Lena i Kyoto

KIS, skolan, fyller 50 år. Därför har de börjat att bjuda in olika föreläsare av alla de slag en gång i månaden. I fredags kom en Pinhole-fotograf och berättade om just pinholebilder och dess kameror. Pinhole eller hålkamera är helt enkelt en kamera som inte har något objektiv med linser. Istället faller ljuset på filmen genom ett hål. Dessa kameror bygger man själv med hjälp av en burk och en gammal kamera. Det man använder den gamla kameran till är att ta fästena för filmen så att den kan skruvas fram. Linspartiet byter man ut mot en låda i vilken man gör ett runt hål i. Hålet täcker man med svart tejp eller liknande tills det är dags för att fota, då tar man bort tejpen i 5 sek - 2min beroende på vad du fotar, sedan sätter man för hålet. Bilden blir häftig på det sättet att om bilden innehåller statiska föremål och föremål som rör sig så blir alltså de rörliga föremålen som skuggor. Bilderna får också ett jättefint djup. Jag har ett svagt minne att jag på en konstlektion för mer än 25 år sedan just gjorde en egen kamera men då användes bara fotopapper, ingen film, jag minns att jag blev jätteförvånad att det faktiskt blev en bild. Nu är jag otroligt sugen att försöka igen.
Här är en bild som Pinholefotografen Edward Levinson tagit (föredragshållaren):



Eftersom mannen på bilden inte satt på bänken under hela exponeringen blev han som en skugga, att han reste sig och gick iväg under själva fotograferingstiden syns ej eftersom han då rörde sig för fort för att det ska synas.
Coolt va!?