudkontoret för Sapporo bryggerier låg placerat där med stora skyltar och blank fasad. Dagen till ära, det var ju trots allt "childrens day" var det en ölmässa. En lång ringlande kö med en ovanligt hög % västerlänningar jämfört med andra platser i Japan. Vi stod inte där. I ställen hamnade vi vid en "Drawing garden", som förmodligen även den var uppbyggd dagen till ära. Mannen som låg bakom detta heter Ed Emberley och var en fena på att rita alla typer av figurer genom att använda sig av trekanter och fyrkanter och andra former. Överallt var det uppsatt steg för steg beskrivningar hur man ritar dessa och barnen ritade och ritade som besatta. 
Med nyinköpta böcker av och med Ed åkte vi vidare mot Tokyo Tower. Självklart ska man åka dit när sikten är bra, vi åkte dit när sikten var dålig, vi försökte se det från den positiva sidan genom att köerna kanske är kortare. Det kan vi inte säkert veta eftersom ingen av oss varit där förut, men kön tog "bara" 45 min, och det är nog bra, vad vet jag.
Tokyo Tower är en kopia av Eiffeltornet , men målat i orange och vitt. Den är dessutom 9 meter högre och är därmed världens största självstödjande järntorn och den högsta konstruktionen i Japan.
Det blir mer tydligt hur stort Tokyo är, staden har inget slut från vilken vinkel man än tittade ut ifrån. Man kan även se rakt nedåt, genom en glasruta i golvet.
Efter den dagen var vi framme vid avresedagen hem till Kyoto. Vi åkte därför och lämnade väskorna vid Tokyo Station för att därifrån åka en station till teknikdistriktet Akihabara. Jag kan bara konstatera att det finns bara anledning att åka dit om man planerat att köpa något elektroniskt, det var inte så fint som i de andra distrikten jag tidigare sett, ganska smutsigt och trist. Kanske är mitt omdöme påverkat av brist på intresse av den här typen av grejer. 
