Lena i Kyoto

På måndag börjar skolan för barnen, det ska bli skönt att få vardag igen även om vi har det bra i vår ledighet.

Onsdagen spenderades på ett finhotell, 6 tim på deras spa/fitness-center där vi använde de olika poolerna som fanns. Barnen var som russin efteråt. De efterföljande 4 tim uppehöll vi oss i restaurangen, det var ett gäng tjejer som spelade och underhöll oss, kul att se eftersom varenda rörelse var inövad och de hade breda leenden i ansiktena hela tiden, trevligt. Givetvis drar vi uppmärksamheten till oss då vi är de enda icke japanerna där, de försökte givetvis få Ester att sjunga i micken, pappa Ola räddade situation och erbjöd sig i stället. Sagt och gjort, resultatet var att Ester höll på att skämmas ihjäl över honom istället. Det var en klen tröst för henne att vår vän Asa som också var i vårt sällskap också skämdes över sin förälder, sin mor, som även hon tillhörde vårt sällskap. Denna kvinna (se bild), närmare 70 år, ser ut som 45 år och supercool, hon spontandansade (Ola likaså).

- guvapiiiinsam pappa är! 
- äh, det gör väl inget, vi kommer aldrig träffa de här människorna igen.
- TUR DET!!!!

Igår var det som sagt festival igen, många matstånd och en massa andra stånd innehållande blinkande plastsaker som alla barn bara VILL HA! En vanligt förekommande variant (vi har även sett det i varuhus), är stora plastbyttor med akvariefiskar där vanligtvis barn försöker samla in fiskar med hjälp av håv som de sedan får med sig i en plastpåse. Tillbehör som annars finns i akvarium finns inte i dessa. Man kan även fånga minikrabbor med hjälp av ett litet spö med en bit nudel på. Det gjorde Esters kompis Britteney som var med, det finns plastlådor / akvariumliknande boxar (små) som de sedan rekommenderas att flytta in i, sedan tillför man 2-3 cm vatten och ger den lite mat i form av vad som helst t ex ris och bröd. Minikrabban lever i denna plastlåda i närmare 3 år. Denna grymma djurvärld.

Idag tog vi ett tåg norrut till en annan mindre flod precis nedanför bergen. Barnen åkte forsränningen i detta källklara vatten. Miljön var magiskt fin. Vi hade sällskap av tyskan Sibylle med dottern Philine. På vägen hem stannade vi och åt middag på en restaurang i närheten. Grillar på borden, små tunna köttbitar läggs i ett salladsblad och sedan en klutt bönsås och sedan rakt in i munnen, mumselimums! Ola är fortfarande kvar på jobbet. Klockan är 20.40 och det är fredagkväll.


I morgon ska vi till en bondgård och på söndag ska vi heja på Carolina Clüft i Osaka.